Det känns som att positiva vindar har pustat över innebandyn i allmänhet och SSL i synnerhet inför säsongen som stundar.
Superspelarna Vera och Oona Kauppi har valt att komma till SSL och Iksu, toppstriden i damernas SSL känns mer öppen än någonsin och när nyheten slog ner att samtliga SSL-matcher på damsidan – precis som på herrsidan – ska webbsändas på en central webbplattform i år så jublade en hel (typ…) innebandyrörelse i kör.
Johan Samuelsson, Rasmus Sundstedt och Kim Nilsson är klara för SSL-comeback, supergiganterna Falun och Storvreta har chansen att bryta det grå innebandybruset och bli riksangelägenheter och bottenstriden på herrsidan kan bli den mest rafflande någonsin.
Häromdagen damp nya regeldirektiv ner från förbundet för att främja det snabba och offensiva spelet och många var snabba med att hylla den inriktningen i sociala medier.
Nyligen offentliggjordes det nya TV-avtalet där Discovery kliver in och tar över sändningsrättigheterna och pratar om en storsatsning inte bara på sändningar, utan också när det gäller reportage och aktivitet i sociala medier. Något som fick många att klappa i händerna efter vårens TV4-misshandel där herrarnas SM-final ströks från storfyrans tablå och istället gömdes superfinalen – av vissa stämplad som en av historiens största matcher – i någon dold play-kanal.
Ja, förbundet har till och med skaffat en responsiv hemsida. Bara det!
Positiva vindar.
Positiva nyheter.
SSL:s årliga upptaktsträff är det sedvanliga avstampet inför säsongen.
Öppen dörr för förbundet, SEI och klubbarna när det gäller att hajpa upp säsongen och duka upp till den kommande festen.
Glass och ballong.
Det blev ingen glass – och någon stack hål på ballongen.
Utan att ha varit på alla upptaktsträffar så måste det här ändå ha varit den tröttaste upptaktsträffen någonsin.
Det är för dåligt.
Jag har ingen aning om vem det är som bestämt vem som ska representera klubbarna på upptakten, men var sjutton var Vera och Oona Kauppi, Johan Samuelsson och Rasmus Sundstedt – fyra av de hetaste spelarna och nyförvärven inför den här säsongen?
Inte på plats i alla fall.
Stjärnor och givna affischnamn som Alexander Rudd, Andreas Stefansson, Anna Wijk och Sara Steen fanns inte på plats.
Togs chansen att bygga upp rivaliteten och gigantkampen mellan Falun och Storvreta den här säsongen?
Nej, istället fick Emil Johansson sitta och mumla med Johan Eriksson i Sirius medan Mattias Samuelsson fick språka med Måns Parsjö-Tegnér i Dalen under scenintervjuerna. Vad föder det där för hetta?
Var det någon spelare som tänkt till inför sitt scenframträdande och lagt upp någon form av strategi för att sälja sig själv, sin klubb och sporten innebandy?
Den ende var Yamou Njai.
Jo, Pontus Karlson Martell fick oss att le när han frågade den samlade publiken att höra av sig om de hade någon spelare till övers.
Annars?
Nej.
Det var bara att fälla upp paraplyet för att inte bli regna bort i alla klyschor och trötta svar.
Kanske hade journalister förutspått var det här skulle barka hän, för de valde att inte dyka upp. Den samlade journalistskaran var så liten att den nästan var försumbar. Spelarna på plats fick mest prata med sig själva – de hade inte så många att sälja in sig själva, sin klubb och sin sport till.
Det var inte ens speciellt många innebandynördar på plats – de där som alltid brukar dyka upp.
Jag såg inte SEI på plats heller, för den delen.
Innebandyn frågar sig varför inte publiken hittar till innebandyn och varför sporten inte får mer utrymme i riksmedia.
De som såg upptakten har inte svårt att förstå.
Det är bara att hoppas att underhållningen innanför sargen blir bättre än den här upptaktsträffen.
Frågan känns ändå befogad:
Har innebandyn blivit trött… eller var detta bara en ovanligt sömnig tisdag?
Jag har redan stämplat nästa säsong som stjärnornas återkomst.
Johan Samuelsson och Rasmus Sundstedt återvänder hem till Sverige och SSL efter dubbla år i Schweiz och Kim Nilsson ska sluta lalla runt i Allsvenskan och ska äntligen lira SSL igen.
Tre superstjärnor som driver upp SSL-temperaturen rejält.
Ändå kommer SSL att bli fattigare kommande säsong när David Gillek nu valt att lägga klubban på hyllan.
Ligan tappar en av de största profilerna, en spelare som både är älskad och hatad, en spelare river upp känslor, skapar debatt och som inte lindar in intervjusvar i någon len bomull.
David Gillek har alltid sagt vad han tycker. Han har inte tvekat att kalla motståndare ”tråkiga” eller ”dåliga”, men har inte heller varit blyg – trots sin roll som lagkapten – att såga egna laget när prestationen varit för dålig.
Det stormade rejält kring veteranen för ett par år sedan.
Han var avstängd i 19 (!) matcher under två säsonger för en radda olika incidenter och till slut kändes det nästan som en häxjakt på profilen där han pekades ut i tid och otid för olika saker som hände bara för att han var just David Gillek.
Nej, David Gillek har inte varit en sammetslirare planen, han har delat ut massor av tjuvnyp (en del över gränsen, andra inte), alltid dykt upp när diskussionerna hettat till, varit omnämnd som en av SSL:s mest frekventa ”trash talkers” och liksom på något sätt alltid lyckats hitta stormens öga, men ett tag fick han mer negativt fokus än vad han förtjänade.
Hemmafansen har älskat honom, motståndarfansen har hatat honom.
Samtidigt tror jag också att motståndarfansen någonstans älskat honom också fast de aldrig skulle erkänna det: en klassisk hat-kärlek-spelare, en spelare att skrika ut sin frustration över, en spelare att ständigt irriteras över.
Idrotten livnär sig på känslor.
I ett SSL som idag betecknas som alldeles för känslolöst av många i det gamla gardet som upplevde innebandybegynnelsens riktiga hatmatcher så har David Gillek varit en välbehövlig storm, en spelare som ändå skapat de där känslorna som alla någonstans vill ha.
Han har varit en spelare som alla haft en åsikt om.
Nu har han också fått sin upprättelse.
Alla avstängningar, alla negativa rubriker, alla krissamtal under den värsta stormen har försvunnit, de senaste säsongerna har 35-åringen istället fått visa vilken skicklig innebandyspelare han är.
Han har gått i bräschen för Mullsjö, varit den ledare han ska vara, och var inte minst briljant i vårens slutspel där han vräkte in poäng, hade stor del i utklassningen av Pixbo, en stor del i att västgötarna ändå kunde skaka storfavoriten Storvreta i inledningen av semifinalspelet.
Han lägger av på topp – med ett återupprättat rykte.
David Gillek är också en klassisk Dr Jekyll och Mr Hyde-spelare.
På plan är han den där halvelake spelaren som går över lik för att göra mål eller se till att sitt lag vinner, som älskar att reta och provocera motståndare, som använder alla medel för at skapa fördelar.
Utanför plan är han helylle, tar sig alltid tid för media, säger vad han tycker, vågar svara på kritik, står upp för sina åsikter.
David Gillek lägger inte bara av som en av de mest framgångsrika spelarna någonsin (hans 584 poäng räcker till en tolfteplats i alla tiders poängliga i SSL), han slutar också som en av modern innebandys absolut största profiler.
Han fick aldrig vinna vare sig något VM- eller SM-guld.
Alla håller kanske inte med mig, han är ju inte älskad i alla kretsar, men visst hade jag unnat David Gillek en stor titel.
Oavsett.
Vad man än tycker om David Gillek så tror jag alla håller med om att han kommer saknas i SSL i höst.
SSL blev just lite gråare, lite svalare, lite mer profillöst.
Det är dagen efter.
Dags för årets slutpredikan.
Spaltmeterna igår och idag har dominerats av finalfesten, Iksus och Storvretas historiska guld där båda nu är bäst genom tiderna på dam- respektive herrsidan, de sagolika sluten för Emelie Frisk och Stefan Forsman, Sofia Joelsson som vuxit ut till finalernas drottning, doldisen och hemmasonen Fredrik Lindholm som fick bli stjärna för en dag.
För mig blev finalhelgen säsongens höjdpunkt.
Jag som annars normalt sett tjusas över vardagslunken, de där matcherna i mörka november där man letar efter guldkornen att skriva om, hitta hjältarna som inte river ner samma rubriker som Globen-deltagarna, suktar efter historierna och detaljerna som ingen annan berättar.
Jag brukar undvika att bli för personlig här, men jag ska erkänna att jag varit lite trött på plasten i vinter.
Jag vet inte varför.
Några ljusglimtar fanns så klart. Anna Wijks fantastiska assistrekord, Alexander Galante Carlströms lika fantastiska målrekord, Malte Lundmarks straffuppvisning i premiären, Maja Viströms succédebut, Jönköpings överraskande Team Thorengruppen-starka debutsäsong.
Ja, säkert ett knippe till som jag inte kommer på här och nu.
Eller nej, ärligt talat så minns jag inte jättemycket.
Kanske var det för att det kändes lite halvtrött redan inför säsongen, en liga som inte lockat till sig några nya stjärnor, där en stor del av stjärnorna i degraderade Warberg och Karlstad valde att lira allsvenskt, en säsong som kändes ”det blir som vanligt” snarare än nytt och fräscht.
Kanske var det Linus Henriksson-bladet i skallen på Christopher Holmér som dominerade nyhetsflödet totalt, som fick människor som skiter fullständigt i innebandy att helt plötsligt döma överfall och livstids fängelse, ett slag som fick orimliga proportioner och skapade ett galet drev, som fick mig själv att bara sucka för det är ju inte sådant som ska dominera rubrikerna.
Kanske var det Alexander Rudd-skandalen när han ertappades rattfull, något som kom precis när han var redo för en comeback på innebandyplanen efter sju sorger och åtta bedrövelser, något som spädde på stjärnas redan galna motgångshistorik ytterligare.
Kanske var det att det helt enkelt för att det var så förbannat många matcher, att det utökade schemat skapade en mer slentrianmässig känsla.
Kanske är jag bara en trött småbarnsförälder.
Jag vet inte riktigt.
Jag kände inte att gnistan fanns där i slutspelet heller, om jag ska vara helt ärlig.
