Ett ord kommer direkt till mig när det gäller Alexander Rudd.
Tråkigt.
Innebandyn har ju väntat på en ny stjärna som kan nå utanför de frälstas krets, någon som kan plocka upp Niklas Jihdes mantel och fronta sporten, som kan se till att innebandyn får mer utrymme och uppmärksamhet.
Alexander Rudd var på väg dit.
Missförstå inte, han är ingen ny Niklas Jihde med samma verbala förmåga eller karisma i intervjuer även om han inte gör bort sig i de situationerna heller (ja, han är väl en av de bättre stjärnorna där faktiskt), men en gudabenådad spelare med en avig spelstil.
När man pratar med oinvigda så brukar de flesta säga att Alexander Rudd är den spelare de vet om, vilket säger en hel del.
SM-finalen 2016 satte ju avtryck, en Alexander Rudd med halvt sönderslagen kropp vägrade ge upp, spelade trots smärtorna, var bidragande när Storvreta vann guld och kollapsade sedan under firandet.
Sådana historier och prestationer går hem överallt.
Där någonstans blev Alexander Rudd ett namn som etsade sig fast hos allmänheten.
Sedan har mycket tyvärr kraschlandat.
Smällen han fick förra hösten där han ådrog sig en hjärnskakning blev starten på en lång mardröm.
Två månader efter smällen berättade han om om en icke fungerande vardag, att leva som en björn i ett idé och om kronisk huvudvärk.
– Jag har i princip levt som en björn i två månader. Bara sovit och ätit. Det mår man inte bra av, sa han då.
Han försökte spela ändå men det märktes att han inte var den spelare han var innan smällen.
I somras åkte han dessutom på hjärnhinneinflammation.
– Jag har huvudvärk, domningar i armar och ansikte, minnesluckor, feber som kommer och går, 20 timmar sömn per dygn sen i måndags och nervryckningar, sa han till Storvretas hemsida då.
Att han ens försöker fortsätta spela innebandy, att han kämpar som han gör, stämplar en del som dumdristigt, andra som heroiskt.
Sanningen ligger väl däremellan någonstans.
För ett par veckor sedan pratades det om en comeback, men då blev han sjuk.
Sedan landade chockbeskedet att han åkt fast för rattfylla.
Klubben har valt att stänga av honom från all träning och spel och startat ett stöd- och åtgärdsprogram.
Det finns så klart inga ursäkter för att åka fast för rattfylla. Det finns ingen anledning att köra bil om man är alkoholpåverkad.
Att man dessutom är en stjärna, en representant för landslaget (normalt sett) och en förebild gör inte saken bättre.
Den första frågan som dyker upp i mitt huvud:
Hur mår Alexander Rudd?
Efter hjärnskakningen, hjärnhinneinflammationen och sökandet efter en form som han inte haft på två år, så misstänker jag – utan att känna honom – att det sjuder av frustration över situationen. När han stod på upptaktsträffen inför säsongen så fick han gång på gång berätta om det senaste året, om hur han mår, om hur tufft det varit, och någonstans sken både svaren och uppträdandet av ”hur fan kunde det blir så här?”.
Ja, hur kunde det bli så här?
För mig känns det som att hjärnskakningen ifjol, en i en rad smällar mot huvudet, startade kedjan som lett fram till idag.
En händelse som förändrade väldigt mycket.
Rattfyllan var precis vad han inte behövde just nu.
Jag återkommer till ordet:
Tråkigt.
Så känns det.
På flera plan.

***

Dags att tippa helgen och vi börjar med herrarna!

Lördag:

Örebro – Pixbo 2: Örebro har svarat för en säsongsinledning som varit över förväntan för alla experter, men säkerligen för dem själva också. Nu börjar novemberlunken och det ska bli intressant att se hur nykomlingen hanterar vardagen som nu kommer. Jag tror inte man rår på ett kompakt Pixbo som imponerat hittills, som har en Martin Östholm som varvar upp och som framförallt inte kommer bjuda på speciellt mycket.

Mullsjö – Thorengruppen 1: Nej, vi har inte sett det bästa av Mullsjö ännu även om man parkerar på en fjärdeplats i tabellen. Det finns fortfarande mer att kräma ur västgötarnas bästa lag någonsin. Men nuvarande form räcker för seger i helgen. Thorengruppen har inte tagit någon poäng på bortaplan hittills, och jag tror inte man bärgar de första pinnarna i Nyhemshallen heller.

Falun – Växjö X: Intressant möte och repris på vårens SM-final. Faktum är ju att Växjö vann alla mötena i grundserien ifjol, efter att ha förlorat en lång radda matcher mot dalalaget innan dess. Helt klart är i alla fall att det fötts en speciell rivalitet mellan lagen och det är givet att Falun kliver in som favorit här, men Växjö kan absolut sno med sig en pinne.

