Fredag.
Prime time.
Enda SSL-fajten.
Då hade jag hoppats på mer intensiv underhållning än den som Warberg och Dalen rullade upp. Det var mest fredagsmys. Väldigt lite rock’n’roll.
Slutresultat: 4-3 till Warberg efter övertid.
Efter två ganska sega perioder (där den första brändes på grund av webbsändnings-strul) blev det i alla fall lite mer öppet spel, lite mer böljande svängningar, i den avslutande perioden tack vare Johan Tomths power play-mål i den första minuten vilket tvingade Dalen att flytta fram styrkorna något.
Då skapades det i alla fall ett knippe målchanser åt båda håll.
Jag målade upp ett antal Warbergs-frågetecken inför den här matchen. Jag vet inte hur många svar jag fick egentligen.
Warberg ägde ju klart mest boll i den här matchen, men lirade mest runt, runt utan att våga – eller ha förmågan – att bryta in på de kritiska ytorna. Dalen kröp förvisso stundtals ner i knäet på Måns Parsjö-Tegnér i nätet, men som hemmalag med bollinnehav måste man ha lösningar för att bryta sönder en sådan försvarsmur, men det kändes inte riktigt som att Warberg hade de nycklarna.
Den spetsen fanns inte.
Förstafemman lyckades inte riktigt bryta mönstret.
Duon Robin Blåberg och Efraim Björnell (så länge den sistnämnde spelade innan han skar upp handen och fick åka och sy) försökte, visade intentioner, men behöver bevisligen mer tid att växa i SSL-liret.
Men visst: det blev två poäng till slut efter att Daniel Karlander matat på ett skott som letade sig in mellan benen på Parsjö-Tegnér, Rikard Eriksson gjorde 1+3 (även om vi inte kan skriva in massa Gretzky-assist) och Per Svedin i målet levererade ett par vassa parader.
Warberg imponerade inte – men hittade en väg att vinna.
Dalen agerade efter resurserna, litade till spelvändningar och högg på det som gavs.
Måltjuven Johan Eriksson petade in de två första bollarna på klassiskt vis för en måltjuv, snackade sedan till sig en tvåa och höll på att bli syndabock när Warberg bombade in 3-2 i power play. Men en ny utvisning – på Martin Tokos – gav kvitteringen då giganterna Ketil Kronberg och Jonas Svahn (seriens bästa box play-par?) kombinerade in 3-3 med en man mindre på plan.
Efter vad jag såg idag:
Jag tror inte att något av de här två lagen spelar slutspel i vår.

***

Ringde upp hemmadebutanten Efraim Björnell för att kolla läget med honom och hans hand. Det var ingen större fara.
Han fastnade med handen i sargen vid en duell och skar upp ett sår mellan tummen och pekfingret. Det är sytt med tre stygn och han lär vara tillbaka snart, men missar söndagsmatchen mot Storvreta.
– Jag såg hela vägen in till senan som sitter ganska djupt, men det såg tydligen läskigare ut än det var, säger Efraim Björnell som alltså ger lugnande besked.
– Det är sytt med tre stygn så det är ingen fara.
Just Björnell och radarpartnern Robin Blåberg, som vräkte in poäng i allsvenskan ifjol, är poänglösa hittills som SSL-rookies. Men det är inget som oroar, enligt Björnell.
– Det kanske sätter sig lite i huvudet, men det är ingen fara på taket. Vi spelar så pass bra att jag tror att det kommer en ketchupeffekt.

***

Då blickar vi fram emot helgen och drar igenom matcherna.

Herrarna.

Lördag:

Pixbo – Gävle 1: Omgångens mest gjutna etta, så klart. Det ska inte finnas på världskartan att Pixbo, som fått en bra start på hösten, ska tappa poäng mot nykomlingen. Underskattning ska förvisso aldrig underskattas (höhö) men jag tror knappast Pixbo kommer gå på någon halvfart. Kan bli stora siffror.

Sirius – AIK 2: Lurig batalj.  Sirius omvandlade fem perioders ganska lamt spel till en blixtrande avslutningsperiod mot Helsingborg vilket vände 0-4-underläge till en 5-4-seger, och den energin, den vändningen, kan så klart ha eldat på Uppsala-gänget rejält. Men jag tippar ändå att AIK, som startat säsongen minst sagt starkt, plockar en tung bortaseger här. Magkänsla.

Söndag:

Warberg – Storvreta 2: Warberg imponerade bara måttligt mot Dalen i hemmapremiären där man kunde få med sig två poäng. Matchen mot Storvreta lär bli en annan historia mot ett lag som kommer bjuda upp till mer dans än vad Dalen gjorde – vilket jag tror kan passa Warberg bättre. Å andra sidan är Storvreta en annan dignitet av motstånd, och tror på en tvåa, men det blir ändå en ganska tajt match.

Linköping – Granlo 1: Två lag som kommer från bittra nederlag, där Linköping blev utraderade av Växjö borta och där Granlo närmast blev förnedrade hemma mot AIK. Granlo lär, precis som i premiären mot Storvreta, backa hem, spela snålt och försöka frustrera sig till poäng, men jag tror inte det räcker mot ett Linköping som dryper av revanschlusta. Tippar på en målsnål match och hemmaseger.

Mullsjö – Dalen 1: Dalen är på turné i söder och fick alltså med sig en pinne borta mot Warberg vilket är godkänt. Laget kröp hem i den matchen och litade till sina spelvändningar – och lär göra detsamma mot Mullsjö. Västgötarna känns dock vassare än hallänningarna och kommer bli svårare att sno poäng av. Drar in en etta, för det känns som Mullsjö är redo för höstens första pinnar efter tuffa nederlag i inledningsfajterna.

Karlstad – Växjö X: Det här får ändå klassas som en av omgångens mest intressanta matcher. Ett Karlstad som öppnat säsongen med dubbla segrar och som går lite på rus, mot ett Växjö som förvisso körde över Linköping senast, men vars status fortfarande är lite oklar. Känslan är att det doftar lite kryss här, men det kan faktiskt gå lite hur som helst.

***

Damerna då.

Lördag:

Jönköping – Rönnby 1: Rönnby, som torskade premiären hemma mot Iksu och lär vara uppumpade av revanschlusta, är givetvis storfavoriter mot Jönköping och ska givetvis vinna den här bataljen. Misstänker också att det kan rassla till rejält i Rönnbys målkolumn. Jönköping, som premiärföll mot Linköping, är svåra att värdera den här säsongen – men räcker inte till i den här matchen.

Pixbo – Linköping 1: 11-0 i premiären mot Falun. Men det blir inte samma målkalas i den här matchen för Pixbo, men visst ska det bli en tämligen klar seger. Spetsarna Julia Larsson och Sara Helin kommer se till det, om inte annat. Linköping räcker inte till.

Endre – Malmö 1: Premiär i nya hemmaborgen Ica Maxi Arena för Endre – och den adrenalinkick som det ger lär räcka för att vinna mot nykomlingen Malmö som står inför en av säsongens tuffaste bortamatcher och dessutom kommer med en Huddinge-förlust i bagaget. Ska vara given etta.

Söndag:

Huddinge – Falun 1: Jag har ältat det redan, men Falun har en blytung vinter att se fram emot, och jag tror inte man luggar poäng mot ett stabilt, homogent och skickligt Huddinge som dessutom fick självförtroende av premiärsegern mot Malmö. Ska vara en etta.

Dalen – Karlstad 1: Karlstad har haft en blytung säsongsstart med dubbla hemmaförluster, men har också mött riktigt bra lag. Värmländskorna känns vassare i år och detta är en match man möjligen skulle kunna sno någon pinne i, men jag tror ändå Dalen, som föll mot Uppsala i premiären, reder ut det.