Innebandyn har inte dominerat tankarna som de brukat göra.
Samtidigt…
Nu tänker jag väldigt mycket på innebandy.
SM-finalerna tände en gnista.
När förväntningar är rejält uppskruvade, när det börjar pratas om de bästa matcherna någonsin, så kan man egentligen bara bli besviken.
Jag blev inte besviken.
Tvärtom.
Om det berodde på en gnista som svalnat under säsongen och som fick nytt syre i ett kokande Globen, eller om finalerna blev så fantastiskt bra som alla hoppades på, kan jag inte svara på.
Det jag vet är att det finns en längtan till nästa säsong.
En säsong som inte som en ”det blir som vanligt”-säsong.
Johan Samuelsson, Rasmus Sundstedt och inte minst Kim Nilsson är tillbaka i SSL igen.
Tre superstjärnor och profiler som vrider upp SSL-hettan från ljummet till stekhett.
När börjar nästa säsong?
***
Till sist!
Tack till alla som följt bloggens fjärde säsong, både ni som kommit med glada och mindre glada tillrop.
Nu blir det lås och bom här, nyckeln kastas i sjön och väntan på sommarens badväder kan starta på allvar!
Superfinalen mellan Storvreta och Falun målades upp som en av tidernas största matcher.
Inte konstigt.
Två lag som vunnit gulden de åtta senaste åren, som skulle förlänga sviten till mäktiga nio år.
De två dominanterna i årets SSL som blev etta och tvåa i serien med bred marginal, två lag som bara torskade tre slutspelsmatcher tillsammans under färden mot Globen.
Två lag som hade tolv av 22 spelare med i den senaste landslagstruppen. Ja, vi kan trycka upp det till fjorton spelare om vi ska räkna in Rasmus Sundstedt och Johan Samuelsson som kritat på för Storvreta respektive Falun till kommande säsong.
Det var superlagens match.
Det var superstjärnornas match.
Det var en doldis som stal rubriken.
Ja, hade någon dragit igång en omröstning inför SM-finalen och fått peka ut finalens mest anonyme spelare så hade Fredrik Lindholm dragit in ett gäng av de rösterna. Kanske flest av alla, till och med.
26-åringen vars anonymitet är så stor att han inte ens fått rätt namn i matchbladet som delades ut inför matchen.
Där fick han heta Fredrik Lindblom.
Rasmus Enström hade precis kvitterat finalen till 2-2 med ett konstmål hämtat från någon annan planet där han spelade pingis med sig själv innan han dunkade in bollen med en backhandvolley, när Fredrik Lindholm sköt det där till slut matchvinnande 3-2-målet som inte var hämtat från någon annan planet.
Snarare tvärtom, även om Rasmus Enström hade bytt alla jongleringar i världen mot att ha fått satt ett 3-2-mål på det sättet som Lindholm gjorde.
Det var ett klassiskt hockeymål.
Skott, retur, mål.
Valdemar Ahlroth lossade bössan, Johan Rehn kunde inte hålla bollen, Fredrik Lindholm petade till.
Det var Storvretas final, 3-2-målet tog udden av det finger som Falun ändå börjat nafsa på, Valdemar Ahlroth dunkade in 4-2 och sedan stängde – ja, bokstavligt stängde – Vreta hela tillställningen i sista perioden.
Vi pratade om en av de största matcherna någonsin innan tekningen.
Spelmässigt nådde finalen inte de största höjderna. Det var sparsamt med finess, briljans, tekniska nummer, mer ingredienser av svett, kamp och vilja. Det bestående intrycket blev Storvretas förmåga att stänga ner Falun, att neutralisera några av sportens mest kreativa aktörer.
Det skulle ju bli stjärnornas match, men det blev aldrig stjärnornas match.
De största namnen gnistrade inte så som de kan gnistra.
Mitt i allt stod Fredrik Lindholm, den störste doldisen av de alla, en av de största hjältarna av alla.
En egen produkt fostrad i Storvreta som spelat i klubben sedan han var fem år. Som själv stått i klacken och hejat på laget, som drömt om att en dag själv får stå där på finalgolvet precis som varje knatte drömde om då och som varje knatte drömmer om idag.
För honom blev drömmen sann.
Någonstans var det väldigt fint att en egen produkt som gått hela vägen fick nå precis hela vägen och bli hjälte för sin egen klubb i en avgörande match.
Det var stjärnornas scen och halva landslagets slagfält, men det var en kille med hjärtat rotat i klubbmärket som fick de största hyllningarna.
***
Det var ett beslut som ingen förstod, det var ett beslut som ingen fortfarande förstår, det var ett beslut som skapade en saga.
Ja, nog höjde mer eller mindre hela innebandy-Sverige på ögonbrynen när det stod klart att landslagsmålvakten Emelie Frisk inte fick vara kvar i satsande Täby trots att hon själv ville vara kvar.
Istället hamnade hon i Iksu.
Resten är historia.
Hon deklarerade tidigt att det här skulle bli hennes sista säsong och en sista satsning mot ytterligare ett SM-guld.
Hon fick sitt sagoslut.
Hon fick sin revansch.
Emelie Frisk har varit bra hela säsongen med Iksu, men framförallt berömts för sin personlighet och professionalitet utanför sargen. ”Fullblodsproffs”, sa sportchefen Johan ”Jocke” Sjöström.
Att leverera i en avgörande match med vetskapen om att det är den sista matchen och det sista man tar med sig från sporten man älskar borde framkalla en direkt ohälsosam press och stress.
Inte för Emelie Frisk, uppenbarligen.
29-åringen var strålande i SM-finalen.
Inte minst i upptakten av den tredje perioden. Emelie Wibrons 2-1-boll – efter en innebandyporr-passning av Cornelia Fjellstedt – med bara tio sekunder kvar av mittperioden skapade uppenbarligen svarta ögon hos Kais Mora som kom ut och skapade ett gäng med chanser i slutakten, men där Frisk höll tätt och inte minst rånade Malin Andréason flera gånger om.
Istället för kvittering som kom ett ”skitmål” fram till 3-1 för Iksu, och då pös luften ur Kais Mora.
Kais Mora som var totalt underlägsna i SM-finalen ifjol, som var ett helt annat lag nu. Som om man fått in den där 2-2-bollen i tredje perioden hade kunnat göra matchen och resultatet till något annat, men där man återigen – för femte gången på sex finaler de sju senaste åren – fick nöja sig med silverpengen.
Anna Wijk var förkrossad efteråt.
Jag förstår henne.
Ännu en final med silver, ännu en final där hon inte nådde den stjärnstatus hon har, ännu en avgörande match där hennes annars furiösa poängmakande lös med sin frånvaro i matchprotokollet.
Det här var ju matchen hon skulle bevisa att hon kan vara som bäst när det gäller som mest.
Ge en käftsmäll till alla kritiker.
Istället fick hela Kais Mora en ny käftsmäll och epitetet som finalförlorare stärktes ytterligare.
Det här blev Emelie Frisks show.
Alla sagor har inte lyckliga slut, men Emelie Frisks saga fick ett slut som inte kunde ha slutat bättre.
Storvreta och Falun har varit dominanter och vunnit SM-gulden de åtta senaste åren – broderligt fördelade med fyra var – och jag förstår att diskussionen om innebandyn och SSL:s framtid får nytt syre när den mäktiga sviten idag kommer att utökas till mäktiga nio raka år.
Många är oroliga över att Storvreta och Falun är och förblir för dominanta för att det ska gynna sportens bästa.
En rädsla som kanske inte i huvudsak grundar sig i duons guldsvit, utan kanske snarare för hur det har sett ut under den här säsongen i kombination med klubbarnas maktdemonstration på silly season-marknaden.
Storvreta och Falun var överlägsna i SSL med 17 respektive 14 poäng ner till rejält distanserade trean Pixbo.
Senaste tiden har Falun gjort klart med Johan Samuelsson och Storvreta knutit upp Rasmus Sundstedt, två landslagsgiganter som återvänder efter dubbla år i Schweiz och som gör två dominanta lag ännu mer dominanta.
Alla vill till Storvreta och Falun, och Storvreta och Falun kan välja och vraka när drakarna rör på sig.
Klubbarna har dessutom förlängt med en lång rad nyckelpjäser och stjärnor under säsongen, och därmed befäst och förstärkt sin status inför framtiden.
Storvreta och Falun kommer fortsätta vara giganter, kommer fortsätta håva in guldmedaljer, och jag kan tycka att det finns fog för oron som sprider sig att toppen på isberget blir för smal, att samma lag i toppen år ut och år in kan urholka intresset, skapa en ensidighet som kan bli tråkig.
Samtidigt är det svårt att straffa Storvreta och Falun för dominansen.
De lagen ska hyllas för det de har byggt upp, verksamheten de skapat, vinnarkulturen de satt.
Det är upp till andra lag att ta kampen.
Att hitta inspiration och verktyg att närma sig giganterna.
Kanske kopiera superlagen.
Kanske hitta egna vägar.
Storvreta och Falun springer i en egen division som det ser ut just nu, det är upp till utmanarna att försöka sno stafettpinnen även om man för tillfället är ett halvt varv efter på löparbanan.
Samtidigt, oavsett hur framtiden blir så går det inte att låta bli att kittlas av här och nu.
När innebandyinventarier (sorry, uttrycket) som Thomas Brottman och Stefan Forsman, som upplevt typ allt i sportens historia, börjar snacka om att dagens SM-final är en av de största innebandymatcherna någonsin så är det svårt att inte tjusas över en sport med två giganter som ska mäta sina krafter i bäst av en match.
De tre senaste säsongerna har det handlat om David mot Goliat i SM-finalen, favoriten mot uppstickaren, men den här gången finns ingen uppstickare, ingen som ser sig som underdog. De tre senaste åren har Linköping och Växjö gästat festen och har fått prata om finalnerver, underlägsenhet, brist på rutin.
I år finns inget av det snacket.
I år finns två lag som har en genuin vinnarkultur, tonvis med rutin, som har vunnit flera SM-guld.
En glob, ett guld, två giganter och en av tidernas största innebandymatcher.
Kan vi önska oss mer här och nu?
***
Iksu mot Kais Mora är en repris på fjolårets SM-final, men med en väsentlig och betydande skillnad:
Styrkeförhållandet är utjämnat.
Fjolårets Iksu-tränare Andreas Harnesk pratade inför förra säsongen om att Iksu skulle bli det bästa laget någonsin. Något som känns lätt att kasta ur sig, svårare att leva upp till och egentligen omöjligt att mäta.
