Det går nästan att ta på anspänningen redan nu.
På söndag spelas en riktig vattendelarmatch:
Granlo mot Sirius.
Förutsättningarna i tabellen:
12 Sirius, 13 poäng (-27)
13 Granlo, 13 poäng (-28)
Mellan lagen dras nedflyttningsstrecket.
Närmast ovanför lagen finns Warberg på 16 poäng, ett Warberg som i helgen möter Gävle, och om inte något oförutsett inträffar – trots hallänningarnas skrala form – så bör Warberg ha 19 poäng när vi summerar söndagen.
Man behöver alltså inte vara någon Einstein för att förstå vikten av mötet mellan Granlo och Sirius. Som serien utkristalliserat sig så känns det som att de här två lagen gör upp om den sista SSL-platsen 2016/17.
Laget som vinner den här matchen skapar enorma fördelar inför fortsättningen.
Jag roade mig med att ta fram resterande program för lagen:
Granlo: Dalen (b), Helsingborg (h), Växjö (b), Karlstad (h), Pixbo (b), Falun (h), Gävle (b), Warberg (b), Mullsjö (h).
Sirius: Linköping (b), Pixbo (h), Warberg (b), Mullsjö (h), Falun (b), Karlstad (b), Storvreta (h), Gävle (h), Växjö (b).
Det finns inga enkla matcher, men vid en första anblick så känns den här matchen mer viktig för Sirius än för Granlo.
Lek med scenariot att Granlo tar tre poäng:
Sirius har Linköping, Pixbo, Mullsjö och Falun i fyra av de fem kommande matcherna vilket på förhand känns som noll poäng in.
Granlo har samtidigt Dalen, Helsingborg, Växjö eller Karlstad – matcher där man absolut kan sno poäng.
Skulle Sirius halka mer än fyra, fem poäng efter så kommer andra värden in i kampen än bara spelschema och motståndare: nämligen stressen över att vara efter. Då tror jag inte Sirius reder ut det här.
Skulle Granlo torska så finns större chans att knapra ikapp de där tre poängen, eftersom man har ett ”lättare” spelschema.
Men hur man än vrider och vänder på det: laget som vinner hamnar i förarsätet.
Vilka plockar hem det här då?
Min magkänsla säger Granlo.
Laget är vana vid att slå ur underläge, ha allt att vinna. Har en riktig fältherre i Johan Samuelsson. En Ondrej Mikes som äntligen börjat lasta in mål. Laget har förvisso förlorat en del, men de tre senaste matcherna är torsk med uddamålet, så man är där. Dessutom: laget har hemmaplan.
Sirius har känts mentalt veka hela hösten. Har inte lyckats lära sig av misstagen, startar ofta dåligt, har inte fått igång sina stjärnor. Nu spelas säsongens hittills viktigaste match, men jag är inte alls säker på att Uppsalalaget svarar upp mot den utmaningen.
Det här blir en nervpers, men jag tror Granlo trivs bättre med situationen än vad Sirius gör.
Det kan mycket väl avgöra.

***

Då tippar vi helgens matcher. Herrarna först.

Söndag:

Falun – Växjö 1: Växjö har inte lyckats vinna mot Falun på snart tre säsonger, men kanske har en av sina bästa chanser nu då man är i kanonform med poäng i nio raka fajter och med en imponerade vinst mot Karlstad senast. Falun är dock också i bra slag, slog tillbaka Pixbo i seriefinalen senast, och är givetvis favorit. Dessutom är Alexander Galante Carlström i grym målform. Jag tror Falun motsvarar förväntningarna. Hemmaseger, men inte med några gigantiska siffror.

Pixbo – Storvreta X: Intressant toppmöte. Storvreta har varit en hel del upp och ner under hösten och har mer potential än man ännu visat med tanke på vilka namn som finns i laguppställningen. Pixbo hade en hel del frånvaro i senaste överkörningen av Gävle, och är lite svårbedömda. Doftar lite kryss.

Granlo – Sirius 1: Oj, snacka om viktig match. Båda lagen står på samma poäng i tabellen och laget som torskar hamnar i ett prekärt läge och kommer få kämpa för att inte åka ur. Sirius mentala styrka har knappast imponerat den här säsongen och även om man på pappret har ett bättre lag än Granlo så är jag inte alls säker på att man överlever den här fajten. Tippar hemmaseger.

Warberg – Gävle 1: Trendbrott senast för Warberg som efter åtta raka förluster spelade oavgjort mot Storvreta. Att få bryta den där sviten med förluster var nog viktigt för hallänningarna. Matchen mot Gävle ska naturligtvis bara vinnas. Det finns en viss risk för prestationsångest hos hemmalaget, men nej, jag tror man reder upp detta och tar första segern sedan 2 november. Warberg-notis: toppcentern Rikard Eriksson har bara gjort poäng i en av de sex senaste matcherna (!).

Linköping – Helsingborg 1: Senast lagen möttes så vann Helsingborg efter sudden och vi kan nog förvänta oss en ganska målmässigt jämn match nu också, men jag tror att hemmalaget – bland annat i kraft av just hemmaplan – kommer dra det längsta strået till slut. Det finns dock en viss kryssvarning här, speciellt eftersom Helsingborgs spetsduo Linus Nordgren och Daniel ”Magic” Johnsson är i bra slag.

Mullsjö – AIK 1: Mullsjö tog en solid seger mot AIK tidigare under säsongen och känslan är att det kommer ytterligare en här. Mullsjö har inte förlorat på hemmaplan sedan i premiären och är urstarka i Nyhemshallen. AIK är förvisso i bra form, har bra utväxling på stjärnorna, men den här uppgiften känns övermäktig. Nu har ju Mullsjö även fått igång kaptenen David Gillek.

Karlstad – Dalen X: Omgångens lurigaste match. Dalen är i kanonform, men är främst bra hemma. De senaste bortamatcherna har slutat med oavgjort mot formsvaga Sirius och en utskåpning mot Växjö. Men en pinne kan det mycket väl bli mot Karlstad som inte var bra senast mot Växjö.

Damerna då!

Lördag:

Malmö – Endre 2: Malmö är faktiskt det enda laget som snott poäng av Endre på Gotland. Men skånskorna är inte lika bra på hemmaplan, och jag tror inte man har något att hämta mot Endre som är ett betydligt bredare och spetsigare lag. Solid bortaseger.

Falun – Huddinge 2: Huddinge har inte vunnit på bortaplan sedan i premiären mot nykomlingen Malmö, men nu lär det vara dags igen. Falun är nämligen alldeles för svaga för att rå på något av lagen ovanför nedflyttningsstrecket. Så är det bara. Huddinge plockar den här matchen hyfsat klart, men det blir nog inte med 14-3-marginal som i första mötet.

Linköping – Pixbo 2: 13-0 mot Falun kanske inte säger så mycket, men visst är Pixbo i riktigt bra form. Framförallt så är ju defensiven fantastiskt bra den här säsongen, och den lär ju räcka för att stänga ner Linköping också. Första mötet slutade 5-2 i Pixbos favör, och vi kan nog räkna med ett liknande scenario här. Noterbart: Linköpings Stina Sjögren har gjort mål i sju (!) raka matcher.

Karlstad – Dalen 2: Svårtippad match. Karlstad har tappat flera spelare och har förlorat mycket men lyckades störa Endre ganska rejält senast. Kanske börjar de nya hierarkierna sätta sig efter spelartappen och förändringarna. Dalen är på uppgång och kunde mycket väl ha vunnit mot Uppsala senast, men föll till slut med uddamålet. Jag tror Umeålaget vinner en målsnål historia. Gör Amanda Skyltbäck mål för fjärde matchen i rad…?

Kais Mora – Iksu X: Vilket stjärnmöte! Iksu är ju hyllade till skyarna under säsongen och det hela nådde sin kulmen via 16-3 mot Rönnby senast. En baksmälla efter en sådan urladdning vore inte konstigt, men jag tror Umeålaget står upp emot Kais Mora och plockar minst en pinne, kanske alla tre. Kais Mora är bra, men Iksu är bättre.

Rönnby – Jönköping 1: Hur reagerar Rönnby på stjärnsmällen mot Iksu senast? Att torska med hela 16-3 svider och då hjälper det inte att man plockat 22 av 24 poäng innan dess. Jönköping har lyft sig på slutet, spelar en tajtare och effektivare innebandy, och kommer till Västerås med allt att vinna. Inget lätt motstånd, speciellt inte om självförtroendet fått sig en törn. Allt annat än en etta vore dock en skräll.

Uppsala – Täby X: I andra omgången vann Uppsala med 6-2 borta mot Täby och det kändes som uppochnervända världen mellan uträknade Uppsala och hajpade Täby. Men det var då. Nu har serien satt sig och lagen är på ungefär samma våglängd. Täby har inte imponerat på sistone och kan få trubbel här. Dunkar in ett kryss.

***

Missa inte mitt dokument om Iksu som efter två bleka säsonger är tillbaka som dominanter på damsidan igen:
Så blev Iksu seriens stora gigant – igen (PLUS)
En del snack som inte fick plats i det där knäcket.
Bland annat surret om Amanda Delgado Johansson. En värvning som inte bara var bra i sig, utan som också signalerade mot andra att Iksu är tillbaka på allvar som toppklubb, och att man kan locka de största stjärnorna.
Det trots att spelarna i Iksu inte har någon ersättning.
Istället satsas resurserna på förutsättningarna runt laget.
Klubbchefen Jocke Sjöström:
– Hon (”DJ”) hade kunnat åka till andra ställen och få bättre ekonomiska förutsättningar, men brann för att bli bättre och utvecklas. Vi vill inte göra avkall på förutsättningarna runt laget för att några ska ha lön, även om man önskat att de fått ersättning för allt det jobb de lägger ner. Hon kunde ha kvitterat ut några tusenlappar på andra ställen, men kanske saknat en del saker runtom. Nu fick hon allt hon ville ha med det runtomkring här. Det avgjorde för henne. Den signalen kändes extra skön för oss. Ett extremt bra kvitto för det vi håller på med.

***

Fullskalig bevakning på söndag!