Söndag:

Dalen – Höllviken 1: Vinst i derbyt mot Thorengruppen, det är Dalens enda seger på de sex senaste matcherna. Umeålaget må var skadedrabbade och har en frånvarolista som nästan hade funkat som ett eget SSL-lag, men man har ändå tillräckligt med klass för att kunna spela in fler pinnar än man gjort senaste tiden. Hemma mot Höllviken tror jag dock att det blir seger, även om skåningarna varit bra en tid nu.

Sirius – Linköping 1: Oj, vad hände där? Andreas Harnesk fick gå från Linköping efter bara åtta matcher. Inte på grund av sportsliga orsaker utan annat, men oavsett så kommer det så klart att påverka östgötarna som får Johan Astbrant som headcoach igen. Det ska bli intressant att se vad klubben väljer för riktning nu. Sirius har förvisso gått kräftgång, men gjorde det bra mot Helsingborg innan landslagsuppehållet och jag tror man kan plocka hem den här matchen.

Jönköping – Storvreta 2: Jönköping blev sensationellt nog första lag att slå Falun i år när man 8-5-vann innan uppehållet. Bara för det så kommer man inte sopa någon matta med Storvreta, utan snarare är risken för en baksmälla överhängande och jag har en känsla av att Uppsalagänget – trots tappet av Jimmie Pettersson och turbulensen kring Alexander Rudd – kommer springa hem en hyfsat solid seger.

AIK – Helsingborg 1: Två fågel- eller fisklag som man egentligen aldrig blir riktigt klok på och som är alla tippares mardröm. När det känns som något är på gång, så blir det oftast ett fall tillbaka. AIK har bara vunnit två av åtta matcher och Helsingborg har tre raka förluster… så, jag drar till med magkänslan och säger att AIK plockar hem den här matchen.

Damerna då!

Lördag:

Warberg – Täby 2: Warberg har haft en förmåga av att sprattla till i matcher och plocka oväntade poäng så halländskorna kan inte räknas bort i en sådan här match, men det går inte komma ifrån att Täby sitter på en helt annan trupp och en helt annan spetskompetens och det borde så klart avgöra. Visst måste det bli en tvåa.

Telge – Malmö 2: Becksvart. Ja, så kan man sammanfatta formkurvan för både Telge och Malmö som båda står på sex raka förluster och parkerar under nedflyttningsstrecket. Lagen släpper in klart flest mål i SSL. Malmö har högre potential, har underpresterat och får kliva in som favorit tack var det – men det går inte frångå att matchen är superviktig för båda lagen, både för att bryta den negativa trenden och för att plocka poäng mot en bottenkonkurrent.

Dalen – Pixbo 2: Pixbo är väldigt, väldigt bra och har vunnit alla matcher utom hemmakampen mot Iksu. Jag har väldigt svårt att se att Dalen ska kunna ta någon poäng här. Umeågänget som faktiskt inte tagit en enda poäng på hemmaplan hittills i höst, vilket måste ses som rejält anmärkningsvärt.

Söndag:

Jönköping – Iksu 2: Jönköping är en pigg nykomling, har levererat flera fina resultat och prestationer, och kommer absolut att fixa nytt kontrakt i år – och kanske, kanske till och med kan ta sig till slutspel. Man är absolut inte chanslösa mot Iksu, men jag tror ändå att mästarinnorna i kraft av ett starkare lag på pappret plockar hem en trea här.

Endre – Kais Mora 2: Härligt toppmöte mellan två lag som utvecklat en del rivalitet efter några slutspelsmöten senaste åren. Endre inledde säsongen med sju raka vinster men har sedan förlorat toppmötena mot Iksu och Täby, och det finns överhängande risk att man får stryk av offensivt tunga Kais Mora också. Tror dalalaget vinner här.

Rönnby – Karlstad 2: Någon gång kommer det ju vända för Karlstad, för så svaga som man varit en tid (fyra raka förluster, bland annat mot Jönköping och Dalen) är man så klart inte. Nu har man fått slicka såren under landslagsuppehållet och det tror jag har gjort laget gott, så jag tror det kan bli seger mot Rönnby som varit ganska ojämna så här långt in på säsongen.

Linköping – Sirius 2: Sett till förhandstipsen så hade det känts logiskt att byta plats på åttan Linköping och tolvan Sirius i tabellen, vilket alltså betyder att Linköping överraskat positivt och Sirius överraskat negativt hittills (i alla fall på mig). Båda lagen vann innan landslagsuppehållet och det känns som en oviss match, men drar till med att Sirius tar den här kampen.

***

Äntligen fullsmockad innebandyhelg igen!