När vi satt där med facit i hand vet i katten om vi ändå inte såg det bästa laget någonsin.
Iksu slog poängrekord i serien och var överlägsna i finalen.
Kais Mora hade faktiskt inte en chans.
Nu möts lagen igen.
Iksu har tappat ett gäng skickliga spelare – inte minst kaptenen Josefina Eiremo – och har inte alls samma bredd som man hade ifjol. Man är fortfarande fantastiskt bra, men har gått hårdare på materialet, är mer beroende av specifika spelare och har trots allt tappat en rejäl påse rutin.
Kais Mora har å andra sidan adderat ett gäng skickliga spelare, både spets- och breddmässigt. Förutom att My Kippilä, Frida Bäfve och Amanda Öhman värvats in och Amanda Wall gjort comeback, så fick man dessutom en bonusvärvning i stjärnan Jessika Eriksson och man har dessutom en Malin Andréason i full matchform vilket inte var fallet ifjol.
Förra säsongen var det en megafavorit mot en favorit.
I år är det en storfavorit mot en storfavorit.
Hade någon tvingat mig kasta in en slant på matchen så hade jag investerat de kronorna i Iksu.
Även om det var jämnt och tajt i semifinalen mot Pixbo så går det inte att komma ifrån att laget är obesegrat under 2018, slog alla toppkonkurrenterna i rad i januari, har svept sig genom slutspelet och står på mäktiga 19 (!) raka segrar.
Så många segrar i rad mäktade man inte ens med ifjol, trots att man bara tappade fyra poäng i serien och torskade en match i slutspelet.
Samtidigt har Kais Mora haft förtvivlat svårt att leverera i finalsammanhang.
Dalalaget är i sin femte raka final, men har bara vunnit en av de tidigare finalerna och det var det året när man var ett riktigt Real Mora med en hel hop med landslagsspelare.
Årets upplaga av Kais Mora snuddar vid guldlaget. Det kanske inte finns riktigt samma spets, men det tas igen av en skarpare bredd.
X-faktorn för Kais Mora?
Anna Wijk.
Världens bästa innebandyspelare som varit så dominant, men som haft så svårt när det vankats finaler.
Den så hyllade stjärnan som ifrågasatts för att inte ha klivit fram och varit som bäst när det gällt som mest.
Dunkar hon in ett par mål och en påse assist nu?
Det hade varit en duktig käftsmäll till alla kritiker, minst sagt.
Dan före dopparedan.
Samma spända förväntan, pirrande känslor och längtan efter det som komma skall som finns hos barnen som väntar på tomtens leverans till julafton finns i den innebandysfär som samlats kring Sveriges största vita boll i den kungliga huvudstaden.
Jo, visst, en hel del är som vanligt.
Den årliga pressträffen, den samlade mediekåren, massor av frågor om känslor, klyschor som haglar.
Men…
Det märks att det vibrerar lite extra i år.
Att det surras lite mer intensivt.
Det har sina förklaringar.
Lördagen bjuder på dubbelmeny med extra allt, där Sveriges fyra bästa lag den här säsongen ska göra upp.
Två superfinaler.
Kais Mora mot Iksu är en repris från ifjol.
Storvreta och Falun är något nytt.
Eller nygammalt.
Storvreta och Falun har varit dominanterna i svensk innebandy det senaste decenniet, lagen har tagit gulden de åtta (!) senaste åren, har mötts i episka semifinalserier över sju matcher de senaste två säsongerna, kom etta och tvåa i överlägsen stil i SSL i år och är bittra rivaler, en relation som blev än mer infekterad av Alexander Rudd-gate för några år sedan.
Faktum är dock trots den långa dominansen och alla gulden att lagen bara mötts i en enda SM-final.
Det är tamejsjutton väldigt suspekt, vid närmare eftertanke.
Så det är inte konstigt att förväntningarna når nya höjder, att intresset är nära kokpunkten, att det förväntas extra stora paket med exklusivt innehåll.
Thomas Brottman och Stefan Forsman tonade inte ner förväntningarna heller, de pratade själva om en av tidernas största matcher i innebandyns historia.
När de två innebandyhjärnorna, med meritlistor som kräver breda dokumentskåp, använder sådana termer så finns det tyngd bakom uttalandena.
Jag känner själv att det pirrar lite extra.
Att få se innebandyns två giganter göra upp i en helt avgörande match har bara hänt en enda gång innan.
Det är något speciellt som väntar.
***
Försökte dra fram några vadslagningar, det brukar ju bjudas på en del sådant i finaltider.
Det gick så där.
Alexander Galante Carlström berättade till slut att rakhyveln åker fram om det blir dalaguld:
– Emil Johansson och Thomas Holmgren har lovat att raka av sig håret, sa han.
Jag frågade vad som gällde med Holmgrens skägg.
Det ingick tydligen inte i dealen, utan får sitta kvar.
Amanda Delgado Johansson hintade också om att några i laget lovat att färga håret orange vid Iksu-guld.
Men inte hon själv.
– Nej, jag håller inte på med sådant, skrattade hon.
***
Gjorde en stor enkät med SSL-spelarna inför säsongen.
Coolast i SSL på damsidan, med bred marginal… Cornelia Fjellstedt.
– Oj, vad menar man med coolast då…?, svarade hon.
– Öppen tolkning, sa jag.
– Det kanske har något med att jag är lugn med bollen att göra, sa Cornelia.
Något kanske.
Hon frågade dessutom vem som var tvåa på listan, vilket jag inte kunde svara på där och då.
Men det kommer här: finalmotståndarna My Kippilä och Therése Karlsson.
Coolast på herrsidan?
Pontus ”PK9” Karlson.
Så smög han in i finalsnacket också, på något vänster.
***
”Vilket lag vinner SM-guld i år?” i SSL-enkäten inför säsongen!
Herr:
Falun 27,8 %.
Storvreta 24,1 %.
Dam:
Iksu 52,0 %.
Kais Mora 23,1 %.
SSL-spelarna visste uppenbarligen vad de snackade om.
***
Fått extremt många ursäkter från profiler som inte hunnit vara med i STORA FINALTIPSET 2018.
En del bra förklaringar.
En del mindre bra.
Jag säger bara:
Ni får en ny chans nästa år.
Bränn inte den.
***
SM-finalerna fungerar som en stor magnet och drar till sig hela innebandyfamiljen, och inte minst den lilla – men tappra – mediakåren.
Man ses två gånger per år, under den årliga upptaktsträffen och under SM-finalerna.
Det är bara så det är.
Så det var tryggt att se att Jonathan Rudman kavlat upp armarna så långt det går och kravlat ännu djupare ner i arbetsgruvan, att Patrik Åman hade lika väloljat munläder som vanligt, att Lars Lindberg fortfarande inte kan sluta le, att Albin Skur fortfarande kör en modestil som jag inte kan förklara.
Föresten.
Jag ska inte tjata på Kimmo Eskelinen om en comeback på innebandyplan längre efter att ha sett honom vid bordet med bullar en gång extra.
– Hur många har du tagit, frågade jag.
– Detta är fjärde, sa han.
***
Både Storvreta och Falun har chansen att ta ett femte SM-guld imorgon, något som skulle ta vinnaren upp jämsides med Lockerud som bäst genom tiderna.
Detta faktum verkar dock inte beröra speciellt många av spelarna och tränarna i lagen.
För dem handlar det bara om guld.
Inte om att skriva i sig i några historieböcker, det blir en ren bonus.
Så kändes det i alla fall.
***
Till sist:
Alexander Rudd kanske äntligen får njuta av en final som man ska njuta av en final som spelare, det vill säga hel och frisk.
Så hel och frisk som Alexander Rudd nu kan bli efter allt som har hänt.
Ni kan ju historiken:
2014 fick han inte spela finalen efter att ha blivit avstängd av Falun sedan övergången till Storvreta läckt ut och dessutom offentliggjorts.
2015 missade Storvreta sensationellt slutspelet.
2016 vann han förvisso guld, men spelade med både skador i bröstben och revben, och kollapsade under guldfirandet.
2017 så nådde Storvreta aldrig finalen.
Så 2018, året då en hel och frisk Alexander Rudd får spela final igen?
Det var inte igår, precis.
Röda mattan är utrullad, portarna är på väg att öppnas, vägen är utstakad till innebandyns årliga storfest.
Det är återigen dags att kröna innebandysäsongens svenska mästare.
Efter en lång säsong, ett gäng matcher, vackra mål och pinsamma missar, fantastiska räddningar och galna självmål, stjärnor som gnistrat och stjärnor som slocknat, lag som överraskat och lag som klappat igenom, så står fyra lag där som trängt igenom stormen och ska göra upp i Globen.
Kais Mora mot Iksu i damfinalen.
Storvreta mot Falun i herrfinalen.
Serieettan mot serietvåan i båda fallen, de fyra lag som varit genomgående bäst under säsongen får också vara med när innebandyns rampljus tränger utanför den mest inbitna skaran.
För fjärde säsongen i följd gör jag en rip-off på Per Bjurmans bejublade finaltips inför Stanley Cup, men innebandy-style, och låter helt enkelt ett gäng personer tippa hur det går i finalerna.
Varsågoda!
***
Damfinalen har alla förutsättningar att bli en jämn och spännande historia. Vi får hoppas på ett målfyrverkeri och att spelarna verkligen vågar njuta av stunden.
Det kan gå hur som helst men skall jag våga mig på ett tips så vinner KAIS Mora med uddamålet. Jag tycker att Kais Mora har haft både en bra topp och bredd den här säsongen vilket man kanske inte haft på samma sätt tidigare.
My Kippilä avgör genom att trampa från bakplan med bollen i hooken och sätta ett välplacerat skott. 6-5.
Herrfinalen känns lika svårtippad som damfinalen, men här får hjärtat avgöra som klappar lite mer för Storvreta. Storvreta vinner i sudden och hjälte blir förstås Mattias Samuelsson som sedan livesänder guldfesten på instagram. 8-7. Hermine Dahlerus, svensk innebandylegendar
***
Till att börja med är det kul att konstatera att det är Sveriges två bästa lag som gör upp, både på dam- och herrsidan. Slutspelsskrällar i all ära, men som objektiv åskådare vill iallafall jag se seriedominanterna göra upp om SM-gulden. Förutsättningarna är därmed de bästa för att det ska bli två välspelade, och spännande, finalmatcher. Bara att hoppas att inget av lagen lägger i någon handbroms, utan går ut och kör framåt mer än bakåt.