Mycket Warberg nu.
Men vi måste dra det en vända till.
Idag kom nämligen ett trendbrott. Efter åtta raka förluster, de två senaste med hemska målskillnaden 2-16, så spelade Warberg 4-4 borta mot Storvreta.
Starkt, givetvis.
Och inte alls orättvist med en pinne.
Warberg spelade ingen glamourinnebandy, långt därifrån, men slet något kopiöst. Det syntes att laget hade rannsakat sig själva efter de hemska resultaten, att man knutit näven i fickan och vägrade bli förnedrade en gång till.
Det syntes inte minst på Magnus Svensson.
Det liksom gnistrade i hans ögon, man såg på hans kroppsspråk hur taggad han var, glädjen när han pangade (nåja…) in 1-1 var tydlig.
– Viljan, inställningen och energin var det som gav oss poäng. Jag hoppas alla i laget förstod att det var det som var nyckeln. Vi är inget glamourgäng, sa Magnus Svensson efteråt.
Han är inplockad i truppen för att bidra med energi och peppning. Effekten syntes tydligt idag.
Warberg agerade med en annan pondus och självsäkerhet än tidigare. Trots att självförtroendet torde vara begravt i någon djup källare, så lyckades man mobilisera kraft, hitta fokus och göra något bra.
Storvreta var stundtals bra, stundtals mindre bra. Men hade överlag svårt mot ett kämpande Warberg. Det var mycket kamp. Många skitmål.
Warberg struntade i vilket. Trendbrottet, att sudda ut förlustsviten, var det viktigaste.
Sedan fick han ju göra mål också, Magnus Svensson.
Ett riktigt skitmål, som vi säger. Eller ett Magnus Svensson-mål, om vi ska vara ärliga. Han var där det hände, lyckades pilla in bollen, visste knappt själv hur det gick till.
Men mål är inget han tänker på längre.
– Ärligt talat så skiter jag i det. Jag är med för att hjälpa laget och ge energi. Det förväntas utifrån att jag ska göra poäng och det är kul att göra det, men det är inte min roll just nu. Jag ska göra jobbet för laget, sa han.
Jag sa till honom att fullträffen var hans mål nummer 469 i SSL.
Hannes Öhman – som stod i båset hos Storvreta idag eftersom Staffan Jacobson börjat lira igen – är SSL:s bäste målskytt någonsin med 474 mål.
– Jaså, det är fem kvar? Nu gav du mig en morot. Jag ska ju spela hela januari, det är fem matcher kvar. Ett mål per match. Inte omöjligt. Jag är nöjd med det jag levererat i karriären, det är inte många som nått sådana siffror. Har jag chans att göra mål så tar jag ju den, sa han som haft ett gäng chanser i sina första matcher.
– Mot Dalen borde jag gjort två eller tre mål.
Jodå, målhungern finns där någonstans, även om han inte vill erkänna det.
Det syntes inte minst vid 1-1-målet.

***

Dalen fortsätter att leverera.
4-3 hemma mot Mullsjö är ett nytt styrkebesked för Umeålaget som mer och mer cementerar sin plats som slutspelslag.
Härföraren Ketil Kronberg gjorde det viktiga 3-1-målet i slutet av andra perioden och de senaste matchernas succélirare Jim Johansson sopade in 4-1 i början av den sista perioden.
Mullsjö forcerade, dubbla mål av David Gillek i slutet, men kom inte närmare än uddamålet.
Jag har varit inne på det innan och rapar upp det igen:
Dalen ser väldigt bra ut.
Framförallt har man en solid defensiv som visade sig idag igen, med en bra keeper, en stark backkvartett och två supercentrar som grundbult. Det finns mer potential framåt, absolut, men så länge försvaret är så bra så behöver man inte krysta fram någon mer offensiv.

***

Okej, Sirius.
Jag ger mig.
Det blir inget slutspel i år, trots att jag tippade det inför säsongen.
Det finns något grundmurat fel i årets Sirius-lag, man får helt enkelt inte ordning på grejerna, och det kom ett nytt bevis idag när man återigen gjorde en genomusel start och hamnade i ett 0-5-underläge mot AIK efter två perioder. Då var ju den matchen körd, liksom.
Sirius hittar inget flyt, inget stäm.
Jag har ingen insyn i laget eller omklädningsrummet, men man börjar ju bli tveksam kring inställningen. Hur kan laget underprestera så grovt i så många matcher, för sett till spelarmaterialet ska man ju vara så mycket bättre än så här?
Jag har inga svar.
Uppenbarligen inte Sirius och David Ahlmark heller, eftersom man inte får bukt med det.
Vi ska dock inte ta något ifrån AIK.
Solid seger med 7-2.
Fem poäng av Karl-Johan Iraeus som sannerligen fått en nytändning den här säsongen och börjar visa gamla landslagstendenser. Ett ånglok som nu inte bara leder med sitt solida tvåvägsspel och sin fysik, utan som också vräker in poäng, och har visat upp ett sanslöst skott som jag då inte sett tidigare.
AIK har lämnat bottenlagen bakom sig och är på allvar med i slutspelsracet nu.

***

Nio raka med poäng.
Det är en imponerande svit av Växjö.
Det är dessutom tangerat säsongsbästa i SSL i år, Falun hade också nio raka med poäng tidigare i höstas.
Smålänningarna är i kanonform.
Matchen mot Karlstad blev lite av en formalitet, om ni ursäktar uttrycket. Växjö var klart bättre i 40 minuter, rusade ifrån till en 6-1-ledning, och hade givetvis – även om innebandy är innebandy – avgjort bataljen där.
Karlstad gjorde ett försök att komma tillbaka i sista, blev bättre, men var aldrig riktigt nära.
Nu var det inte André Andersson som klev fram – utan schweizaren Manuel Engel och rivjärnet Christopher Holmér som båda blev tvåmålsskyttar.
Växjö har byggt ett till stora delar nytt lag, har fått ihop det väldigt snabbt, och har några sylvassa spetsar i keepern Eero Kosonen, backen Johan Roos, spelgeniet Filip Kjellsson och målskytten André Andersson som kryddar ett homogent och solitt gäng.
Idag gjorde också David Östergren comeback. Ingen flashig lirare, men bra komplements- och breddspelare som gör laget djupare, mindre skadekänsligt och mer konkurrensutsatt. Bra drag att få in honom.
Växjö växer.
Karlstad?
Inte bra idag, helt enkelt. Horribelt försvarsspel stundtals – Växjö fick spela sig hela vägen fram till öppna mål flera gånger.

***

Tre poäng.
Det var nog det enda Linköping plockade med sig från Sundsvall efter att ha 4-3-vunnit mot Granlo.
Enligt rapporterna var det nämligen en ganska avslagen match.
Det stod 2-2 efter två perioder innan Linköping avgjorde bataljen med två mål på 29 sekunder i början av den sista akten, inslagna av Gustav Fritzell och Marcus Karlsson.
Granlo?
Noll poäng av Johan Samuelsson.
Fjärde raka torsken.
Näst sist i tabellen.
Inte mycket att jubla över i Medelpad alltså.
Mer än att Sirius också torskade och att avståndet uppåt inte förändrades.

***

Pixbo saknade en radda spelare – bland annat Jon Hedlund, Jens Milesson, Oskar Henriksson, Victor Selindh och Daniel Calebsson – men kunde ändå köra över jumbon Gävle och vinna med klara 10-2.
Sju poäng av Martin Östholm.
Men framförallt fem poäng av storstjärnan Patrik Malmström, bland annat tre mål, och några riktiga kanoner. Han trivs uppenbarligen mot just Gävle eftersom han gjorde sex poäng i första mötet mot laget, och nu alltså fyllde på Gävlekontot ytterligare.
Skarpskytten har ju annars haft en för honom blek poängsäsong hittills – bara två mål på de sju senaste matcherna innan idag – men kanske kan få fart på självförtroende och produktion tack vare en sådan här insats.
Det är i alla fall en spelare som Pixbo måste ha i form i slutspelet.

***

Oj, oj, oj.
Iksu vann med 16-3 mot Rönnby.
Förkrossande.
Förnedrande.
Vilken sanslös utklassning.
Rönnby har ju varit SSL:s formraket den senaste tiden och tagit 22 av 24 poäng, ett snitt som inget lag piskar dem på över det tidsintervallet.
Av det syntes inget idag.
Förvisso var laget brandskattat på spelare med en del frånvaro, men ändå. Rönnby blev pulvriserade av Iksu.
Hemmalaget hade en furiös energi från start, bara flög fram på plan, och satte i princip varenda skott i mål. Rönnby var inte bra, men inget lag hade stoppat Iksu där, Umeålaget hade stäm på allt.
Snygga passningar, distinkta skott.
Tre formationer som pumpade på. Spelarna vann varenda duell. Rönnby hade ingen tid alls på sig. Världsbackar som Sanna Scheer såg vilsna ut när Iksu satte en jävulsk press.
Det var uppvisning.
– Det här var skitkul. Det klassiska är att aldrig vara nöjd, men jag vet inte… det här var vår bästa match någonsin, sa tränaren Andreas Harnesk efteråt.
– Vi hade bra stäm och spelade på toppen av vår förmåga. Rönnby är skitbra, men de hade problem med vår aggressivitet. Vi spelade otroligt bra faktiskt.
Det går inte att säga emot.
Om inte Iksu var solklar guldfavorit innan – ett epitet man förtjänat efter en fantastisk första halva av säsongen – så är man det helt klart nu.
Harnesk både hajpar och håller tillbaka.
– Men trots detta försöker vi behålla fötterna på jorden. Vi vill bli världens bästa lag genom alla tider, men vi har en bra bit kvar dit. Jag hoppas vi kan bli det redan i år, och gärna fem, sex år framöver.
Det är bara att tacka för uppvisningen idag.
Debuten för stjärnförvärvet Amanda Delgado Johansson hamnade i skymundan av krossen.
Hon växte in i matchen, slog en fantastisk passning till Frida Norströms 8-0, och tryckte in två distinkta bollar i mål.
Efteråt pratade hon mest om laget, ganska lite om sig själv.
– Vi spelade väldigt bra. Vi hade tre femmor som producerade och en bra målvakt längst bak, sa hon.
”Vi spelade bra”, det var ett stort understatement.
Hur som helst: ”DJ” blir en grym förstärkning för Iksu.
– Nu är det bara att fortsätta att ta sig in i spelsystemet och lära sig detaljerna. Det är det viktigaste. Jag tar det dag för dag och tänker inte mer än så, sa ”DJ”.
Tänk när hon blir varm i Iksu-kläderna.
Oj, oj, oj.

