Hittills i höst har Pixbo visat en grym kapacitet att komma tillbaka efter rejäla näsbrännor.
Laget torskade ju stort mot Storvreta tidigare, men kom tillbaka direkt i matchen efter och tvålade dit Linköping.
Nu hände det igen.
Efter förnedringen mot Helsingborg i onsdags, 3-10-förlust, så blev det en imponerande 10-7-seger mot Falun.
Natt och dag, helt enkelt.
På något sätt talande för årets SSL, det finns inga givna matcher eller resultat, men ändå anmärkningsvärt hur ett lag kan vara så dåligt ena dagen, och så bra den andra.
– Jag önskade jag hade några bra svar, sa Calebsson.
Det finns nog inga bra svar.
Det är nog idrott.
Men Pixbos härdsmältor i höst är anmärkningsvärda. Att man kan falla igenom så totalt som man gjort några gånger.
– Det är en styrka att kunna studsa tillbaka som vi gjort. Jätteviktigt för oss. Samtidigt kan inte våra dippar vara så djupa som de varit. Vi måste bli snålare med misstagen, sa Calebsson.
Nåväl, Pixbo hymlar inte att man rustar för slutspel och förmågan att studsa tillbaka är viktig inte minst i just slutspel. Att man direkt kastar av sig skitmatcher, kassa resultat och andra omständigheter, och att man omvandlar det till rätt sorts energi och revanschlusta. Det har Pixbo visat att man kan ett par gånger och det är ett verktyg som man kan ha stor nytta av framöver, tror jag.
Annars imponerar ju Pixbo igen. Jag trodde inte att laget skulle vara så här bra. Man har ju tappat rutinerade pjäser (Oskar Henriksson, Emil Julkunen, Andreas Johansson) men levererar ändå.
Fast ja, resultaten mot topplagen har ju egentligen inte imponerat.
Torsk mot Dalen, Storvreta och Helsingborg.
Därför var det viktigt att tvåla dit Falun, vilket Daniel Calebsson var tydlig med att påpeka.
– Vi behövde ett bra resultat mot ett av de bästa lagen, det var ett viktigt kvitto, sa han.
Absolut.
Men kanske minst lika viktigt att visa att man kan studsa tillbaka efter en förnedring.
Calebsson förresten.
Sex pinnar idag: ett mål och fem assist.
22 poäng på elva matcher.
Poäng i alla matcher utom den mot Helsingborg.
Veteranen kan än.
– Det går väl hand i hand med att laget går bra. Jag har haft en bra försäsong utan några skador för en gångs skull och känner mig snabbare och starkare än på länge, sa Calebsson om poängformen.

***

Oj, det var en tuff förlust för Warberg.
Hallänningarna ledde med 4-2 mot jumbon Karlstad efter två perioder och hade verkligen fått matchen dit man ville. Effektivt skytte i första perioden gav en 3-1-ledning. I andra perioden forcerade Karlstad, då tog Warberg timeout och fick strax efteråt in 4-1 efter en fin Tom Ondrusek-passning till Mattias Kongstad. Det rullade liksom hemmalagets väg kändes det som.
Karlstad reducerade förvisso, men Warberg var alltså i tvåmålsledning efter 40 spelade minuter.
I början av tredje perioden drog Stefan ”Bagarn” Smedberg, WIC-coachen, på sig 2+10 för osportsligt uppträdande och visades upp på läktaren.
Fyra minuter senare hade Karlstad gjort tre mål och vänt på matchen, och hade ledningen med 5-4.
Warberg lyckades förvisso kvittera, men kom ändå undan med blotta förskräckelsen i slutet.
Karlstad pressade på och avgjorde sedermera på övertid – Sebastian Degeryd segerskytt – och spelade in två viktiga poäng. Hade inte Karlstad plockat de två pinnarna så hade en lucka bildats uppåt, nu är man ändå ”bara” tre pinnar upp till Thorengruppen och Sirius ovanför strecket.
Upp till Warberg är avståndet fyra poäng.
Warberg hade verkligen chansen att haka av värmlänningarna – kunde ha varit åtta poäng mellan lagen – men så blev det alltså inte.
Noterat:
Simon Svensson är riktigt vass. Den unge WIC-forwarden river, sliter och springer som bara den.
Rikard Eriksson, WIC-generalen i offensiven, spräckte sin nio (!) matcher långa måltorka. Han hade inte gjort mål sedan premiären.
Erik Allansson Nilsson har ett riktigt vasst skott, vilket han visat i ett par matcher nu. Han bombade in dubbla bollar mot Warberg med två riktiga rökare.
Anton Vestlund fortsätter att imponera. Den klart drivande liraren i Karlstads offensiv. Händer alltid något när han är på planen.

