Höllviken mot AIK.

Ödesmatch.

För båda lagen.

Vem hade trott det inför säsongen? Inte jag i alla fall. Jag tippade att Höllviken skulle vara avsågade redan nu och jag tippade att AIK skulle vara ett givet slutspelslag. Så har det inte alls blivit (japp, får stryka epitetet ”expert” på visitkortet).

Nu står lagen på samma poäng, AIK på tolfteplatsen och Höllviken på trettondeplatsen, och skiljs åt av ett nedflyttningsstreck. Kais Mora är fyra poäng bakom, Granlo är fyra poäng framför. Det är just nu den här duon som gör upp om vilka som ska vara kvar i SSL och vilka som inte ska vara det. Snacka om pressat läge.

Laget som vinner den här matchen får en enorm fördel inför fortsättningen.

Höllviken har allt att vinna. Ingen, utom de själva och x antal personer i södra Skåne, har trott att de ska fixa nytt kontrakt. Det är det fortfarande ingen som tror, även om laget med coach-räven Vidar Jonsson överraskat, och därför kan man spela tämligen avslappnat.

AIK har allt att förlora. Det är storlaget som efter några år på dekis tog ett stort steg i rätt riktning ifjol, men som nu fallit ner i ett svart hål. Trots att man har världens bäste målvakt, ett gäng landslagsaktuella spelare och en trupp som spelare för spelare ska vara i slutspel, så har man inte fått det att stämma. Att man dessutom har oket som innebandy-stormakten Stockholms enda SSL-bidrag numera, och därmed inte ”får” åka ur, gör det inte enklare.

Snacka om att det kommer vara nerver inblandade.

Och i detta inferno kastas AIK-förvärvet Rickie Hyvärinen in. Hans första match i nya klubben, borta mot Höllviken, i ett nytt spelsystem med nya lagkamrater, i en ödesmatch som kan vara avgörande för AIK:s fortsatta SSL-existens.

Hyvärinen är ingen frälsare – men han är en bra spelare och han är framförallt cool. Han har varit länge, är inte de yviga uttalandens man och vet vad som gäller. Han kommer inte stressa upp sig och kanske är det ett lugn som AIK behöver just nu.

Vilka som vinner?

Inte en aning. Men jag ser AIK som favorit, sett till form, spelarmaterial och första mötet lagen emellan. Men i en sådan här match, där så mycket står på spel, brukar sådant få stå åt sidan för nerver och anspänning. Laget som håller huvudet kallast kommer vinna.

***

Håller sviterna?

* Alexander Galante Carlström, Falun, har gjort mål i åtta raka matcher. Håller sviten i sig över matchen mot Mullsjö?

* Patrik Malmström, Pixbo, är den ende som gjort poäng i alla omgångar i år – mycket talar för att sviten förlängs mot Kais Mora.

***

Då tippar vi.

Herrarna:

Höllviken – AIK 2: Oj, vilken ödesmatch alltså. Svårtippat dessutom, men jag tror AIK förstärkta av Rickie Hyvärinen tar hem det här, även om det blir nervigt. Den klara 10-5-segern hemma kan dock ligga Solna-laget till last om man tror att det blir en lika enkel resa nu. Höllviken har efter en pigg start åtta raka förluster, fått se Johannes Wilhelmsson och Pontus Karlson bli mänskliga i poängmakandet och kan inte leva på något överraskningsmoment längre.

Kais Mora – Pixbo 2: Pixbo tog en tämligen klar seger mot ett AIK på uppgång senast, och ska inte ha några problem med att arbeta ner nykomlingen Kais Mora som är fastnat i tabellbottnen och som fick pisk med hela 12-3 senast de här två lagen möttes. Solklar tvåa.

Dalen – Växjö X: Svårtippat. Men drar in ett kryss, det brukar vara tryggt när kryssmaskinen Växjö är i farten. Annars ligger en tvåa nära till hands: Dalen är i dålig form, fyra raka nederlag, samtidigt som Växjö visade styrka genom att betvinga Storvreta senast. Något säger mig dock att Umeå-laget – som värvat Jim Johansson från Norge – kan sprattla till här och gneta till sig ett kryss. Viktig match i kampen om slutspelsplatserna, föresten.

Mullsjö – Falun 2: Nja, Mullsjö har bara imponerat marginellt på mig på sistone, även i 6-2-viktorian mot Dalen, så jag tror man får svårt att rubba ett Falun som börjat varva upp ordentligt. Visserligen pressade Mullsjö Falun till övertid uppe i Dalarna, men mästarna är betydligt bättre nu, och kommer ta hem det här. Många är bra hos gästerna just nu.

Damerna:

Dalen – Kais Mora 2: Dalen har inte varit så bra på slutet, kryss mot Karlstad och förlust mot Huddinge, och det ska inte räcka för att lugga Real Mora på poäng, även om storfavoriten brottas en del med spelet. Känns som en säker tvåa.

Karlstad – Endre 2: Karlstad svarade för en dunderskräll genom att bortavinna mot Pixbo i Scandinavium igår, men jag tror inte laget orkar upprepa det mot ett starkt Endre som har fyra klara segrar i bagaget och ett gäng spelare utöver de givna stjärnorna som levererar. Värmländskorna har bevisligen skärpt sig, men Endre plockar detta.