***

Endre är fortsatt obesegrade i Ica Maxi Arena, men det satt långt inne mot Karlstad. Till slut vann hemmalaget med 5-4.
Men att det skulle bli så tajt kändes overkligt efter knappt två perioder. Endre dominerade halva matchen totalt, hade 5-0 efter bland annat två typiska måltjuvsmål av Anna Jakobsson, och känslan var att det skulle rinna iväg.
Men så fick Karlstad in en reducering genom Tilda Flodell efter en fin rush av Julia Lid-Nilsson, och helt plötsligt så var värmländskorna ett helt annat lag.
5-4-målet kom efter drygt 14 minuter av den sista perioden. När sedan Dragana Mrksic drog iväg på en rush och trängdes utanför sargen av Jennifer Hellgren och Karlstad fick power play så osade det kvittering.
Flera gånger om.
Inte minst när skarpskytten Linnea Wallgren fick öppet skottfält mitt i slottet.
Endre höll undan – men det var med andan i halsen.
Det underligaste i matchen?
Ja, det var första pausen. Istället för att snacka och vila i omklädningsrummet så körde Endre ett träningspass på planen, med koner och bollar och hela faderullan. Det var inget mestempo heller, utan man körde på.
Vad hände där egentligen?
– Vi ville testa något nytt. Definitionen på idioti är väl när man gör samma sak hela tiden och tror att man ska få ett annorlunda resultat. Vi ville se vad det skulle göra med energin, sa tränaren Alexander Brinkmann.
Effekten?
– Nja, jag vet inte om det gav något resultat för oss, sa Brinkmann.
Kul grepp i alla fall.
Att tänka utanför boxen.
Brinkmann höll för övrigt med om att Ica Maxi Arena blivit ett lyft:
– Många kanske var sentimentala kring Södervärnshallen, men vi har vetat att arenabytet skulle bli bra för oss. Nu har vi större planmått och kan spela på större ytor, precis som vi vill. Allt är bättre. Jag visste att arenan skulle bli bra för oss och det vidhåller jag.

***

Klara Molin. En av årets genombrottspelare i SSL, utan tvekan. Jag tycker att hon var banans bästa spelare när Uppsala tog en stark 5-4-seger på bortaplan mot Dalen.
Molin, som kan lira överallt på plan men som nu var back, var dominant med bollen, tog massor av rusher och var lite överallt.
Lagen följdes annars åt målmässigt hela vägen i kaklet.
Dalen kunde mycket väl ha tagit hem den här fajten, men Jennifer Gräll gjorde några riktigt fina parader. Clara Forssén var den stora målsumparen för Dalen i slutakten, jag räknade till åtminstone tre riktiga kanonchanser.
Samtidigt släppte hemmalaget också in några mål lite väl enkelt, inte minst 2-3-målet där Johanna Stenberg slet sig loss från tre Dalen-spelare, fick skjuta och ta sin egen retur innan det blev mål.
Viktig seger i slutspelskampen, där Uppsala utökade luckan ner till Dalen.
Vi har inte sett någon negativ Amanda Delgado Johansson-effekt i Uppsala ännu.

***

Mer dam idag:

Jönköping – Linköping 3-5: Stina Sjögren. Där har ni en av SSL:s hetaste lirare nu. Hon gjorde mål för sjunde matchen i rad när hon satte det matchvinnande målet för Linköping mot Jönköping. Annars var det gästernas förstakedja som var i fokus, bland annat tack vare två mål av Maja Liljeroth. Jönköping är dock ett helt annat lag sedan tränarbytet, även om det inte räckte till poäng den här gången.

Huddinge – Malmö 5-5: Malmös fina bortafacit fortsätter. Skånskorna tog en pinne mot Huddinge trots underläge med 5-3 i början av den sista perioden. Släkten är värst är en sliten klyscha, men ofta användbar. Förre Huddingeforwarden Rebecca Mårtensson lastade nämligen in 5-5-bollen.

Pixbo – Falun 13-0: Som väntat så drog siffrorna iväg rejält. Falun är rejält ihåliga, än mer med Erika Andersson borta, och hade inget att hämta i Göteborg. VM-ratade veteranbacken Isabell Krantz skyfflade in hela fyra mål – det måste väl vara personligt rekord för henne? Föresten, skottstatistiken var antecknad till 60-7…

Täby – Kais Mora 3-8: Det blev som väntat en solid seger för Kais Mora. Täby ledde med 3-2 efter den första perioden, men förlorade sedan de avslutande 40 minuterna med 0-6. Fyra poäng av Anna Wijk. Dessutom tre mål för Malin Andréason, som därmed är tillbaka i målprotokollet efter att ha levererat säsongens första mållösa match senast mot Endre.

***

Vilken innebandydag! Omladdning till helgen nu.

Dalen var tippat långt ner i tabellen inför säsongen.
Men laget har smugit med i toppen och är i skymundan en av SSL:s största överraskningar. Tycker jag.
Umeålaget har varit urstarka hemma, inte minst.
Laget har dansat på slutspelslinjen i flera år. Trots det har man tagit sig till två raka SM-finaler innan man ifjol missade slutspelet på målskillnad. Små marginaler mellan succé och fiasko, alltså.
Laget har brandskattats på klasspelare de senaste åren. Lirare som försvunnit är bland annat Mattias Wallgren, Filip Stenmark, Robin Nilsberth, Johan Samuelsson, Peder Bodén… jag glömmer säkert någon superlirare.
Tufft, men Dalen har hela tiden kommit tillbaka och byggt nya lag som kan slåss om slutspelsbiljetter.
Det ser ut som man lyckats i år igen.
Farhågan inför säsongen handlade om försvaret.
Två nya unga målvakter och ett på pappret tunt försvar.
Resultatet?
66 insläppta mål, tredje minst i serien, där bara Mullsjö (62) och Pixbo (65) är bättre.
Anledningarna:
Måns Parsjö-Tegnér, ny från Falun, har varit strålande i målet och visat att han håller som SSL-etta efter att ha nött bänk i några år.
Lukas Harnesk, ny från Täby, har varit ett backfynd med sin resoluta och granithårda spelstil.
Jonas Svahn, ny från Falun, har varit den där tvåvägscentern som man efterfrågat, som inte bara bidrar framåt utan som också ger defensivt djup.
Tre pusselbitar som höjt Dalen.
Dalen har haft massor av skadebekymmer under säsongen, men det har främst drabbat forwards. Defensivt har man kunnat bygga en kontinuitet med Parsjö-Tegnér i kassen och de fyra backarna Harnesk, Mattias Ljunggren, Patrik Suchanek och Stefan Dellsand-Lindberg som har matchats stenhårt.
I Svahn och Ketil Kronberg har man dessutom en av SSL:s bästa centerduos, två spelare som är hängivna både offensivt och defensivt.
Den mixen: en vass förstakeeper, en samspelt kvartett på backsidan och två världscentrar gör att Dalen har ett försvar i absolut toppklass.
Det har lagt grunden till framgångarna.
Målproduktionen har varit snålare, men forwardssidan har alltså varit skadedrabbad. Svahn och Kronberg vräker inte in poäng. Alexander Bodén har mer mål i kroppen. Martin Tokos har blandat och gett. Albin Andersson håller inte samma klass som ifjol. Marcus Berglund och Jim Johansson har överraskat, men inte inte sprutat in pinnar.
Johan Eriksson är väl egentligen den ende som levererar som han ska, om man ska vara helt ärlig.
Å andra sidan:
Dalen vinner matcherna.
Så jag tror inte man klagar.

***

Dags för tippning, totalt 13 matcher under trettondagen, och vi börjar med herrarna.

Gävle – Pixbo 2: Pixbo kommer från två tunga förluster mot Mullsjö och Falun – två lag som också tillhör toppen – och andraplatsen i tabellen börjar hotas. Det lär vara revanschsuget nu, något som Gävle lär få betala för. Jag tror inte hemmalaget kommer ha en chans i den här fajten, Pixbo är för bra och för taggade.

Granlo – Linköping 2: Granlo står på tre raka förluster, men föll bara med uddamålet mot såväl Storvreta som AIK (efter övertid). Laget har dock bara två segrar på de åtta senaste matcherna, mot jumbon Gävle och formsvaga Warberg, så formen känns ganska svag, och det blir svårt att rubba Linköping som har ett betydligt bättre lag. Johan Samuelsson är i grym form, men inte ens det räcker till poäng för hemmalaget.

Storvreta – Warberg X: Warberg är nere i en djup svacka. Åtta raka nederlag där de två senaste matcherna förlorats med 2-16. Att då åka till Uppsala för att möta Storvreta är inte det enklaste – å andra sidan kanske Warberg behöver just en sådan här match där man är underdogs, har allt att vinna och kan sluta tänka och bara köra. Storvreta har rest sig efter fjolåret men blandar och ger en del. Doftar lite kryss, säger magkänslan.

Växjö – Karlstad X: Svårtippad match mellan två lag i bra form. Växjö har poäng i åtta raka matcher medan Karlstad kommer till spel med två solida segrar som genererat målskillnaden 16-5. Det var jämnt när lagen möttes i säsongsinledningen och båda står på samma poäng i tabellen. Kan mycket väl bli delad pott här. Växjö dock knapp favorit i min bok.

Dalen – Mullsjö 2: Ganska klurigt möte mellan två formstarka lag. Dalen har sex raka segrar hemma, vann med hela 7-1 mot Warberg i måndags och har fått tillbaka många spelare från skadelistan. Mullsjö, som vann med 10-4 mot Dalen i början av säsongen, har tre raka segrar, senast mot Pixbo och Storvreta, och är i kanonslag. Ovisst, men jag tror ändå Mullsjö plockar hem detta.

AIK – Sirius 1: Hur mycket på gång är Sirius egentligen? Svårbedömt, även om trenden ändå pekar uppåt sett till de tre senaste fajterna: övertidsseger mot Växjö, oavgjort mot Dalen och uddamålsförlust borta mot Helsingborg. AIK har dock fyra raka segrar hemma i Solnahallen och har sina bästa spelare i bra poängform, så jag tror hemmalaget reder ut det här.

Damerna då:

Jönköping – Linköping X: Ett pånyttfött Jönköping – bra match mot Endre och sedan skrällvinst mot Täby – känns på gång och kan absolut knycka poäng mot succénykomlingen Linköping. Gästerna blandar och ger i prestationerna. Linköping har förvisso en betydligt bättre spets, men småländskorna har fått blodad tand efter säsongens första seger. Kryssvarning.

Endre – Karlstad 1: Endre tvålade dit mästarna Kais Mora i hemmaborgen senast och har ännu inte torskat i sin nya arena. Det finns inte mycket som talar för att det skulle ske mot ett brandskattat och tunt Karlstad heller. Solid hemmaseger.