Både Kais Mora och Iksu krånglade sig ur tuffa lägen, på olika sätt, i semifinalspelet. Och båda lagen kommer starka in i finalen. Jag tror att Moras revanschlust, efter två raka finalförluster, kommer att bli avgörande. Anna Wijks järnvilja och Malin Andréasons glöd mot matchvinnaren Amanda Delgado Johansson och måldrottningen Sofia Joelsson blir härliga matcher i matchen. Men dalagänget vinner efter en jämn batalj.
Storvreta och Falun blir minst lika sevärd. Jag ser framför mig coachkampen, där Forsman/Öhman och Brottman/Hedlund försöker hitta svagheterna hos respektive motståndare. De lär få gnugga ordentligt, för det finns inte så många. Falun lyckades snäppa upp defensiven under slutspelet, men förhoppningsvis blir det mer åt öppna spjäll än försiktig innebandy. För potentiella offensiva hjältar finns det gott om. Galante, Enström och Aldeeb mot Sjögren, Pettersson och Ahlroth. För att nämna några. Det är svårt att skilja dem åt på förhand. Kan mycket väl bli förlängning.
Mitt tips:
Kais Mora-Iksu 4-3.
Storvreta-Falun 5-4 e.förl. Robert Tennisberg, innebandynörd och sportkommentator
***
Två finaler mellan fyra giganter som i år känns omöjliga att skilja åt genom statistiken.
Kais Mora-IKSU: Tror på en stenhård final, men känslan säger att det är en liten fördel IKSU. Mora seriesegrare, men IKSU med allstar-spelare både på VM och Champions Cup. En kort men tuff semiserie för Umelaget mot Pixbo med idel drama. Och stolpe in tenderar att hålla i sig! Tippar IKSU.
Storvreta-Falun: Tufft och jämnt även här. Ska Brottman eller Forsman förlora sin första final som coach? Helt ovisst, Storvreta har kanske nått större höjder i sitt spel under året, men Falun som lag är inarbetat och fick fin träff i slutet på sin semi. Storvreta med Tobbe Gustafsson och Ahlroth törstande efter sitt första guld efter tidigare finalmissar, men en delvis skakig resa som föreningen under året. Eller regerande mästaren med en utåt sett lugnare resa mot final. Tippar sudden och vinst för Storvreta. Markus Puskala, förbundskapten för U19-herrlandslaget
***
Kais Mora-Iksu 4-2.
Kommentar: Förvänta er ingen målfest. Förvänta er inte en massa poäng från Anna Wijks klubba. Världens bästa innebandyspelare – ja, jag kallar henne fortfarande det – har haft svårt att glänsa när det har gällt som mest. Fyra poäng på fem finaler med Kais Mora – som förlorat fyra av dessa finaler. Att de vinner i Globen på lördag baserar jag bara på att ett sådant stjärnfyllt lag inte kan missa guldet fler gånger. My Kippilä gör en jättematch och blir tvåmålsskytt och guldhjälte.
Storvreta-Falun 6-2.
Kommentar: Ett tips som förmodligen får mig portad från en eventuell Falun-guldfest. För visst kan mästarna mycket väl vinna guldet. Alexander Galante Carlström är tidernas främste finalspelare och Emil Johansson har en brutal säsong bakom sig. Men Storvreta har en sådan bredd på sin spets att de inte kan misslyckas med att näta en jävla massa. De snittar otroliga 7,7 mål per match och då förlorar man inte. Dessutom har de fått in en fin joker i Alexander Rudd som närmar sig storformen. Anders Borgström, sillyseason-räv och innebandyguru på Expressen
***
Storvreta-Falun 7-5: Storvreta vann serien välförtjänt. Har ett snabbare anfallsspel än Falun. Storvreta rullar boll med högt tempo i anfallsspelet, medan Falun kanske går lite rakare på mål. Känns som det blir otroligt jämnt men Storvreta har lite bredare topp och det tror jag avgör.
Iksu-Mora 3-6: Tycker att Mora har en bredare trupp än Iksu. Känslan är att Mora har lite mer matchvinnare och kan gå på mer folk än tidigare. Jonas Eliasson, tränare Pixbo
***
Damfinalen:
Ettan mot tvåan i grundserien och på förhand den absolut bästa dammatchen vi kan få se, dessutom en repris på förra årets final. Ska förra årets mästare IKSU försvara titeln eller ska KAIS Mora ta revansch? Trots att Mora tog hem grundserien så tror jag inte att det spelar någon roll när det är dags för första tek på lördag, jag har ändå IKSU som min favorit här. Detta baserar jag mer eller mindre endast på så kallad ”gofeeling” och sätter IKSU som segrare.
Resultat: 5-3 till IKSU.
Cornelia Fjellstedt är det som kommer bjuda denna förmiddag och smäller till med 1+3.
Herrfinalen:
Även här ettan mot tvåan i grundserien. Såklart en otroligt marig tillställning och förmodligen världens två bästa klubblag man kan ställa på en innebandyplan just nu. Ska Storvreta som vann grundserien och fått bra stäm på många spelare i Sjögren, Rudd, Nilsberth med flera räcka hela vägen? Man har stegvis bara blivit bättre och bättre där flera spelare med tiden har imponerat.
Trots ett bättre och kanske framför allt bredare lag än förra året tror jag inte att det räcker för Uppsala-gänget.
Falun är för bra när det gäller. Brottmans gubbar och har aldrig förlorat en SM-final och jag tror knappast man har planer på att göra det nu på lördag. Många spelare i Dalalaget har en otrolig förmåga att leverera när det gäller och framför allt Alexander Galante Carlström. Den mannen tror jag på riktigt skulle kunna spela med ett ben, fel vinkel plus ögonbindel och ändå avgöra en SM-final.
Resultat: 5-4 till Falun.
Stora menyn är det Rasmus Enström som kommer stå för med sina 0+3. Jesper Gribe, Tyresö Trollbäcken-städare och pratmakare i Innebandysurr
***
Storvreta vinner med 6–4. Lagens förstafemmor är jämnstarka. Men tycker att Storvretas bredd är spetsigare. Uppsalalaget har en imponerande backsida och en starkare defensiv än Falun. Det tror jag blir avgörande. Pontus Steneros, innebandybloggare och sportreporter Smålandsposten
***
Jag tror att Falun och IKSU tar det. Denna säsongen har jag inte kunnat följa innebandyn lika noga. Men magkänslan säger att de är de bästa två lagen. Men det blir nog väldigt jämna finaler! Felix Hall, sportkommentator
***
Innebandyfinal – ledsen att inte Vipers tog sig dit, då det är ”mitt” lag. Förra året blev en kanonfinal, där Vipers var ytterst nära att vinna, men föll på målsnöret.
Jag tycker att de två absolut bästa lagen gått till final. Både Storvreta och Falun har visat klass i grundserien och i slutspelet. Där Falun har haft en lätt resa. När det gäller årets final så är det enklaste tipset att Falun vinner, men jag sticker ut hakan, Storvreta tar hem det. Och det beror framför allt att det har haft en mycket tuffare väg mot finalen. Laget har verkligen fått visa sig från sin bästa sida för att vinna semifinalen mot Mullsjö. Mitt tips är alltså Storvreta.
När det gäller damerna tror jag att KAIS Mora vinner, de vände o vann mot Täby och då tror jag de är oslagbara. Thomas Ravelli, oförglömlig VM94-hjälte
***
Storvreta–Falun 5–6: Ett gigantmöte där segrarlaget blir svenska mästare för femte gången och därmed, med fog, kan titulera sig bästa klubblaget genom tiderna. Lockerud har också fem SM-guld på herrsidan, men de gulden togs i slutet av 80- och början av 90-talet, då konkurrensen var svagare än den är i dag. Den här finalmatchen känns hur öppen som helst. Storvreta var bättre i serien, men Falun, som aldrig förlorat en SM-final, håller ”nollan” intakt.
Kais Mora–Iksu 5–3: Maskinen Iksu med fem SM-guld gör sin tionde SM-final på de senaste 14 åren och går in i finalen som knapp favorit. Kais Mora vann serien, men Iksu har ett psykologiskt övertag på dalalaget efter finalsegrarna 2012 och 2017. Kais Mora, gör sin femte raka SM-final och den sjätte på de senaste sju åren, får dock sin revansch på Umeålaget och fixar äntligen ett nytt guld. Thomas Lind, printredaktör Mittmedia
***
Det känns väl inte mer än rätt att det är ettan mot tvåan som möts i de båda finalerna. Innebandyfinalerna är ju en härlig folkfest på Globen, men jag skulle vilja följa dessa finalserier i minst bäst av fem matcher men gärna bäst av sju för att kora en segrare!
KAIS Mora – IKSU: Varsin seger i seriespelet och det är väl inget som tyder på att även finalen kommer att bli en oviss tillställning. Som vanligt blir målvaktsduellen viktig. Vem av Hill/Frisk kommer att kliva fram och bli en matchvinnare? Vilket powerplay kommer att vara tungan på vågen? Jag tror att matchen går till förlängning där antingen Sofia Joelsson i IKSU eller Amanda Öhman i KAIS Mora kommer att göra det avgörande målet.
Storvreta-Falun: Precis som damfinalen så tror jag på en jämn tillställning mellan två giganter inom svensk innebandy. Två uddamålssegrar för Falun i seriespelet och jag tror även att Falun vinner denna match i en tät och jämn match där Emil Johansson sätter 5-3 i tom bur i matchens slutminut. Henrik Vilhelmsson, ny tränare i Dalen
***
Kais Mora-Iksu: Två namnkunniga lag med fantastiska profiler. Amanda Delgado Johansson är van vid att avgöra finaler. Skulle inte förvåna mig om hon avgör även denna gång. 4-3 till Iksu.
Storvreta-Falun: Även här kryllar det av världsstjärnor. Hoppas det blir en sevärd match med många mål och stor dramatik. Extremt svårtippat. Jag stoppar pekfingret upp i luften och säger att… Falun vinner med 5-4. Chris Härenstam, SVT-profil som kan kommentera allt… och lite till
***
Mora-IKSU: Spännande med en repris på förra årets final. Jag tror att IKSU även den här gången vinner. Även om Mora har en bredare trupp i år så har IKSU fortfarande en bättre spets. En spets som nu dessutom får mer speltid än tidigare. IKSU har även flera spelare som vinner matchen i matchen mot motsvarigheten i Mora. Lägg där till Moras historik av finalförluster och det blir seger för IKSU med 7-4 varav firma Joelsson/Wibron gör 5 mål och tränare Magnus Norrman bjuder på segerdans!
