Dalen – ett slutspelslag våren 2015?

Ja, inte alls omöjligt efter den fina formkurva som laget just nu visar upp. 8-5 mot mästarna Falun idag innebar fjärde raka segern och ett skutt upp till sjätteplatsen i tabellen, där man nu bara är en pinne efter Linköping och Helsingborg, som förvisso har en match mindre spelad.

Sedan Dalen spräckte sin superfemma och spred ut sina offensiva spelare har man två istället för en fungerande enhet, och det har varit en stor del i framgången just nu. Som idag – två nya mål av Martin Tokos som gått från sval till stekhet.

– Att vi har gjort om i kedjorna har stor del i framgången. Vi hade fastnat lite i det gamla och vi ville testa något för att få igång fler spelare, sa Dalen-härföraren Ketil Kronberg, som dock saknar att spela med Alexander Bodén.

– Jag gillar att spela med honom och vi fungerar bra, men det är något vi kan komma tillbaka till om det här inte fungerar. Huvudsaken är att laget levererar.

Kronberg har placerats med Tokos och succé-nyförvärvet Albin Andersson medan Alexander Bodén huserar med Johan Eriksson, som nyligen gjorde comeback efter skada, och Milan Tomasik. Två enheter som fungerar riktigt, riktigt bra. Tokos och Tomasik var ju iskalla innan förändringarna, till exempel, men lastar nu in poäng.

– Vi ska inte glömma att Johan Eriksson kommit tillbaka, spelar han en hel säsong gör han 40, 50 poäng, sa Kronberg.

Kronberg själv har varit bra i år. Inte superstrålande, men bra. Men så har han ju varit hämmad av sin fot typ hela säsongen också. Hur som helst: han är kärnkraftverket som driver Dalen, den som ser till att tåget tuffar. En av seriens viktigaste MVP, helt klart.

Det är tätt i kampen om slutspelsplatserna, men Dalen är absolut med i racet.

– Ambitionen är att gå till slutspel. Vi har ett bättre lag i år än ifjol och vi håller absolut för slutspel, sa Kronberg.

Hur ska ni göra för att hålla i ert spel?
– Göra grymma träningar. Det kan låta som ett enkelt och tråkigt svar, men det man gör på träning gör man också på match. Det gäller att fortsätta pumpa, sätta formationerna ytterligare och bara jobba på.

Ni spelade nyligen två raka SM-finaler, kan ni gå dit igen?
– Oj, jag har inte tänkt så långt. Första året vi var i final så hade vi ett grymt lag och nämndes som utmanare. I år känns det kanske mer som andra året i så fall, då vi hade tappat många bra spelare och ingen räknade med oss. Vi får se. Vi ska till slutspel och väl där kan vi ställa till med problem, det tror jag verkligen.

Falun? Tappade i toppkampen mot Pixbo. Men inte mer än så. Fortfarande en het guldkandidat.

***

Kollade på västkustderbyt mellan Warberg och Pixbo.

Satt och mös lite där i första perioden när ett vasst Warberg smög upp till 2-0 och när Rikard Eriksson sedan smällde in 3-0 i början av andra så trodde jag verkligen att min tippade etta skulle slå in. Så blev det ju dock inte, David Jansson gjorde några justeringar i spelet, Pixbo började mullra igång, sköt sex raka mål och vann till slut med 6-4.

Matchens gigant? Utan tvekan Martin Östholm. Idag visade han sannerligen varför han anses vara världens bäste back. Otrolig pondus både offensivt och defensivt, tog tag i spelet själv, agerade, löpte, visade energi. Han var den enkilt viktigaste delen i att Pixbo kunde vända och vinna så pass övertygande som man gjorde.

Viktigt för Pixbo att Östholm tog den rollen idag, då härföraren och motorn Daniel Calebsson saknades och där laget såg vilset ut i första perioden.

Styrkebesked av Pixbo, som också drog ifrån i serietoppen eftersom Falun något överraskande torskade mot formstarka Dalen.

Warberg lyckades med sin taktik till fullo i början, neutraliserade bort Pixbo och förstakedjan med Rikard Eriksson, Daniel Karlander och Mattias Kongstad ställde om blixtsnabbt, skapade chanser i var och vartannat byte och kunde satt några bollar till under den första tredjedelen. Det som händer sedan är en kombination av Pixbos ändringar och koncentration, och att Warberg får lite vattenskalle. Talande var 3-2-målet där Warberg vann bollen i box play och genom Mattias Kongstad sökte en offensiv passning istället för att spela safe – och pang, Pixbo vände spelet och Östholm dunkade in bollen. Saker som jag inte sett Warberg göra tidigare under säsongen, faktiskt.

Pixbo var värdiga vinnare, laget var klart bättre i andra och tredje perioden.

***

Höll ett öga på matchen mellan Mullsjö och Höllviken också.

Mest för att se vad det var för David Gillek vi skulle få se. Inte så att jag trodde han skulle hitta på fler dumheter, absolut inte, men ville se lite hur han skulle agera som spelare efter turbulensen de senaste dagarna. Nu blev det ganska svårbedömt mot ett tokdefensivt och totalt uddlöst Höllviken, men Gillek var – liksom hela förstakedjan med Jimmie Pettersson och Sebastian Palmqvist – en av de klart bästa i hemmalaget som vann med 9-2. Han såg inte påverkad ut alls – han spelade riktigt bra innebandy.

Stjärnan svarade för ett mål och två assist och var inblandad i fler mål trots att det inte gav avtryck i poängprotokollet. Hans mål var en delikatess: han hade bollen på offensiv planhalva, täckte bort bollen för försvararen, rundade honom och hela målburen och lirkade in bollen köksvägen. Bara så där, helt på egen hand.

Riktigt, jäkla snyggt. Och fräckt.

Det är den David Gillek vi vill se.

Jag har dock lite svårt att få grepp om Mullsjö just nu. De fick ju en raketstart på säsongen, dippade sedan, men känns lite på uppgång igen. Inget givet slutspelslag som det känns, faktiskt.

Höllviken? Alltså, av det jag såg idag så finns det inga mirakel som kan rädda kvar laget i SSL. Nykomlingen parkerade på defensiva tredjedelen av spelplanen, hade ett uddlöst power play-spel och förmådde inte skapa något eget spel. Keepern Carl Hansson var fenomenal, speciellt i första perioden, och Höllviken får tacka honom för att det inte rasade iväg värre. Och då blev det ändå 9-2. Nej, det här kan inte ens Vidar Jonsson rädda.

***

Kais Mora greppade sista halmstrået genom att 6-5-vinna efter övertid mot AIK. Nykomlingen har en match mindre spelad och är nu sex poäng bakom AIK i sammandraget – det lag som man får förlita sig till att komma ikapp.

Kais Mora ledde med 4-2 en bit in i sista perioden, men AIK vände och ledde med 5-4 i slutminuten innan Kais Mora kvitterade med 33 sekunder kvar genom Dennis Wallin och sedermera avgjorde på övertid genom Max Wahlgren.

Som sagt, sista halmstrået för Kais Mora, men jag tror inte man klarar det ändå.

***

Tippade ju faktiskt kryss mellan Storvreta och Granlo och så blev det också, innan Storvreta kunde avgöra på övertid.

Men faktum kvarstår: Storvreta är inget topplag den här säsongen. Stormakten från Uppsala har haft många tillfällen att bevisa att man ska haka på toppen men inte tagit dem, och nu spelar laget sämre än man gjort under stora delar av säsongen. Såg inte matchen idag, men sett en hel del tidigare, och det finns liksom ingen harmoni. Alexander Rudd dominerar inte och bakom förstafemman så är det väldigt blekt. Även om Mika Kohonen och Fredrik Holtz börjar varva upp lite så är de långt ifrån sina fornstora dagar.

Det är bara att konstatera: Storvreta får i första hand jobba för att fixa en slutspelsbiljett. Något som inte alls är givet i den här serien.

Granlo? Fortsätter att göra en bra säsong, sett till förutsättningarna. Kändes på förhand som man skulle bli indragna i den absoluta botten, men även om man är en bra bit från slutspel så är man också en bra bit från nedflyttningsstrecket.

***

Välkommen tillbaka, Hermine Dahlerus.

”Jag är ingen frälsare”, sa hon när comebacken var klar. Jo, tjena. Första matchen i SSL på typ två och går in och dunkar in dubbla bollar direkt, varav det matchvinnande 6-3-målet i Djurgårdens 7-5-seger mot Huddinge. Båda gångerna dessutom framspelad av Emelie Lindström, som alltså valde att komma tillbaka till klubben trots utebliven ersättning.

En gång stjärna, alltid stjärna.

– Det var överförväntan, sa ”Minne” ödmjukt efter matchen.

Drömcomeback?
– Om man menar att jag lyckades peta in två mål och att vi vann så kan man väl kalla det drömcomeback. Men det kändes faktiskt ringrostigt, jag var inte helt och hållet där.

Hur bedömer du din match?
– Den är godkänd, men det finns mycket mer att hämta. Det kommer ta lite tid. Det är framförallt närkampsspelet som inte fanns där. Sedan blev jag trött ganska fort.

Galet alltså. Två mål direkt. Två felträffar enligt henne själv visserligen, men ändå. Allt detta efter att inte ha lirat i SSL på väldigt länge. Givetvis imponerande.

Som tippat så pusslade ju lagledningen ihop kedjan med Dahlerus, Lindström och Matilda Sjödin. Den sistnämnda, duracellkaninen, river upp sår och får sköta löpningarna medan veteranerna bygger spelet.

– Det är tidigt att säga för mycket, men det var kul att spela med henne (Sjödin), sa Dahlerus.