Dalen – Uppsala 1: Intressant möte. Uppsala inleder nu på allvar sejouren utan stjärnan Amanda Delgado Johansson – stuckit till Iksu – och ska försöka följa upp den succéartade hösten. Jag är tveksam till hur det kommer gå, faktiskt. Dalen har varvat upp efter en risig start och ser bra ut. Tror på hemmaseger och att Mikaela Palmérs fina målform fortsätter.

Iksu – Rönnby 1: Stormöte mellan Iksu som varit bra hela säsongen och Rönnby som varvat upp rejält och tagit 22 av 24 poäng de åtta senaste matcherna. Debut för Amanda Delgado Johansson i Iksu som därmed får bekänna färg direkt. Ganska öppen match på förhand, men tror ändå Umeålaget vinner till slut, bland annat i kraft av hemmaplan.

Huddinge – Malmö 2: Malmö har visat bra styrka på bortaplan den här säsongen – elva av 14 pinnar har spelats in utanför hemmaarenan – och gjorde en bra insats mot Linköping senast. Skånskorna kan mycket väl bärga nya bortapoäng mot Huddinge. Hemmalaget har bara en seger på de sju senaste och en tveksam form. Dessutom har flera av lagets vassa poängplockare tappat fart på slutet.

Pixbo – Falun 1: Omgångens mest givna match, så klart. Falun har nu dessutom tappat Erika Andersson, lagets bästa spelare, som gjort 18 poäng under säsongen och leder interna poängligan med tio poängs marginal. Den enda spetsen är alltså borta. Pixbo är genomsolida i år och kommer vinna klart. Det här kommer rinna iväg.

Täby – Kais Mora 2: Var har vi Täby just nu? Svårt att säga, men att torska hemma mot Jönköping var ingen merit precis. Kais Mora har ett bättre lag och är säkerligen revanschsugna efter förlusten på Gotland senast, och kommer att ta hem den här fajten. Jag tror dessutom att det blir med klara siffror.

***

Full bevakning under trettondagen.

Ingen spelare eller tränare i Warberg lär ta ordet i sin mun, men visst är Warberg i kris just nu.
Hur ska vi annars tolka det här:
* Åtta raka förluster.
* Målskillnaden 20-51 på de matcherna, alltså -31.
* Förstafemman är splittrad och Rikard Eriksson, Daniel Karlander och Mattias Kongstad – som normalt utgör toppenhet – har sammanlagt gjort sju mål och tio assist på de åtta senaste matcherna (att jämföra med 18 mål och 23 assist på de sju första matcherna).
* Avståndet upp till slutspel är nu sju poäng – och det är bara två poäng ner till en nedflyttningsplats.
Visst haltade laget under stunder av säsongen ifjol också, men så här beckmörkt var det aldrig, och nu har laget målskillnaden 2-16 på de två senaste matcherna.
Inte nog med att det förloras alltså, det rinner också iväg.
Rejält.
Förlusten mot Dalen i Umeå rann iväg till hela 7-1.
Matchen var typisk för ett lag i motgång.
För så här var det:
Dalen skapade typ tre chanser i första perioden, och gjorde mål på två av dem.
I den andra perioden sköt Anton Birgersson ett sylvasst skott i power play som Måns Parsjö-Tegnér gjorde en kalasräddning på, och i sekvensen efter kontrade Ketil Kronberg in 3-1.
Magnus Svensson lastade en boll i ribban och strax efter vispade Albin Andersson in 4-1.
Allt studsade emot.
Och efter 4-1 gick luften ur Warberg.
Det självförtroende som redan var nere i källaren sjönk ner i avgrunden.
Dalen gjorde 5-1 och 6-1 i andra perioden innan 7-1 kom i början av sista perioden.
Dalen var egentligen inte 7-1-bra.
Warberg var egentligen inte 7-1-dåliga.
Dalen var hypereffektiva i första perioden, fick ett övertag och växte med det, samtidigt som Warberg började sloka. Jag kan inte klandra dem: sju raka förluster, motståndarna gör två mål på två chanser, gör ytterligare två mål precis efter fantastiska chanser – jag hade också rasat ihop.
Undrat över vad som händer.
Warberg är inte så här dåliga, men brottas nu med ett mentalt spöke. Spelarna håller för hårt i klubban, gör misstag i sin överambition, börjar leka solostjärnor istället för att spela kollektivt.
Comebackande Magnus Svensson, som gjorde andra matchen, var en av Warbergs bästa spelare. Inget ont om Mange, men om han är bäst är det ett underbetyg till resten av manskapet.
Coacherna Oscar Lundin och Stefan Smedberg, ett på pappret ytterst väl sammansatt par med olika styrkor och svagheter, står inför en stor utmaning.
Någonstans har Warberg fastnat i en negativ spiral, nu gäller det att bryta mönster, glömma det som varit och börja om från scratch.
Det är enklare sagt än gjort, men det finns ingen annan utväg.
Jag gillar egentligen inte att använda begreppet, det känns ganska urvattnat, men oavsett vad någon säger:
Nu är det faktiskt kris i Warberg.

***

Dalen då?
Galet effektiva i första perioden på det lilla man skapade, och den utdelningen i kombination med Warbergs redan sargade självförtroende gjorde att man kunde ta över matchen mer och mer, vilket också skedde i den andra perioden.
Efter 4-1-målet var det inget snack.
Dalen ägde matchen.
Sista perioden var en defilering. Den kanske inte var speciellt underhållande för publiken, men Warberg fick inte en lillfingernagels chans att komma ikapp, en kombination av ett skickligt bollhållande hemmalag och ett överraskande passivt Warberg.
Dalen hade ett tag en absurd skadelista men den har börjat ordna upp sig, och att tredjekedjan bestod av Martin Tokos, Ville Turula och Albin Andersson är ett bevis för att bredden verkligen finns där.
Spelare som Jim Johansson och Marcus Berglund överraskar.
Måns Parsjö-Tegnér storspelar i kassen.
Dalen börjar se ut som ett slutspelslag.

***

På onsdag blir det sannerligen innebandyfest. Uppsnack kommer.

Ni minns starten, va?
Rönnby, SM-finalister ifjol och utmålade som en av favoriterna den här säsongen, fick en miserabel start på säsongen och tog bara tre poäng på de fem första matcherna vilket gjorde att man sladdade rejält i tabellen.
Extra salt i såren var givetvis skadebeskeden på Mira Wickman och Evelina Rösnäs (gick sönder redan i januari) som båda missar resten av säsongen.
Men sedan har vinden vänt.
Rejält.
De åtta senaste matcherna har inneburit sju segrar och en oavgjord. Laget har tagit 22 av 24 möjliga poäng. Inget annat lag matchar det snittet.
Det kunde ha varit 24 av 24 också, om man inte släppt in den där sena kvitteringsbollen mot Linköping med bara 15 sekunder kvar, ett konstmål av Anna Wiman. Inga stora marginaler från full pott alltså.
Det har blivit segrar mot både Kais Mora och Endre, vilket imponerar.
Helt plötsligt ser laget ut som den guldutmanare alla trodde laget hade potential att bli, även utan Wickman och Rösnäs.
Linnéa Nilsson, den blommande stjärnan som redan tangerat sin målskörd från ifjol och som varit stekhet när Rönnbys form vänt, förklarar vändningen:
– Det vände när vi vann mot Kais Mora. Då fick vi ett kvitto att vi kan vinna mot vilka som helst. Då gick alla till sig själva och vi kom överens om att vinna den matchen. Efter det växte vi och har fortsatt bygga på det. Nu kan vi vinna trots att vi inte är på topp, sa hon när jag pratade med henne efter matchen.
Efter två säsonger som varit läroår så har Nilsson verkligen tagit för sig i en större roll i år och frågan är om hon inte börjar bli landslagsaktuell.
Hon själv är nöjd:
– När jag kom till Rönnby för ett par år sedan så var allt jag fick spela en bonus. Lite likadant ifjol, men efter jul började det lossna mer. I år har jag fått ännu mer förtroende och en större roll. Jag har vuxit med det, sa hon.
Idag slog Rönnby tillbaka en annan ”slow starter” i serien, Dalen, som också vaknat på slutet. Segersiffrorna skrevs till knappa 4-3.
Ganska jämn fajt överlag, men Rönnby imponerade i sista perioden. Hemmalaget ledde med 4-3 men vågade spela ut, hålla i bollen och spelade bort massor av tid från ett Dalen som helt enkelt inte fick låna bollen. Visst, Umeålaget skapade några spelvändningar, men de var inte många och chanserna som vaskades fram var tämligen tama.
Rönnby drabbades inte av övermod eller hybris, utan spelade disciplinerat, smart och snålt.
– Vi gjorde ingen jättebra match mot Dalen och vi hade inte vunnit om det varit i början av säsongen, men nu har vi en annan tro på oss själva och vågar hålla i bollen, sa Nilsson och jag försökte få en förklaring på vad självförtroende egentligen betyder.
– Det är en svår fråga att svara på. Men man har en tro på sig själv, kan vinna matcher fast allt inte stämmer, fast man inte är på topp. Genom att bygga upp en tro på sig själv så växer självförtroendet.
På sikt kan den risiga starten säkert bli ett vapen för laget. Det kommer inte tas något för givet och man har lärt sig hantera motgångar.
Många i Rönnby spelar med ett helt annat självförtroende jämfört med säsongsstarten.
My Kippilä är ett lysande exempel. Hon håller i bollen, tar initiativ och slår strålande passningar. Hon har verkligen börjat hitta rätt.
Rönnby har klättrat upp som femma i sammandraget nu och har häng på topp-4.
Vägen mot toppen ligger öppen.