Falun-Storvreta: Gigantmötet, mästarmötet, superfinalen mellan Falun och Storvreta blir otroligt intressant. Kan vi få en 100% insats av båda lagen? Två stjärnspäckade lag där vi varje individ kommer möta sin bästa motsvarighet eller vad sägs taktiska kampen mellan Brottman mot Forsman, målskyttet mellan Galante mot Sjögren, allroundkampen mellan Johansson mot Gustafsson och såklart målvaktskampen Rehn mot Klintsten. Mitt tips går i år till Falun där Galante Carlström avgör i förlängningen efter att Enström vunnit duell och serverat en delikatess på silverfat. Låt oss säga 6-5 till Falun och en för ovanlighetens skull väldigt nöjd Thomas Brottman efter matchen! Jonathan Rudman, arbetsnarkoman och grundare till ibnytt.se
***
KAIS Mora-IKSU 5-4: Trots att Mora vann grundserien känns IKSU som favoriter. Men jag tror att Mora är väldigt, väldigt sugna på att vinna i år. Silver har de fått nog av. De har också fått ihop det bra i senaste matcherna i semifinalen, att vinna med 8-2 och 7-3 med kniven mot strupen visar att de presterar när det verkligen gäller. Anna Wijk har kritiserats för att inte vara på topp i finalsammanhang, men den här gången tror jag hon blir planens gigant.
Storvreta-Falun 8-7: Tror det kan bli en svängig historia med en hel del mål här, något som liknar det vi såg i finalen 2011 mellan Warberg och Storvreta, som var en fantastiskt underhållande final. Att Alexander Rudd (så gott som) är tillbaka i sin fulla kapacitet har blivit ett oväntat guldvapen. Jämför man även lagdelarna så tycker jag målvakter och forwards tar ut varandra, men Storvreta vinner på sin tyngre backuppsättning. Henrik Jansson, webbredaktör Innebandymagazinet
***
Falun-Storvreta: Falun har haft en lättare väg till finalen och borde ha sparkapital att förvalta. För Storvretas del var det först i de sista två matcherna som man fick kontroll på Mullsjö. Om det är positivt eller negativt är svårt att säga. Energin av att vara tillbaka i Globen och det förväntade publikstödet kan bära hela vägen. Jag tror det.
Tips: Storvreta avgör i sudden 4-5.
Mora-Iksu: Favorit i repris. Jag tror det är Moras år i år. Amanda Hill spikar igen bakåt. Tippar samma resultat som förra året, fast omvänt.
Tips: 4-1. Andreas Carlson, riksdagsledamot och engagerad i Mullsjö
***
Jag tror att Storvreta vinner med 8-4.
Jag tror att dom får träff och tar tag i taktpinnen! Falun kommer ikapp något men Vreta vinner komfortabelt! Niklas Pålsson, före detta tränare i Jönköping och årets tränare 2017/18
***
Vi får två riktiga drömfinaler, ettan mot tvåan i serien i båda finalerna och helt klart uppdukat för innebandyfest med alla ingredienser för en smaklig spis. Det känns mer ovisst än på länge, men min magkänsla har sagt Falun på herrsidan och Iksu på damsidan så jag får väl hålla fast vid den. Frågan är om finalerna de senaste tio åren har varit så här öppna utan solklar favorit.
Min förhoppning för dagen är att samtliga åskådare som kommer till Globen även kommer för att se damfinalen 12.00. Sedan hoppas jag att Amanda Delgado-Johansson gör minst tre snurrfinter i första bytet, Tone Einstulen springer igenom hela Iksulaget och vänder hem till byte minst en gång och att Anna Wijk slår två laserpastejer som Malin Andreasson får skrika in i mål på volley. Jag hoppas på en målfest, en klang och jubelföreställning och när herrfinalen tar vid hoppas jag att Hannes Öhman och Thomas Brottman ryker ihop innan match, att Alexander Rudd tjafsar med Adam Fernqvist och att det blir en final helt utan defensiva riktlinjer och bara fulla spjäll, massor av mål och griniga dueller. Låt det bli hett, låt det bli tufft, låt det bli vackert. Lars Lindberg, TV4-kommentator som kommenterar SM-finalerna
***
Herrfinalen:
* Falun vinner med 7–2.
Eftersom jag besökte Falun en hel dag och hängde med Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström så VET jag att de kommer göra mos av Storvreta. Njut av reportaget här.
Damfinalen: * Kais Mora vinner med 5–3.
Mora får revansch för finaltorsken i fjol. Anna Wijk blir tungan på vågen och visar att hon är bäst när det gäller. Emil K Lagnelius, PLUS-general på Sportbladet
***
Herrfinalen: Jag tror på en tuff final mellan Sveriges bästa lag. Målvaktskampen blir extra intressant för mig att följa då båda målvakterna är rutinerade och har olika styrkor/ spelstil. Tror dock att Falun avgör knappt uddamålet 5-4 eller ett avgörande i sudden.
Damfinalen: Har inte följt den serien så noggrant tyvärr förutom i slutspelet. Båda lagen har en bra bredd där samtliga formationer kan leverera, även om Mora har höjt lagets kapacitet i år tror jag IKSU vinner med två, tre mål. Även här kommer jag självklart analysera de olika målvakternas prestationer. Stefan Flöjt, målvaktsexpert och bloggare
***
Dam: KAIS Mora IF – IKSU.
Vinnare: KAIS Mora IF.
Mora har breddat sitt lag från förra året. IKSU har ett fortsatt grymt bra lag, men ändock inte riktigt på samma nivå som ifjol. Värvningen av Jessica Eriksson har gett Mora bredden på spetsen som jag tror blir avgörande. 5-3 till Mora.
Herr: Storvreta IBK – IBF Falun.
Vinnare: IBF Falun.
Vi får mötet som ”alla” ville ha. Giganterna inom svensk innebandy ställs mot varandra. Jag tror inte att Storvreta får revansch för förlusten 2014 utan det blir en ny daladans (den andra för dagen) i Globen. Matchvinnare blir artisten Omar Aldeeb. 6-5 till Falun. Johan Carlsson, innebandynörd som vurmar för SDF-SM
***
Jag har hela året sagt att IKSU kommer vinna damfinalen så jag står fast vid det. Kommer bli en härlig kamp mellan Sveriges två bästa lag som IKSU tillslut vinner med 6-4.
Herrfinalen känns också som att den kommer blir extremt tight men det känns ändå som att Falun på något sätt kommer hitta vägen till ett nytt SM-guld. Jag tippar 8-7. Mikael Nilsson, tränare Warberg och årets tränare 2017/18
***
IKSU-Mora.
Känns väldigt ovisst och svårtippat! IKSU har ju visat en oerhörd mental styrka i semifinalserien genom att vinna alla matcher i förlängning eller på straffar, det är imponerande. Mora hade en längre matchserie, men vann rättvist mot Täby tycker jag. Sveriges två klart bästa lag!
Jag säger att Mora vinner i år, det känns som deras tur nu. Anna Wijk kommer att spela en avgörande roll, sen är jag väldigt förtjust i Tone Einstulen som jag tycker är grym!
Storvreta-Falun.
Superfinal, gigantmöte, stjärnornas krig! Detta blir den häftigaste finalen på många år, och jag måste nästan dra lott för att hitta en vinnare.
Här finns så många stjärnspelare och potentiella matchvinnare att det blir trångt för alla att få plats.
Storvreta känns lite bredare, medan Falun känns aningen spetsigare. Ska Storvreta vinna måste dom få stopp på Faluns förstafemma som är bäst i världen. Dessutom måste dom störa Faluns matchplan med att styra tempot på banan, det är Falun väldigt skickliga på.
Ska Falun vinna måste dom få stopp på Storvretas stundtals höga press, men också deras skytte. Får Nilsberth, Samuelsson, Ahlroth eller Sjögren en sekund för mycket så smäller det oftast.
Det kommer att bli jämnt och troligen en hjärnornas kamp mellan de gamla lagkompisarna Brottman och Öhman i båsen.
Vinner gör… Storvreta! Kimmo Eskelinen, innebandylegendar, sportchef i Warberg, TV4-expert och före detta poängspruta i division fyra
***
Mora-Iksu: Svårtippad final med två vana finallag. Om man tittar spelare för spelare så borde Iksu vinna alla dagar i veckan med tanke på alla landslagsspelare.
Men för Mora räcker det om deras två bästa spelare har en riktigt bra dag och det tror jag att dem kommer ha.
Mora vinner efter en tight och riktigt underhållande match! Emelie Lindström, tidernas poängdrottning i SSL
***
Ryser i hela kroppen när jag tänker på minst 60 minuters underhållning i världsklass av Sveriges två bästa lag. En repris av fjolårets final där förlorarna har blivit både spetsigare och bredare samtidigt som svenska mästarinnorna IKSU blivit trubbigare och smalare. Kommer bli en riktig rysare där coacherna kommer ha en stor avgörande effekt på utgången. Den coach som vågar bänka flest spelare och ge stjärnspelarna mer tid än alibispelarna kommer att belönas med en gulddusch. Även om Mora vann serien så säger magkänslan att IKSU kommer att vinna sin 20:e raka match och sitt sjätte SM-guld.
Mitt i all finalyra får man heller inte glömma bort matchen i matchen mellan två av Sveriges bästa spelare. Moras Anna Wijk som kommer vinna sin 11 SM-medalj och IKSUs Emelie Wibron som kommer vinna sin nionde SM-medalj. Båda gör sin sjätte SM-final på lördag och båda har två guld vardera. Vem kommer få hänga det tredje guldet runt halsen? Christian Svensson, skribent Innebandymagazinet
***
På damsidan är det alltid en grundregel. Spelar Mora – vinner Mora. Jag har fått lära mig att de är duktiga i innebandy.
Så de vinner damfinalen. Vilka mötte dem, sa du? Strunt samma. De vinner. Krossar alla motstånd. 5-2.
På herrsidan Storvreta mot Falun. Den känns svår faktiskt.
Men Storvreta är väl bättre?
Så får det bli. 6-4 i finalen.
Om båda mina vinnare sitter, så skänker jag en femhundring till barncancerfonden.
Så kör hårt, Mora och Storvreta! Johan ”MrMadhawk” Svensson, hockeybloggare på Expressen
***
Kais Mora – IKSU: 4-2.