Iksu – Kais Mora X: Stormöte. Iksu vann borta mot Rönnby i första matchen och Kais Mora har redan hunnit köra över både Karlstad och Täby. Känns jämnt på förhand och det kan gå hur som helst – så jag pytsar in ett kryss. Känns som att Johanna Hultgren – nu i Iksu, ifjol i Kais Mora – lär vara ganska taggad i den här bataljen.

Täby – Uppsala 1: Uppgraderade Täby, dock utan Louise Wickström, är givetvis favoriter, både i kraft av namnen på pappret och fördelen av hemmaplan, även om det blev en tung förlust mot Kais Mora i första matchen. Uppsala ska inte räcka till, även om Amanda Delgado Johansson inte lär gå poänglös igen, som hon gjorde i premiären som Uppsala vann mot Dalen.

***

Hockeyjobb imorgon lördag – men är tillbaka med full kraft på söndag.

En match ikväll som tjuvstartar en högoktanig innebandy-helg.
Dessutom en väldigt intressant match.
Warberg mot Dalen.
I min bok är detta två lag som kommer finnas med i kampen om de sista slutspelsplatserna, men som jag tippat inte kommer att lyckas i den konkurrensen. Falun, Storvreta, Pixbo, Mullsjö, Linköping och Helsingborg är jag tämligen övertygad om kommer vara slutspelslag när vintern summeras, men sedan är det betydligt mer öppet race.
Warberg och Dalen finns absolut med där.
Min skepsis kring Dalen har handlat om det förhållandevis orutinerade målvaktsparet och den tunna backbesättningen. Premiären mot Sirius var lovande, men det är för tidigt att sätta betyg på laget. Formeln för succé är dock ganska enkel: försvarsspelet måste klaffa.
Succéformeln för Warberg känns dock inte lika lättdefinierad.
Laget hade en gigantisk förlustlista inför förra säsongen, byggde om, halkade med till slutspelet via en rafflande slutomgång där loppet kändes kört på förhand. Till i år har ännu mer anda försvunnit med Joakim Andersson och Martin Emanuelsson. Plus den ifjol missanpassade Simon Palmén, som inte alls fungerade i Oscar Lundins system.
Det som kommit in är spännande och talangfullt – men inga spelare som från start kliver in och producerar på SSL-nivå.
Och hur bra är Warbergs spetsfemma egentligen? Mattias Wallgren och Filip Stenmark håller toppklass defensivt, men är inga offensiva demoner, även om jag tycker man såg mer offensiv gnista än någonsin hos Wallgren ifjol. Rikard Eriksson, Mattias Kongstad och Daniel Karlander överraskade ifjol – men ingen av dem är någon superspets på SSL-nivå, om vi ska vara ärliga. Femman bar laget ifjol och måste göra det i år igen. Det ska bli spännande att se om de orkar göra det, nu när killar som Kongstad och Karlander inte kan flyga under radarn på samma sätt.
Coachen Oscar Lundin överraskade också ifjol och visade hur slipad han är med taktik, läsa motståndare, skjuta in energi i gruppen och matcha sitt lag smart. Har han kapacitet att ta det hela till nästa nivå? Kan han kräma ur lika mycket ur årets trupp som fjolårets?
Svaren blev inte färre av förlusten mot nykomlingen Karlstad i premiären.
Kort sagt: det finns en hel del frågetecken och undringar kring Warberg. Det är mycket som måste klaffa för att det ska bli slutspel.
Oscar Lundin måste visa fingertoppskänsla igen.
Förstafemman måste leverera.
Ungtupparna behöver växa i SSL-kostymen snabbt.
Ska bli oerhört intressant att se hallänningarna ikväll.
Tippning? Tror Warberg vinner en tajt match med uddamålet.

***

Rejäl genomgång inför helgen, och tippning av alla matcher, kommer ikväll efter kvällens SSL-fajt.

Hopp.
En av de stora snackisarna i innebandysfären de senaste dagarna.
Det handlar så klart om AIK-forwarden Niklas Hedengrans konstmål mot Granlo där han hoppade och slog in en boll på volley, mellan sina egna ben och med ryggen mot mål.
Snyggt.
Spektakulärt.
Läckert.
Jag ska erkänna att jag borde vara mer påläst på regelboken än vad jag är, men efter att ha satt på läsglasögonen så är det klart: det ska inte vara mål.
Även om jag också förstår domare Håkan Södermans resonemang i Magget för efter att ha läst i regelboken så skulle jag också lockas att tolka situationen precis som honom. I regelboken står det att om man hoppar och stoppar bollen så ska de bli frislag – men Hedengran stoppar ingen boll, han ger den bara extra skjuts.
Sedan är regelboken ingen svart och vit verklighet, utan är kompletterad av ett gäng tolkningar, och när man gör tolkningar finns det alltid en gråzon.
Det mest anmärkningsvärda är väl att domarna inte verkar ha synkat tolkningarna tillräckligt, för då hade det inte blivit mål.
Hur som haver: rätt ska vara rätt.
Sedan kan man ju diskutera varför man i-n-t-e får hoppa.
De flesta sakerna som man inte får göra, som inte förstör sporten, handlar ju ofta om säkerhet, men mig veterligen handlar det inte om det i det här fallet. Om hoppandet innebär konstmål som Niklas Hedengrans fullträff så va fasen – låt lirarna hoppa.
Jag tror knappast att det innebär något små grodorna-spel – men kanske gör att matcherna kryddas av Hedengran-klassiker.

***

Någon skrev att det är komiskt att diskussionen om hoppandets varande eller icke varande i innebandyn bubblar upp till ytan nu, bara för att Hedengrans mål blev en mediesnackis, och att hoppande aldrig diskuteras annars.
Så kan man ju se det – men å andra sidan sker aldrig några förändringar förrän något händer.
Varningsskylten kommer inte upp förrän olyckan skett.
Vi inser inte saker förrän de kastas i ansiktet.
Jag tycker förvisso inte att hoppandet är någon stor grej – men som sagt, nu är det uppe för diskussion, så ta tag i frågan direkt.
Lår lirarna hoppa.
Men om man bestämmer det nu så implementera det i så fall till nästa säsong, och kör ingen pinsam SHL-style och ändra reglerna under pågående seriespel.

***

Oavsett, så har innebandyn fått en flygande mediestart den här säsongen.
Erik Falkmans gädd-incident har varit en story i hela Sverige (följde föresten upp den igår, om någon missade).
Niklas Hedengrans konstmål – korrekt eller inte – florerar friskt.
Två grejer som nått utanför innebandybubblan – en nyckel för att få sporten att växa både intressemässigt och medialt.
Men innebandy-ankdammen är som den brukar.
I alla fall på vissa håll.
Det vill säga sällan nöjd med att vara lillebror.
”Va fan, skrivs bara om innebandy när det handlar om någon jävla gädda eller ett regelvidrigt mål”.
Lite komiskt, kan jag tycka.
Själv älskar jag spektakulära och udda saker.
På tal om att sticka ut.
Har ni inte läst SSL-enkäten (PLUS-låst fortfarande, även för AIK-målvakter) så gör det. Där finns sannerligen några som tar bladet från munnen.