***

Det var ingen som sade det högt inför säsongen, men jag tror att vissa i Endre var lite oroliga inför bytet från Södervärnshallen till ICA Maxi Arena.
Inte för att det skulle vara en sämre arena, utan för att man förlorade sin kokande hemmagryta.
Södervärnshallen är en tajt hall, spelarna och tränarna fick knappt plats mellan sargen och väggen, och det blev ett jäkla tryck i fullsatta slutspelsmatcher. Något som lyfte Endre.
ICA Maxi Arena är något helt annat. Det är en modern innebandyarena med luftigare utrymmen, ny teknik och fantastiska faciliteter, men – utan att ha varit där – så kan det aldrig bli samma intima känsla eller tryck.
Men bytet har blivit en succé.
Endre är obesegrade i nya hemmaborgen hittills.
Senaste skalpen kom mot mästarna Kais Mora inför hela 975 åskådare och segersiffrorna skrevs till 4-1 efter en uppoffrande defensiv insats och storspel av keepern Liisa Kokkonen.
Framåt var det spetsarna som avgjorde: Anna Jakobsson sköt tre mål, det första betydde 1-0, de två sista skyfflades in i tom bur. Corin Rüttimann vände om och prickade distinkt in 2-0 (eller ja, Jennifer Hellgren fick målet och kanske var på bollen innan den gick in, det var lite svårt att se).
Hur som: alla Endre-målen genom förstakedjan.
Gotländskorna är verkligen en intressant outsider i årets guldkamp.
I slutspelet kommer inget lag att få något gratis i den gotländska arenan i alla fall, det är en sak som är säker.
Kais Mora?
Ingen skam att förlora på Gotland mot ett bra Endre – och hade inte Liisa Kokkonen varit så bra så hade dalalaget tagit hem den här fajten. Så kändes det i alla fall.

***

Mer plast imorgon!

Första reflektionen från Saab Arena och arenamatchen – som lockade 5000 personer – mellan Linköping och Växjö:
Att stå mellan lagens bås är nog som att stå i stormens öga, för det blåser rejält med tanke på de utspel, skrik och gester som tränarna Johan Astbrant och Niklas Nordén levererar, två tränare som är kända för att inte linda in åsikter eller kritik i någon bomull, utan som säger rakt ut vad de tänker och tycker.
Det är befriande i många stunder, även om det just i matchsituationer ibland kan bli lite för mycket eftersom det oftast är domarna som får skiten.
Nåväl:
Linköping vann till slut med 4-3 efter övertid.
Det efter att ha tappat ett 3-0-övertag som stod sig i hela 50 minuter.
Sedan tog Linköping två utvisningar i rad och Växjö sköt 3-1 i fem mot tre och 3-2 i fem mot fyra innan kvitteringen kom med två minuter kvar. Stjärnan André Andersson hade klubban med i alla tre målen och det var snyggt med två lysande assist samt ett hejdundrande skott.
Men östgötarna drog alltså längsta strået till slut, men det var inte med samma målackuratess. Inte i närheten faktiskt.
Linköping snarare forcerade in sina bollar, vilket också avgörandet var ett tydligt exempel på, där Gustav Fritzell framför kassen på något sätt lyckades trycka in bollen. Om han nu gjorde det. Växjö protesterade vilt. Liksom Niklas Nordén.
Domarna dömde mål direkt.
Omöjlig situation att avgöra – domarna fick gå på sin första känsla.
Från tv-bilderna jag hade var det omöjligt att se om någon boll var inne. Det är bara att lita på att domarna gjorde rätt.
Linköpings keeper Robin Laakso beskrev det bra:
– Växjö var säkra på sin sak, men det brukar de vara. Våra spelare var lika säkra på att det var mål. Det beror nog på vilken tröja man har på sig. Vi får lita på domaren, han bestämmer.
Lite så. Linköping tyckte så klart att bollen var inne. Växjö tyckte så klart att bollen inte var inne.
Domaren dömer med de verktyg han har till hands. I dagsläget är det sina egna ögon. Bra så.
Det finns en hel del känslor mellan de här lagen.
Känslor som späddes på under den här duellen.
Martin Karlsson och Johan Roos hade sina dispyter.
Astbrant och Nordén hade sina.
Det var ingen som vek ner sig.
Det hade lockat med en slutspelsserie mellan de här två lagen, inte minst för tränarduellens skull.
Annars:
Linköpingsmålvakten Henrik Quist fick kasta in handduken precis innan matchstart på grund av magsjuka och Robin Laakso fick hoppa in – och han höll alltså nollan i 50 minuter innan Växjö fick hål. Men Laakso blev vinnare till slut, och givetvis starkt att gå in och leverera under de förutsättningarna.
– Det är klart att det var speciellt. Sedan förbereder jag mig på samma sätt oavsett om jag ska spela eller inte, så det var ganska lugnt, sa Laakso efteråt.
– Beskedet kom väl tio, tolv minuter innan match. Jag var beredd att sitta på bänken men så kom en ledare fram och sa att jag skulle stå, så det var bara att köra. Det var ju inte svårt att tagga till med tanke på inramningen.
Han gjorde en riktigt bra match.
Linköping är ju faktiskt det enda SSL-laget som inte har en uttalad förstemålvakt.
Robin Laakso och Henrik Quist alternerar i målet.
– Det är klart att man vill spela så mycket som möjligt men vi som team försöker göra det bästa för laget, sa Laakso som dock inte är nöjd med spelschemat:
– Det är inte optimalt och det blir ryckigt. Jag kan stå en match och sedan vila en månad, även om vi står varannan match. Det är svårt att hitta en rytm som spelschemat ser ut nu.
På tal om spelschemat.
Hade någon tagit upp det ämnet i en paneldebatt med Astbrant och Nordén närvarande så hade det nog blåst ganska bra där också.

***

Nykomlingsmötet mellan Linköping och Malmö – en repris på förra vårens heta SSL-kval – blev som en liten julafton:
Första och andra perioden var en ganska seg väntan (ni vet den där väntan på Kalle Anka, paket och myskvällen) medan det hela tände till såväl spel- som målmässigt i den sista perioden (julklappsöppning!).
Linköping ägde spelet och höll i taktpinnen i två perioder utan att kunna lirka upp gästerna som spelade ett lågt och tajt försvarsspel för att sedan ställa om snabbt när läge gavs. 0-0 efter 40 minuter var väl inte helt talande – det skapades en del chanser – men det var ingen högoktanig underhållning.
Sedan sa det pang direkt i tredje perioden:
Ellen Rasmussen bröt en passning och satte upp Johanna Nilsson som krutade in 0-1. Efter bara 24 sekunder.
Det öppnade upp fajten, det var bättre spel från båda lagen i sista perioden, bättre passningar, vassare chanser.
Malmö ledde med 1-2 i slutet, innan Linköping kvitterade genom Maja Liljeroth – som ägnat matchen åt att skjuta in sig – och sedan avgjorde på övertid genom Stina Sjögren.
Kändes som en helt okej poängfördelning, trots allt.
Johanna Nilsson föresten.
Vilken drömcomeback.
Malmökaptenen sköt båda gästernas mål i matchen. Hon som gjorde mål i alla vårens kvalmatcher mot just Linköping.
Hon hade spelat 102 raka tävlingsmatcher för Malmö – och enligt sig själv inte missat en enda match på nio år – innan hon för ett par månader sedan fick kasta in handduken på grund av den överbelastning av knäet som hon drabbades av tidigt under säsongen.
– Nu har jag i alla fall fått klartecken att spela, trots att jag fortfarande har ont. Jag kör med knäskydd och piller och det är lite bära eller brista. Det har varit fruktansvärt att vara vid sidan om. Tjejerna har gjort det bra, men det är jobbigt att inte ha varit med, sa hon till mig efter matchen.
– Jag skulle faktiskt inte ha startat den här matchen, men vi fick lite spelare som blev sjuka så det var bara in och köra.
Och då satte hon alltså dubbla bollar. I sin första comeback någonsin (ja, typ, nio år utan en missad match utesluter ju comebacker).
– Det var lite klassiska Johanna Nilsson-mål. Jag brukar inte göra så många mål men Ellen (Rasmussen) vet var jag finns så det var bara att förvalta hennes passningar.
Både Linköping och Malmö har imponerat i höst.
Nykomlingarna har tagit för sig, tagit starka poäng mot topplag och håller sig mer än väl flytande i tabellen och är inte i närheten av nedflyttningsstriden.
Båda lagen har liknande strategier.
Fjolårets trupp är intakt och kryddad med rutin.
I Linköpings fall med superstjärnan Amanda Larsson. Plus att flera spelare, som Anna Wiman och systrarna Haglund, har SSL-rutin sedan tidigare.
Malmö fick hem Beverly Smedenäs från Iksu och plockade in Rebecca Mårtensson från Kais Mora.
– All erfarenhet är viktig för ett lag. De vet vad som krävs och de har betytt väldigt mycket, sa Nilsson.
– Det är klart att vi är nöjda med säsongen hittills. Det var inte många som trodde att vi skulle ligga där vi ligger, men vi har visat vilken kapacitet vi har. Sedan är första halvan av säsongen som nykomling den lättaste, vi har tagit poäng mot topplag som knappast lär ställa andramålvakten mot oss nästa gång om man säger så. Vi har inte säkrat kontraktet ännu, det är huvudmålet, sedan får vi se hur långt det räcker.

***

Mer SSL både under söndagen och måndagen.

Gott Nytt År!
Nytt år, nya utmaningar, nya möjligheter.
En tid för att se tillbaka och minnas, men framförallt en tid för att blicka framåt, göra ett nytt avstamp, och avge nyårslöften.
Jag ger inga löften – utan skickar istället iväg fem innebandyförhoppningar inför det kommande året:
– Att vi får se några ”spektakulära” värvningar under januari månad, den sista månaden innan transferfönstret stänger. Någon allsvensk lirare som får SSL-chansen, någon stjärna som väljer att göra comeback. Det skulle hetta upp SSL inför slutspelet.
– Att vi får en fullsatt Tele2 Arena under SM-finalerna i april. Att uppvakta, locka och trycka in 20 000 personer till SM-finalerna är en gigantisk utmaning, men lyckades det blir det tidernas bästa innebandyinramning.
– Att svensk innebandy tar ett ansvar kring statistiken i innebandy, en gång för alla. Sätter sig ner, skissar upp vad som är hygiennivå, och sedan luftar, diskuterar och kompromissar fram ett vettig förslag med klubbarna. Ordentlig statistik skulle lyfta SSL två, tre, fem, tio klasser.
– Att vi en gång för alla får till ett bättre system för anmälningar i SSL. Det är ett ansvar som absolut inte ska ligga på klubbarnas axlar, de ska fokusera på sitt, det vill säga sitt spel, sina spelare och allt det där. De ska inte hålla på att granska motståndare och anmäla förseelser. Det måste det finnas ett centralt organ som sköter, dels för att slippa pajkastningen mellan klubbarna, dels för att slippa godtyckligheten i anmälningarna, dels för att få ett rättvist system.
– Att Kim Nilsson har blivit ännu bättre av sin sejour i Schweiz och att han eldar upp SSL som sjutton kommande säsong. Han kommer bli innebandyns stora snackis inför kommande höst, så är det bara. Ölänningen kommer bli SSL:s största attraktion. Man längtar redan.
2016 har potential att bli ett förbaskat bra innebandyår.