***

Två SSL-matcher imorgon.

Det blev ju ett urtrist efterspel efter Sirius seger mot Mullsjö under måndagskvällen, då Sirius-backen John Barck gick ut och menade att Mullsjö-forwarden David Gillek spottat på honom efter hemmalagets 6-3-mål. Chockerande uppgifter som backades upp av folk på läktaren.

Det fanns egentligen ingen anledning att inte tro på Barck, dels för att det hade varit en absurd anklagelse att kasta ur sig om den var tagen ur luften, dels för att andra på läktaren menade att de såg vad som hände, dels för att det var David Gillek som pekades ut.

Under tisdagen kom också bekräftelsen: David Gillek, och Mullsjö, erkänner att det var en spottloska och ber om ursäkt.

Bra så.

Men vad händer nu?

David Gillek har blåst värre än Egon den här säsongen.

Han satte en ful armbåge på AIK:s Erik Andersson redan i SSL-premiären, sa i TV-sändningen att det var bra att han träffade honom och ännu bättre att han slapp straff, ångrade sig i efterföljande intervjuer och menade att det var en olyckshändelse, och tog sedan fram den stora motorsågen och var oförstående när han fick sex matchers avstängning.

Sedan blev han anklagad av Kais Mora för att ha ropat en rasistisk kommentar mot Filip Mbanza, något som anmäldes men där Gillek friades, i brist på bevis och eftersom ord stod mot ord.

Och nu spottloskan.

Många är förvånade att Gillek ber om ursäkt. Men denna gång, efter att det visat sig att det finns tv-bilder, så hade han inget val. Erik Andersson-smällen kunde han snacka bort, det är en bedömningsfråga. När det gäller Filip Mbanza så står ord mot ord. Men nu fanns inget försvar alls. Då var det bara att krypa till korset.

Men vilket beteende…

Eller som John Barck sa: ”Det är inte okej någonstans”.

Nej, det är det verkligen inte. Är det något man lär sig tidigt i idrotten så är det att respektera sina motståndare. Man kan tacklas, munhuggas och vara i luven på varandra – men att spotta på någon är långt över gränsen för accepterat beteende.

Mullsjö skriver i sitt pressmeddelande att David Gillek kommer erbjudas stöd. Jag hoppas klubben menar allvar, för nu har det blåst lite för mycket kring honom och detta var ett rejält övertramp.

Men finns det någon stake i Mullsjö nu så spelar inte David Gillek nästa match. I sitt pressmeddelande skriver klubben att man inte står bakom handlingen, men för att visa allvar med det påståendet, för att visa ungdomar att beteendet är oacceptabelt, så kan man inte kasta in Gillek i spel nästa match. Han måste stå utanför laget ett tag som en rejäl markering, dels mot honom som spelare, men framförallt för att klubben ska kunna stå där med hedern i behåll.

Annars bedömer jag Mullsjös ord som tomma.

En del menar att David Gillek är större än Mullsjö. En helig ko i boskapsskaran. Någon som ingen rör. Inte kritiserar. Att han skulle vara för stor för det. Jag vet inte om det är så, men om det är så är det dags att sätta ner foten nu.

***

Då så, herrarna lirar onsdag och torsdag. Så här går det:

Onsdag:

Falun – Dalen 1: Dalen är förvisso i riktigt bra form och har två fungerande enheter, men jag tror inte man rår på mästarna Falun som sett bra ut ett tag nu och som inte kommer slå av på takten nu när man är uppe i den absoluta toppen av tabellen.

Storvreta – Granlo X: Storvreta är ett lag i gungning, har förlorat fyra av de fem senaste matcherna där man bara segrat mot nykomlingen och formsvaga Höllviken. Således är det många frågetecken som måste redas ut inför hemmakampen mot Granlo, som har fått vittring på slutspelet, och jag tror gästerna absolut kan störa Uppsala-laget.

Kais Mora – AIK 2: Rickie Hyvärinen-frälsta AIK gjorde en stark insats mot Warberg och vann på hemmaplan, och nu kommer en riktigt nyckelmatch – vinner man mot Kais Mora så är kontraktet än mer i säker hand och man kanske kan börja blicka uppåt. För Kais Mora är detta sista chansen att haka på Solna-laget ovanför nedflyttningsstrecket, men jag tror inte man klarar av att ta sista livlinan.

Warberg – Pixbo 1: Västkustderby igen där Pixbo vann första mötet med 8-6. Samma Pixbo som körde över Storvreta senast. Känslan är dock att detta kan bli hemmaseger, Warberg lär vara revanschsugna efter nederlaget mot AIK och kan bättre. Saknar dessutom Pixbo alltjämt sina ordinarie gubbar i andrakedjan kan det bli jobbigt mot ett så bra lag som Warberg. Dunkar in ettan.

Mullsjö – Höllviken 1: Trots David Gillek-turbulensen så tror jag inte Mullsjö fallerar mot Höllviken, som har det blytungt just nu med elva raka nederlag i bagaget. Mullsjö åkte ju på stryk med hela 8-4 nere i Halörhallen i höstas och kommer inte underskatta skåningarna en gång till.

Torsdag:

Sirius – Linköping 1: Trenderna är tydliga. Sirius är på uppgång och Linköping är på nedgång. Visst, trender är till för att brytas, men även om Linköping lyfter sig efter de fyra raka förlusterna man spelat in så vet i katten om man rår på ett hemmastarkt Sirius med ett gäng formstarka lirare med Billy Nilsson i spetsen. Trots allt ganska säker på ettan.

Helsingborg – Växjö X: Oerhört svårtippat så får dra till med ett kryss. Helsingborg bröt ju en fin segersvit genom att förlora mot Dalen senast så nu vet man inte riktigt var man har skåningarna. Samtidigt som Växjö slog tillbaka ett formsvagt Linköping hemma senast, men å andra sidan är smålänningarna halvrisiga borta. Som sagt: kryss.

***

En dammatch också under onsdagen – och inte vilken match som helst.

Djurgården – Huddinge 1: Comeback för Hermine Dahlerus och dessutom Emelie Lindström tillbaka efter att ha missat en match – det radarparet är innebandygodis och kommer se till att Djurgården spelar hem det här derbyt. Huddinge 9-4-vann ju första derbyt och har därför en bra känsla, men tror inte man orka upprepa en skräll till. Speciellt inte nu när Djurgården fyllt på med kvalitativa lirare igen efter förra veckans turbulens.

***

Får vi se David Gillek mot Höllviken? Tror inte det.

Sirius fortsätter att leverera.

5-0 redan i första perioden mot Mullsjö och till slut en 8-6-seger. Laget är sexa i tabellen och har verkligen slagläge på en slutspelsplats.

Det var ganska lite snack om Uppsala-laget inför säsongen. De flesta tippade laget i ingenmansland i tabellen, inte inblandade i botten, men inte heller kvalitativa nog att slå sig in i slutspelet. Nu ska vi inte ropa hej ännu, men visst känns laget vassare än man trodde.

Ifjol, då man var nykomling, så var man totalt uträknade inför säsongen och alla tippade att de skulle komma sist. Istället imponerade man, lanserade en vattentät defensiv och säkrade kontraktet utan några större problem. Till i år var man bättre rustade, hade uppgraderat med Billy Nilsson och Erik Svenson, och skaffat rutin – men att man skulle få sådan utväxling är överraskande.

Billy Nilsson, till exempel, har ju varit en sensation.

Det märks att han trivs med att stå i främsta ledet och leda laget, istället för att stå i skuggan av superstjärnorna i Falun. Inte så att han snor något strålkastarljus, han är lika ödmjuk som resten av innebandy-stjärnorna, men visst ser man att det lyser kring honom.

Det är dags att ta Sirius på riktigt allvar.

De kommer vara med i slutspelsracet länge.

***

I övrigt idag?

Dunkat ut nyheten om att Hermine Dahlerus gör comeback i Djurgården – något som avslöjades redan i fredags, men som ”Minne” valde att bekräfta idag.

”Jag är ingen frälsare”, säger hon. Nä, det tror nog ingen, men visst fasen är hon fortfarande grym i spelet. Pumpen kanske inte är vad den var, men hon har blicken, tekniken och vinnarskallen för att bli en tongivande spelare. Utan tvekan.

Och nu ikväll meddelade också Emelie Lindström att hon lirar vidare resten av säsongen i Djurgården.

Djurgårdens förstakedja nu lär bli Lindström, Dahlerus och Matilda Sjödin, om nu inte Ranja Varli och Sandra Mattsson får för sig att också lira vidare. Den nya förstakedjan är givetvis inte i paritet med den sprakande föregångaren, men ändå helt okej. Matilda Sjödin har varit ett yrväder i år, en ettrig forward med stor löpstyrka, som kommer trivas med att trasa sönder motståndarförsvar med sin speed medan Dahlerus och Lindström i svallvågorna kan operera med sin teknik och blick för spelet.

Den där kedjan – om den blir verklighet – går inte av för hackor.

Så ja, Djurgården grejar slutspelsbiljetten.

Oavsett vem man får in som tränare.

Riktig kämpa-seger för AIK idag mot Warberg, 5-3 till slut.

Det var inte jättevackert, men mycket kamp och ändå tämligen underhållande, även om jag inte ska djupanalysera eftersom jag såg Pixbo-Storvreta parallellt.

AIK visade i alla fall en jäkla vilja, Patrik Åman såg hetare ut än vanligt, Joel Kanebjörk studsade runt, Rickie Hyvärinen sprang som attan. Laget gjorde också riktiga viljemål, både 2-2 och 3-2 där man hade folk som störde framför kassen med ett enda fokus: bollen s-k-a in i mål.