Billy Nilsson.
Mer än bara en poängkung för Sirius.
Det visade han ju idag om inte annat: han har karaktär, driver på sitt lag och accepterar inte att man uppträdde som man gjorde efter två perioder mot Helsingborg.
0-4 i baken var det då.
– Vi var verkligen inte bra i två perioder. Frustrerat och dåligt. Det var värdelöst att både spela och titta på, säger Nilsson.
Sedan hände något.
– Vi sa inför tredje perioden att vi skulle ge det en chans. Folk betalar ju för fan för att se det här och då måste vi ju jobba också. Spela enklare och rakare. Och det gjorde vi. Vi bara körde på i sista, struntade i allt annat, inklusive domarna som var riktigt dåliga.
Sirius vände och vann med 5-4.
Mycket tack vare Billy Nilsson, på flera olika sätt. Dels genom sitt driv, dels genom sin räddning i öppen kasse i slutet, dels genom sina framspelningar till de två sista målen, dels genom sin utvisning (!).
Han snackade till sig ett personligt straff, 10 min, i andra perioden – och det var när han satt på botbänken som måltjuven Peter Berlin fick chansen i förstakedjan och han tackade för förtroendet genom att dunka in dubbla bollar i början av tredje perioden, fullträffar som sköt in den energi som hemmalaget behövde och som sedermera ledde till den fullbordade vändningen och segern.
Därmed satt ju mitt tips också.
Jag skrev inför matchen att bataljen skrek kryss.
Det satt långt inne, men ändå.
För övrigt en blytung seger för Sirius som gjorde en blek insats mot Dalen i premiären och som var på väg mot en storförlust idag. De två vunna, med betoning på vunna, poängen mot Helsingborg kommer betyda mycket för fortsättningen.
Jag har ju funderat lite kring om Helsingborg äntligen ska hitta sin jämnhet den här säsongen. Jag brukar tänka på bergochdal-bana när jag tänker på skåningarna. Den första matchen mot Växjö, där man höll på att tappa ett klart mål- och spelövertag och bara vann med uddamålet, och raset mot Sirius skvallrar om att så inte är fallet.
Det är bara två matcher spelade – men Helsingborg blandar och ger redan.

***

AIK har gjort en imponerande säsongsstart.
Hemmasegern mot storfavoriterna Falun följdes av en total utrullning av Granlo på bortaplan. Segersiffrorna skrevs till 10-4.
Mycket handlade om förstafemman med Karl-Johan Iraeus, Rickie Hyvärinen, Patrik Hagberg, Niclas Eriksson och omskolade forwarden Kevin Björkström som numera lirar back. Den sistnämnde, känd som en ganska ensidig snajper, imponerade sannerligen i sin nya roll.
Vid 2-1-målet tog han helt sonika bollen på egen planhalva, gjorde en rush, drog ett par spelare och dunkade sedan in bollen. Inga krusiduller.
Samma sak på straffen fram till 3-1: rappt, säkert, distinkt.
Bakom stjärnorna så imponerade också lirare som Erik Isaksson och Adam Forslöv.
Det är tidigt, men AIK känns stabilare än ifjol.
Granlo?
Ja, samtidigt som man berömmer AIK, så var hemmalagets försvarsspel sannerligen inget att skriva hem om. Okunnighet blandades av dumhet. Gatan som öppnades vid AIK:s 2-1 ska ju inte bara få ske, Joel Nyhs utvisning som ledde till AIK:s 4-1 rent klantig, bolltappet vid AIK:s 7-2 förödande. Jag vidhåller att Granlo har ett bättre lag än man får cred för, men dagens insats är bara att sopa under mattan.
Extra salt i såren: Christoffer Ekstrand haltade av efter att ha fastnat med foten i golvet. Såg lite otäckt ut.
Granlo får bryta ihop och komma igen.

***

Publiken i Nyhemshallen välkomnade Jimmie Pettersson med en applåd – den förre Mullsjö-spelaren tackade genom att vara med och sänka sitt gamla lag.
Inte lika populärt, givetvis.
Pettersson satte snyggt upp Alexander Rudds 2-1-kasse och smackade sedan själv in 4-1-bollen, och just det rycket, när Uppsala-laget gick ifrån till 4-1, mer eller mindre avgjorde matchen.
Storvreta vann till slut med 5-4, siffror som dock var något i underkant. Tycker jag. Storvreta var lite bättre, lite distinktare, lite stabilare.
Storvreta har inte glänst hittills – men resultaten imponerar. 4-2 mot ett tokdefensivt Granlo första matchen, 5-4 borta mot vassa Mullsjö nu. Och någonstans handlar det ju inte om glitter och glamour, det handlar om att vinna matcher.
Lite omvänt från ifjol, då man kunde spela bra, rada upp chanser, bränna dem och sedan torska.
Hittills känns det som att Storvreta lärt sig läxan.
Mullsjö har förlorat de två inledande matcherna, men har haft tufft motstånd i form av Pixbo och Storvreta. Det finns mer att ta av, helt klart.
Det roligaste hos västgötarna just nu är att se David Gillek lira innebandy. Han är het – men på rätt sätt. Hans målpassningar till Kevin Lundgren och Isaac Rosén är hämtade ur den högre skolan, inga svåra passningar men snabba och öppnande och kan inte slås utan spelsinne. Plus att han hängde en kasse, där han fick en halvtaskig och studsande passning av Emil Kilblom som han utan pardon drog in på halvvolley.
Roligare och mer välgenomtänkt än utvisningar, avstängningar och annan skit.

***

Att Växjö tagit till sig premiärmatchen mot Helsingborg, samlat ihop trupperna och processat fram något positivt var tydligt sett till insatsen mot Linköping som smålänningarna överraskande vann med solklara 6-1.
Borta var tveksamheterna.
Istället var det ett solitt, effektivt och hungrigt Växjö som raderade ut ett oharmoniskt Linköping som faktiskt var ganska bleka.
Växjö imponerade.
Många var bra, få stack ut. Mest syntes kanske finske keepern Eero Kosonen, någon som jag satt ett frågetecken kring just för att utländska målvakter av tradition inte brukar glimra i SSL, men idag – efter en skakigare insats i premiären – så imponerade de finske landslagsettan. Flera vassa räddningar.
Laget påverkades inte nämnvärt av att stjärnan och playmakern Filip Kjellsson fick kliva av på grund av en fotskada, men på lång sikt så har Växjö inte råd att vara utan bolltrollaren, så klart. Även om nyförvärvet Oliver Johansson imponerade som stand in idag.
Linköping hade svårt att få bett på Växjö. Östgötarna hade en del boll, men kom aldrig igenom, hittade inte de kritiska ytorna. För få av spetsarna gjorde skillnad.
Känner jag coachen Johan Astbrant rätt är han inte nöjd alls.

***

Över till damerna.

Att Linköping fick hem Amanda Larsson var givetvis jackpott.
Som nykomling så är det mer eller mindre unikt att kunna knyta till sig en sådan världsstjärna, eftersom de etablerade spelarna sällan – eller aldrig – väljer att lira för en nykomling eftersom det mer eller mindre är garanti för bottenstrid.
Nu må ju fallet Amanda Larsson vara speciellt eftersom hon är från Linköping, men ändå.
Det är ju inte bara en stjärna som ansluter, utan det är ju också helt rätt karaktär. Amanda Larsson är ingen flashig stjärna som dribblar av fem motståndare (fast ja, det kanske hon också kan), men hon gör framförallt poäng, jobbar hårt, bidrar med hårt arbete och ställer upp för laget.
Ett föredöme för andra.
Hon blir en viktig ledargestalt.
Linköping fick ju en drömstart på SSL också, med en 6-5-seger mot Jönköping. Östgötarna ledde med både 5-0 och 6-1 och var på väg att tappa, men redde upp det hela.
Amanda Larsson – som lirade med Anna Wiman och Maja Liljeroth i förstakedjan – var givetvis högst delaktig med en assist och två mål. Och det trots att hon varit rejält förkyld. Hon fick stå över förra helgens landskamper och har bara tränat en gång i veckan, i fredags, men visade alltså klass ändå. Det visar också vilken betydelse hon kommer ha för det här Linköping.
När hon blir frisk kommer hon vara ännu bättre.
Hon medgav att sjukdomen gjorde henne trött:
– Förkylningen har inte riktigt gett med sig, men nu känns det som att det är på rätt väg. Jag saknade det där lilla extra nu, men så blir det när man haft en infektion i kroppen, säger hon.
– Jag är nöjd ändå, även om jag önskat att jag orkat springa lite mer i slutet. Orken tröt.
Nåväl – drömstart för Linköping. Drömstart för Amanda Larsson.