***

Har vågskålen börjat tippa över nu?
Lite så känns det.
Linköping har börjat hitta sätt att vinna matcher – och jag tycker att tålamod är ett nyckelord. Laget krigade verkligen till sig tre pinnar senast mot Växjö, och även om matchen mot Sirius blev väldigt annorlunda så var det ändå tålamod även denna gång som gav utdelning.
Linköping började ju bäst, men Sirius gjorde en riktigt vass andraperiod, gick till andra pausvilan med en 3-2-ledning och parkerade sedan bussen framför unge Hampus Bodin (Jarno Ihme indisponibel) i kassen.
Östgötarna malde och malde mot väggen i tredje perioden, men trots att det tog tid – över elva minuter – innan man fick hål på Sirius, så stressade man inte upp sig och öppnade upp sig i defensiven.
Malandet och tålamodet gav utdelning.
Eric Björk gjorde 3-3, Gustav Fritzell smackade in 4-3 och sedan rullade Martin ”Marre” Karlsson in de två sista (en i tom bur).
Efter 3-3-målet, när hemmalaget äntligen lyckats forcera muren, så kändes det bara som en tidsfråga innan avgörandet skulle komma.
Tre pinnar in och hux flux är Linköping nia i tabellen. Efter att ha varit i botten länge så är man nu helt plötsligt tre pinnar över nedflyttningsstrecket. Avstånden uppåt är inte skrämmande heller. Klättringen har bara börjat, känns det som.
Sirius då?
Nja, laget fortsätter att vara med i matcherna men de marginalerna som man hade med sig i början av serien börjar nu grina emot. Det blir en kamp på den undre halvan av tabellen och det är riv, slit och gnet som gäller.

***

Mattias Andersson drömmer nog mardrömmar inatt.
Höllviken var på väg mot en blytung skalp borta mot Dalen. Målmaskinen Pontus Karlson stänkte in 5-4 efter 58.38 och Andersson hade öppet mål i slutet – men missade (det var inget givet läge, men ändå..).
Istället?
Fredrik Edholm – han med den där otroliga bössan, ni vet – skottade in 5-5 med bara 29 sekunder kvar att spela.
En vacker och typisk Jonas Svahn-Ketil Kronberg-kombination avgjorde sedan matchen i sudden och Dalen vann.
Men surt för Höllviken.
Så nära en viktig trea i bottenstriden. Nu är man istället under nedflyttningsstrecket, även om det är tajt mellan lagen där nere.
Man hade så väl behövt den här trean.
Samtidigt bjöd man på ett par av Dalen-målen innan också, inte minst Ketil Kronbergs 4-2-balja.
Dalens hemmaform föresten. Laget vann premiären, men har sedan torskat tre raka matcher innan man nu tog en sudden-seger. Så lite poäng i hemmakolumnen tillhör sannerligen inte vanligheterna. Är det för att man tvingas vara mer spelförande än på bortaplan? Kanske.

