Mullsjö håller liv i sin supersvit.
Kryss mot Sirius och poäng för fjortonde matchen i rad.
En fantastisk bedrift med tanke på årets SSL där alla kan slå alla, där det inte finns några givna matcher, där skrällarna fortfarande – vi är ju faktiskt i januari – fortfarande kommer, trots att alla vet att man inte kan underskatta något lag.
Henrik Olofsson var dock rejält besviken idag.
Han menade att Mullsjö underskattade Sirius, att man var usla första halvan, och att man slarvade bort två poäng.
– Jag tycker att vi underskattade Sirius. Vi kom inte upp i nivå under första halvan. Det kostar oss två poäng, sa han.
– Sirius hemma ska vi städa av. Där ska vi ha tre poäng. Så är det bara.
Inga lag i SSL kan underskattas.
Det borde alla ha lärt sig vid det här laget.
Inklusive Mullsjö.
Hade de läst på läxan hade de också vetat att Sirius är i riktigt bra form nu, har tagit några tunga vinster, har fått tillbaka några av sina skadade och sjuka spelare. Sirius är verkligen inget dåligt lag.
Det var ju inte så långt bort att Sirius tog tre pinnar.
Hade Bobby Edberg trätt in den där bollen så…
Henrik Olofsson menade att han nästan hellre torskar någon match här och där och sedan tar lite fler trepoängare än att bygga sin svit på kryssmatcher. För ja, den där sviten med fjorton raka poängmatcher innehåller faktiskt bara sex treor.
Resten, åtta matcher, är kryss.
Jag kan förstå honom.
Fast ändå inte.
Mullsjö visar en otrolig jämnhet genom att ta poäng i v-a-r-j-e match.
Visst, man har tappat ledningar, man har hamnat i underlägen som man tvingats äta ikapp, men någonstans så lyckas man alltid komma ut med någon pinne. Det är flera gånger jag trott att den här sviten ska brytas, men Mullsjö har lyckats krångla sig vidare och ta pinnar ändå.
Jag tycker nog ändå att det är bättre än att torska här och var.
Dessutom:
Poängplockandet har gjort att man avancerat hela vägen till tredjeplatsen i tabellen nu.
Henrik Olofsson hade också en bra poäng:
– Det positiva är att vi inte delar ut så många poäng till andra lag.
Något väl värt att trycka på.
Att Mullsjö blir livsfarliga i slutspelet redogjorde jag redan förra veckan, när laget tog poäng för tolfte gången i rad.
Nu är sviten uppe i fjorton matcher.
Känslan har därmed inte försvagats.
Enda orosmolnet:
Skadan på Benjamin Löfdahl. Det där såg inte speciellt bra ut.

***

Måstematch för Höllviken.
Tätt?
Tajt?
Krampaktigt?
Nej.
Höllviken gick ut och körde över Thorengruppen med 7-1 i nykomlingsmötet och sköt in nytt hopp i bottenstriden.
Skåningarna passerade Warberg i tabellen – hallänningarna är ny jumbo – och är nu bara en pinne efter Thorengruppen som finns närmast ovanför nedflyttningsstrecket. Höllviken har dessutom en betydligt bättre målskillnad (-13 jämfört med -39) än Thorengruppen (som man fyllde på idag, då…), som kan visa sig hur viktigt som helst när vi summerar tabellen för det kommer säkerligen vara jämnt in mål mållinjen.
Vilken kamp det där blir.
Vilken överkörning det här var.
För det var ju inte så mycket snack faktiskt, Höllviken var ett par klasser vassare än Thorengruppen i det här mötet.
Sedan finns ju en tydlig skillnad:
Den offensiva spetsen.
Thorengruppen saknar individualister som kan göra skillnad i en match, Höllviken sitter på ett knippe (Pontus Karlson, Johannes Wilhelmsson, Daniel Persson, Christoffer Andersson), som kan leverera kontinuerligt på den här nivån.
Det märktes ju i den här fajten också.
Pontus Karlson gjorde 2-1 och 3-1.
Johannes Wilhelmsson prickade in 4-1.
Christoffer Andersson sköt 5-1.
Nu kan ju inte Thorengruppen skryta med sitt försvarsspel i den här matchen, men ändå. Lägena ska förvaltas.
Tristast:
Skadan på Adam Kimström som slog ihop med Jacob Rubensson. Det såg inte bra ut med det där knäet.