Rickie Hyvärinen har verkligen bidragit en hel del till AIK. Det är bara att konstatera. Dels i spelet, dels i energin, dels i viljan. Jämfört med den Hyvärinen som spelade i Storvreta – som nästan såg lite trött ut – så är det som natt och dag. Patrik Hagberg verkar ju ha tänt till också.

Hyvärinen-passningen fram till Hagberg vid 4-2 avgjorde ju matchen. Sedan drog ju Hyvärinen på sig en onödigt utvisning och kanske skulle fångat in Daniel Karlander innan han stötte in 3-4, men det var bara några parenteser.

Surrade med Hagberg (som gjorde sin 500:e SSL-poäng) efter matchen. Han hyllade Kristoffer Kranberg och Rickie Hyvärinens intåg i laget.

– Det är två pådrivare med mängder av rutin som bidrar med mycket till vår grupp. ”Koffe” (Kristofer Kranberg) driver på ordentligt och Rickie (Hyvärinen) har fått en nytändning och vill visa hur bra han är efter tiden i Storvreta, sa han.

Ja, nog ser han revanschsugen ut allt, den gode Hyvärinen.

Segern idag innebär att AIK går upp på 17 poäng. Nu är Höllviken sex poäng efter. Eller ja, sju egentligen eftersom AIK har såpass mycket bättre målskillnad. Kais Mora är sju efter, med en match mindre spelad.

– Man ska ha respekt för lagen nedanför och vi har inte klarat något kontrakt än. Första målet är att klara oss kvar. Sedan får vi se vad som händer om vi tar lite trepoängare, men vi ska inte skena iväg bara för att vi vunnit en match, sa Hagberg.

Äh, jag säger som det är: AIK är klara för SSL nästa säsong. Inte en chans att Höllviken och Kais Mora kommer ikapp. Segern mot Warberg fixade kontraktet.

Warberg? Nja, kan bättre, så klart. Per Svedin kanske skulle tagit någon av AIK-kassarna. Ändå en helt okej match, men AIK var hetare, helt enkelt.

***

Storvreta avklädda igen.

Pixbo vann med 9-3.

Visst, Storvreta storvann mot Höllviken senast, men innan dess tre raka nederlag mot Falun, Växjö och Warberg. Det är bara att konstatera: Storvreta är inte bättre just nu. Absolut inte i paritet med Falun och Pixbo. Och det hade inte hjälpt om man hade haft Henrik Stenberg och Albin Sjögren med idag – Pixbo var tre eller fyra klasser bättre.

Utan Oskar Henriksson och Linus Henriksson.

Det växer fram mer och mer: Pixbo och Falun gör upp om det här.

Pixbo var bättre på allt idag. När till och med Victor Selindh missar bollen, den studsar upp i hans näsa och friställer Alexander Andersson framför mål – ja, då har man också marginalerna på sin sida. Annars skapade man marginalerna i den här matchen.

Storvreta får i första hand rikta in sig på att säkra en slutspelsplats. Just nu är man sexa i tabellen – men ner till tian Växjö är det bara två poäng. Fem lag inom två poäng i kamp om tre slutspelsplatser alltså. Men Warberg, Linköping och Helsingborg ska inte heller känna sig säkra – de har några poängs försprång, men är på intet sätt helt slutspelsklara. Så det blir en härlig fajt om en plats bland de åtta bästa.

***

Dalen mot Helsingborg.

Dalen-comebacken för legenden Peder Bodén. Fast ja, ur den synvinkeln så blev det ju ett antiklimax, eftersom han inte fick ett enda byte. När Martin Tokos stod över ett byte där i andra perioden, ja då kastade man in nyförvärvet Jim Johansson istället.

Nåväl: det var en jämn, snål historia i två perioder där Dalen gled ifrån till en 4-1-ledning efter att ha nyttjat passiva Helsingborgs-insater och inkasserat två klassmål av tjecken Martin Tokos som verkligen har börjat varva upp. I sista perioden började Helsingborg – och firma Linus Nordgren och Daniel Johnsson – äntligen trilla lite boll och skåningarna skapade också nerv, men kom aldrig ikapp hemmalaget.

Dalen vann rättvist med 6-4. Lite bättre, lite noggrannare, lite större hjärta. Tycker jag.

Normalt sett i innebandy, speciellt om man är ett lag på undre halvan, så brukar man skapa en superfemma av det bästa man har. Det hade Dalen innan också – men nu har man valt att splittra Ketil Kronberg och Alexander Bodén, lagets i särklass bästa spelare, och satt dem i varsin formation. Resultatet? Laget har fått igång både Martin Tokos och Milan Tomasik, något man försökt ett tag. Båda tjeckerna har börjat göra mål på sistone – Tokos tre idag, varav två var högoktaniga – och därmed har Dalen en bredd som man sökt efter hela hösten. Smart coach-drag alltså, nu har man två formationer som fungerar istället för bara en. Plus en joker i Peder Bodén att kasta in.

Helsingborg var jag inte alls imponerad över. Hintade ju innan att skåningarna skulle torska eftersom man hade fyra raka vinster bakom sig – laget kanske är stabilare än tidigare just i år, men man är ändå otroligt lynniga och blandar och ger, och när man tror att laget fungerar efter några vinster, ja då blir det platt fall. Det har varit samma visa flera gånger, och nu var alltså inget undantag. Visst, sistaperioden var okej, men så dags att vakna då mot ett formstarkt Dalen.

***

Vad händer med Linköping?

8-3-förlust borta mot Växjö idag och nu har östgötarna förlorat de fyra senaste matcherna. Förlustsviten inleddes mot Pixbo, där stjärnan Martin Karlsson gick sönder. Frågan är hur mycket han saknas? Mycket tror jag. Kanske inte främst för sina egenskaper med klubba och boll, men väl för sin inställning, sin kraft, sin förmåga att gå i bräschen. Det kanske är väl enkelt att göra ”Marre”-analysen, men det är inget snack om att Mr Linköping saknas.

Ska bli intressant att se hur Linköping tacklar det här vidare.

Sedan, ingen skam att förlora mot Växjö borta. Smålänningarna slog Storvreta i senaste hemmamatchen och är starka i egna borgen. Nu har man ju börjat få igång sina nyckelspelare också: Linus Jämtdal dunkade in dubbla bollar idag och Marcus Johansson – ifjol i just Linköping – svarade för två mål och två assist. Växjö kommer hota rejält om slutspelsbiljetterna.

***

Damerna då.

Där Pixbo gjorde processen kort med ett för dagen svagt – och underbemannat – Endre och vann med hela 9-3.

Annars var det ju en match, mellan trean och fyran i tabellen, som man hade ganska stora spännings-känslor inför, men det blev aldrig någon nerv eftersom hemmalaget stampade ner gaspedalen från start medan gästerna verkade sitta kvar i bussen. Det var inget snack alls – Pixbo vann rättvist och välförtjänt.

Jag har ju hyllat Endre tidigare under säsongen – men idag var jag verkligen inte imponerad alls.

Coach Tom Iversjö var ju rejält besviken. Han kör ju samma tonläge oavsett läge, men det syntes att han verkligen inte var nöjd.

– Vi gjorde saker defensivt som vi inte gjort på åtta månader. Vi har mycket att lära av den här matchen. Men Pixbo var bättre, det får man vara ödmjuk nog att säga, sa Iversjö till TV12, och fortsatte:

– Vi har inte energin för att rubba Pixbo. När de gör en så här bra match och vi inte är på tå så blir det så här stora siffror.

Pixbo sällar sig till skaran med Rönnby och Kais Mora som de tre som ska göra upp om guldet. Med Iksu, och kanske, kanske Endre, som outsider. Pixbo har ju inte den där superstjärnan utan förlitar sig mer på laget, även om givetvis spelare som Sara Helin och Julia Larsson – de två vassaste spetsarna – är oerhört viktiga.

I övrigt på damsidan:

Iksu – Huddinge 9-3: Stora siffror, men det stod 3-3 länge i den andra perioden och bara 4-3 till Iksu inför sista – men sedan gick man in och sköt fem raka mål i sista akten och gled ifrån. Äntligen lite islossning i offensiven för Umeå-laget således. Det glimrar dock inte. Fem poäng av Emelie Wibron förresten, som öser in poäng i var och varannan match just nu.

Falun – Dalen 2-7: Tre raka förluster – sedan en rejäl urladdning av Dalen. Det stod 2-2 efter halva matchen, sedan sköt Dalen tre mål under andra halvan av andra och öste på med två bollar till efter några minuter av den sista perioden. Falun orkade således bara en halv match.

Täby – Uppsala 6-7 (ot): Amanda Delgado-Johansson. Uppsala-stjärnan, och svensk innebandyns nya damstjärna, var återigen tungan på vågen: tre baljor, inklusive övertidsavgörandet. Starkt av Uppsala att ta poäng mot Täby, trots att hemmalaget svajat på sistone, och nu börjar man närma sig slutspelsplatserna.

***

Sirius mot Mullsjö imorgon.

Elfte raka förlusten.

Blytungt för nykomlingen och på förhand uträknade Höllviken.

Hade någon sagt det inför säsongen så hade man ryckt på axlarna och sagt ”vad var det jag sa, Höllviken suger”, men med tanke på vad laget trots allt visat upp – speciellt i början av säsongen där man vann tre raka hemmamatcher – så tycker jag förlustsviten är anmärkningsvärd. Visst, överraskningsmomentet är borta, men man har en del klasslirare och en oerhört skicklig coach i Vidar Jonsson.