***

Övriga damfajter idag:

Uppsala – Dalen 5-2: Trodde knappast på kombinationen noll Amanda Delgado Johansson-poäng och tre poäng till Uppsala, men så blev det. Istället klev Kais Mora-värvningen Maja Brodin fram och hängde två kassar när det blev en 5-2-seger mot Dalen. Starkt av Uppsala som varit starkt ifrågasatta i år efter sina spelartapp, men som alltså fått en strålande start på hösten.

Kais Mora – Täby 7-3: Man är ju nyfiken på Djurgården-boostade Täby i år. 1-0 borta mot Kais Mora efter en period lovade gott – men sedan höll det inte längre. 7-3 till Kais Mora när matchen var över. 3+2 av Anna Wijk och 2+2 av Therése Karlsson. Inget snack om att de regerande mästarna, och stjärnorna, är i tidig form, alltså. Men Täby kommer säkert att växa i takt med att det nya laget sätter sig.

***

Just det, ni har väl inte missat SSL-enkäten (PLUS-låst) som drogs ut tidigare idag?

Många sköna svar.

Förlust mot AIK i premiären.
Ny torsk idag, då Pixbo vann med 8-7 efter förlängning.
Faluns säsongsstart har sannerligen inte gnistrat med några mästartakter, utan det har hackat i maskineriet, och då främst i defensiven.
Det var tydligt idag mot Pixbo också, där det fanns en virrighet på egen planhalva som inte brukar vara synonym med Falun, men där Pixbo tilläts slå crosspassningar och raka in bollar i tomt nät bakom stackars Johan Rehn, där backarna tappade spelare bakom ryggen och där man var förvånansvärt ouppmärksamma på Pixbos finurliga och kvicka spelvändningar.
Men jag tror inte Falun behöver vara oroliga.
Kvaliteten finns, spelarna har rutin och Thomas Brottman är krävande – det kommer inte tillåtas att man springer runt på samma sätt som i de här två inledande matcherna, utan man kommer bryta ner spelet, börja om och bygga upp.
Man är inte så dåliga defensivt som man visat upp hittills. Det har Johan Rehn och backbesättningen – som är intakt sedan guldåret ifjol – bevisat förr.
Och offensiven har inte varit dålig, även om den kanske inte blixtrat ännu. Laget har ändå smackat in sju mål i båda de inledande matcherna och hade inte Jon Hedlund varit så magiskt bra som han var ikväll så hade Pixbo inte vunnit den här matchen heller, trots att man pillade in åtta bollar framåt.
Hedlund svarade för flera prakträddningar – oavsett om han såg eller inte såg bollen. Han var i zonen, om man säger så.
Grejen var väl egentligen att målvakterna var matchens bästa spelare – och det säger ju lite när en batalj slutar 8-7. Det var mycket öppna spjäll, mycket anfallsspel.
Pixbo då?
Jodå, jag tycker man gjorde det bra. Det är inte lätt att möta Falun, men man spelade smart och effektivt, och då ska man minnas att man saknar Oskar Henriksson och Kasper Hydén, och hade en comebackande Martin Östholm som inte var helt fit for fight, vilket syntes.
Förutom fantom-Hedlund så var jag imponerad av Alessandro Agus, en spelare som verkligen tog för sig och som blir ett tillskott för Per Tjusberg-gänget.
Matchen kunde gått lite hur som helst – men att Pixbo vann var inte orättvist alls. Man hade en glödhet keeper och tog tillvara på chanserna framåt. Då går det ofta bra.

***

Surrade kort med Faluns Alexander Galante Carlström – som för ovanlighetens skull lämnade planen mållös och som inte vill skylla på att han hans inkörda klubba gick sönder under matchen – som var besviken, men inte orolig, över Faluns säsongsstart:
– Nu handlar det om att jobba in självförtroende och inse vad som händer. ”Brolle” (Tomas Brottman, tränare) har lagt upp en plan men jag tycker inte att vi följer den. Vi kör något eget race och det går inte. Vi måste rannsaka oss, se oss i spegeln och börja om från scratch.

***

I dagens andra match möttes nykomlingarna Gävle och Karlstad i hockeyarenan Gavlerinken.
Och som sagt, ska Gävle mot alla odds överleva den här SSL-säsongen så måste man vinna hemma, och man måste sannerligen göra det mot ett lag som Karlstad.
Men det lyckades man inte med.
Karlstad var snäppet bättre. Det fanns lite mer tyngd, lite mer spets hos gästerna. Bröderna Adam och Tom Colling var ju två av de bästa på planen, till exempel, och kombinerade in hela åtta poäng.
Värmlänningarna hade ganska bra kontroll på händelserna, och Gävles två snabba mål i sista perioden, som tog laget till ett 4-5-underläge, kändes faktiskt mest som konstgjord andning – vilket det också blev. Karlstad rann ifrån i slutet och vann med 9-4.
Karlstad har ju därmed fått en perfekt start på säsongen.
Dubbla segrar.
Det är ju helt klart att man är bättre än senast man var uppe, men det är svårt att se hur laget ska hålla sig kvar ur perspektivet att man då måste ta någon annans plats.
Är man bättre än Granlo?
Vassare än nyrenoverade Warberg eller Växjö?
Starkare än Dalen eller Sirius?
Jag har ändå svårt att se det.
Men jag har haft fel förr.

***

Damerna då:

Falun – Pixbo 0-11: Jo, hintade ju om att det kunde rinna iväg i den här matchen och det var precis vad som hände. Falun har inget SSL-mässigt gäng den här säsongen och kommer få ruggigt jobbigt, vilket premiären också ger en ganska tydlig indikation om. Spetsduon Julia Larsson och Sara Helin producerade omgående för Pixbo genom att kombinera in fem av kassarna.

Karlstad – Endre 3-8: Nu har förvisso Karlstad haft ett ruggigt tufft spelprogram, men att förlora dubbla hemmakamper, först mot Kais Mora och sedan Endre idag, skapar lite flashbacks från fjolåret där värmländskorna höll på att förlora SSL-statusen just på grund av sin urusla start. Nåväl, ingen kris att torska mot Endre, men tufft att starta säsongen med två raka hemmaförluster.

Malmö – Huddinge 3-5: Jag trodde att Malmö skulle ha tillräckligt med energi för att vinna premiären, men skånskorna orkade alltså inte rubba Huddinge. Det stod 2-2 efter två perioder innan Huddinges spetsvärvning Therése Andersson sköt viktiga 3-2 – och det greppet släppte sedan inte stockholmskorna. Hajpade Elin Rasmussen i Malmö? Facit: en assist.

Rönnby – Iksu 3-5: Styrkebesked av Iksu, givetvis. Umeå-gänget ledde med 3-1 men Rönnby knaprade ikapp till 3-3, kvitteringen kom så sent som 58.05, men trots det lyckades Iksu slå tillbaka och skjuta två nya mål under de avslutande minuterna där Emelie Wibron – den som ska bära laget nu när massor av veteraner försvunnit – lastade in den matchvinnande bollen.

***

Back on track imorgon.

