Det går inte annat än att imponeras av Malin Andréason.
Svensk innebandys just nu skarpaste målskytt på damsidan.
Här kan vi snacka om målmedvetenhet – på många plan.
Hon har ett galet målsinne på planen (den där medfödda förmågan att bara vara på rätt plats vid rätt tillfälle), men hennes målmedvetenhet utanför är kanske ännu större.
Samtidigt hänger de båda säkert ihop.
Det var inte givet på förhand att Kais Mora-stjärnan skulle spotta in bollar på sedvanligt vis den här säsongen.
25-åringen tog ju ett sabbatsår ifjol när hon skulle bli mamma. Det blev inte helt okomplicerat heller. Hennes son föddes två månader för tidigt, något som blev en chock. Samtidigt gick allt bra, efter omständigheterna.
Det enkla hade varit att slänga in stickan i garderoben.
Malin Andréason väljer inte de enkla vägarna längre.
Lagkamraterna hade redan innan hetsat henne till att vara med i slutspelet, trots att sonens födelse var beräknad till februari.
Nu blev det i december – och Andréason lyckades ta sig tillbaka till speldugligt skick till det där slutspelet förra våren.
I sommar lade hon ner mycket jobb på att bygga upp kroppen igen, samma resa som hon gjort några år innan då hon gav sig sjutton på att se hur bra hon kunde bli, och där fysiken var den stora nyckeln.
Den grundläggande träningen då blev öppningen till genombrottet och till VM-biljetten för två år sedan (även om hon kom med först efter ett återbud).
Den grundläggande träningen var basen i somras när hon byggde upp kroppen igen.
Nu är hon bättre än någonsin.
– Jag har aldrig sett mig som löpstark, men det är jag i år, sa hon när jag pratade med henne.
Hon gjorde inte mål i årets premiär – sedan har hon gjort mål i alla matcher, tretton raka, vilket skapat en monstersvit.
Om hon hade koll på det?
Icke.
– Jaså, är det så?, var hennes svar.
Hon grubblar inte speciellt mycket – hon går bara ut och lirar.
Att göra det som hon gör nu, att ha varit borta hela fjolåret och blivit mamma, till att bli SSL:s bästa målskytt är en imponerande resa.
Idag mot Linköping dunkade hon in dubbla bollar i 8-1-segern.
Hennes 1-0-påse var oerhört vacker.
Anna Wijk hittade My Kippilä bakom kassen som lirkade in bollen framför mål där en inforsande Andréason bara kunde vinkla in bollen.
På rätt plats vid rätt tillfälle.
Som vanligt.

***

Oj, vad tajt det blev.
Endre var spelförande och hade det mesta – men förmådde inte luckra upp Dalens kompakta defensiv och 2-1-segern man tog var med nöd och näppe.
2-1-målet var dessutom en bjudning av Dalen-försvaret – där Linnea Wallgren snappade upp en svag passning, visade sitt fina målsinne och nöp in segermålet.
Större var inte marginalerna.
Bittert för Dalen så klart.
Speciellt att falla på det där målet som man bäddade för själva.
Dalen har säkerligen snackat mycket om att bli mer kompakta. I november släppte man in väldigt mycket mål för att vara Dalen (20 mål på tre matcher). Sedan sopade man till Malmö senast (i enda matchen i december) innan man nu levererade den här fina prestationen mot Endre. Det är den här defensiven man behöver visa fler gånger framöver för att säkra nytt SSL-avtal.
Noterbart: Endres Stina Ander lirade för första gången på nästan ett och ett halvt år (hon har hoppat in och tagit någon straff tidigare dock), där har gotländskorna ett trevligt sparkapital i en skottkanon och potentiell framtida landslagsback. Det blev ett gäng byten till slut – och hon kommer säkerligen trappa upp framöver.

***

Först åkte Sanna Scheers tröja upp i taket.
Sedan vann Rönnby mot Malmö med 11-7, och det var en klar seger där man hade 7-2 efter 40 minuter och sedan hela tiden svarade med nya mål när Malmö försökte närma sig.
Elva baljor av Rönnby alltså – så många mål har man inte gjort i en SSL-match på ganska exakt två år.
Snacka om islossning för laget som annars är ganska målsnålt för att vara ett slutspelslag, men den här matchen putsade ju till siffrorna en hel del.
Annars har ju laget den här säsongen kännetecknats av att göra ganska få mål – men också släppa in tämligen få.
Västeråslaget hade också hela tre tvåmålsskyttar: Lisa Söderlund, Angelica Nordfeldt och… Kajsa Andgrim.
Andgrim som satte sina första mål för säsongen – och som svarade för totalt fyra poäng, något som ökade årets poängskörd med 200 % (från två till sex pinnar).
Malmö?
Ja, inte ser man ut som något slutspelslag i år inte.

***

Planenlig seger.
Ja, så kan Iksus 6-2-viktoria hemma mot Warberg summeras, men samtidigt verkar det som att Iksu har problem med just Warberg. Man var ju så när att torska nere i Halland i höstas men redde upp allt i slutminuterna, och nu blev det alltså ”bara” 6-2 på hemmaplan.
”Bara” eftersom Iksu är en offensiv maskin och flera klasser bättre än Warberg, men halländskorna höll ihop det bra.
Sedan var det ändå inget snack, när Iksu gick upp till 4-0 i den andra perioden så var det givet att hemmalaget skulle ta segern.
Noterbart är att Amanda Delgado Johansson blev poänglös för första gången den här säsongen.

***

Uppsnack inför helgens matcher kommer imorgon!