***

2016 tjuvstartar med dubbla arenamatcher.
I samma arena då, givetvis.
Linköping möter Malmö och Växjö på dam- respektive herrsidan i Saab Arena under lördagen.
Publikfest väntas.
Kanske till och med 6000 åskådare.
Som jag ältat tidigare: arenamatcher är en trevlig krydda i vardagslunken.

***

Då tippar vi!

Herrarna först.

Lördag:

Linköping – Växjö 1: Svårtippat möte mellan två lag som sett bra ut under hösten. När Linköping var nere och mötte Växjö i höstas så blev det en klar förlust, så östgötarna lär vara rejält revanschsugna på hemmaplan. Det kommer bli tätt och tajt, men tror hemmalaget vinner det här med uddamålet. Tabelläget kryddar ju den här matchen också: två poäng skiljer sexan Linköping och nian Växjö (där comebackande David Östergren gör säsongsdebut).

Måndag:

Dalen – Warberg 1: Sju raka förluster för Warberg nu som är inne i en jobbig trend, och man fick ingen nytändning av comebackande Magnus Svensson senast heller utan åkte på en rejäl näsbränna, 1-9 mot Karlstad hemma. Det blir inte lätt att plocka poäng borta mot Dalen heller, även om Umeågänget blandar och ger en hel del just nu (eller ja, innan jul då). Känslan säger etta.

Damerna.

Lördag:

Linköping – Malmö X: Nykomlingsmöte. På ”neutral plan” i Saab Arena alltså. Känns ganska ovisst på förhand, så dunkar in ett kryss för det känns lite som att det kan gå hur som helst. Dock grymt viktig match för båda lagen – laget som vinner hakar nämligen på i slutspelskampen på allvar, medan laget som förlorar får en brantare backe i slutspelskampen.

Söndag:

Endre – Kais Mora 2: Endre är obesegrade i nya hemmaborgen på Gotland – men jag är tveksam till om den sviten överlever helgen. Kais Mora har radat upp segrar på sistone, fem raka inklusive vinsten mot topplaget Pixbo senast, och mästarna känns i bra slag och har ett bättre lag på pappret. Det blir säkerligen en het fajt – de här lagen har ju en slutspelshistorik tillsammans – men tippar bortaseger.

Rönnby – Dalen 1: Seriens två ”slow starters” möts. Båda lagen har varvat upp efter miserabla säsongsstarter och Rönnby, som vunnit sex och spelat en oavgjord på de sju senaste matcherna, är givetvis storfavorit på hemmaplan. Ganska säker på ettan. Dessutom: Linnéa Nilsson har gjort mål i sju raka matcher, blir det en åttonde?

***

Skönt att plasten drar igång igen.

Falun vann seriefinalen mot Pixbo med 6-4.
Inga stora marginaler, det var tajt och ovisst i slutet när Pixbo låg på för en kvitteringsboll och det kunde absolut ha studsat annorlunda.
Samtidigt går det inte att blunda för att Falun så gott som alltid drar längsta strået.
Förklaringen är egentligen enkel:
Falun har den bästa spetsen.
Falun har den bästa bredden.
Det blev talande i seriefinalen också.
Spetsen var sylvass. Målskyttarnas målskytt Alexander Galante Carlström sköt tre mål, Rasmus Enström dominerade på de små ytorna, Emil Johansson var briljant i både löpningarna och passningsspelet, Johan Rehn i kassen svarade för några sylvassa räddningar.
Samtidigt malde Falun på med tre femmor i hela matchen till skillnad från Pixbo som gick ner på två i sista. Det syntes att orken tröt hos hemmalaget till slut, medan Falun orkade hålla skärpan uppe, fullföljde den strålande defensiven i 60 minuter där man låg som iglar på Pixbospelare som hade lite svängrum, och där man orkade gå för fullt i spelvändningarna hela vägen in i kaklet.
Pixbo har bra spets och bredd.
Men Falun har bäst spets och bredd.
Men sedan har Falun ytterligare en sak. Kanske den viktigaste.
Hungern.
Något som också personifieras av skyttekungen Alexander Galante Carlström. Trots tre raka guld, trots skytteligaledning, trots vinst i seriefinalen, trots tre satta kassar så är han inte nöjd.
Han har vunnit allt – men det räcker inte.
Detsamma gäller hela Falun.
Det finns ingen mättnad. Och så länge den inte infinner sig så kommer Falun att vara ett topplag.
Så här sa Galante Carlström efter seriefinalen:
– Äh, det är som vanligt när jag gör mål, jag tycker att jag kunde ha gjort fler. Jag är nöjd med dem jag hängde dit men jag hade ännu fler chanser.
– Jag har höga krav på mig själv. Det har inte varit någon bra höst, jag måste upp. Nu vänder serien och jag gillar när det drar ihop sig så förhoppningsvis kommer ett lyft.
Laget kan också mer, menar han:
– Vi har inte haft igång alla femmorna på samma gång. När vi får ihop allt blir det här väldigt bra, men vi har en bit kvar.
Galante Carlström personifierar Faluns största styrkor.
Förmågan att aldrig bli nöjd, viljan att hela tiden bli bättre.

***

AIK vann med 7-6 efter övertid mot Granlo.
Hemmalaget var det bättre laget, men gästerna imponerade med sin inställning, moral och förmåga att hela tiden bita sig kvar, vilket alltså gav en pinne till slut.
Tacka assistkungen och fältherren Johan Samuelsson för det.
Han var rejält förbannad efter andra perioden då AIK fått sitt 5-4-mål inslaget på paussignalen godkänt.
– AIK fick frislag när klockan stod på 19.58 och hann peta, passa, skjuta och ta retur. Min uppfattning är att det inte går att hinna göra det på den tiden, sa han när jag fick tag i honom på bussen till Sundsvall.
Jag har svårt att bedöma situationen.
Hur som helst:
Efter det var Samuelsson en monstergigant i sista perioden.
Vann varenda duell.
Och låg bakom upphämtningen.
5-5 kom efter en soloprestation och misslyckat skott ur ingen vinkel alls, en boll som ställde keepern Patrik Åman helt.
5-6 kom efter en uppvisning i box play där Samuelsson efter att ha snurrat upp ett gäng hemmaspelare till översta bänkraden serverade bollen till Ondrej Mikes som målade.
Samuelsson är så viktig för Granlo.
Assistkungen himself.
– Men jag kanske måste ta fram målklubban och skjuta lite mer, sa han.
– Jag har fått höra från spelare, tränare, förbundskapten och farsan att jag måste skjuta mer. Men äh, jag tycker det är roligare att passa.
En viktig pinne för Granlo, men laget ligger alltjämt näst sist i tabellen.
– Januari blir en viktig månad där vi möter många av lagen på placeringarna fem till tolv i tabellen, sa Samuelsson.
Min givna fråga: snackar Granlo om slutspel eller nytt kontrakt?
– Vi har inte pratat i dem termerna alls, men personligen så vill jag till slutspel. Så länge möjligheten finns tycker jag vi ska sikta dit. Ser man till säsongen så har vi varit med i nästan alla matcher men inte räckt hela vägen, så vi vet att vi kan hänga med alla lag i serien. Dessutom, kommer vi till slutspel så blir det automatiskt nytt kontrakt. Svårare än så är det inte, resonerade Samuelsson.
AIK?
Var det bättre laget och kanske borde haft tre pinnar.
Men fick alltså två.
Det tack vare formstarke Rickie Hyvärinen som dunkade in övertidsmålet. Finländaren har därmed gjort mål i tio (!) raka matcher. Imponerande.

***

Men Hyvärinen är inte ensam om att ha gjort mål i tio raka matcher.
Daniel Johnsson, Helsingborg, har gjort detsamma.
I 8-7-segern hemma mot Sirius blev det en kasse, en patenterad zorro-fint som var omöjlig att värja sig från. Snyggt, läckert och fräckt.
Jag vet att det finns många som inte tycker om zorro-finten, men vad sjutton, den praktiseras inte så ofta numera och det går inte att säga att det gått inflation i zorro-mål precis. Numera känns de där konstmålen som en härlig krydda i SSL-vardagen.
Dessutom:
Fyra nya poäng av Linus Nordgren som befäste ledningen i poängligan. Succén fortsätter för supercentern.
Helsingborg ledde med 4-0 – precis som i första mötet för säsongen med Sirius, men då tappade skåningarna till övertidsförlust – och lyckades hålla undan, även om Sirius lyfte sig rejält i andra och tredje perioden och nosade på att komma ikapp.
Viktiga poäng för Helsingborg som därmed skuttade upp till en femteplats i en haltande SSL-tabell. En placering i paritet med förväntningarna.
Sirius?
Jovisst har laget lyft sig på sistone. Att man saknade viktiga pjäser i den här matchen – Johan Eriksson, Bobby Edberg, Erik Svenson – är dock ingen ursäkt för den usla starten. Laget har fortfarande en del att jobba med, men är på rätt spår.
Känslan är dock att kampen i första hand handlar om nytt kontrakt, inte om slutspel.

***

Dagens matinéföreställning på damsidan blev en överkörning.
Ett effektivt Pixbo slog tillbaka ett tunt Huddinge med hela 7-2.
Det var inget snack, faktiskt. Pixbo var bättre på allt, från keepern till sista spelare. Pixbo hade dessutom hela sju målskyttar, vilket är ett bevis på bredden som finns. Coachen Jonas Eliasson, som efterfrågat fler mål och bättre offensiv, var säkert nöjd med den utdelningen.
Debuterande Therese Landén fick dessutom måla i sin SSL-debut, ett bra skott efter en fin crosspassning.
Men mest imponerad är jag över Frida Ahlstrand. 17-åringen spelar oerhört moget, får mycket förtroende och känns som framtida stjärnmaterial. Matchades i power play, bland annat.
Huddinge?
Nja, försvarsspelet imponerade inte vid flera tillfällen. Försvaret sjönk väldigt lågt när Caroline Böcker dunkade in 3-0, Julia Larsson fick slag på bollen trots uppvaktning av två försvarare vid 5-2 och Linne Ahlberg fick ett alldeles för lättvindigt friläge vilket resulterade i 6-2.
Så tamt får man inte agera mot Pixbo.
Att Huddinge bara kom till Göteborg med tolv utespelare får ses som en anledning till resultatet, men inte en ursäkt. Tråkigt att ett SSL-lag inte kan få ihop en hel trupp, det ger lite fadd stämpel på ligan.
Nåväl, ska inte ta något från Pixbo.