Då var det dags för premiär i damernas SSL också.
Riktig premiär alltså. Torsdagens batalj mellan Karlstad och Kais Mora var bara en tjuvpremiär, en match framflyttad från en senare omgång, men det är nu det börjar på riktigt.
Om Kais Mora var grundmurade favoriter ifjol så är det ett betydligt mer öppet race i år.
Toppen har tryckts ihop.
De klassiska topplagen har tappat mycket spets:
* Kais Mora får klara sig utan stjärnkeepern Jonna Mäkelä, backdirigenten Silvana Nötzli, klassliraren Amanda Larsson och talangen Johanna Hultgren.
* Rönnby mister fjolårets poängdrottning Madelene Backlund plus veteranen Helena Lundqvist.
* Iksu äntrar en säsong utan ikoner som Susanne Ekblom, Victoria Wikström, Theresé ”Mini” Andersson och Elin Tjärnström.
* Pixbo tappar återigen poängsprutan Johanna Dahlin.
Samtidigt har jägarna rustat:
* Endre har boostat defensiven med blivande världsbackarna Stina Ander och Elin Gabrielsson samt breddat forwardssidan med grythundarna Mathilda Groth Nilsson och Tanja Stella.
* Täby har fyndat i Djurgårdens dödsbo och fått in ess som Emelie Frisk, Malin Eriksson, Jenny Gustafsson, Matilda Sjödin och Ranja Varli.
Sex lag som faktiskt har potential att vinna guld.
Kais Mora, Rönnby och Iksu är alltid med där uppe. Pixbo har byggt upp ett nytt storlag och kommer också vara med i toppen. Endre och Täby har verkligen uppgraderat.
Jag sätter min slant på Rönnby i år – men årets toppstrid har potential att bli något alldeles, alldeles extra för den som gillar att bita på nagelband.
Bakom topp-6 är Dalen ett tämligen givet slutspelslag men sedan utkristalliserar sig ett getingbo om den åttonde och sista slutspelsbiljetten, där nykomlingarna Malmö och Linköping, revanschsugna Karlstad och Amanda Delgado Johansson-spetsade Uppsala alla har potential att nå dit, i min bok.
Toppstriden och slutspelskampen känns mer oviss än på länge.
Det borgar för en rafflande säsong.

***

Jag har redan synat damtrupperna i detalj i en mastig guide (PLUS-låst) där jag också delgav min tippning av tabellen. Men för ordningens skull, precis som för herrarna, så levereras tipset här också:

1 Rönnby
Förvisso tappat Madelene Backlund och Helena Lundqvist, men har en av seriens bästa målvakter, ett solitt försvar och tillräckligt med spets för att producera framåt.

2 Kais Mora
Tappat ett knippe guldhjältinnor och har inte samma slagstyrka som ifjol, men har värvat smart och har också sparkapital i kvalitetsspelare som fick nöta en hel del bänk ifjol. Guldkandidat igen.

3 Iksu
Gör en nystart. Ett gäng veteraner och ikoner har försvunnit och den nya generationen med Emelie Wibron i främsta ledet ska ta över fanan. Har SSL:s bästa försvar på pappret – och ett bra lag över hela linjen.

4 Endre
Endre tog ett stort kliv framåt ifjol. Nu har man boostat truppen ytterligare, fått in både bredd och spets, och känns redo att bråka på allvar. En stor guld-outsider.

5 Pixbo
Jonas Eliasson-ledda Pixbo lutade sig mot en smal spets ifjol och med Johanna Dahlin borta krävs att fler kliver fram. Sitter på massor av intressant potential – men har en del att bevisa.

6 Täby
Djurgårdens uttåg ur SSL blev jackpott för Täby. Lastat in en landslagsmässig femma från fjolårskonkurrenten och ser oerhört spännande ut. En stor outsider som kan skrälla rejält.

7 Dalen
Stabilt. Så kan man väl sammanfatta Dalen. Sticker sällan ut varken positivt eller negativt och lär segla med till slutspel utan större problem, men överlever inte kvarten. Som vanligt.

8 Linköping
Spännande nykomling med ikonen Stefan Hedlund som coach. Landade stjärnan Amanda Larsson, har ett intressant lag och kan skrälla.

9 Karlstad
Miserabel säsong ifjol men så dåligt är inte det här laget egentligen. Rivit upp en del av det gamla, kryddat truppen och känns som en slutspelsutmanare.

10 Uppsala
Tappat många viktiga pjäser – men fick behålla fixstjärnan Amanda Delgado Johansson. Hon är hoppet om slutspel, men det känns oroväckande tunt bakom henne.

11 Huddinge
Det känns inte som att Huddinge är mogna att ta ett steg till. Fått behålla spetsen från ifjol men bredden är urholkad. En plats i ingenmansland, som brukligt, känns mest troligt.

12 Malmö
Har dominerat i ettan ett par och har ett lag som dryper av talang med stjärnan Ellen Rasmussen i spetsen. År ett lär bli en kamp – men håller man sig kvar så kan det här laget växa rejält. Sitter på härlig potential.

13 Jönköping
Lindansarlag som levt på nåder ett tag. Stark säsong ifjol och nosade på slutspel, men har tappat mycket, inte minst stjärnbacken Stina Ander. Kan bli en jobbig säsong.

14 Falun
Hanna och Frida Lindgren tackade nej till fortsatt spel och därmed rann det sista hoppet ut för Falun, som redan tappat för mycket. Tunna, bleka och orutinerade.

***

Då smackar vi upp ett tips inför dampremiären också:

Lördag:

Falun – Pixbo 2: Jag har svårt att se Falun ta så många poäng den här säsongen och de man tar gnetar man nog till sig hemma i så fall. Men inte mot Pixbo som är klasser bättre på alla positioner. Detta kan rinna iväg.

Karlstad – Endre 2: Nja, Karlstad orkade inte alls stå emot Kais Mora i tjuvpremiären i torsdags utan föll tungt och torskade med hela 0-8. Nu gäller det att komma upp på banan för att inte få en lika risig start som ifjol, men jag har svårt att se att man ska kunna rubba boostade Endre som verkligen har snäppat upp sin trupp i år.

Malmö – Huddinge 1: Rutinerade och smarta Huddinge mot frejdiga nykomlingen Malmö. Ganska svårtippat, men jag tror att ett inspirerat och hungrigt Malmö plockar hem den här matchen på rent adrenalin. Men det blir tajt.

Rönnby – Iksu 1: Stormöte redan i premiären mellan två lag med starkt försvarsspel och bra målvakter. Laget med mest tålamod och disciplin kommer ta hem den här fajten och jag tror ändå att Rönnby i kraft av hemmaplan grejar det.

Söndag:

Linköping – Jönköping 1: Precis som för Malmö så tror jag att Linköpings premiärlusta kommer att bära dem fram mot en trea. Jönköping har haft en högre spelaromsättning än hemmalaget och det i kombination med bortaplan tror jag gör det svårt för småländskorna i första matchen.

Kais Mora – Täby 1: Det är bara att erkänna, Täby ska bli ett av de mest intressanta lagen att följa i årets SSL med tanke på DIF-förstärkningarna. Regerande mästarna Kais Mora får dock gälla som favoriter och jag tror dalalaget motsvarar förväntningarna, inte minst med tanke på storsegern mot Karlstad i torsdags.

Uppsala – Dalen X: Ganska lynnig match att förutspå. Amanda Delgado Johansson mot Dalens försvar, typ. Det kanske var att hårdra det, men jag tror att stjärnan ensam kan säkra Uppsala-poäng i den här matchen, men att Dalen är tillräckligt stabila för att få med sig någon pinne hem. Sätter ett kryss, men kan gå hur som.

***

Herrarna bränner av sin andra omgång i helgen också (eller ja, sex av av sju matcher i alla fall).

Lördag:

Gävle – Karlstad 2: Nykomlingsmöte. Och ska Gävle ha någon chans att hålla sig kvar är detta en match man måste vinna. Men – det blir tufft mot ett Karlstad som tog en stark seger mot Warberg i premiären, och som sitter på ett bredare och vassare spelarmaterial. Drar in en tvåa.