Otroligt jämn match, Mora förlorade två matcher i grundserien, IKSU fyra matcher. Moras topp tre spelare har gjort 153p i grundserien, IKSUs tre bästa 156p. IKSU är mästarna och Mora har fem raka finaler men bara ett guld. Jag tror revanschlustan från förra året, samt målvakten kommer att avgöra till Moras fördel.
Storvreta – Falun: 5-3.
Två stjärnspäckade lag och ingen är nog överraskad att det är just dessa två lag i finalen. Storvreta har sett bättre ut under säsongen, är lite starkare än Falun på samtliga positioner och Galante har fortfarande inte skjutit in sig efter klubbens materialbyte mitt under säsongen. Så Storvreta tar klubbens femte guld. Magnus Stenbenke, pratare i Innebandypodden
***
Mora-Iksu 3-5.
De två stora giganterna som hade alla förhandstips på sig innan säsongen och som har motsvarat dem. Mora haft lite störigt skadestrul egentligen under hela säsongen, Iksu lite tunnare än det makalösa fjolåret men sannerligen två rättmätiga finallag.
Troligen ganska avvaktande och tillknäppt spel, med kanske för mycket respekt för varandra. Men Iksu har fler spelare som har den där härliga egenheten att vara just lite bättre den dagen allt ska avgöras. Det blir avgörande i denna på förhand relativt jämna final. Emelie Wibron visar hur det hela går till genom två mål.
Storvreta-Falun 4-6.
Ja…här rinner det i mungiporna! Har vi någonsin sett en dylik final med två lag med sådant makalöst djup i sina laguppställningar? Båda lagen har tre femmor av i princip A-landslagkaliber, och addera därtill potentiella matchvinnare längst ut på bänken. Ja, förväntningarna är skyhöga.
Men att tippa resultatet är otroligt svårt. Men all den briljans och fart som finns i båda lagen skulle denna match kunna toppa alla semifinalmatcher och tidigare finaler, och sluta 11-10 efter förlängning och ha 13 000 urlakade åskådare på läktaren som får lov att också byta skjorta efter slutsignalen.
Nu tror jag även denna final blir en mer balanserad historia och slutar 6-4 till Falun efter att Omar Aldeeb fått springa in den sista påsen i öppen kasse runt 59:48… Stefan Edberg, oddssättare Svenska Spel
***
Falun blir detta året mesta mästarna. Givetvis kommer avgörandet bestå av att Emil Johansson kommer på en kant och flippar in den på halvvolley till Galante-Carlström som därmed gör 7-6 till Faluns favör. Avgörandet ligger också i Faluns bättre förberedelser inför och under säsongen och bör bära störst frukt denna match.
Det enda som skulle kunna stoppa Falun denna match ligger i så fall i ett sent påkommet materialbyte som härdat viss teknik eller om Storvreta har större landslagsbonus ifrån ev visselblåsare.
Personligen hoppas jag på en ”last-ten-fight” där coacherna måste agera utanför sin egna box för att lyckas och behöver ta beslut de aldrig fattat tidigare. Giganternas kamp den här säsongen, inget snack om det. Niklas Nordén, tränare Växjö
***
Storvreta-Falun: Giganternas kamp är ett faktum! Två stjärnspäckade lag med mängder av rutin och landskamper. Falun har aldrig förlorat en SM-final och har en magisk första femma – enligt mig landets bästa, antagligen också världens bästa. Bägge lagens offensiv är starka, så jag tror att skillnaden blir defensiven och målvaktsspelet. Två landslagsmeriterade målvakter ställs mot varandra och där håller jag för tillfället Viktor Klintsten som etta. Knappt, så jämnt är det. Små marginaler kommer att avgöra, och jag tippar att Storvreta tar SM-guldet.
Kais Mora-IKSU: Två lag som välförtjänt spelar SM-final den här säsongen. Även om lagen kryllar av profiler – är det också två starka kollektiv. Tidigare har Mora fått förlita sig mycket på sin första femma, men nu har de en betydligt större bredd och spets i truppen. IKSU tappade några viktiga spelare inför den här säsongen, men flera yngre spelare har istället klivit fram. Två jämbördiga lag och som i herrmatchen, tror jag att målvakternas insatser blir skillnaden och här har Moras Amanda Hill imponerat mest. Därför tippar jag att Kais Mora vinner guldet. Gittan Ahonen Gunnarzon, expert
***
Iksu-Mora 6-4: Ett möte mellan två finalvana lag som har spetsspelare i alla lagdelar. Nyckeln för båda lagen blir att kontrollera tempot och ”flowet” i matchen. Båda lagen är extremt skickliga i omställningsspelet, men Iksu kan gynnas av ett högre tempo med fler chansbyten medan Moras kontrollerade spel med bollen skulle kunna ge dem en fördel. I fjolårets final hade Mora stora problem med Iksus aggressiva försvarsspel, i år tror jag att dalalaget är bättre rustade att hantera detta. Men Iksus breda, offensiva spets fäller avgörandet i slutändan.
Storvreta-Falun 7-5: 1:an och 2:an i grundserien möts även här. En match som har alla förutsättningar att ge publiken en fullständigt sprakande innebandypropaganda. Två lag som har sina styrkor i det offensiva spelet och som inte är rädda att släppa ett mål bakåt för att göra två framåt. Storvreta har en något bredare truppen i mitt tycke, medan Falun sitter på den spetsigaste spetsen. En helt öppen historia där Storvretas något större finalhunger fäller avgörandet. Per Tjusberg, tränare Pixbo
***
Storvreta-Falun 7-5: Känns som det är Storvretas tur att vinna. Känns starkare och hungrigare än Falun i år. Storvretas spelvändningar och PP avgör.
Mora-Iksu 6-3: Mora tar hem det, är hungrigare än Iksu. Jessika Erikssons intåg har gjort skillnad för Mora och hon kommer vara skillnaden även på lördag. Henrik Flognman, tränare Karlstad
***
Lättippat i år! Storvreta slår Falun. Iksu slår Mora. Coachen Magnus Norrman får i sista matchen kröna sin korta men framgångsrika Iksukarriär med ännu en titel. Firar sen i en t-shirt med sina egna bevingade helgarderings-ord (som uttalades i time-outen i förlängningen i semi två mot Pixbo); ”Jag tycker vi ska gå för det, men vi ska också tänka säkert”. Tomas Ruuth, journalist Folkbladet/VK-sporten
***
IKSU vinner en gastkramande final efter straffar. Laget har en kuslig förmåga att vinna dessa jämna tillställningarna. Hjälte? Amanda Delgado Johansson.
Falun vinner tvåkejsarslaget i Globen, där Storvreta inte kommer få stopp på giganterna Enström/Carlström, med nya guldklubbor som vapen. Sanslöst imponerande att två föreningar äger innebandysverige så totalt som Falun och Storvreta. Niklas Jihde, innebandylegendar och Viasat-ankare
***
Kais Mora – IKSU (3-5): En spännande repris från fjolårets final, men jag tror att det blir en betydligt jämnare match i år och Kais Mora är nog rejält revanschsugna, inte minst Anna Wijk som ledsnat på att samla på silvermedaljer. Jag tror dock att IKSU ändå lyckas dra ifrån mot slutet och tar hem ännu ett guld till Umeå. Sista målet görs i öppen kasse.
Storvreta – Falun (7-6, i förlängning): Två lag fullproppade med spelare som både vill och kan kliva fram och avgöra en så viktig match. Trots att Falun har Alexander Galante-Carlström som ofta kan bli den avgörande faktorn till fördel för dalalaget (och mycket väl kan bli det även i år), tror jag att Storvreta kommer till finalen snäppet mer påslagna efter den hårda serien mot Mullsjö och det ger Storvreta den extra energi de behöver som lag för att dra det längre strået i finalen. Anthony Sundström, Dalen-bloggare och Dalen-poddare
***
Herrar: Flest mål och poäng i grundserien, flest mål i slutspelet och bara tre förluster på ordinarie tid på hela säsongen. Mycket talar för storsatsande Storvreta. Just därför vinner IBF Falun finalen. Galante Carlström blir matchvinnnare… igen.
Damer: Varsin seger i grundserien och väldigt ovisst även på damsidan. Men tillslut kliver landslagsspelarna, med Emelie Wibron i spetsen fram och skjuter ännu ett guld till Umeå. Linus Eklund, kommentator SSL Play
***
På herrsidan tror jag att Falun tar ännu ett guld. Jag tror Emil Johansson får kröna sin säsong med ett 5-3-mål.
På damsidan är jag ganska säker på att det är IKSU som tar hem guldet, med den truppen och det självförtroendet deras rightare har just nu så lär det bli en av dem som sätter 4-3-målet. Joon Berggren, ny tränare Höllviken
***
Om man jämför lagen så skiljer det väldigt lite på:
Tränarsidan: Bägge tränarna har vunnit flera SM-guld och vet vad som krävs.
Målvakter: Tycker bägge håller landslagsklass.
Utespelare 1-5: Dessa håller landslagsklass och absolut högsta nivå.
Rutin: Här har bägge lagen mängder av spelare som vunnit och vet vad som krävs.
Det som skiljer lagen åt är utespelare 6-15: Här har Storvreta ett bättre material och jag tror också detta kommer fälla avgörande i finalen.
Jag tror matchen blir väldigt jämn men tror Storvreta vinner med två mål där dom gör sista målet i öppen kasse. Andreas Elf, tränare Mullsjö
***
Mitt tips (på herrsidan): Falun vinner.
Motivering: Jag har följt slutspelet, dels bevakat FC Helsingborg mot Storvreta, och dels sett både Storvreta och Falun genom hela slutspelet. Jag var inte jätteimponerad av Storvreta i kvarten, trots 4–0, och har fortsatt sett att Storvreta är mer sårbart än vad Falun är. Omvänt kan jag säga att Falun varit mer solitt och visat både en högre högstanivå och högre lägstanivå. Och så hoppas jag för övrigt att domarnivån i finalen håller för den har varit långt ifrån vad man kan kräva i världens bästa liga. Mattias Hjälm, journalist på Helsingborgs Dagblad med en av landets skarpaste pennor
***
Matematiken talar för Falun. Storvretas Elo-rating är 1760,1 medan Falun är ytterst lite bättre med 1761,7 vilket medför att Falun är favoriter med 50,2 % vinstchans. Hyfsat jämnt alltså. Jag slumpade dessutom matchen 1000 gånger i min hemmasnickrade Elo/Poisson-algoritm vilket gav följande resultat: Falun vann 459 gånger, Storvreta 430 gånger medan 111 matcher slutade lika. Det vanligaste resultatet blev 5-4 till Falun så det får bli min gissning. 5-4 till Falun! Som bonus kan jag nämna att om något av lagen vinner efter 60 minuter kommer Warberg 07/09 petas ner till en andra plats i listan över de bästa lagen i herrarnas högstaliga någonsin enligt Elo-modellen. Att det är två helt fantastiska lag i final råder det alltså inte några som helst tvivel om.