Elva raka förluster. Det svider.

Även om Falun fick jobba för 6-4-viktorian idag.

– Falun är världens bästa innebandylag och de behövde marginaler på sin sida för att vinna idag, vilket säger mycket om vår prestation. Hade de gjort sin maxprestation hade vi inte haft en chans, men det gjorde de inte samtidigt som vi var bra. Tyvärr räckte det inte hela vägen, sa Vidar Jonsson.

Frågan är om orkar vända denna blytunga trend.

– Vi har elva raka förluster och utifrån kan det verka som vi är i världens djupaste svacka och mår jättedåligt, men vi har faktiskt bra ”go” och stämning i laget. Vi visste på förhand att vi skulle tampas i botten och vårt mål är att ha två lag bakom oss när serien är slut, och det ska vi klara, fortsatte Jonsson.

Vidar Jonsson har massor av ess i rockärmen. På frågan om nyförvärv så blev han undvikande, ville inte avslöja något för en journalist. Sedan om man han bara fejkar, vill skapa lite diskussion, eller vad vet jag inte. Några pengar lär det inte finnas, snarare så att man kan hitta något fynd i någon lägre serie i något lag som inte har något att spela för. Men frågan är hur mycket klass det finns där.

Nåväl, varken Höllviken eller Vidar har gett upp säsongen.

– Jag har coachat nederlagstippade lag i den här serien förr och det finns verktyg för att vända skutor. Det handlar i grunden om att freda egna målet och spela med enormt hjärta, sa Jonsson, som ändå är medveten om att läget är tufft.

– Det är ingen som höjer ögonbrynen för att vi förlorar, men visst är läget prekärt. Granlo vann idag och tog ytterligare poäng, och vi måste börja vinna matcher nu. De vi kan komma ikapp är AIK eller Granlo. Kanske Växjö, men då måste de torska alla sina matcher och det tror jag inte de gör.

Nja, det ska vara Granlo man hinner ikapp då. Tror knappast det blir AIK. Men det känns tveksamt, speciellt eftersom Granlo vann idag.

Hoppet är Vidar Jonssons ledarskap.

Frågade lite om den galna coachningen mot Storvreta, där man plockade ut keepern tidigt i matchen.

– Så här är det: jag kollade på statistik från de fem senaste åren när Storvreta spelat hemma mot lag i vår situation och det visade sig att Storvreta vunnit i princip alla de matcherna. Jag resonerade att om vi åker dit och möter dem som alla andra har mött dem, spelar ett spel som alla andra gjort, då kommer vi att förlora. Vi var tvungna att göra något som ingen annan hade gjort om vi skulle bryta barriären. Det fick bära eller brista, och tyvärr brast det. Men vi försökte verkligen. Vi släppte in tio mål, men sju av dem med målvakten i mål så det var ju inte bara för att vi tog ut målvakten som vi släppte in mål. Jag kan inte säga till mina spelare om att vi är bättre än Storvreta för det är vi inte, utan jag får göra andra saker. Överraska. Preparera spelarna med ett hjärta som pumpar utav helvete. Vi försökte idag mot Falun också, vi lyckades nästan, men inte hela vägen. Jag försöker vrida och vända på saker för att vi ska bryta vår trend.

Jag gillar det. Mönsterbrytning. Oväntade grejer.

Det är det – Vidar Jonssons ologiska tankar – som är Höllvikens hopp.

– Och du, skriv ner oss ordentligt nu. Såga. Ju längre ner på botten vi är, desto mer talar för oss, sa Jonsson.

***

Såg Granlo mot Kais Mora.

Som Granlo vann rättvist med 8-4, även om Kais Mora stod upp bra.

Det var också Sundsvalls-lagets spetsfemma som spelade den avgörande rollen. Fast jo, man var ju lite tveksam efter den första perioden, där just den femman var oväntat svag, men i andra började man trilla boll på allvar. Johan Samuelsson var regissör, Jonas Berglund vass och Robin Nilsberth började hota med sitt skott. När den enheten började spela på allvar så hade Kais Mora inget motvapen, även om man tappert försökte stå upp.

Kais Mora – där jag tycker Filip Mbanza var bäst i laget – inledde verkligen första perioden bra och såg bättre ut än hemmalaget, men sedan tog Granlo över mer eller mindre helt i andra och tredje perioden. Kais Mora stack upp då och då, satte också några bollar, men var aldrig riktigt nära. Det kändes inte riktigt som man trodde på det heller, vilket kanske inte är konstigt med tanke på tabellplaceringen och högen av förluster.

Resultatet innebär ju att Granlo lämnade bottenstriden. Avståndet ner till nedflyttningsstrecket är nu sju poäng.

Hoppet för Kais Mora och Höllviken är att hinna ikapp AIK – något som känns svårt.

***

Jodå, Djurgården lyckades – utan sin coach och sin toppkedja – att besegra jumbon Karlstad borta med 4-2. Starkt med ett så decimerat manskap.

Matilda Sjödin, en av säsongens genombrottslirare i SSL, låg bakom alla mål med tre fullträffar och en assist. Hon blir viktig framöver, tillsammans med comebackande Hermine Dahlerus, nysignade Ann-Sofi Sundholm och landslagsbacken Jenny Gustafsson.

Klubben uppges ligga nära en ny tränarlösning, vi får se vad som händer i den frågan.

I övrigt på damsidan idag:

Telge – Jönköping 1-5: Jönköping fortsätter visa fin form och ångar på. Jag trodde på seger mot Telge, men inte att den skulle bli så stor. Å andra sidan ledde JIK ”bara” med 1-0 efter drygt två perioder, innan man drog ifrån i tredje. Nu är småländskorna helt plötsligt bara två pinnar från en slutspelsbiljett, även om Täby och Dalen närmast ovanför har en match mindre spelad. Telge? Känslan är att man får rikta in sig på att i första hand hålla distansen till jumbon Karlstad.

Kais Mora – Rönnby 4-6: Jag trodde på Kais Mora i den här matchen, men Rönnby visade sig starkast och har därmed slagit storfavoriten Kais Mora dubbla gånger i år. Kais Mora ledde med 3-2 med halva sista perioden kvar, men då gjorde Rönnby fyra raka mål och avgjorde. Västerås-laget är därmed nya serieledare.

***

Nya kamper imorgon.

Alltså, jag kan inte låta bli att förtjusas lite av de här gubb- och tant-comebackerna.

Kristoffer Kranberg har ju redan hunnit börja lira.

Matilda Rotevall i Telge likaså.

Tidigare i veckan blev Peder Bodén, SSL:s bäste svenska poängplockare någonsin, klar för en comeback i Dalen.

Ann-Sofi Sundholm ska börjar lira i Djurgården.

Och legenden Hermine Dahlerus är även hon klar för en comeback i Djurgården. Det är inte officiellt från klubben ännu, men det är inga tveksamheter, hon är klar.

Det sägs ju också att AIK uppvaktat gamle storbacken Kimmo Eskelinen, men att det blev nobben. Och jag ringde ju själv till Alexander Nede, och visst hade både Helsingborg och Höllviken knackat på dörren, men också fått nobben. Henrik Quist har ju börjat lira igen, dock inte på SSL-nivå, utan i division ett-klubben Zenith.

Man kan ju tycka vad man vill om att pensionärerna börjar lira igen. En del menar att det är ett svaghetstecken för sporten. Det finns en poäng där. Samtidigt skriker innebandyn efter profiler, och det får man verkligen när lirare som Kristoffer Kranberg, Peder Bodén och Hermine Dahlerus plockar ner klubban från hyllan och dammar av plastdojjorna igen.

Jag erkänner: jag kittlas av de här comebackerna.

I min bok förgyller de serierna.

Jag menar – att se Peder Bodén tillbaka i action i helgen är ju en av höjdpunkterna.

***

Vad händer i Djurgården då? Oväntat tyst kring Sandra Mattsson och Emelie Lindström. Dock så har ju Ranja Varli, enligt de första uppgifterna, bestämt sig för att testa vingarna i någon annan klubb. Kanske Pixbo. Kanske Endre. Mattsson kommer också lira vidare, ger mitt tips till gamla klubben Täby.

Lindström? Trodde på pensionering tidigare – men med Dahlerus tillbaka i Djurgården så tror jag faktiskt inte att det är omöjligt att hon fortsätter i DIF. Faktiskt. Men jag vet inte. Hoppas reda ut Lindström-mysteriet inom kort.

***

Positiva innebandy-rapporter där publiksnittet ökar jämfört med ifjol. Inga revolutionerande siffror, men det tickar åt rätt håll.

Anledningarna?

Har inget givet, men den massiva marknadsföringen kring VM har säkert spillt ner i SSL-serierna. Sedan är min känsla att medieexponeringen ökat, vilket säkerligen har del i det hela.

Bra trend – men det finns fortfarande en hel del att göra.

***

Snackade med Henrik Stenberg om hans avstängning på fem matcher. Han var minst sagt besviken. Nästan förbannad.

Han är ju inte först med kritiken kring juridiska nämnden, systemet för anmälningar och straffen som delas ut.

Mullsjö-stjärnan David Gillek plockade ju också fram motorsågen efter sin avstängning i början av säsongen.

Och vi hade ju pajkastnings-anmälningarna mellan Växjö och AIK, där Patrik Åman och Oliver Uhrberg hamnade i skottgluggen, där Växjö-coachen Niklas Nordén ifrågasatte hela systemet.