Falun – Pixbo 1: Falun föll överraskande mot AIK i torsdags – och kommer vara rejält revanschsugna och taggade inför den här bataljen, så det är sämsta möjliga läge för Pixbo att möta de trefaldiga mästarna. Pixbo gjorde en solid insats mot Mullsjö i premiären och är gedigna, men jag tror ett hungrigt Falun vinner med ett par bollar.

Söndag:

Granlo – AIK 2: En av omgångens mest svårtippade matcher. Granlo spelade snålt i premiären och höll på att lugga Storvreta på poäng medan AIK skrällde och hemmavann mot Falun. Nu spelar Granlo hemma, där man är starka men där man också kommer lira mer boll, och jag är inte säker på att det passar laget lika bra. Känslan är AIK kan nypa poäng igen. Ovisst, men sätter en slant på tvåan ändå.

Sirius – Helsingborg X: Doftar kryss så det skriker om det. Sirius var ganska bleka i premiären mot Dalen och lär vilja snäppa upp, inte minst på hemmaplan. Helsingborg vann mot Växjö i premiären, men svajade efter en stark start, och har en tradition av att vara lite upp och ner.

Växjö – Linköping 2: På förhand känns som det en ganska tajt match, men jag tror att Linköpings kontinuitet och rutin kommer räcka väldigt långt mot ett Växjö med ett knippe nya spelare som fortfarande letar efter system och identitet. Det kommer nog inte bli några stora siffror – men östgötarna vinner knappt.

Mullsjö – Storvreta 1: Omgångens höjdpunkt? Känns lite så faktiskt. Kvartsfinalserien mellan lagen för ett par år sedan är ju redan legendarisk. Mullsjö var sådär i premiären och kommer vara hungriga hemma och jag tror faktiskt man tar en ganska komfortabel seger mot ett Storvreta som inte imponerade i hemmapremiären mot Granlo.

***

Späckat innebandy-schema i helgen alltså.

Jag har varit instängd i en hockeybunker ikväll och har inte sett en minut plast – men måste ju ändå ägna några rader åt innebandykvällen.

***

Oj.
Det är den spontana reaktionen på AIK:s premiärvinst mot mästarna Falun.
Förvisso har det legat en viss dimma över AIK inför i år, det har varit svårt att värdera hur bra Solna-laget egentligen är, med tanke på fjolårets haveri, den ekonomiska krisen och omförhandlingen av kontrakt som till slut mynnade ut i att hela stjärngalleriet stannade kvar.
På pappret ser AIK bra ut.
Men det gjorde man ju ifjol också, om man ska vara ärlig.
Nåväl, 7-6-viktorian mot Falun tyder på att det finns klass.
Lite kul också att det är just Alex Kjellbris som avgör och sätter både 6-6 och 7-6. Han kritade på för AIK innan de ekonomiska problemen såg medialjuset och var länge den ende i AIK som faktiskt hade ett fullt gällande kontrakt med klubben.
En ung lirare som mycket väl kan få ett stort genombrott i år – och som alltså får en kanonstart på säsongen med både leverans och skrällseger.
Falun?
Laget föll ju i Solna-hallen ifjol också och trivs bevisligen inte där. Att man ändå fick iväg 40 skott tyder på att det fanns offensiv kraft – men också att Patrik Åman lär ha briljerat i AIK-kassen.
Som sagt:
Oj!

***

Storvreta pallade pressen och vann över Granlo.
Dock ”bara” med knappa 4-2, vilket kan kännas blygsamt om man jämför laguppställningarna på pappret.
Men som med AIK så känns det som det finns en viss tveksamhet kring Storvreta. Liksom AIK hade man ett kompetent lag redan ifjol, men fick aldrig ihop det och kändes, vilket jag pekat på några gånger, nästan vilsna och mentalt stressade.
Att Storvreta är en medaljkandidat på pappret råder det inget tvivel om.
Men det känns som man har mycket att bevisa på plan.

***

Tjuvstart för damernas SSL ikväll också.
Jag trodde att Karlstad skulle orka stå upp mer än man gjorde mot mästarna Kais Mora – men dalalaget vann med klara 8-0.
Inget snack, med andra ord.
Anna Wijk smällde in dubbla bollar direkt.
Kais Mora lär bli att räkna med i år också.

***

Snack inför helgen imorgon.

Fasen vad skönt att se ”Mr Magic”, Daniel Johnsson, tillbaka i hetluften i SSL.
Ni minns väl: veteranen skadade njuren i våras, tvingades till operation och missade Helsingborgs sensationella slutspelsresa där seriettan Pixbo överraskande slogs ut i kvarten.
Det var snack om att han skulle byta klubb – men till slut blev han FCH trogen.
Idag var han tillbaka. Nyopererad, nysignad – och med nytt tröjnummer.
10 istället för 9.
– Det är väl stjärnorna som har nummer nio och tio? Nä, det handlar om att det är mitt tionde år i Helsingborg så jag ville skoja till det lite, säger Johnsson.
Han skojade till det rätt bra i SSL-premiären också.
Trots en ruff uppladdning med tanke på sin rehab, och trots att han inte är i full form, så smackade han in tre mål och totalt fyra poäng när Helsingborg vann ett ganska kul, och lagom grinigt, möte mot Växjö.
Målformen sitter sannerligen i.
– Det är min styrka. Jag har saknat att stå i centrum och göra mål, säger Johnsson.
Som sagt: kul att se honom tillbaka efter den resa han gjort.

***

Kollade på tre matcher samtidigt idag så ska inte fördjupa mig, men lastar upp det som jag snappade upp.

***

Och som sagt: Helsingborg vann mot Växjö med 8-7.
Skåningarna ledde med både 6-1 och 7-3, men innebandy är innebandy, och Växjö var så när att hinna ikapp. Små marginaler, som det brukar vara.
Det var mycket som kändes igen:
Jani Kukkola var bra och lagom grinig. Johan Roos smällde på, både när han skulle och inte skulle. Linus Nordgren visade härlig klass. Niklas Nordén viftade uppgivet med armarna. Daniel Johnsson satte ett knippe kassar.
Typ så.
Det som inte var som vanligt var väl att vi fick se spel tre mot tre. Med en Juha Kivilehto som stod med bollen bakom egen målbur i typ en minut, i väntan på att lagen skulle bli fulltaliga. Noll underhållningsvärde där, kan jag meddela.

***

Ni har väl inte missat dagens snackis?
Gädd-incidenten i Umeå.
Dalen-forwarden Erik Falkman blev biten av en gädda (!) och missade därmed premiären. Det har pratats en hel del om den där fisken idag, både i och utanför Umeå.
Tack och lov så gick det bra för Erik, som själv var öppen med hur dråpligt det hela var, och därför känns det okej att skämta om hela storyn. För det är ju jäkligt komiskt.
Nåväl, vid sidan om gäddan så vann Dalen mot ett brandskattat Sirius med 5-2. En ganska stabil seger.
Jag har ju satt ett frågetecken för Dalens defensiv, men i den här matchen fanns inga större tveksamheter, varken från backarna eller nye keepern Måns Parsjö-Tegnér. Och då har Sirius ändå en arsenal med spetsar framåt som kan leverera – men här kom de inte till.
– Det var inte den bästa matchen spelmässigt kan jag tycka. Men vi hade många som gjorde SSL-debut hos oss. Vi har sett bättre ut under försäsongen rent spelmässigt, men energin var bra så vi klarade oss okej ändå, säger coachen Jonatan Brolin.

