Falun till SM-final igen.
För femte gången de sex senaste åren. Enda missen i den sviten var när man föll i den stenhårda, och så underhållande, semifinalserien mot Storvreta.
Det är bara att buga och bocka för att dalalaget lyckas prestera år efter år, men ska vi vara helt ärliga så har man seglat till en final i år utan att ha presterat sitt bästa. Eller ja, man har inte tvingats kräma ur det sista.
Serien mot Dalen städade man av hyfsat komfortabelt utan att för den delen glänsa, och efter chockförlusten mot Linköping i den första semin så har man raderat ut östgötarna i fyra raka matcher.
Ja, sista matchen blev inte ens en match.
Linköping blev totalt överkörda. Östgötarna var sannerligen inte bra, men Falun imponerade också, och nu fick vi se mycket av det där rappa passningsspelet, de där blixtsnabba insticken och direktavsluten, som vi saknat en del under våren. Vi fick se ett Linköping i disharmoni och ett Falun i harmoni, och då blev det som det blev.
12-2 till slut.
I en SM-semifinal.
Det ska egentligen inte få hända.
Luften gick ur Linköping totalt där i mittperioden när 6-0, 7-0 och 8-0 rann in i snabb takt, och även om man försökte lyfta sig för att rädda hedern i tredje perioden, så fortsatte Falun att rulla på och spelade sönder gästerna.
Det var en pinsam avslutning av Linköping, men samtidigt ska inte det få överskugga lagets överraskande bra säsong. Efter att ha bytt strategi, tanke och rensat ut en del meriterade namn så var inte förväntningarna speciellt höga på laget inför säsongen, men man har imponerat, börjat bygga något spännande och inte minst fått enorm utväxling på flera spelare.
Mot Falun hade man dock inte mycket att sätta emot.
Första matchen, Linköpings seger i Jalas Arena, skapade hopp om att matchserien skulle kunna bli en holmgång, men efter en okej insats i andra matchen så tog bensinen slut för utmanarna och i den fjärde matchen var det total soppatorsk.
Falun är rättvist i final.
Lagets spetsar har levererat i slutspelet: Alexander Galante Carlström gör sina mål, Rasmus Enström är den kreatör han ska vara, när Emil Johansson är så bra som han är nu har han få övermän i innebandy.
När de presterar så är Falun bra.
Succémannen Omar Aldeeb var befriande ärlig efter matchen när han fick frågan i SSL Play om vilka han skulle vilja möta i SM-final.
Han slängde inte ur sig klyschan att det inte spelar någon roll, utan han sa att han ville möta Storvreta för han tyckte att de och Falun är de två bästa lagen.
Ja, det hade varit en drömfinal det.

***

Iksu är i SM-final igen.
Laget slog ut Pixbo med 3-0 i matcher, alla matcher har vunnits på övertid eller straffar då det varit kryss efter 60 minuter.
Så det var tajtare än vad 3-0 i matcher ger sken av, men samtidigt så har Iksu varit väldigt bra väldigt länge nu.
Ifjol var laget megafavoriter, levde upp till förväntningarna och seglade hem SM-guldet på ett imponerande sätt.
Ifjol var man bäst från start till mål.
I år var man, efter att ha tappat en del profiler och gått från en superbred till bara en bred trupp, en av flera favoriter, startade säsongen trevande men har sedan vuxit enormt under vintern och under våren varit det formstarkaste topplaget av alla, vilket man bevisade i januari när man slog alla på rad.
Känslan är därför att Iksu – både i kraft av formen och som regerande mästare – kliver in med en favoritstämpel i Globen, oavsett om man ställs mot Kais Mora eller Täby.