Nu funderar Storvreta på en motanmälan mot en Falun-spelare till följd av Stenberg-anmälningen. Kan tyckas larvigt, men man gör det mest för att testa systemet, vad som händer, hur konsekvent juridiska nämnden dömer. Kan kännas lite löjligt, men jag kan också förstå Storvreta ur det perspektivet.

Innebandymagazinet rapporterar att en oberoende granskningsgrupp kan bli till.

Låter positivt. Den här soppan med missnöjda spelare och ledare kan vi inte ha. Det ska finnas ett organ som delar ut straff och avstängningar, men det ska genomsyras av kunnande, konsekvent dömande och rimliga straff. Just nu verkar man inte, enligt spelare och tränare, vara där. Då ska det givetvis ses över.

Det ska självklart finnas regler för ordning i innebandyn, men det måste också vara ett system som spelare och ledare är nöjda med och respekterar.

Som det är nu blir det bara massa pajkastning mot juridiska nämnden.

***

Då så, tippning och vi börjar med herrarna.

Lördag:

Höllviken – Falun 2: Nej, jag kan inte se Höllviken, som torskat tio raka matcher, ska kunna hota de regerande mästarna som spelat riktigt bra på slutet, även om skåningarna är mer finurliga hemma än de är på bortaplan. Tippar på en ganska klar bortaseger.

Granlo – Kais Mora 1: Ska Kais Mora fixa nytt kontrakt så är Granlo ett lag som man måste lugga poäng mot. Granlo vann ju första mötet under säsongen med uddamålet, men känslan är ändå att laget från Sundsvall är vassare nu, trots debaclet mot Mullsjö senast. Tror på hemmaseger i kraft av lagets vassare spets.

Söndag:

Dalen – Helsingborg 1: Ganska svårtippat möte, men Dalen är i kalasform just nu, har besegrat svårspelade Växjö och Linköping i de två senaste matcherna, har en stekhet Alexander Bodén och får nu också in legenden Peder Bodén. Därför blir det en etta. Helsingborg har vunnit fyra raka matcher och därför ska det, enligt FCH-logiken som gör att man på något sätt aldrig blir ett topplag, bli förlust nu.

Växjö – Linköping X: De kanske två tyngsta lagen möts, två lagmaskiner utan de absoluta spetsarna. Oavgjort senast och tror på oavgjort igen. Linköping var ju höstens sensationslag men har åkt på tre raka förluster, verkar sakna Martin Karlsson rejält och har en del att grubbla på, samtidigt som Växjö släppte in fem raka bollar i sista perioden mot Dalen och tappade en till synes given seger. Två revanschsugna lag alltså.

AIK – Warberg 1: Väldigt intressant match. Warberg är ju favorit i kraft av sin tabellplacering och form (poäng i fem raka matcher) men har ändå någon känsla av att AIK, där Rickie Hyvärinen satt ett imponerande avtryck direkt, kan ta det här. Egentligen inte logiskt, men en känsla.

Pixbo – Storvreta 1: Pixbo har åkt på dubbla förluster efter överraskningsnederlaget mot Kais Mora och krossen mot Falun och jag har svårt att se att man åker på en tredje raka förlust, under förutsättning att man får tillbaka Oskar Henriksson och Linus Henriksson som saknades senast. Storvreta har inte imponerat på sistone och känns ganska svala, trots Höllviken-överkörningen och Rasmus Sundstedt-comebacken senast.

Måndag:

Sirius – Mullsjö 1: Riktigt formstarkt möte mellan två lag som går som tåget nu för att säkra slutspelsbiljetter. Kan gå hur som helst, men drar ändå in en etta av den enkla anledningen att Sirius lirar hemma och där är man starka. Dessutom är storstjärnan Billy Nilsson i kanonslag med nio mål på de fyra senaste matcherna, han blir tungan på vågen.

***

Damerna.

Lördag:

Karlstad – Djurgården 1: Alltså, vad ska man tro om denna matchen, mellan tabelljumbon och ett Djurgården som tappat tränaren och sina tre offensiva superstjärnor? Det är oerhört svårt att värdera DIF:s slagstyrka, visst finns det bra lirare kvar, men spetsen är borta. Dessutom… hur är det med inställningen? Ann-Sofi Sundholm känns inte som en frälsare och Hermine Dahlerus är inte spelklar. Drar in en etta då hemmalaget är rejält motiverade och spelar för sin SSL-existens.

Telge – Jönköping 2: Telge har tvingat både Uppsala och Huddinge till övertid de senaste matcherna, men formen känns tveksam. Det är tvärtemot hos Jönköping som imponerat på slutet och därmed får leva med favoritstämpeln i den här kampen. Tippar en tvåa. Dessutom vann JIK första mötet för säsongen.

Kais Mora – Rönnby 1: Stark seger för Kais Mora borta mot Djurgården senast och jag tror man av bara farten vinner mot Rönnby också även om det kommer bli en betydligt tuffare match. Rönnby, som 7-5-vann mot Kais Mora i höstas, gjorde en halvdan insats mot Iksu, men fick poäng ändå.

Söndag:

Iksu – Huddinge 1: Visst ska det bli hemmaseger. Iksu har varit upp och ner hela säsongen och har framförallt trubbel med att omvandla alla sina chanser i mål, vilket kan bli ett problem mot tajta Huddinge, men tror ändå man löser det.

Pixbo – Endre 1: Pixbo körde över Dalen senast och visar god form och jag tror man tar en skalp hemma mot Endre, även om det inte blir med några större marginaler. Känns ändå som att hemmalaget har lite mer bredd att arbeta med. Endre, som 6-3-vann hemma mot Pixbo i höstas, har dock sex raka segrar i bagaget och en Anna Jakobsson i sanslös målform och kommer inte ge sig frivilligt.

Falun – Dalen X: Här doftar det kryss. Tajta Falun, där Frida Lindgren fortsätter att lasta in poäng, mot ett svajande Dalen med tre raka förluster i bagaget. Vinner Falun tar man sig på allvar in i slutspelskampen, dessutom. Dalen vann med 8-3 i höstas, men tror inte på så stora siffror nu.

Täby – Uppsala 1: Sex raka förluster och en slutspelsplats som lever farligt – det är verkligheten för Täby just nu. Men tror att man repar sig nu, bryter sin negativa trend och slår tillbaka Uppsala. Gästerna fortsätter att blanda och ge. Noterbart är att Uppsala gjort sex mål på de två senaste matcherna – samtliga inprickade av Amanda Delgado-Johansson (!).

***

Snacka om innebandy-intensiv helg.

Jag är väl sist på bollen – men här kommer min syn på dagens Djurgårds-soppa.

Att Stockholms-klubben, som en del hävdar ”dopade” sig in i SSL när man tog över Balrogs plats i högstaserien, haft ekonomiska problem har varit välkänt sedan länge. Var problemen grundar sig i vet jag inte, men misstänker att det handlar om en ledning som varit för optimistiska gällande marknads- och sponsorintäkterna. Det brukar låta så. Det är lätt att snacka om att knyta upp partners och sponsorer – desto svårare att göra, speciellt om man inte har heltidsanställt folk som jobbar med frågorna. Och när det väl är sålt så ska det levereras, följas upp och kvalitetssäkras. En krångligare och mer tidskrävande process än vad många naiva föreningsmänniskor tycks tro. Det är ytterst få företag som pumpar in pengar i något som inte ger något tillbaka – utan de ska ha valuta för pengarna. Att ”stödja klubben” är ett argument som inte håller längre.

Att Djurgården misslyckats att dra in tillräckligt med pengar är solklart. För man har ju vetat om sina kostnader  och har väl en budget som ska täcka dem?

Men eftersom man inte dragit in tillräckligt med pengar var det väl bra att det blev som det blev. Dra i handbromsen medan det går. Rädda ungdomssektionen. Man ska inte leka med pengar man inte har.

Det är förbannat tråkigt, men bättre än en konkurs.

Många ropar att det är för jävligt att man haft ersättning till tre spelare i truppen – Emelie Lindström, Sandra Mattsson och Ranja Varli – medan andra inte fått ersättning.

Jag köper dock inte det argumentet: att de bästa spelarna får betalt medan breddspelarna inte får det är inte konstigt. Så fungerar det i alla sporter, de som är bättre, de som gör skillnad, har mer betalt än resten. Vilket är helt logiskt.

Men självklart måste man ha täckning för sina kostnader. En kostym som passar.

Det har Djurgården uppenbarligen inte haft.

Vad innebär då detta?

Nja, Djurgården har spelat in så många poäng att man ska överleva SSL-kontraktet. För så många fler poäng utan stjärntrion blir det inte. Även om lirarna som är kvar knyter näven i fickan och säger nu jävlar, så saknas en hel del kompetens och jag tror inte man tar några mer pinnar i år. Eller ja, det skulle förvåna mig.

Däremot är det ju ett smörgåsbord för övriga klubbar när tre superspelare nu helt plötsligt finns på marknaden. Att lösa en sponsor som ersätter en, två eller tre lirare de sista månaderna av säsongen tror jag inte är några problem. Inte när det handlar om den här digniteten på spelare.

Sandra Mattsson och Ranja Varli är snart signade någonstans. Endre har ju redan aviserat intresse.

Dock lite mer tveksam till Emelie Lindström som hade motivationsproblem redan i våras, men som valde att köra ett år till eftersom coachen Lars Jedheim blev kvar i klubben. Jag skulle inte bli förvånad om superstjärnan ledsnar och lägger klubban på hyllan. Men jag hoppas att jag har fel.

Tänk om något lag signar alla tre.

Ett lag som Täby skulle exempelvis helt plötsligt segla fram som ett allvarligt hot i kampen kring SM-guldet. Galet och kittlande på en och samma gång.