Damerna har jag inte samma statistik över, men visst är det de två bästa lagen även här. Jag tror att det blir en repris på förra årets final med IKSU som styr matchbilden och hyfsat målsnålt. 4-2 blir min gissning. Joel Milesson, innebandyns nya statistikorakel
***
Storvreta-Falun 4-6.
Mora-Iksu 5-3. Per Magnusson, journalist Värnamo Nyheter
***
Jag tror på Storvreta. Att gå in och krossa som de gjorde i avgörande semin har givit dem gott gry inför finalen.
På damsidan tror jag Iksu kan ”skrälla”, de slog Mora i lagens senaste möte på ett övertygande sätt, dessutom på bortaplan. Peter Sibner, Everysport Media Group
***
Mora-IKSU: Jag tror på Mora här. Båda lagen hade ju fantastiska semifinalserier och att Mora fick ett par matcher extra tror jag bara är ett plus. Det kommer inte bli en repris på fjolårets final i den bemärkelsen att IKSU total körde över Mora. I fjärde raka finalen kan inte Mora återigen vika ner sig och bara hoppas på guld. Det blir en annan närvaro från Anna Wijks gäng i Globen i år. 6-4 till Mora, Jessica Eriksson i öppen kasse igen…
Storvreta-Falun: De två klart bästa lagen till Globen och det kan bli en klassisk final med både förlängning och kanske straffar. Oerhört svårtippat. Kyligast vinner och min känsla säger att Storvreta är det lag med flest kyliga spelare i avgörande lägen. Därtill också en del fysik i defensiven. 6-5 till Storvreta efter förlängning. Jimmie Petterson avgör på en kontring. Peter Ahnberg, expert i Sveriges Radio
***
KAIS Mora-IKSU 5-3: KAIS Mora har kryddat truppen och imponerat under säsongen i seriespelet – och kanske ännu mer under slutspelet. Att vända semifinalserien mot Täby på det sättet som man gjorde det på skickar tydliga signaler att man vill ha revansch från fjolårets SM-final. Den stora härföraren, Anna Wijk, lär också ha tröttnat ordentligt på silvermedaljer och kommer säkert lägga i ytterligare en växel på lördag.
Storvreta-Falun 6-5: Storvreta släppte visserligen in mycket mål under semifinalserien mot Mullsjö men har visat prov på en anfallsinnebandy som få lag besitter. Storvreta har en bredd i laget som inte ens Falun kan mäta sig med. Faluns förstafemma kommer få dra ett tungt lass på lördag och även om firma Galante Carlström/Enström säkerligen kommer pricka rätt några gånger så räcker det inte hela vägen. Men, eftersom Storvreta har en tendens att behöva jobba sig in i vissa matcher skulle det inte förvåna mig om Falun går in i tredje perioden med en ledning. Ludvig Gustavsson, skribent Innebandymagazinet
***
Herrfinalen spelas mellan de två bästa lagen någonsin. Matchen slutar oavgjort, 5-5 och avgörs av Storvretas Mattias Samuelsson med ett distansskott.
Damfinalen blir till Amanda Delgado Johansson-show. IKSU vinner med 6-4 efter hattrick av ”DJ”! Magnus ”Binge” Jäderlund, tidigare bland annat tränare i AIK
***
Otroligt svårtippad final mellan två lag som faktiskt spelat på en egen nivå i sina bästa stunder. Anna Wijk har de senaste månaderna varit helt fenomenal och jag tror det väger över. Mora vinner med 6-4. Alexander Brinkmann, tränare Endre
***
En match men extremt många bra spelare och en spelare som Tobbe Gustafsson är alltid bra i finaler så tror han äntligen får ta sitt sm-guld med att skicka in 6-4 i öppen kasse för Storvreta.
Iksu har ju under dem senaste åren varit ett självspelande piano med alla sin spetsspelare så tror dem kommer ta Mora relativt enkelt. 7-3. Johan Astbrant, tränare Linköping
***
Storvreta-Falun 8-7.
Herrfinalerna har de senaste åren varit jämna både spel- och resultatmässigt. Lotten faller, efter övervägande, trots allt på Storvreta som fick tuffare motstånd i semifinalserien då Mullsjö bjöd upp till rejäl kamp. Man har redan spelat flera ”finaler” i semifinalspelet än vad Falun tvingades till. Storvreta har således finaltempot i sig. Dessutom har man revansch att utkräva efter finalförlusten mot Falun 2014. Stefan Lissol, kommentator SSL Play
***
Storvreta kommer inte klara peta ner Falun från tronen. Det verkar man redan insett och värvar stort för att istället ta det nästa gång.
Storvreta – Falun 4-7.
For the main event…. Damerna.
Årets giganter i final får man ändå säga. IKSU kommer måsta mangla på med de bästa spelarna för att vinna den här matchen och det kommer nog att räcka.
Skillnaden mellan Täby och Mora var i slutändan enligt mig målvaktspositionen och där kommer inte Mora få någon större fördel mot IKSU. Kanske kan man störa IKSU högt och vinna, men jag tror ändå att IKSU drar det längsta strået.
Mora – IKSU 3-5. Christer Jernberg, tränare i Dalen den gångna säsongen
***
Ser fram emot två episka finaler och har ingen övertygade känsla över vilka som kommer stå som vinnare. Så får gissa hej vilt… Slår därför till med att IKSU slår Mora, låt säga i SD med 4-3. Helt enkelt på traditionens makt!
Storvreta känns något starkare på bredden vilket avgör mot Faluns spets!? Varför inte i SD (8-7) här med för extra krydda till anrättningen. Mikael Jeppsson, klubbchef Malmö
***
Damfinalen vinner Kais Mora med 5-4 efter övertid.
Motivering: IKSU är riktigt bra, men Kais Mora är bättre än i fjol. Sedan tror jag att förlusten i förra årets final gör att Mora är extremt revanschsugna.
Herrfinalen vinner IBF Falun med 7-5.
Motivering: två riktigt, riktigt bra lag där små marginaler avgör. Det kommer att bli en jättehäftig final, där små marginaler avgör. Faluns trio Rehn, Galante-Carlström och Enström blir den avgörande faktorn. Christoffer Suominen, tränare i Linköping den gångna säsongen
***
KAIS Mora – IKSU: Mora vann över 5 matcher samma som i fjol samtidigt som IKSU tog 3 raka på övertid. IKSU visar vinnarskalle men tror det är dags för KAIS Mora att få höja bucklan.
Storvreta-Falun: Storvreta har värvat smart, Falun har lyckats slussa in unga talanger. Kommer vara supertajt, Storvretas bredd och rutin kan bli ett vinnande koncept samtidigt som Faluns “snipers” och unga kvickhet kan vara avgörande. SM-Guld till Falun i förlängning. Per Wiklund, innebandyfotograf
***
Storvreta-Falun 6-5.
Wow, vilken superfinal! Grymt bra spelare i båda lagen och en underbar coachmatch mellan två av Sveriges tränargiganter de senaste åren. Så många fina matchen i matchen mellan spelarna som kommer bli intressant att följa. Är det någon match en ska se så är det denna match!
Jag tror att Storvreta kommer att ta hem detta med uddamålet, där Mattias Samuelsson kommer att dunka dit ett mäktigt slagskott som avgör matchen. 6-5 till Storvreta! Jimmy Lindblom, innebandylegendar
***
Dam: Häftig match! IKSU vinner, ett bättre lag med fler matchvinnare, dom spelar snabbare och rörligare innebandy. Amanda DJ kan det här med att spela stora matcher, hon gör 2 påsar och kanske nån assist också. IKSU 5-2.
Herr: Wow! Här snackar vi supermatch. Egentligen är det omöjligt att säga annat än Falun, som har varit en maskin i slutspel och framförallt i finalerna de senaste åren. Falun är omänskliga när det vankas denna typ av matcher. Men denna gång tror jag att dom är mänskliga. Det är sjukt att säga att en Storvreta-seger hade varit en skräll, men det känns ändå lite som en att det skulle vara en skräll, trots att truppen är så bra. Tobbe G dominerar, Rudd hittar minst 20 backhand-instick och Valle Ahlroth står och masserar bollen i högerfickan i 3×20. Albin Sjögren blir matchvinnare. Resultat: 5-4 Vreta ÖT. Albin Skur, pratare i Innebandysurr, mediemogul i Endre och lämnade in det här tipset alldeles för sent
***
Mora-IKSU.
Mora vinner med 5-3. Elin Reinestrand sätter avgörande målet 18,35 i tredje perioden.
Kolla in:
Sofia Joelsson/IKSU
Här var det Keine krusidullen – bollen ska in i mål helt enkelt.
My Kippilä/Mora
Blir det straffar kommer hon att bjuda på läckra delikatesser i den högre straffskolan.
Storvreta-Falun.
6-6 efter full tid. Robin Nilsberth avgör för Storvreta i sudden efter 6.08.
Kolla in:
Emil Johansson/Falun
Han är lagets stora motor – bäst på att hela tiden sätta fart på spelet.
Alexander ”Rudderiet” Rudd/Storvreta
Han har tagit backhandpassningarna till en ny sjuk nivå den här säsongen. Peter Kokocha, tidigare förbundskapten och expert i TV4
Kais Mora pallade pressen – jo, man vann ju serien, hade hemmaplan och mer rutin från avgörande matcher så visst hade man pressen på sig – och besegrade Täby i den femte och avgörande semifinalen.
Det blev 7-3 till slut, men Kais Mora var skärrade i tredje perioden.
Dalalaget hade 3-0 efter två perioder, gjorde 4-1 precis efter Täbys inledande reducering i tredje perioden, men sedan fick Täby – som bränt så mycket, som fått se Amanda Hill växa ut till en gigant i Mora-kassen – äntligen utdelning.