***

Vill man se mål ska man gå på innebandy.
Den devisen gällde i alla fall för mötet mellan AIK och Växjö där gästerna vann en målrik historia med 10-7.
Hela 13 spelare skrev in sig i målprotokollet.
Det händer ju inte varje dag, precis. Blir det de här siffrorna brukar någon pannbandslirare stänka in fyra, fem kassar, men nu fanns det ingen som ens noterade ett hattrick.
Gästerna var hetare och effektivare.
Växjö har haft ett gäng bra prestationer på sistone men inte fått med sig så mycket poäng, så det var bara en tidsfråga innan det skulle komma en trea kändes det som.
Vad stack ut?
Nja, såg inte allt, men noterade Markus Jonsson.
Den elegante backen (ett mål, fyra assist) har vuxit ett par snäpp till i år med det ökade ansvar som han också fått i Växjös storrenoverade backbesättning. Han spelsinne är exceptionellt bra.
AIK körde på framåt men var också ihåliga bakåt. Det blir ju ganska kul innebandy för det händer saker hela tiden, men den här gången var det inte speciellt vägvinnande.

***

Nej, Mullsjö gjorde inte första målet den här gången heller, men trots 0-1 hemma mot Thorengruppen så lyckades västgötarna vända och vinna med 7-4.
En stor del i det hade Viktor Wibring.
Backen smällde in dubbla PP-mål i början av den tredje perioden, mål som betydde 4-2 och 5-2, och som avgjorde matchen och tog udden av Umeå-gästerna.
Vid första målet smög han ner bra vid kassen, vid andra lossade han stora bössan.
Wibring som egentligen inte skulle spela i Mullsjö i år.
Jesper Kivipaasi, fjolårets succéback, opererade axeln innan säsongen och är borta till minst jul. Det gjorde att Mullsjö fick agera, och Wibring, ifjol i division två-laget Hovslätt (!), kom in som ersättare, en deal som offentliggjordes först i början av september.
Snabba kast, alltså.
24-åringen är ju ingen duvunge, han har lirat SSL-plast med Mullsjö tidigare, men att han skulle kom in och sätta sådant här avtryck omgående kunde nog inte ens västgötarna själva fantisera om.
Han har varit riktigt bra hittills, av det jag sett.
Trean göra att Mullsjö klättrar upp till åttondeplatsen i tabellen – och därmed har en slutspelsplats som man absolut ska ha med det laget man förfogar över.
Thorengruppen?
Räcker uppenbart inte till på bortaplan, vad det verkar.
Ska det bli nytt kontrakt är det hemma pinnarna måste erövras.

***

Jag har ju vurmat för Täby ganska mycket på sistone och tippade ju också att laget skulle vinna mot storfavoriten Iksu borta idag, men trots att man faktiskt gjorde det – vann alltså – så måste man imponeras.
Det är inte många lag som kommer slå Iksu borta i vinter.
Lagets powerplay-spel är ju fullkomligt galet hittills.
Tre mål på tre försök mot Iksu. 14 mål på 16 försök under hösten, vilket ger en procent på 87,5 %.
Nästan för bra för att vara sant.
– Jag är också imponerad, sa Jennifer Stålhult när jag pratade med henne.
Man har ju en riktigt bra femma. Sara Attermo parkerar framför kassen, Jennifer Stålhult styr från pointpositionen, Moa Tschöp och Matilda Sjödin är vassa skyttar på kanterna och Louise Wickström skapar extra trafik.
Men hur vassa kort man än har så är procenten exceptionell.
– Vi har hot från alla positioner så det är svårt att stänga av någon, för då öppnar man för någon annan. Sedan så har vi bra flyt nu, får man några kassar så växer självförtroendet, sa Stålhult.
Jag satte upp en varningsflagg kring Täby redan ifjol, men då fick man aldrig ihop allt under säsongen.
I år hissades varningsflaggan igen – och nu ännu tydligare.
Mycket talade för Täby inför säsongen:
Fått chansen att spela ihop laget ytterligare.
Adderat mer spets i form av Moa Tschöp, mer bredd i Sofie Karlsson, och dessutom tillgång till Therese Andersson från start.
Men framförallt: en stark ledarstab.
Lars Jedheim och Royne Svensson vet hur man bygger vinnande lag.
– De är grymma. De anpassar sig efter motståndet, vi går inte in och spelar likadant hela tiden. De analyserar allt, men det blir ändå inte för mycket. Det har koll på alla lag, har små knep som ger oss fördelar. De har en tanke med allt de gör, sa Stålhult.
Som sagt, Täby blir superintressanta att följa fortsättningsvis.