***

Just det, klart med comeback för veteranen Peder Bodén i Dalen. Fint tillskott. Men ingen frälsare, tror jag.

Men det skrev jag å andra sidan om Rickie Hyvärinen också.

Kaoseftermiddag?

Ja, lite i SSL faktiskt. Kais Mora mot Växjö ställdes ju in efter beslut redan igår eftersom Växjö, vilket Kais Mora förstod, inte ville ge sig iväg i bussen i skitvädret. AIK blev, till följd av den berömde Egon, försenade ner till Skåne och matchen mot Helsingborg fick skjutas fram en halvtimme. Och i seriefinalen mellan Falun och Pixbo  så gick brandlarmet precis när den andra perioden skulle starta, så hela arenan fick utrymmas och matchen blev  försenad. På Gotland var Endre oroliga att matchen mot Falun skulle ställas in eftersom färjorna kanske inte skulle gå, men det blev match.

Men skitsamma, det hann spelas en del innebandy ändå.

***

Seriefinal i Falun.

Då visade mästarna sannerligen klass och vann mot Pixbo med 5-1. Jag tycker att Falun var bättre rakt igenom. Enda gången det osade riktigt hett i Falun-lägret var i slutet av andra perioden när Pixbo lirade power play och satte upp ett bra tryck, men en stark Falun-box och en stekhet Johan Rehn, som gjorde en allt igenom bra match, stod pall, och när Rasmus Enström sedan klippte in 3-0 i början av sista så var det klart.

Pixbo hade inte modet, kraften eller, faktiskt, kunnandet att hota Falun. Daniel Calebsson fick inte igång sitt spel mot ett kompakt Falun, och då försvann målmaskinen Patrik Malmström helt också. Med både Linus Henriksson och Oskar Henriksson borta, och därmed en rejält brandskattad andrakedja, så fanns inte något understöd heller. Faktum är att det kunde ha runnit iväg ännu mer om inte Jon Hedlund storspelat i Pixbo-kassen.

– Det var en riktigt bra match. Pixbo startade lite bättre, men vi kom i det ganska snabbt och kontrollerade sedan hela matchen, sa Emil Johansson.

Rätt så.

Annars var det ju ingen kanonmatch. Det var konstigt att brandlarmet gick inför andra perioden – det borde ha gått inför den tredje perioden, för det var då det var som hetast i matchen. Det var rejält med känslor just där i slutet av andra, flera irritationer, retstickan Mattias Carlgren var i farten och det delades ut ett gäng utvisningar. Synd att vi inte fick se mer av den varan – inte tjusvsmällarna, men väl hettan – för det är en seriefinal värd.

Nåväl, segern var ett rejält statement av Falun som är guldfavorit.

– Vi har som mål att bli etta eller tvåa för att få fördel i slutspelet. Sex poäng hade varit tufft att äta ikapp, så det var en viktig seger, sa Johansson.

Var detta en försmak på SM-finalen?
– Svårt att säga, det finns många lag som lurpassar bakom oss. Men vi är två bra lag.

Hur hanterar ni ert favorittryck?
– De flesta i vårt lag gillar att spela under press så det är inga konstigheter. Vi har inget annat mål än att vinna ett tredje raka guld och då får man leva med pressen.

Imponerad av Falun. Har ju ändå tappat Alexander Rudd och Billy Nilsson, två viktiga killar ifjol.

– Det är två bra killar, men vi fick in Tero Tiitu som tagit Billys plats i power play vilket är viktigt. Tiitu har världens bästa direktskott. Sedan har vi juniorer som tagit för sig och vi unga spelare tar hela tiden steg framåt, sa Johansson.

Eftersom jag stämplade det här som en försmak på SM-finalen så är ju Falun given favorit nu. I alla fall för mig.

Förstafemman är grym.

– Vi kan ha dåliga matcher, men om alla fem stämplar in så finns det ingen som kan stoppa oss. Men alla måste vara med på tåget, sa Johansson om toppenheten där han själv är en viktig komponent.

***

Herrarna i övrigt:

Helsingborg – AIK 8-5: Marcus Gullstrand fyra poäng. Var kom den ifrån? Helsingborgs veteran hade fem pinnar på hela säsongen innan matchen. På tal om veteraner: Rickie Hyvärinen levererade igen för AIK. Han sköt dubbla mål vilket gjorde att AIK åt ikapp hemmalagets ledning och gav 4-4, men Helsingborg spurtade på slutet och tog en säker seger. Men Hyvärinen har sannerligen blivit en injektion (sex poäng på två AIK-matcher).

Storvreta – Höllviken 10-2: Är bensinen slut för Höllviken nu? Verkar nästan så. Comebackande Rasmus Sundstedt sköt 1-0 redan efter 32 sekunder och Fredrik Holtz, som varit tämligen blek i år, dunkade in hela fyra mål och totalt sex poäng, och Henrik Stenberg fick äntligen lite lossning med två mål och tre assist. Stensäker hemmaseger. Tydligen Egon-effekt på publiken – bara 685 i arenan.

Warberg – Sirius 5-5: Starkt av Sirius att lugga poäng av Warberg i Halland, det trodde jag inte, även om det tydligen var en stöld. Starkt av Uppsala-laget oavsett. Föresten: dubbla mål av nye målmaskinen Mattias Wallgren i hemmalaget. Men industri-backens första mål hemma i år, övriga fem – inklusive hans hattrick – har kommit på bortaplan.

Linköping – Dalen 4-6: Tre raka förluster nu för Linköping sedan Martin Karlsson gick sönder. Det var givet att stjärnan och pådrivaren skulle saknas, men att östgötarna skulle tappa så? Nåväl, ständigt unge Alexander Bodén låg bakom Dalens fyra första mål innan internationella inslagen Martin Tokos och Ketil Kronberg avgjorde med varsitt mål. Därmed kan ju Dalen glömma bottenstriden och helt koncentrera sig på slutspelsstriden.

Och igår:

Mullsjö – Granlo 9-2: Jimmie Pettersson – en av Mullsjös vassaste ifjol, men inte lika sylvass i år – dunkade in hela fyra bollar när Mullsjö körde över Granlo och vann med 9-2. Väntad hemmaseger, men oväntat stor. Granlo-stjärnan Robin Nilsberth blev skadad, hoppas för alla Granlo-fans skull inte är allvarligt för han är en av Sundsvall-lagets viktigaste kuggar och med honom borta kan nedflyttningsstrecket bli realitet.

***

Ett tag i dag så hade fyra tjejer 47 poäng och delade toppen i poängligan. Sedan ”sabbade” Anna Wijk det där genom att sätta en balja till mot Djurgården och gå upp på 48 poäng. Men ändå: fyra spelare inom en poängs marginal. Resten är långt efter. Åtta poäng i alla fall.

Fyra superstars:

Anna Wijk, Kais Mora

Emelie Lindström, Djurgården

Madelene Backlund, Rönnby

Anna Jakobsson, Endre

Den sistnämnde stod ju i fokus idag igen. Fyra raka mål som vände Endre-underläge till övertidsseger mot Falun. Vilken målmaskin alltså.

Hon ser ju det där med målskytte som ett jobb, om jag tolkar henne rätt.

– Alltså, jag räknar med att göra mål i varje match. En eller två bollar ska sitta, det är vad som förväntas av mig, liksom någon annan förväntas producera något annat. Det är inget konstigt alls, sa hon.

Sedan sa hon att hennes roll var att göra mål. Låter så enkelt. Jag replikerade med att om någon satt mig i rollen som målskytt så hade jag inte gjort mål ändå. Hon bara skrattade.

Jakobsson har gjort mål i alla matcher utom en i år. Snacka om kontinuitet.

Om poängligakampen sa hon så här:

– Det brukar ju mest vara Anna (Wijk) och Emelie (Lindström) i toppen så det är kul att vi är fler. Det speglar serien som är jämnare numera.

Tänker du inte på att vinna?
– Nej, verkligen inte. Jag kan bara tala för mig själv men det är inget fokus på sådant i Endre. Vem som gör mål och poäng spelar mindre roll. Vi har inte tid att räkna och tävla om sådana saker, vi vill bara vinna tre poäng.

Ödmjukhet, ödmjukhet, ödmjukhet. Denna innebandyns största styrka och svaghet.

***

Iksu överraskade mig spelmässigt mot Rönnby idag. Trodde inte man skulle ha förmågan att ta tag i spelet och skapa så mycket som man gjorde, medan Rönnby såg tama ut. Sedan repade det ju sig i sista akten, Iksu straffades för sin ineffektivitet och Rönnby kom ikapp.

Tufft för Iksu.

Samtidigt så har Rönnby en av SSL:s fyra superstars offensivt just nu – och det var just Madde Backlund som klev in och stal poängen från Iksu. Så som riktiga poängmaskiner och måltjuvar gör.

En sådan superstar – sorry, Emelie Wibron – saknar Iksu.

***

Damerna i övrigt idag (fem av sju matcher oavgjorda efter full tid, inklusive Endre-Falun och Rönnby-Iksu!):

Jönköping – Täby 7-6 (ot): Jönköping fortsätter att imponera och bärgade två pinnar mot Täby – och sköt också in mer hopp i slutspelskampen. Täby ledde dock med 6-4 i tredje perioden, men dubbla mål av JIK tvingade fram en förlängning där man sedermera kunde avgöra. Klara Löfgren sköt både 6-6 och 7-6 – samma Löfgren som inte gjort mål sedan säsongens andra match.