***

Ingen Martin Östholm (skadade sig i landslaget nyligen) i Pixbo i hemmapremiären mot Mullsjö.
Snustorrt med offensivt backspel, därmed?
Inte då, både Jesper Andreasson och Jens Milesson klev fram och dunkade in mål, viktiga 4-2 respektive 5-3, och Pixbo visade, trots en del skadefrånvaro, klass omgående.
Det var för övrigt lite av doldisarnas kväll för Pixbo, där även stridsvagnen Victor Selindh smackade in dubbla mål, och där Mikael Harrysson fick måla.
Stjärnorna var gråare: Daniel Calebsson fick nöja sig med en assist. Patrik Malmström lämnade poängprotokollet tomt.
Pixbo var snäppet bättre än Mullsjö, av det jag såg av matchen.
Mullsjös kvicka 2-0-ledning var inte välförtjänt och Pixbo chockades inte av den öppningen, utan tuggade på och kunde till slut ta en 7-5-seger.

***

Som väntat så blev det ingen defileringsresa för Warberg borta mot nykomlingen Karlstad. Att värmlänningarna är nykomlingen som kan utmana i år är det inget snack om. Klubben har värvat smart, är samspelta och flera snäpp bättre än Gävle.
Det blev också seger i premiären. 5-3 till slut.
Trots att laget hamnade i ett 0-2-underläge som torde ha kunnat dränera även det mest adrenalinstinna och spelsugna laget så orkade man vända och vinna.
Karlstad sköt fyra raka mål, tog ledningen med 4-2 och lyckades sedan hålla undan, trots att Warberg reducerade.
Viktig premiärseger för nykomlingen som var slagpåse senast man var uppe i SSL.
Warberg? Som tidigare lyfts upp: ett svårvärderat lag den här säsongen. En okej förstafemma, men inte så mycket mer. Hajpade duon Efraim Björnell och Robin Blåberg blev poänglösa.
Men vi ska inte dra för stora växlar ännu.
En gång är ingen gång.
Det gäller både Karlstad och Warberg.

***

Hockeyjobb imorgon. Men tänkte nog flika in en bloggreflektion om torsdagens matcher sent imorgon kväll ändå.

Det är skillnad mellan Allsvenskan och SSL.
Kais Mora och Höllviken var tydliga bevis för det ifjol.
Höllviken stämplades till och med som ”den sämsta nykomlingen någonsin” inför fjolåret. Men laget hade i alla fall en klasslirare (Johannes Wilhelmsson) och någon kille med rutin (Henrik Kronholm).
Det har inte årets nykomling Gävle som om möjligt är ännu mer uträknade i år än Höllviken var ifjol.
SSL-premiären bekräftade farhågan om att laget kan bli en slagpåse.
Matchen mot Linköping blev en mardröm:
4-0 efter 3.36 och timeout.
7-0 efter första perioden.
13-3 till slut.
Tack och lov för Gävles skull så fungerade inte Linköpings webbsändning så förnedringen stannade i arenan och jag ska inte kritisera för hårt när jag inte sett vad som faktiskt hände, men enligt rapporterna jag följde var det spel mot ett mål i första perioden, innan Gävle lyfte sig och gjorde det okej i period två och tre (om det sedan var Gävle som hittade nycklar, eller Linköping som slappnade av låter jag vara osagt), men man var aldrig nära östgötarna.
Bataljen blev ingen värdemätare för Linköping, som helt enkelt var för bra.
För Gävle blev det ett uppvaknande och nu vet man vad som väntar i SSL, där det kommer att komma ännu tuffare matcher än mot Linköping.
Gävle är lite unikt bakom de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö med att ha lag i högstaserien i hela tre av våra stora lagidrotter: Gefle i Allsvenskan, Brynäs i SHL och Gävle i SSL.
Frågan är bara hur länge det är så.
SSL-statusen lever på lånad tid, känns det som.

***

Snackade kort med Gävle-coachen Andreas Lindström efter matchen.
Han var balanserat besviken, kan vi säga.
Han tror, vilket han måste, på att hans gäng på något sätt ska lösa nytt kontrakt och hans nyckel till framgång är att plocka poäng på hemmaplan.
– Vi måste se realistiskt på detta och inse att det blir jävulskt tufft. Sedan är kanske inte Linköping borta den match som vi ska ta poäng i. Vi har sett på historiken och tror att vi behöver ta 24 poäng för att hålla oss kvar, och vi tycker inte det känns omöjligt att plocka de poängen på hemmaplan, säger han.
24 poäng?
I vilka matcher ska de 24 poängen hittas?
Nej Gävle, det här tror jag inte på.

***

Störde Mikael Karlsson som kvickt tagit sig hem för att se Champions League-fotboll.
Han ville inte kasta för mycket skit på Gävle – men konstaterade bara att matchen inte var någon värdemätare för Linköping och att nykomlingen kommer få det jobbigt att hålla sig kvar.
– De får vinna hemma, de har en arena som är som en skolsal, och rikta in sig på matcherna mot Karlstad och Granlo. Men de måste tajta till försvaret, annars blir det jobbigt, var hans analys.

***

Vi stänger premiärdagen. Hetare bataljer imorgon.

Halleluja.
Äntligen dags för plastpremiär. SSL-innebandy. Måste erkänna att plastsuget är rejält uppumpat inför den här säsongen.
Och det trots att guldet redan är klart. Platsen är redan vigd, laget är redan klart, medaljerna kan delas ut.
Nåja, det kanske är att ta i något, men jag har väldigt svårt att se något lag kunna utmana trippla mästarna Falun den här säsongen.
Förra året såg jag både Storvreta och Pixbo som allvarliga hot, men det gör jag inte i år.
Lagen är bäst efter Falun, men långt efter giganten.
Storvreta kollapsade fullständigt ifjol, har tappat identitet med Mika Kohonen och Hannes Öhman, känns mentalt tveksamma och känslan är att man någonstans slagit knut på sig själva i strävan efter att vara den klubb som går i bräschen och ska utveckla innebandyn, istället för att optimera spelet för truppen och bara spela ut. Nu har förvisso ikontränaren Stefan Forsman fått en betydligt behagligare uppladdning, men för mig lyser det fortfarande för många frågetecken kring både truppen och det spel som man praktiserade ifjol.
Pixbo fick efter att ha vunnit SSL ifjol total härdsmälta i slutspelet, knockades av uppstickaren Helsingborg och såg desorienterade ut. Nu tror jag inte att göteborgarna faller i samma fälla som ifjol och underskattar något motstånd, men arkitekten David Jansson är borta, det blir en omstart med ny coach, det finns osäkra skador från start – nej, det känns inte helt harmoniserat.
Gemensamt för Storvreta och Pixbo ifjol var också förmågan att i-n-t-e vara som bäst när det gällde som mest. När saker och ting väl ställdes på sin spets, ja, då föll man ihop.
Utmanarna har lärt sig, utökat erfarenhetsbanken – men det räcker inte.
Falun är nämligen laget som alltid är bäst när det gäller som mest. Vi minns pinsamma plumpar i SSL ifjol – som bortatorsken mot AIK – men när det väl drar ihop sig, när det ska spelas om medaljer, då är dalalaget skoningslösa.
Falun har inte bara det bästa laget på pappret, men har också den slugaste och mest krävande av coacher i Tomas Brottman och en välcementerad vinnarmentalitet. Det finns en välmående kaxighet och tro på sig själv som inte tippar över i mättnad eller övertro på sig själv, och så länge Falun sköter den balansen – det finns ingen anledning att tro att den är på väg att rubbas – så kommer Falun att regera.
Ingen hotar om guldet den här säsongen.
Så är det bara.
Trots det så känns den här säsongen intressant.
Orkar Storvreta och Pixbo slå tillbaka och visa större mental styrka än ifjol? Kan Linköping och Mullsjö cementera sina roller som nya topplag? Får Helsingborg äntligen ihop allt? Har Sirius förmågan att växla upp ytterligare? Hur bra är AIK egentligen? Hur lång tid behöver renoveringsobjekten Växjö och Warberg för att kunna leverera? Blir nykomlingarna de slagpåsar som alla tror?
Många frågor.
Jag är nyfiken på svaren – och ser fram emot kampen om SM-silvret.