***

999.
Där står vi nu, Mika Kohonen.
Den finske legendaren fanns med i förarbetet till Petri Hakonens 3-3-boll mot Karlstad, noterade således en assist, och är nu bara en pinne från de där 1000 poängen.
Han håller oss på halster, den gode Mika.
Den här matchen var annars ingen skönspelad historia, den präglades snarare av känslor, närkamper och slit.
Det smällde rejält ett par gånger, och det var flera gånger som spelarna var upprörda. Inte minst Jesper Karlsson som blev fly förbannad på just Kohonen efter en duell vid sargen, där jag antar att han tyckte att Kohonen föll lite väl lätt (såg mest ut som han halkade…). Det var många spelare som var halvirriterade.
Matchen kunde tippat åt vilket håll som helst.
Kanske var det därför logiskt att det blev 4-4 till slut.
Karlstad ledde med 2-0 och 3-2, men Helsingborg bet tillbaka och tog ledningen med 4-3, men sedan kvitterade Karlstad igen – och både innan och efter 4-4-målet hade värmlänningarna fantastiska chanser att göra fler mål.
Men det hade Helsingborg i allmänhet, och Daniel Johnsson i synnerhet, också. ”Magic” satte två bollar till slut, men det kunde ha varit någon till.
Vi noterar också:
Mattias Helgesson, 38-åringen som la av 2013 men som nu gjort comeback, fick mycket speltid och noterade dessutom en assist.
Hetast (nu snackar vi innebandy, inte känslor):
Adam Colling.
Snacka om att ha kommit igång.
Nio mål på de tretton första matcherna.
Sexton mål på de sju senaste matcherna.
Nu smäller det ju bara när han får ett läge. Tredje bollen han skickade in var misstänkt hög klubba – men svårt för domarna att se den. Oavsett, Colling är het just nu (även utan brorsan, som är skadad).
Karlstad var nog också det lag som var mest glada över poängen. Nu går man upp på 22 poäng och har två pinnar ner till Höllviken (som tog en trea idag) under nedflyttningsstrecket. Kampen för nytt SSL-avtal går vidare.

***

4-0 i matcher i vårens kvartsfinal.
Seger i Småland i höstas.
Men det blev ingen sjätte raka seger mot Växjö för Dalen, som föll med 3-1 på hemmaplan i en tät, tajt och fysisk match.
Det har börjat födas en del rivalitet mellan de här två lagen efter förra årets kvartsfinalbatalj.
Det märktes nu också – inte minst på Växjös segerjubel efter vinsten, det var viktigt att äntligen slå tillbaka Dalen.
Det här blev Växjös match.
Det var talande vid 3-0-målet i powerplay, där bollen spelades in framför mål och lekte flipperkula innan Christopher Holmér fick slag på den och pillade in det viktiga målet. Växjö ville lite mer, jobbade till sig studsarna.
Annars var det ingen spelmässigt propaganda inför storpubliken (2 526 personer), utan det var tajt och tufft, som det brukar vara mellan de här två lagen.
Noterbart:
Målvakterna – Måns Parsjö-Tegnér och Eero Kosonen, två av de bästa i SSL – var riktigt bra.
Plus:
Alexander Bodén gjorde comeback i Dalen. Han satt i första – men släpptes in i andra, och gjorde flera bra aktioner och visade att SSL-handlederna finns kvar, även om det inte blev några pinnar. Han hamnade också i en rejäl dispyt med André Andersson, så han fick känna på SSL-hettan direkt.
Han blir en tillgång för Dalen. Ingen tvekan.
Det behövs också, för Dalen känns inte alls lika heta som i inledningen av säsongen.
Lirare som Jim Johansson och Johan Eriksson hittar målmaskorna för sällan och till och med härföraren Johan Svahn ser ut att ha tappat lite fart.
Dalen, som dessutom inte alls får till det på hemmaplan, har en del att bevisa framöver, tycker jag.

***

Kan Täby vinna SM-guld?
Det kanske är dags att ställa den frågan.
Man är det enda laget som slagit överlägsna serieettan och stora guldfavoriten Iksu och idag levererade man ett nytt styrkebesked när Kais Mora slogs tillbaka med maffiga storsiffrorna 8-3.
Täby är tvåa i tabellen och har nu skaffat sig sex poäng ner till de jagande lagen eftersom Pixbo torskade mot Karlstad.
Att hålla andraplatsen kan bära till final.
Täby har nämligen inte förlorat en enda hemmamatch i år, och blir man tvåa i tabellen så går man in med hemmafördel i både kvart och eventuell semi, och då blir man inte enkla att tas med.
Plus att man så klart slipper Iksu på resan mot Globen.
I stora SSL-enkäten inför säsongen så stämplades Täby som årets potentiella överraskning.
Att Täby är bra är ingen överraskning, men de kanske är ännu bättre än jag trodde.
Landslagskeepern Emelie Frisk är inne på samma linje:
– Med tanke på fjolåret, där vi bara blev sjua i tabellen, så förstår jag att man tänker att vi kan vara en överraskning, men om man ser på truppen och ledarstaben vi har i år så är vi nog ingen överraskning. Vi får se var det landar i slutändan, men vi visste att vi hade något bra på gång.
Två saker är grunden i framgången.
Ett:
Tränarstaben, där Lars Jedheim är riktig vass och dessutom vet precis vad som krävs för att vinna guld. Han har strukturerat upp spelet, fått till tydliga direktiv och är skicklig på att läsa av motståndarna. Han vet precis hur han ska få ut bästa möjliga av det material han förfogar över.
Två:
En bredare trupp. Visst, man har tappat Ranja Varli, men fått in världsbacken Moa Tschöp, har Therese Andersson från start och fick in jokern och poängspelaren Sofie Karlsson från Huddinge.
Nu tappade man förvisso Jenny ”JG” Gustafsson nyligen, granitbacken i defensiven, men man har en annan bredd än ifjol, och kan hantera det bortfallet.
Nu är ju Louise Wickström, som fått klartecken att börja träna efter sina knäproblem, dessutom på väg tillbaka.
Att få in henne växlar upp slagstyrkan ytterligare.
Täby blir att räkna med.
Kanske till och med som ett finallag i Globen.