***

Efter 31 raka matcher med poäng (grundserie och slutspel) så tog regerande mästarnas Pixbos svit slut borta mot Kais Mora.
Hemmalaget vann med 4-1 – ett rejält statement från dalalaget att man kommer vara ett topplag även den här säsongen, trots att försvaret känns något urholkat och trots att man sent tappade målmaskinen Malin Andréason.
En svit lever också vidare: Anna Wijk svarade för två assist (brände också en straff) och gjorde därmed poäng för 103:e grundseriematchen i följd.

***

Mer dam idag:

Endre – Karlstad 5-4: Jodå, Endre lyckades vinna hemma mot Karlstad, men det var med knappa marginaler. Jessica Eriksson – som sänkte Kais Mora i fredags – sköt 3-2 i början av tredje perioden, men Endre vände via tre raka mål, och kunde sedan hålla undan hela vägen in i mål. Sara Steen skickade in dubbla mål för hemmalaget och med sina tolv mål i höst är hon nu tvåa i skytteligan.

Rönnby – Warberg 7-5: Rönnby fortsätter att vinna alla matcher man ska vinna och ser stabila ut, trots att truppen skiner av en hel del orutin. Det stod 3-3 i mittperioden innan hemmalaget ryckte via dubbla mål i slutet av perioden, och sedan spädde på till 6-3 en bit in i tredje. Elin Björkman blev tvåmålsskytt.

Uppsala – Dalen 4-5 (ot): Starkt av Dalen tycker jag, men man visade å andra sidan gott gry i derbyt mot Iksu, och kunde nog rida vidare på den prestationen här. Uppsala lär vara besvikna, hemmalaget ledde med 4-1 i mittperioden men Dalen sköt tre snabba och hade kvittat inför tredje akten – som blev mållös. Tvåmålsskytten Sandra Larsson avgjorde på övertid.

Malmö – Tyresö-Trollbäcken 2-4: Omgångens knall, tycker jag, även om TT tidigare visat att man är bättre än förhandstipsen gjort gällande. Malmö har ju gått bra på sistone, tvålat dit Karlstad klart och snott poäng av Pixbo, men här lyckades man inte trots en tidig 2-0-ledning. Linnea Wiregård – en av SSL:s knallar hittills – tryckte in två bollar för TT och 18-åringen har gjort nio mål på sju matcher hittills.

Kalmarsund – Linköping 3-4: Välkomna in i poängprotokollet Linköping! Men oj, vad bittert för Kalmarsund. Hemmalaget ledde med 3-1 efter två perioder, men släppte sedan in tre mål i sista perioden där Linköping avgjorde med en (1) sekund kvar genom tvåmålsskytten Maja Liljeroth. Därmed bytte lagen plats i tabellen: Kalmarsund är sist med en pinne, Linköping näst sist med tre pinnar. Warberg finns närmast ovanför strecket med sex poäng.

***

Lördagens match:

Storvreta – Helsingborg 6-2: Jag är imponerad av Storvreta. Trots att man gör SSL-turné med en smal och tunn trupp så fortsätter man att rada upp fina resultat. Att det finns spets är det ju inget snack om, men att man utan någon vidare bredd ändå håller i det furiösa schemat som varit de senaste veckorna tyder på klass. Uppsalalaget hamnade i 0-2-brygga mot Helsingborg – med Mika Kohonen tillbaka mot sin gamla klubb – men vände och vann efter bland annat tre mål av Henrik Stenberg (som kanske borde varit två eftersom en straff inte var korrekt).

***

Just det.
I fredags listade jag 10 överraskningar i herrarnas SSL:
De har överraskat mest i SSL (PLUS-låst)

***

Landslagsuppehåll. Behövligt för både lag och supportrar, gissar jag.