Huddinge – Telge 6-5 (ot): Huddinge fixade segern till slut. Michelle Oskarsson – som är stekhet just nu – sköt 5-5 på straff och avgjorde sedan också på övertid. Oskarsson har därmed satt sex baljor på de fyra senaste kamperna. Huddinge är fem poäng före Telge på negativ kvalplats och kan börja blicka uppåt istället för nedåt.

Dalen – Pixbo 2-7: Pixbo skyfflade på, hade 2-0 efter 55 sekunder (!) och tog till slut en säker seger borta mot Dalen. Hela sex poäng av Sara Helin som således var inblandad i alla Pixbo-mål utom ett.

Uppsala – Karlstad 2-2: Jodå, Karlstad snodde med sig en poäng från Uppsala. Hade det lite på känn, då man repat mod efter en usel start, och eftersom Uppsala har trubbel med kontinuiteten. Men Amanda Delgado-Johansson, snacka om att vara MVP i SSL, hon är den spelare som betyder mest för sitt lag. Hon satte båda Uppsala-målen idag. Och satte ju alla fyra Uppsala-målen senast mot Jönköping.

Djurgården – Kais Mora 4-10: Kais Mora körde över Djurgården till slut. I alla fall siffermässigt. Imponerande, minst sagt, även om det ska vara den skillnaden på lagen när man läser igenom laguppställningarna. Real Mora börjar göra skäl för namnet.

***

Skön söndag.

Men vi slipper gärna Egon – och medförande kaos – nästa helg.

Nu har vi kommit så långt in på säsongen att man kan börja dra slutsatser.

En av dem, tycker jag, är att Pixbo och Falun är de två bästa SSL-lagen.

Det är ju enkelt att säga när de ligger etta respektive tvåa i tabellen, vilket givetvis är ett tungt argument, men jag gillar det jag sett spelmässigt, coachmässigt och det är svårt att blunda för spelartrupperna, där det i båda fallen klivit fram många killar vilket ökat bredden.

Pixbo har varit stabila hela året, har ett brett och homogent bygge, klara rollfördelningar. Egentligen inga svagheter, då man har en bra målvakt, ett gäng superstjärnor, rutin och ungdomlig entusiasm. Och en filosof-tränare i David Jansson, som när jag tänker efter fått alldeles för lite bloggutrymme i höst. Jansson har tålmodigt byggt upp en lagmaskin som är som bäst nu.

Falun hade en svajig start, mer beroende på att en del pjäser saknades än något Champions Cup-jippo, men har varvat upp mer och mer, och har visat att man klarar sig utan Alexander Rudd och Billy Nilsson, och att man är betydligt mer än bara Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström. Precis som Pixbo så syns få svagheter: en kanonkeeper, strålande backbesättning, två spjutspetsar och bra understöd offensivt.

Jag tror de här två lagen spelar SM-final i vår.

Jo, jag vet att jag tippade annorlunda inför säsongen, då jag hade Storvreta före Pixbo. Men jag erkänner att jag tappat tron lite på Uppsala-gänget. Det finns många bra ingredienser: Viktor Klintsten är strålande i kassen, Rasmus Sundstedt är tillbaka i gammal god form, Albin Sjögren har slagit igenom och Alexander Rudd håller på att växa ut till världens bästa spelare. Men: lagets nya förstafemma är inte lika vass som föregångaren, Mika Kohonen är inte gamle Kohonen, Fredrik Holtz har svalnat, Henrik Stenberg har tappat målformen, tredjefemman är ihålig. För många frågetecken.

Linköping? Inte mogna.

Helsingborg? För lynniga.

Warberg? Mja, en stor outsider faktiskt. Men i matchserier bäst av sju, mot Pixbo eller Falun, som man troligen måste igenom för att nå en final… nej, det ska man inte orka.

Övriga? Inte tillräckligt bra, helt enkelt.

Som sagt: Pixbo mot Falun. Det är mitt SM-finaltips, så här i början av 2015.

Och det tippar jag efter att Pixbo fått stryk av Kais Mora och Falun rykt dit mot Mullsjö i senaste omgången. Men alla lag dippar och SSL är så pass bra nu att man inte kan segla igenom någon serie. Det är olycksfall i arbetet, inte tecken på att Pixbo och Falun rasar samman.

Ser fram emot söndagens batalj.

I första mötet för säsongen så klädde Pixbo av ett håglöst Falun och vann med 7-3. Men det var i tredje omgången och mycket har hänt sedan dess. Falun är bättre nu.

Det blir en holmgång. Som kan gå hur som helst.

***

Då tippar vi och startar med herrarna.

Lördag:

Mullsjö – Granlo 1: Inte helt solklart, men tror ändå att Mullsjö, som lyckades uddamålsvinna en målsnål historia mot Falun hemma senast, tar den här kampen. Känslan är att västgötarna är lite hetare för tillfället. Dock oerhört viktig match för Granlo om slutspelsdrömmen ska leva kvar – förlust och avståndet upp till åttondeplatsen är minst tio poäng.

Söndag:

Warberg – Sirius 1: Sirius är i bra form, fyra raka segrar, men jag tror inte man rår på sensationslaget Warberg som går från klarhet till klarhet och är för smarta för att bli luggade på poäng hemma. Och även om Sirius vunnit de två senaste bortamatcherna, mot Höllviken och Granlo, och trots att Billy Nilsson är i kalasform, så tror jag att det faktum att man trots allt är lite svagare borta kommer fälla dem.

Helsingborg – AIK X: Kan gå hur sjutton som helst, trots att Helsingborg vann med 6-0 i första mötet. Skåningarna är förvisso bra nu, slog Linköping borta senast och var första lag att lugga Warberg på poäng i Halland, men brukar blanda och ge en del, samtidigt som AIK skjutit in ny energi med Höllviken-vinsten och Rickie Hyvärinen-ankomsten. Kör på krysset.

Kais Mora – Växjö: Inställd på grund av vädret, meddelades nu på på lördagen. Nytt speldatum ej satt.

Falun – Pixbo 1: Stormöte och kanske, kanske en försmak på vårens SM-final. Senast lagen möttes klädde Pixbo av ett blekt Falun i Göteborg – och det tror jag inte händer igen. Tror Falun tar detta, men handlar mest om en magkänsla. Noterbart är ju att båda lagen kommer från överraskande förluster mot Mullsjö respektive Kais Mora, så det lär finns gott om revanschlusta i båda bensintankarna.

Storvreta – Höllviken 1: En av säsongens största skrällar var ju Höllvikens viktoria mot Storvreta. Skräll igen? Nej, det tror jag inte: Höllviken är i svag form, Storvreta är bättre nu, och det känns som en given hemmaseger. Nu är ju dessutom världsliraren Rasmus Sundstedt tillbaka, vilket ökar slagstyrkan för Uppsala-laget ytterligare.

Linköping – Dalen 1: Lite lurig match, då Linköping förlorat två raka och inte imponerade senast mot Helsingborg, och kanske lider lite av Martin Karlsson-avbräcket. Joakim Ström har kommit in, är gedigen men ingen frälsare. Dalen kommer från en stark seger mot Växjö och kan överraska. Men tror ändå på hemmalaget till slut och Linköping vann ju första mötet med hela 6-1 uppe i Umeå.

Damerna, då, samtliga matcher under söndagen:

Jönköping – Täby X: Svårtippat, mellan ett Jönköping som spelar bra just nu och ett Täby som svajat en del på slutet. Viktig match för båda lagen: Jönköping för att hålla borta kvalstrecket, Täby för att försvara slutspelsplatsen. Kryssvarning.

Endre – Falun 1: Falun är bra nu, men borta mot Endre kommer man inte orka sno några poäng. Hemmalaget är för bra och har både spets och bredd som levererar mål och poäng just nu. Det kan till och med rinna iväg till hemmalagets fördel.

Huddinge – Telge 1: Visst, Telge tog en pinne senast efter en lång rad nollpoängare och nykomlingen slog Huddinge i början av serien, men min känsla är att Huddinge tar hem detta, bland annat i kraft av hemmaplan, även om man förlorat väldigt mycket på slutet.

Dalen – Pixbo 2: Pixbo hämtade sig från skrällförlusten mot Karlstad genom att nå oavgjort mot Djurgården, och känslan är att det blir seger mot Dalen, dock inte med några stora siffror. Dalen har varit sisådär på sistone och brottas med formen.

Uppsala – Karlstad X: Uppsala blir man som sagt inte riktigt klok på, och frågan är om man rår på ett alltmer desperat Karlstad som dessutom mer och mer fått igång spelet på slutet. Tror faktiskt värmländskorna kan ta någon pinne här. Uppsalas hopp ställs till stjärnan Amanda Delgado-Johansson, fyramålsskytt senast och elva mål på fem senaste matcherna, som är en av SSL:s hetaste spelare just nu.

Rönnby – Iksu 1: Stormöte. Men med tanke på Iksus insatser den senaste tiden, som knappast glimrat, så tror jag detta blir en tämligen säker seger för offensivt skickliga Rönnby som har en helt annan effektivitet än bortalaget. Iksu vann ju första mötet med 7-4, så Rönnby lär ju vara revanschsugna dessutom. Extra-inslag inför bataljen är ju pensioneringen av Karolina Widars tröja.

Djurgården – Kais Mora 2: Stormöte. Och svårtippat. Kais Mora har det överlägset bästa laget på pappret, men har inte briljerat, speciellt inte på slutet, och kommer få fullt upp med att hålla koll på Djurgårdens spetsspelare Emelie Lindström och Sandra Mattsson som vräker in poäng. Kais Moras bredd borde dock ge utdelning. Tippar på knapp bortaseger.

***

Mycket på söndag. Helt klart.

Igår skrev jag att Rickie Hyvärinen inte är någon AIK-frälsare.