Övriga dammatcher idag:

Falun – Karlstad 5-7: Som sagt, en av få matcher där Falun på förhand hade poängchans då man mötte ett sargat Karlstad. Men värmländskorna vann med 7-5 till slut och visst blev det heta målskytten Linnea Wallgren som sköt det matchvinnande målet när hon gjorde 6-4 i slutet av den andra perioden. Två baljor från henne i den här matchen – och sex mål på de tre senaste fajterna.

Täby – Jönköping 2-4: Oj, vilken skräll! Avsågade Jönköping tog säsongens första seger efter att ha vunnit mot Täby borta. Småländskorna seglade ifrån till 0-3 efter knappt halva fajten, och det orkade inte hemmalaget äta ikapp. Snacka om skalp för seriejumbon. Och vilket bottennapp av Täby.

***

Igår då.
Mullsjö!
Seger med 6-5 borta mot Storvreta. Och innan dess hemmaseger mot Pixbo. Snacka om att västgötarna skapar respekt inför fortsättningen och det här gänget är – som jag rapar en gång till, jag vet inte för vilken gång i ordningen – verkligen en rejäl dark horse den här säsongen.
Mullsjö har tagit små men tydliga kliv framåt de senaste åren: etablerat sig i SSL, gjorde en häftig kvartsfinalserie mot Storvreta för ett par år sedan, och i våras tog man sig till semi där det till slut blev torsk mot Falun i fyra raka (men det var tajta matcher, och Mullsjö hade varit förtjänt av att ta någon fajt i alla fall).
Vad blir nästa steg?
Vi får se…
Segern borta mot Storvreta då:
Petter Van Keppel, som var så bra i vårens slutspel men som hade en något trög uppstartsträcka i höst, dunkade in tre baljor och klev fram som den stora matchvinnaren. Att han varvar upp, och med David Gillek tillbaka, gör att Mullsjö utökar sina alternativ och möjligheter.
Som sagt, Mullsjö är en outsider.

***

Mer från gårdagen:
Karlstad plockade en mer väntad seger i nykomlingsmötet mot Gävle.
Slutresultat: 7-4.
Glödhete Adam Colling dunkade in två nya mål.
Värmlänningarna har därmed studsat tillbaka rejält efter tre raka nederlag och har plockat sex poäng (vann ju med förkrossande 9-1 mot Warberg borta innan jul) på två matcher. De poängen innebär att laget distanserat sig från den bottenstrid som såg ut att närma sig, och just nu istället främst är involverade i slutspelskampen.
Starkt av Karlstad att studsa tillbaka efter de där förlusterna. Att nykomlingar kan starta starkt är ju annars ingen nyhet, men det är i november och december det gäller att hålla i. Det har laget verkligen gjort hittills.

***

En dammatch igår också.
Iksu slog tillbaka Uppsala med 5-2.
Helt enligt plan, även om det var tajtare än väntat. Uppsala orkade inte till slut.
Det var för övrigt första Uppsalamatchen utan flyktande Amanda Delgado Johansson, och det verkade inte påverka supermycket. Men frågan är hur det påverkar på längre sikt, något som vi får se framöver.
Det var ju också sista Iksumatchen utan ”DJ” (om inget oförutsett händer).
Ska bli väldigt spännande att följa landslagsstjärnan i en stjärnomgivning.

***

Då så: Gott Nytt År!

Då var det dags.
The Return Of David Gillek.
The Force Awakens.
Som vi säger i de här tiderna.
Sju matcher har han varit avstängd den här gången. Totalt 19 matcher under de två senaste säsongerna.
Det ska bli oerhört intressant att se lagkaptenens comeback i Mullsjö när laget ställs mot Storvreta på bortaplan.
Hur bra är formen?
Hur reagerar laget på att han är tillbaka?
– Det ska bli sjukt kul att spela igen. Det är bara att gå in och kriga. Jag har inte spelat på ett tag så matchformen kanske kommer dröja lite, sa han när jag snackade med honom under Juldagen.
– Om jag är given? Given är man aldrig, men jag levererade innan avstängningen och levererar jag så kommer jag att få spela. Jag hoppas kunna bidra med lite poäng, spetsa power play ytterligare, och tillföra i de avgörande lägena som spel sex mot fem och fem mot sex.
Det går att diskutera David Gillek i all evighet. Samtidigt som många menar att han anmäls och döms för att han är just David Gillek, så har han också en förmåga att ständigt hamna i tveksamma situationer.
Den kombinationen utnyttjar motståndarna.
Motståndarna vet att det är David Gillek som det ska sättas press på, att det är honom man ska få ur balans.
David Gillek är en spelare som blir bättre när han är lite förbannad, men motståndarna har också sett att det går att få honom att gå över gränsen och det kommer man inte dra sig för att utnyttja.
David Gillek kommer, oavsett vad någon säger, att vara under luppen av både domare och motståndare framöver.
Bara för att han är David Gillek.
Många menar också att han anmäls och döms för att han är just David Gillek.
– Så är det ju. Det finns tydliga bevis för det. Alla vet vem jag är. Men domarna har jag aldrig haft problem med. Jag får finna mig i situationen, jag kan inte göra något just nu utan får anpassa mig till systemet, sa han och menar att han inte kommer spela annorlunda mot innan.
– Nej, det är bara att gå in och köra. Jag får tänka mig för i spelet, men jag måste fortsätta gå in i situationerna och kan inte tänka på eventuella fel som kan komma. Det går fort i innebandy och det gäller att agera snabbt.
Gillek är rak. Lindar inte in saker.
Det är starkt.
Nu gäller det att hålla sig ifrån tveksamma situationer.
Klarar han det?
Och om han gör det, hur påverkar det honom som spelare?
Som sagt, comebacken är hyperintressant.
Och ger Mullsjö mer bredd framåt. Ännu mer, vill säga, för bredden i laget är bättre än någonsin.
– Alla formationer har levererat. Ifjol var vi tre, fyra spelare som producerade, sedan var det att gap nedåt, men så är det inte i år. Nu är produktionen mer utspridd, sa Gillek och menar att det är en framgångsfaktor i slutspel.
– I serien spelar vi en gång i veckan, men i slutspelet är det match varannan dag, och då behövs tre formationer som bidrar. Mycket för oss handlar om att vässa formen inför slutspelet, det är då vi ska vara som bäst. Vi har laget för att gå långt och det som talar för oss är hungern som finns.
Jag sa det innan säsongen och jag säger det igen:
Mullsjö är en stor outsider i år.
Förutsatt att David Gillek håller sig i skinnet, då.

***

Seriefinal på söndag.
Pixbo mot Falun.
Snackat med Patrik Malmström inför matchen. Det knäcket – där han förklarar sin säsong som varit målsnålare än förväntat – dyker upp på sportbladet.se vad det lider.
Snackade också om Pixbo generellt.
Om tänket efter slutspelshärdsmältan ifjol, nye coachen Per Tjusberg och tankarna med den här vintern.
Ifjol vann ju Pixbo serien men rök direkt i kvarten mot Helsingborg.
I år är serien sekundär, fokus ligger på att prestera i slutspelet.
Receptet för det?
Att bli mer som Falun.
– Falun har kanske inte världens bästa grundspel men de har ofantligt skickliga spelare som löser situationerna ändå. Deras tränare ritar inte massa pilar hit och dit, utan spelarna löser situationerna som de kommer, sa Malmström.
– I år jobbar vi också mer på det sättet. Per (Tjusberg, ny tränare i år) vill ha det så, det är mindre pilar än med David (Jansson, tränare ifjol). Per förklarar hur vi ska spela fram till en viss punkt, sedan säger han att vi får lösa resten själva.
Intressant.
Mer ansvar till spelarna. Till de offensiva kreatörerna.
Framtidens innebandy?
– Ja, det tror jag. I ett slutspel handlar det inte om pilar, det handlar om kamp, känslor och individuella prestationer. I kvarten mot Helsingborg ifjol hade vi ett grundspel men inte några fler vapen, och det straffade oss. Nu tror jag vi kan överraska mer, vi blir mer svårlästa, sa Malmström.
Pixbo vann med 8-7 efter sudden i första mötet mot Falun i höst.
– Deras förstafemma är oerhört bra men lyckas vi plocka bort den är mycket vunnet. De gillar att ha bollen, men vi ska försöka ha den så mycket som möjligt istället, sa Malmström.
– Det gäller att få dem ur balans och bli lite griniga. Ligga tätt på dem hela tiden och ta bort ytorna. Då har vi en bra chans.

***

Då är det dags för tippning!

Vi börjar med herrarna.

Lördag:

Karlstad – Gävle 1: Efter en tyngre period så blixtrade Karlstad till rejält genom att köra över Warberg borta senast, seger med hela 9-1, och det lär ha skjutit in ny energi hos värmlänningarna. Hemma, där man förvisso inte varit strålande i höst, så tror jag inte man underskattar nykomlingskollegan Gävle utan det blir en solid hemmaseger.

Storvreta – Mullsjö 1: Då var det äntligen dags. David Gillek ska börja lira igen. Hur påverkar detta Mullsjö? Vilken form är Gillek i? Intressant att följa så klart. Men oavsett så tror jag att Storvreta tar hem den här matchen, precis som man gjorde mot västgötarna på bortaplan. Alexander Rudd har ju äntligen börjat få igång poängproduktionen nu, och det betyder mycket för Uppsalagänget.

Söndag:

AIK – Granlo 1: Granlo ska inte underskattas, men jag har ändå svårt att se laget ta poäng mot AIK på bortaplan. Däremot lär det inte bli 10-4 som det blev första mötet mellan lagen, men jag tror ändå på en solid AIK-vinst. Solnalaget har vunnit fyra av de sex senaste matcherna och förlusterna har kommit borta mot Falun och Pixbo, så visst är Mikael Karlbergs manskap i bra form.

Pixbo – Falun X: Seriefinal. Pixbo besegrade ju Falun i början av säsongen, efter övertid, och det är inte alls omöjligt att hemmalaget kan vinna igen. Pixbo ser bra ut, har ändrat sitt sätt att spela en del och är inne i ett bra stim, förlusten mot Mullsjö senast till trots. Falun är också i kanonslag. Innebandyns svar på Star Wars är ovisst så dunkar in ett kryss.

Helsingborg – Sirius X: Efter att ha tagit poäng i alla hemmamatcher under säsongen så bröts sviten senast för Helsingborg som fick en lektion av Falun, men mot Sirius tror jag man studsar upp igen. Därmed inte sagt att det blir seger. Sirius känns på gång och kan mycket väl gneta till sig en pinne. Tror på en jämn fajt.