Louise Wickström gjorde ett Julia Croneld-mål på passning av just Croneld (på volley alltså…) innan kaptenen Jennifer Stålhult dunkade in ytterligare en boll, och helt plötsligt skiljde bara ett mål.
Då fick också succéskytten Julia Croneld ett friläge, petade på en hoppande boll, men Hill gjorde en reflexräddning med benet – en räddning som till slut kändes som matchvinnande.
4-4 där och det hade blivit ovisst mellan ett hemmalag som tappat en klar ledning och ett bortalag som fått vittring.
Istället drog Elin Lundström på sig en tvåa, Kais Mora fick powerplay, spelintelligente My Kippilä lirade in bollen på kontoret där Malin Andreáson gjorde det hon alltid gör när hon får ett läge, det vill säga mål.
Hon är sylvass i de ytorna, halvskadad eller inte.
Den 5-3-bollen blev avgörande, Täby orkade inte iscensätta en ny forcering.
Lagets superfemma matchades kopiöst, men fick aldrig grepp på Mora, och istället dunkade Anna Wijk in 6-3 med ett ytterst välplacerat skott.
Blytungt för Täby så klart.
Som förlorade en femte och avgörande semifinal för andra året i rad.
Kanske var det ännu tyngre i år då man lyckades sno den tredje matchen på bortaplan, där man fick chansen att avgöra på hemmaplan, men där man misslyckades.
Där man verkligen kom tillbaka i den femte matchen, där man var nära att få in den där 4-4-bollen som kunde ha förändrat så mycket.
Täby som dessutom hade sitt bästa lag någonsin, som fått vara hela och friska när det betytt som mest, som under säsongen fått tillbaka både Matilda Sjödin och Ranja Varli, men som inte räckte hela vägen till Globen.
Laget gjorde en stark höst, dippade under våren, växte i slutspelet och spelade som bäst när det gällde som mest.
Starkt, men inte tillräckligt starkt.
Det räckte hela vägen till Globen för Kais Mora – igen.
Laget är klart för sin femte (!) raka SM-final.
Ja, sin sjätte final på de sju senaste åren om vi ska se det i ett något vidare perspektiv.
Ett otroligt imponerande facit.
Ett mindre imponerande facit är att man ”bara” vunnit ett enda guld under de där fem finalmatcherna.
Kais Mora har varit det starka grundserielaget, laget som tar sig hela vägen till SM-final hela tiden, men som haft svårt att leverera i det avgörande slaget.
Nu är det upp till bevis när det blir en repris på fjolårets SM-final mot Iksu.
I min bok har Iksu en knapp favoritstämpel, men favoritskapet är inte alls i paritet med ifjol.
Kais Mora kliver in med ett av sina bästa och mest komplett finallag någonsin, med ett lag som är i paritet med Real Mora från 2015, så det här blir en hejdundrande final.
Precis som herrfinalen mellan Storvreta och Falun.
Vilka matcher i Globen som vi har att se fram emot.
Det kommer spraka – och det kommer att spraka rejält.
Vi drömde om en sjunde och helt avgörande match, en sådan där match där allt står på sin spets, men drömmen försvann nästan lika snabbt som bollen tekades igång i Nyhemshallen.
Matchserien mellan Storvreta och Mullsjö började som ett brinnande inferno, men i takt med matcherna har spelats, desto mer har Storvreta kopplat greppet om spelet, händelserna, resultaten. Det kändes som att Storvreta satte ner foten i den femte matchen som man vann hemma i IFU Arena, och den känslan stärktes i den sjätte matchen.
Storvreta var överlägsna, tog död på spänningen redan efter halva matchen, vann med 8-2 (!) och är klara för SM-final.
Mullsjö har varit plågade av svaga starter i matchserien och åkte på en ny kalldusch i den här matchen.
Anton Vestlund tvingade till sig en straff, Daniel Gidske brände den och istället dunkade formstarke Robin Nilsberth in 1-0 för Vreta i boxplay.
En potentiell drömstart förvandlades till mardrömsstart.
Det var så tydligt att det inte var Mullsjös match.
Bollarna rullade ifrån, och rann med Storvreta.
Precis i början av den andra perioden så fipplade Vestlund med bollen vid sargen, Niklas Winroth lyckades peta till den och mitt i slottet dök – som av en händelse – Albin Sjögren upp och kunde enkelt rulla in 3-0.
Uppsalalaget stängde matchen i den andra perioden, var hypereffektiva, hade blixtrande spelvändningar, rann ifrån till 6-0 vid halvtidsmarkeringen, och då var det så klart avgjort.
Mullsjö försökte, man gjorde en bra start på matchen trots 0-1-målet i baken, Anton Vestlund hade sina lägen, man tryckte på stundtals i mittperioden men blev hårt straffade på vändningarna.
När målen ramlade in i mittperioden kändes det som att Mullsjö inte själva trodde på det längre.
Bensinen tog slut.
Historiken upprepas därmed för västgötarna. Man har färgat många matchserier mot favoriter genom åren, stått upp och överraskat, varit nära att skrälla, men aldrig förmått att knyta ihop säcken.
Vad händer med Mullsjö nu?
Klubben har verkligen gått ”all in” den här säsongen, vilket så klart är helt rätt. Man hade ett riktigt bra lag och lyckades till det landa stjärnorna Anton Vestlund och Rikard Eriksson i konkurrens med i princip hela SSL-Sverige, och har aldrig hymlat om att man gått för guldet.
Nu uppges många spelare lägga av, flera av dem tongivande, och att det blir en generationsväxling och nybyggnation.
Mullsjö blir att räkna med framöver, men det kan dröja innan man har ett lika stjärnspäckat lag igen.
Ett lag som är och kommer att förbli stjärnspäckat är Storvreta.
Laget har gjort ett starkt slutspel, slog ut – om än inte utan problem – Helsingborg i fyra raka matcher, och har sedan alltså lyckats manöverera ut Mullsjö i en serie som varit otroligt underhållande, men där Storvreta vuxit med uppgiften och var som bäst när matcherna betydde som mest.
Nu väntar drömfinal.
Storvreta och Falun har varit SSL:s två klart bästa lag den här säsongen.
De blev etta och tvåa i SSL med bred marginal, har tillsammans bara förlorat tre slutspelsmatcher på väg mot finalen.
Storvreta och Falun är de enda lagen som lyckats vinna SM-guld på åtta år, en svit som på lördag kommer att förlängas till smått ofattbara nio raka år.
De två bästa lagen möts i final, det är svårt att argumentera för något annat.
***
Till sist:
Nyhemshallen väcker speciella minnen för Alexander Rudd.
Det var där han fick den smäll av Johan Nygårdh som förändrade hans karriär och liv för alltid, som gav honom en ny hjärnskakning som tvingade honom att leva i mörka rum, sova sig igenom dagar, för att komma tillbaka i skapligt skick som både människa och innebandyspelare.
I den tredje perioden fick Rudd en ny smäll mot huvudet när han olyckligt halkade på golvet och fick 100 kilo Henrik Olofsson över sig.
Där och då ledde Storvreta med 6-1 och hade total kontroll på matchen.
Trots det så valde Alexander Rudd att spela vidare.
Inte för att resultat eller ställning egentligen spelar någon roll då hälsan alltid ska gå först, men med tanke på Rudds historik så borde han så klart klivit av.
Framförallt borde någon sagt åt honom att kliva av.
Det är bara att hoppas att det inte var någon hård smäll, vilket var svårt att avgöra, men framförallt att den inte ger några nya men.
Vi är mitt uppe i ett brinnande slutspel och har en SM-final som är runt hörnet, men ändå går det inte att sluta tänka på nästa säsong redan nu.
Det är ju befängt egentligen, matchserien mellan Storvreta och Mullsjö har det där lilla extra även om femte matchen kanske var den minst underhållande hittills, men nästa säsong blir något alldeles extra.
Då tänker jag inte i huvudsak på Kim Nilssons comeback i världens bästa liga, utan kampen mellan giganterna.
I en av pauserna i femte semin så presenterade Storvreta nämligen en riktig bomb: man har gjort klart med landslagsliraren Rasmus Sundstedt, mannen med sammet i handlederna som kan lira både back och forward och säkert också målvakt om han fick den möjligheten. Sundstedt som därmed vänder hem efter en sejour i Schweiz och sätter ännu mer stjärnglans på SSL.
Dessutom en tydlig signal till rivalen Falun att det blir rejäl kamp om tronen nästa säsong. Falun som för en tid sedan bombade ut att man gjort klart med landslagscentern, blågula kaptenen och en av världens bästa spelare i form av Johan Samuelsson som även han vänder hem från Schweiz.
Två blytunga bomber, två superlag som rustar ytterligare, två lag som varit dominanta redan i år och som ser ut att bli ännu mer dominanta nästa år.
Samtidigt som SSL blir bredare och fler utmanar så är det två lag som dominerar och har gjort så under en lång tid.
Falun och Storvreta har vunnit SM-gulden de åtta (!) senaste åren.
Mycket talar ju för att den där sviten växer i vår också. Falun är redan i SM-final, Storvreta håller på att ta sig dit.
Efter en matchserie som sprakat och där målen haglat, där känslan varit att det kunnat gå hur som helst, så kändes det som att Storvreta satte ner foten lite i den femte semin mot Mullsjö.
Storvreta rivstartade och tappade, men berördes inte nämnvärt av det utan förmådde växla upp igen och när andra rycket kom så hade inte Mullsjö speciellt många svar att komma med.
Så klart var Jimmie Pettersson, den gamle Mullsjö-liraren, en av de hetaste på planen, blåste nytt liv i den slitna klyschan att ”släkten är värst”, sopade in trippla bollar och grundade 9-6-vinsten.
Mullsjö var absolut med målmässigt men hemmalaget kändes definitivt starkare.
Storvreta har nu 3-2 i matcher och är ”bara” en seger från SM-final.
Det är inte alls omöjligt att Mullsjö skramlar fram en sjunde och avgörande match, men jag tror att Storvretas bredare spets kommer avgöra det här till slut och att serieettan tar sig till final.
Igen.
En SM-final som i så fall blir en försmak på en ännu hetare tuppfäktning mellan giganterna nästa år.
Jag tror dessutom varken Falun eller Storvreta har värvat färdigt. Det cirkulerar uppgifter om att fler högoktaniga spelare är i rörelse, bland annat i riktning mot Dalarna och Uppland.
Oavsett om Storvreta går till final eller inte så är det inget snack om vilka två lag som är SSL:s två stora dominanter just nu.