***

Fler dammatcher idag:

Linköping – Malmö 8-4: Tung seger för Linköping som i och med den här trean skapade ett riktigt getingbo i botten, där fyra lag ryms inom en poäng, och där ett av lagen kommer att åka ur. Det blir rafflande. Amanda Ljunggren fortsätter att leverera för Linköping också, 17-åringen matade in två nya bollar – och även Stina Sjögren och Maja Liljeroth blev tvåmålsskyttar. Malmö åkte på fjärde raka förlusten.

Tyresö-Trollbäcken – Dalen 2-2: Dalen hade 2-0, och till synes kontroll, i den här matchen, men TT kom tillbaka i den sista perioden och lyckades kvittera till slut tack vare sina spetsar i förstakedjan, där både Michelle Rydin och Julia Croneld målade. Dalen är nu rejält indragna i bottenstriden och är bara poängen före Linköping under strecket. Det är sensationellt.

Kalmarsund – Iksu 3-13: Som sades innan matchen, frågan var egentligen bara hur stora siffrorna skulle bli för det fanns inget annat än att Iksu skulle vinna tämligen klart. Äntligen islossning för Amanda Delgado Johansson också, hon som varit skadad stora delar av säsongen, som bara gjort två mål innan – nu satte hon tre mål och gjorde totalt fyra poäng.

Karlstad – Pixbo 7-6: Skräll? Nej, Karlstad är bra hemma, brukar göra bra matcher mot just Pixbo och mästarna är i tveksam form – så det känns inte alls speciellt överraskande att värmländskorna vinner den här fajten. Jessica Eriksson, tre mål, och Tilda Flodell, två mål, hade en stor eftermiddag.

***

Igår:

Pixbo – AIK 6-9: AIK imponerar för tillfället. Först vinst i nyckelmatcherna mot Warberg och Karlstad, och nu en rejäl skalp borta mot Pixbo (som förvisso är i risig form just nu, men ändå). AIK:s toppkedja ledde vägen: Andreas Stefansson (med Alex Kjellbris klubba…) skickade i fyra mål, Axel Larson satte två bollar och evighetsmaskinen Joakim Olsson noterade två assist – samme Olsson som svimmade (!) innan matchen, men som alltså ändå valde att spela. Just nu kan AIK titta mer på slutspel än bottenstrid.

Falun – Warberg 10-4: Falun fortsätter att vräka in mål på hemmaplan och nu satte man tvåsiffrigt – trots att målkungen Alexander Galante Carlström bara prickade in en enda boll i nät. Istället var det formstarka duon Alexander Hallén (4+1) och Johannes Larsson (1+4) som hade mest lekstuga. Tufft, tufft för Warberg nu är sist i tabellen.

Storvreta – Linköping 4-5: Det har ältats ett par gånger, men jag säger det igen – Linköpings lagmaskin har sannerligen börjat mullra igång. Den här gången var det Martin ”Marre” Karlsson som klev fram med dubbla mål och östgötarna har många som kan producera just nu. För Storvreta börjar det bli obehagligt i tabellen. Nian AIK är bara två pinnar bakom nu – samma AIK som man ställs mot i nästa omgång.

Rönnby – Endre 2-7: Hemmastarkt Rönnby mot ett Endre som brottas med formen – ja, så blev det något överraskande storseger för Endre. Och snacka om att gästerna var effektiva. Gotländskorna sköt sju mål på 22 skott. Sara Steen, som blommat ut i år, sköt tre nya mål och dessutom så gjorde stjärnvärvningen från Karlstad, Linnea Wallgren, sina första byten för säsongen – där har Alexander Brinkmanns lag ett trevligt sparkapital framöver.

Warberg – Uppsala 3-7: Nej, Warberg orkade inte ta en skalp till, utan föll hemma mot Uppsala. Gästerna sprang iväg till 5-0 efter två perioder, och avgjorde tämligen tidigt där Warberg inte kunde spräcka nollan förrän i mitten av sista akten. Uppsala är ju kända för att bygga på bredd snarare än spets – och hade hela sju olika målskyttar.

***

Mer innebandy i veckan.