Damerna då!

Lördag:

Iksu – Uppsala 1: Amanda Delgado Johanssons nya lag mot hennes gamla lag. Men ingen ”DJ” på plan i någon tröja, vilket klubbarna kom överens om i samband med att övergången blev klar. Iksu är givetvis storfavorit och på hemmaplan är det inget snack; allt annat än en vinst för Umeågänget får ses som en stor skräll. Och det är inte dags för några nyårssmällar ännu.

Söndag:

Pixbo – Huddinge 1: Supersolida Pixbo har gjort en kanonhöst, inte minst defensivt, och det känns inte som att det finns på kartan att man skulle torska poäng på hemmaplan mot Huddinge som bara vunnit en av de sex senaste matcherna. Detta blir en klar hemmaseger, så klart.

Falun – Karlstad 2: Ska Falun lugga poäng i någon mer match så är detta en av få som känns realistiska. Karlstad har tappat några pjäser, har åkt på tre raka storförluster och är inte i någon vidare form. Samtidigt så är värmländskorna ett par klasser bättre på pappret – och jag tror att man vinner till slut. Inga gigantiska siffror dock, men Linnea Wallgren avgör.

Täby – Jönköping 1: 15 november. Det var senast Täby spelade hemmamatch. Så det lär vara ett taggat hemmagäng som får känna på egna golvet igen. Och visst blir det seger mot jumbon Jönköping vars säsong känns helt körd. Täbys spetsar avgör, som de brukar göra när laget vinner.

***

Ni missade väl inte julklappsutdelningen till herrlagen på julafton (sorry damlag, det blev inga klappar i år).
Med glimten i ögat så klart:
Klappar till alla SSL-lagen (PLUS)

***

Full bevakning under söndagen, som vanligt!

Ifjol levde Warbergs slutspelssvit farligt, men till slut, via ett likaresultat i sista omgången och ett par andra resultat som gick hallänningarnas väg, så blev det ett 15:e raka slutspel.
I år lever slutspelssviten ännu farligare, känns det som.
Idag var det total härdsmälta.
1-9 borta mot tippade topplaget Mullsjö i Kinnarps Arena var en sak.
1-9 hemma mot nykomlingen Karlstad, dessutom med en färsk negativ trend i ryggen, något helt annat.
Warberg blev faktiskt förnedrade på hemmaplan.
Karlstad bjöd kanske inte på någon All Star-underhållning, men gjorde en perfekt bortamatch med hängivet och stundtals hänsynslöst försvarspel och kombinerade det med blixtrande spelvändningar, distinkta passningar och rappa avslut.
Värmlänningarna rullade verkligen upp hemmalaget vid ett par tillfällen.
Riktigt snygga mål.
Det såg så enkelt ut.
Givetvis ett resultat av lagets skicklighet – men framförallt ett resultat av Warbergs under armen-spel. Det kändes otroligt naivt stundtals.
Warbergs trubbighet framåt, avsaknaden av spetskompetens i offensiven, har varit ett debattämne ett tag. I den här matchen blev det verkligen påtagligt. Warberg hade helt enkelt inte verktygen för att lirka upp en stark Karlstads-box.
Någon ”Mange”-effekt var det alltså inte tal om.
Magnus Svensson fick som väntat chansen i förstafemman omgående, bildade enhet med Rikard Eriksson och Daniel Karlander, och var… sådär. Han cirkulerade runt motståndarburen, skrapade fram lite halvchanser, men var egentligen aldrig nära att sopa in någon boll.
Det var lite ringrost där.
– Det sjukaste är att kroppen kändes bättre ju längre matchen. Det var enda ljuspunkten för min egen del, sa Svensson efter matchen.
Han var besviken så klart:
– Det är ett resultat som inte är bra. Det är mycket som inte är bra. Jag vill spela om matchen. Så känns det, sa han och fortsatte:
– Hade jag åkt på 1-9 när jag var inne i hetluften på riktigt så hade jag mått jävligt dåligt. Jag mår dåligt nu också, men har lite distans till det. Jag ska hjälpa det här laget men idag hjälpte jag inte ett skit. Vår femma var en katastrof, det hände ingenting.
Jag tror han blir en injektion.
Även om han inte var det idag.
Sju raka torsk för Warberg nu.
En svit som inleddes med 1-9 mot Mullsjö, och där den senaste matchen alltså slutade 1-9 mot Karlstad.
Tufft läge.
Kris?
– Nej, det är det inte. Det är klart att vi hellre hade firat jul med en seger, men nu har vi tid på oss att gå samman som lag och diskutera hur vi ska agera framöver. Vi måste vara öppna med vad vi känner, vad vi behöver jobba med. Vi har verktygen. Men vi skulle behöva vinna en fajt för att få in den känslan igen, sa Lundin när jag surrade med honom efteråt.
Karlstad då? Jodå, förtjänta av segern tack vare den solida defensiven och effektiviteten framåt. Adam Colling var stekhet med fem baljor och totalt sex poäng. Inga tveksamheter när läget kommer där inte.
Någon sådan spets har inte Warberg, helt enkelt.
Om inte Magnus Svensson hittar sin målform, så klart. Hallänningarnas behov av en målskytt är stor.

***

Johan Eriksson är i målform.
Både Dalens och Sirius version av Johan Eriksson, alltså.
Dalens Johan Eriksson sköt 1-0 mot Sirius, och gjorde därmed mål för fjärde matchen i rad, och under de fyra matcherna har han gjort totalt sju mål.
Sirius Johan Eriksson kvitterade till 2-2, vilket också blev slutresultatet, och han har därmed gjort nio mål på de sex senaste fajterna.
Oavgjort alltså.
Misstänker att Sirius inte är helt nöjda, eftersom man är i skriande behov av poäng. Men känslan är fortsatt att formkurvan pekar åt rätt håll för Uppsala-laget.
Dalen?
Fortsätter plocka pinnar och gör en riktigt fin säsong.

***

Helsingborg bärgade dubbla poäng mot Växjö på bortaplan.
Starkt.
Och givetvis var det storstjärnan Linus Nordgren som klev fram och avgjorde matchen. Exakt en minut in på övertiden slog han in det avgörande målet.
Hans andra fullträff i matchen.
Skåningen har därmed gjort poäng i alla omgångar hittills – som ende herrspelare i SSL. En imponerande bedrift i dagens tajta och jämna serie. Att kunna leverera i varje match, trots att alla motståndare vet att det är just Nordgren man ska få stopp på, tyder på riktig klass.
I min bok är han nog höstens bästa spelare i SSL.

***

Jag tippade att spetsen skulle avgöra mellan Falun och AIK.
Så blev det ju också.
9-5 slutade matchen.
Spetsarnas spets, Alexander Galante Carlström, dunkade in fyra av bollarna. När han är på sådant målhumör är det inte lätt att stoppa de trippla mästarna.
Falun är bra i år.
Också.
Inte för att vi trodde något annat, men när vi nu spelat halva säsongen så är det bara att konstatera att det är Falun som är laget att slå. Igen.

***

Nej, Gävle.
Det gick inte den här gången heller.
Som väntat.
Maskinen Linköping vann med 8-1 i Träffen till slut.
Temat för Gävle höll sig: man stod upp helt okej till en början, låg ”bara” under med 0-1 efter första och 0-3 efter andra, men sedan rann det iväg rejält i sista perioden – som det brukar göra för nykomlingen.
1-5 blev det i slutperioden.
Ridå igen, Gävle.
Och en dag på jobbet för Linköping.

***

Sista kvällen med gänget.
Det var det för Amanda Delgado Johansson som fick chansen att spela en sista match med Uppsala innan flytten norrut till Umeå där hon ska spetsa ett redan spetsigt Iksu.
Måste ha varit en speciell känsla.
Det medgav hon också när jag pratade med henne:
– Jag har varit i klubben i flera år och så jag ville spela och avsluta så bra som möjligt. Det är klart det var speciellt, men jag försökte njuta så mycket jag kunde, sa hon och fortsatte:
– Jag vet inte hur coacherna resonerade men jag ville absolut spela. Jag ville göra ett ordentligt avslut.
Några poäng blev det inte, men däremot en seger.
5-4 efter övertid mot Linköping.
Starkt av Uppsala som fortsätter bärga poäng.
Det ska bli intressant att se hur bra laget blir framöver, utan fixstjärnan ”DJ” i uppställningen. Hon har förvisso inte alls gjort lika mycket poäng som ifjol, men hon betyder enormt mycket för laget. Motståndarna fokuserar inte minst mycket på henne.
Nu ska hon till Iksu.
Snacka om att Umeå-laget spetsas ytterligare.
– Jag ser fram emot att spela i Iksu. De hade sin storhetstid när jag växte upp och jag såg upp till dem. Det blir lite av en barndomsdröm att spela där, sa ”DJ”.
Iksu ser nog minst lika mycket fram emot att få ha henne i laget.
Seglar Iksu fram som den stora guldkandidaten nu?
Det känns så.

***

Fler dammatcher idag:

Huddinge – Rönnby 1-10: Styrkebesked av Rönnby att ta en storseger borta mot Huddinge. Det var väntat med vinst och att den skulle bli tämligen klar, men överraskande med sådana utklassningssiffror. Hela fyra tvåmålsskyttar hos Rönnby också, bland annat spirande stjärnorna My Kippilä och Linnea Nilsson. Västeråslaget har sannerligen hittat formen efter den tröga starten.

Dalen – Falun 13-3: Precis som Rönnby så verkar Dalen verkligen ha hittat rätt spår efter en risig start, och laget körde över slagpåsen Falun. Bakom storsiffrorna gömmer sig hela nio målskyttar för Umeålaget – vilket givetvis är ett styrkebesked för laget som inte förlitar sig på enskilda stjärnor utan på kollektivet. Falun? Som sagt innan: det blir allsvenskt spel nästa säsong.

Karlstad – Täby 3-10: Karlstad, som tappat fler spelare i truppen på sistone, orkade inte stå emot spetsiga Täby. Gästerna vann med tvåsiffrigt till slut, och spetsarna antecknade sig själva i målprotokollet så klart: Ranja Varli, Louise Wickström och Jennifer Stålhult hittade alla målmaskorna. Starkt att vinna direkt efter VM-uppehållet, efter två tunga bortaförluster dessförinnan.

***

Därmed önskar jag alla läsare God Jul!