***

Vi ska snöa in på damerna senare i veckan men det är herrarna som är först ut.
Jag har redan dissekerat lagen i en mastig inför säsongen-guide (PLUS-låst) där jag också serverade mitt säsongstips.
För er som av någon anledningen inte har PLUS (och som då dessutom kommer bränna en SSL-enkät som kommer inom kort) så får ni tipset här också:

1 Falun
Vilka ska kunna rubba Falun? Bästa laget, bästa coachen och en till synes orubblig vinnarmentalitet. Allt talar för ett fjärde raka guld.

2 Storvreta
Smaka på den här värvningslistan de senaste åren: Rasmus Sundstedt, Alexander Rudd och nu Robin Nilsberth. Börjar bli dags att betala av. Blir topplag. Men inget guldlag.

3 Pixbo
Serievinnare ifjol och sedan häpnadsväckande härdsmälta i slutspelet. Byter coach, gör en mini-omstart och är en outsider.

4 Mullsjö
Tagit hästkliv i utvecklingen de senaste säsongerna och känns numera som ett givet topplag. Tappat lite karaktär, men värvat smart. Ett av lagen med störst tillväxtpotential i serien.

5 Linköping
Sensationellt i Globen ifjol, efter att ha bränt slutspel året innan. Grym målvakts- och backsida men känns lite tunna framåt, trots sena comebackbeskedet av Simon Klein.

6 Helsingborg
Överraskade i slutspelet ifjol. Har kvar stommen och har fyllt på med bredd och känns lite solidare än ifjol. Kanske kan jobba bort bergochdal-beteendet nu.

7 Sirius
Första slutspelet någonsin ifjol och lyfte av stjärnan Billy Nilsson som sprang hem hela SSL-poängligan. Bättre lag i år – och ska vara ett slutspelslag.

8 AIK
Miserabelt fjolår och sedan ekonomisk kris. Men AIK har rest sig, fått behålla alla stjärnor och har ett kompetent lag på pappret. Hur bra är man egentligen? Kan bli fågel eller fisk – men landar nog däremellan någonstans.

9 Växjö
Haft storstädning i truppen, lanserat ett framtidsbygge och går en på förhand oviss säsong till mötes. Kommer leva på en knippe stjärnor, men bredden ser blygsam ut.

10 Warberg
Brandskattade redan inför förra säsongen och tappar ännu mer rutin till i år. Okej spets, men sedan tunnas det ut oroande fort. Beroende av att ett gäng talanger blommar ut.

11 Dalen
Unga målvakter och tunn backbesättning, men känns lite bredare framåt än ifjol. För bra för att bli indragna i botten, men frågan är om försvaret verkligen håller för att slutspelsutmana.

12 Granlo
Tappat världsbacken och försvarsnestorn Robin Nilsberth. Mycket ansvar på Johan Samuelsson. Tämligen grått gäng, men att forwardsbesättningen är breddad är ett plus.

13 Karlstad
Nykomling som är bättre förberedd än när man var uppe och var slagpåse senast. Får dock svårt att utmana om förnyad SSL-status.

14 Gävle
Ungt gäng som rusade igenom Allsvenskan Norra som nykomlingar. Allt annat än en sistaplats är en sensation för det här unga, orutinerade och profillösa gänget.

***

Klart också att det blir plastbloggande hela vintern. Ni som hängde med ifjol kommer att känna igen er. Det blir en gryta med vitt spridda ingredienser, som bland annat innehåller införsnack, tips, analyser, djupare resonemang, ris, ros och en jäkla massa nördighet.
Det finns en ambition att servera lite fler, korta inlägg, men det kommer också bli en hel del mastodontinlägg, speciellt under de fullproppade och adrenalinstinna söndagarna då SSL har sin prime time.
Ni som läser – jag vet inte om ni var några ifjol, för jag hörde inte mycket av er – är välkomna att smacka in någon kommentar då och då. Oavsett om ni vill hylla, dissa, diskutera eller helt enkelt har någon simpel undring. Ni var ärligt talat skitdåliga på det ifjol.

***

Då så, as usual, omgångens tips:

Tisdag

Linköping – Gävle 1: Nykomlingar brukar sprattla till i inledningen av säsongen, uppblåsta av nyhetens behag och premiär-adrenalin, men jag har svårt att se hur Gävle, som ser oerhört tunt, orutinerat och blekt ut, ska kunna rå på fjolårets SM-finalist Linköping. Hemmalaget, med skadecomebackande Martin Karlsson i laget, vinner klart.

Onsdag

Dalen – Sirius 1: Jag tillhör skaran som tycker att Sirius ska vara ett slutspelslag i år. Uppsala-gänget tog sig till playoff för första gången någonsin ifjol, har uppgraderat truppen och känns spetsigare. Men jag tror inte det blir lätt att lugga spännande Dalen på pinnar i Umeå. Dalen, som också boostat offensiven men som känns tunna bakåt, tar en knapp seger.

Karlstad – Warberg X: Det här är en ganska knepig match. Ett hyfsat spännande Karlstad som lirar hemmapremiär i SSL-comebacken kommer inte ge sig frivilligt. Det kommer sprudla av energi och får laget rätt start på matchen kan man absolut störa ett Warberg vars status känns lite osäker inför den här säsongen. Fegar ur med ett kryss.

Pixbo – Mullsjö X: Två av seriens bästa lag, i mina ögon. Men Pixbo är brandskattat med Oskar Henriksson borta och med frågetecken på Martin Östholm, så jag tror absolut att ett Mullsjö, känt för sin defensiv och blixtrande kontringar, kan sno pinnar i Göteborg.

Helsingborg – Växjö 1: Helsingborg går en mycket intressant säsong till mötes med en keeper på uppgång, ett breddat försvar och ett spetsat anfall. Det känns som att skåningarna är redo att bråka med den absoluta toppen på allvar. Bör bli seger mot ett helrenoverat och förhållandevis orutinerat Växjö.

Torsdag

Storvreta – Granlo 1: Se där, Robin Nilsberth. Match mot gamla laget omgående. Stjärnvärvningen och hans Storvreta är givetvis storfavoriter mot Granlo, som dock har en något bättre trupp än man får cred för, trots Nilsberth-tappet. Det ska för övrigt bli väldigt spännande att följa Storvreta i år. Det dryper av stjärnglans på pappret, men nu ska man bara få ihop det också.

AIK – Falun 2: Det är klart att trippla mästarna Falun är storfavoriter mot AIK. Att dalalaget överraskande torskade med 11-3 i Solnahallen förra hösten skapar knappast mindre revanschlusta. AIK känns betydligt mer förberett och balanserat än ifjol, men det ska till alldeles för mycket för att man ska kunna lugga Falun på poäng.

Vi ska grotta ner oss i damerna vad det lider, de har riktig premiär först i helgen, men får ändå leverera ett tips inför torsdagens tjuvpremiär:

Karlstad – Kais Mora 2: Ett uppgraderat och i allra högsta grad intressant Karlstad som spinner av revanschlusta över det usla fjolåret är ingen drömmotståndare för regerande mästarna Kais Mora, men givetvis är dalalaget favoriter och ska ta hem den här fajten tack vare att truppen osar av betydligt mer klass. Visst, motivation slår klass, men jag har svårt att se värmländskorna stjäla poäng.