Jag hade fel.

Alltså, jag sågade ju inte den sensationella AIK-värvningen som offentliggjordes för fyra dagar sedan, men jag trodde ju inte Hyvärinen skulle in och sätta abnorma avtryck direkt.

Men så blev det: Hyvärinen var en av de stora huvudpersonerna när AIK vann ödesmatchen – som jag valt att stämpla den som – borta mot Höllviken med 6-5. Nyförvärvet presenterade sig direkt i den första perioden där han satte dubbla kassar och sedan var han regissör bakom det matchvinnande målet som kompisen Patrik Hagberg petade in.

Vilken jävla (ursäkta ordvalet) succé, Rickie Hyvärinen.

– Det var jätteskönt. Jag fick förtroende direkt, även i power play. Vi har varit på en roadtrip så jag har hunnit sätta mig in i AIK:s sätt att spela. Jag känner mig fräsch både i kroppen och mentalt och det här vara bara inspirerande och skapade många positiva känslor, sa han när jag fick tag i honom som hastigast medan han och laget stressade till flyget hem från Skåne.

AIK-ledningen satte ju Hyvärinen i en bekant miljö, dessutom. Dels med gamle Caperiotäby-vapendragaren Patrik Hagberg, dels med Joel Kanebjörk som han lirat med i Storvreta.

– Det är två killar som jag spelat med innan, så det var skönt, sa Hyvärinen som visade kemi omgående med inte minst Hagberg.

– Det var som att komma tillbaka till gamla goda tider igen. Jag vet hur han spelar och vi kunde gjort ännu fler mål med tanke på hur mycket vi skapade, men deras målvakt var bra.

Det är bara att gratulera AIK till fingertoppskänslan kring Hyvärinen: hur man matchade honom, att ge honom power play-tid direkt, att sätta honom i en välbekant miljö.

Jag tror inte att den främsta AIK-känslan idag var glädje. Det var nog lättnad. Vinst innebär andrum i bottenstriden, att Höllviken nu är tre poäng bakom. Eller ja, i princip fyra poäng eftersom AIK också har 16 plusmål att gå på i målskillnaden.

Höllviken? Jobbigt läge nu. Laget låg under med både 1-3 och 3-5 men hämtade ikapp två gånger om, men blev alltså utan poäng ändå. Laget har nu nio raka nederlag och möter Storvreta borta och Falun hemma i de kommande omgångarna, matcher som på förhand ser jäkligt tuffa ut. Höllviken har sannerligen satt färg på hösten, men nu vet i fasen om man orkar resa sig.

Men det kanske inte är värt att säga något: laget har varit uträknat och vänt förr.

***

Hade ett getöga på matchen mellan Mullsjö och Falun. En målsnål historia som hemmalaget lite överraskande kunde vinna med 2-1. Starkt av Mullsjö, svagt av Falun.

Mästarna hade en hel del boll men hade svårt att förvalta det i riktigt heta chanser.

Samtidigt agerade Mullsjö smart. Och tog tillvara på de chanserna man fick. Att det var norske landslagsbacken Daniel Gidske – snyggt avslut! – som avgjorde var ju lite typiskt i en sådan här match, det var liksom inte storstjärnornas kväll, utan det var innebandyarbetarnas kväll.

Faluns enda mål var en delikatess: upprusning av Jonas Adriansson som crossade till Rasmus Enström som stod still, höll i, och sedan crossade tillbaka till Adriansson som fortsatte sin löpning och avslutade direkt. Snabbt, distinkt, snyggt.

***

I övrigt på herrsidan idag:

Dalen – Växjö 7-4: Vilken ketchup-effekt! Växjö såg ut att vara på väg mot en trea efter att pånyttfödda målskytten Marcus Johansson dunkat in 4-2 i början av sista perioden, men sedan sköt Dalen fem raka mål och vann med 7-4. Starkt av Umeå-laget som hade fyra raka nederlag i bagaget. Tjeckiske stjärnan Milan Tomasik hade ju bara gjort ett mål på hela säsongen, nu satte han tre, en viktig pjäs att få igång för Dalen.

Kais Mora – Pixbo 4-2: Vilken praktskräll! Pixbos damer i söndags (föll mot Karlstad) och nu herrarna också alltså. I första mötet för säsongen så vann Pixbo med hela 12-3 och kanske var det någon form av omedveten underskattning inblandad. För att krydda det extra så var det ju Warberg-ratade schweizaren Paolo Riedi som avgjorde med sitt 3-2-mål och han har nu gjort mål i alla sina tre matcher med Kais Mora, snacka om succévärvning.

***

Comebackernas tid.

Lite så är det. Så slog vinterns obligatoriska samtal till stjärnan Sara Kristoffersson.

Och hon var ju lite överraskande inte oäven för en comeback.

– Jag stänger inga dörrar men det måste vara en förfrågan där allt går ihop med jobb och hemmet. Då skulle jag överväga det, absolut. Det ska mycket till, men jag är öppen för förslag. Det går alltid att hitta lösningar, sa hon.

Underförstått: hon måste gå ner i arbetstid för att det ska funka, så det måste vara en klubb med ekonomiska muskler som kan ersätta henne för utebliven arbetsinkomst om det ska bli spel. Det behöver inte bli i Kais Mora heller.

Kunde en division ett-klubb lösa hennes önskemål så var inte oäven för att lira där heller.

– Finns det en lösning är jag intresserad, sa hon.

Annars var hon inne på att jobba med innebandy i framtiden. Till exempel med att lyfta daminnebandyn. Kanske i en klubb, kanske på något mer övergripande plan.

– Jag brinner för daminnebandyn. Att få fram den mer i media, till exempel. Det finns mycket att jobba med där, sa hon.

***

Surrade med Kais Mora-tränaren Roger Jonsson om lagets solida 6-2-seger mot Dalen idag. Eller ja, syftet var ju att surra Kristoffersson, men fick inte ut så mycket där.

Han var nöjd med segern mot Dalen.

Och han var nöjd med storfavoritens säsong i stort.

– Det har väl varit som förväntat. Det liknar fjolåret. Vi har fem, sex nya spelare och det tar tid att spela ihop ett lag. Vi tänker mycket på att vara förberedda inför slutspelet.

Hur gör man det, och samtidigt lever i nuet?
– Vi går aldrig in i en match och inte ger allt, men vi provar lite olika formationer för att inte bli låst in någon form. Bland annat. Vi testar lite olika saker.

Ni har ett stjärngalleri, är det problem att få ihop allt?
– Nej, jag tycker inte det. Spelarna får lägga sin prestige åt sidan. Sedan har vi haft en del skador också, vi pratar inte så mycket om det, så vi behöver alla spelarna vi har. Som idag, då saknades ju Therése Karlsson till exempel.

Ni har fått in Jonna Mäkelä också?
– Hon ger trygghet. Hon kom i fredags så det är tidigt att säga något, men hon kom mer och mer ifjol. Vi har tre, fyra nya backar i år också, så det tar lite tid att spela ihop sig.

Johanna Holmbom är på g efter sin skada?
– Ja, hon gjorde något byte mot Falun och spelade första tio idag. Hon ser bra ut men har bara tränat två gånger så vi skyndar långsamt. Hon kommer tillföra massor, hon bryter mönster och kan gå in på obekväma ytor.

***

Damsidan i övrigt idag:

Jönköping – Iksu 4-5: Som väntat så blev det tajt men Iksu lyckades reda ut det till slut, om än med små marginaler. Emelie Wibron sköt det matchvinnande 5-4-målet i slutet av andra perioden sedan blev det mållöst under den sista tredjedelen. Iksu har ett bra lag, men det sprakar sannerligen inte om stjärnkollektivet. Känns mer och mer som en outsider i slutspelet, snarare än en seriös guldkandidat.

Karlstad – Endre 3-5: Nej, Karlstad orkade inte följa upp den imponerande skrällen borta mot Pixbo utan föll i hemmakampen mot skickliga Endre. Samtidigt: detta är inte en match som Karlstad måste vinna, det kommer viktigare fajter framöver.

Telge – Uppsala 3-4 (ot): Tippade att Telge skulle ta hem detta, men det blev oavgjort, vilket ändå var ett viktig trendbrott för nykomlingen som haft det tungt en tid. Uppsala fixade två pinnar – allt tack vare storstjärnan Amanda Delgado Johansson som satte alla fyra (!) kassarna.

Falun – Täby 6-5 (ot): Jobbade in ett kryss här och fick rätt (för en gångs skull). Täby är inte riktigt i samma fina form som man var tidigare under säsongen samtidigt som Falun överraskar en del. Till slut grejade hemmalaget extrapoängen också sedan backen Dragana Mrksic avgjort.

Rönnby – Huddinge 8-5: Rönnby fortsätter att vräka in mål, sprang ifrån till 4-0 och ledde med 8-2 efter halva den sista perioden, innan Huddinge kunde putsa siffrorna i slutet. Fem nya poäng av Madde Backlund som nu är uppe på 45 pinnar och således ”bara” har 15 poäng upp till 60 poäng, som tränaren Pelle Alvin lovade från hennes klubba inför säsongen.

Djurgården – Pixbo 4-4: Oavgjort i omgångens stormatch. Pixbo ledde med både 3-1 och 4-3, men förmådde inte knyta ihop säcken. Djurgårdens poängräddare? Storstjärnan Emelie Lindström om sannerligen är i storform. Hon sköt 4-4-målet.

***

Nu återhämtar vi oss till supersöndagen som bjuder på 13 SSL-matcher. Och en lördag som bjuder på en tjuvstarts-match.