Jönköping – Iksu 2: Iksu har sannerligen inte imponerat på slutet. Poäng i derbyt mot Dalen med andan i halsen, förlust mot Endre, stryk av Uppsala och poäng mot Djurgården senast efter en stark upphämtning i slutet. Att möta Jönköping borta är ingen enkel uppgift heller, men tror Iksu grejar detta med ett par bollars marginal. Lite kryssvarning dock.

Telge – Uppsala 1: Svårtippat mellan Telge som tappat formen helt – fem raka nederlag och under isen mot Endre senast – mot ett Uppsala som blandar och ger. Kvalitetsmässigt så borde gästerna vinna detta, men jobbar ändå in en hemmaseger, för jag tror att ett smart och defensivt Telge kan frustrera Uppsala ganska rejält.

Rönnby – Huddinge 1: Efter Rönnby-uppvisningen borta mot Täby är det svårt att tippa mot laget som är storfavorit mot Huddinge som slog tillbaka Dalen senast. Västerås-laget vann ju första mötet med 9-4 dessutom. Klar etta.

Falun – Täby X: Falun stod emot bra mot övermakten Kais Mora senast samtidigt som Täby rasade ihop mot Rönnby. En ekvationen mynnar ut i ett kryss: Falun har visat sig tajta hemma och kan man bara neutralisera bort Louise Wickström och Jennifer Stålhult så kan man absolut stjäla poäng i den här matchen.

Djurgården – Pixbo 2: Omgångens stormatch. 5-5 senast man möttes. Svårtippat så klart, men känslan säger Pixbo som kommer vara extremt fokuserade och taggade efter magplasket mot Karlstad där man överraskande förlorade. Djurgården tappade ledning till lika mot Iksu senast och är i bra form, men har inte samma bredd som gästerna. Tvåa, men med kryssvarning.

***

Röd dag och smockat med innebandy-matcher. Bra deal.

Oscar Lundin. Ett taktiskt geni.

Kanske dags att dela ut priset till årets coach redan nu?

Jag vill inte förringa lirarna i Warberg, men i min bok härrör lagets framgångar i stort till den taktiska delen, smartnessen i spelet, och där är Lundin hjärnan. Dagens match mot Storvreta var ett nytt bevis: laget spelade oerhört smart, bjöd inte på så många farliga lägen, tog tillvara på chanserna framåt. Man monterade ner Storvreta som fick rulla boll, men så mycket mer var det inte. Slutresultat: 5-3 till Warberg i Fyrishov, i en fullproppad arena.

Visst, Storvreta var sorgligt ineffektiva och Per Svedin i Warbergs-kassen var grym, men det förtar ändå inte hallänningarnas smartness.

Warberg kommer bli livsfarliga i slutspelet.

Man har också en riktigt bra leading-line. Men hade någon inför säsongen sagt att brunkaren Rikard Eriksson, WIC-rookien Mattias Kongstad och doldisen Daniel Karlander skulle vara en av SSL:s hetaste kedjor så hade nog någon beställt en sinnesundersökning. Men så är det faktiskt, där loket Eriksson går i bräschen (jag ville ju se honom i VM) och där Kongstad är totalt orädd och kylig när han får ett läge.

Oscar Lundin har sannerligen lyckats kräma ut det bästa ur alla.

Årets coach i SSL. Utan tvekan.

Storvreta? Fortfarande vilsna. Visserligen utan Rasmus Sundstedt, men ändå. Man har bra bollrull, men har otroligt svårt att omvandla spelet i mål. En kille som Henrik Stenberg känns inte igen alls, den där killern saknas. Även om jag tycker att Mika Kohonen har börjat varva upp – den där glorian kanske börjat räta upp sig igen – så har Stefan Forsman en del att grubbla över. Storvreta är inte i harmoni, är ingen lagmaskin och har, som det känns, tappat lite av sin identitet.

***

6000 personer (typ antar jag, eftersom det var gratis inträde och man antagligen uppskattade) i Saab Arena.

Kalasläge för topplaget Linköping att visa upp sig inför lite nya besökare. Då svarade man för ett rejält magplask, blev utmanövrerade av Helsingborg och föll med 5-2. Sett till spelet så var siffrorna inga konstigheter heller, även om Jonathan Paulsson i den skånska kassen hade en hel del att göra.

Helsingborg klarade pressen i början, åt sig in matchen i andra perioden och fick sedan bra utdelning.

När Daniel Johnsson gjorde skäl för smeknamnet ”Magic” i sista perioden med sitt drömmål fram till 5-1, en zorro-fint i ett friläge, så var det ridå för hemmalaget (om det inte redan var det efter den usla mittperioden).

Linköping-coachen Johan Astbrant var besviken efteråt, vilket man kan förstå:

– Jag är jättebesviken, speciellt med andra perioden. Vi tar inte kamperna, är inte med i duellerna, passningarna sitter inte på bladet. Detta var inte det rätta Linköping. Det är synd när det kommer så mycket folk att vi inte kan göra det bättre, jag är grymt besviken, sa han till TV12.

– Vi var inte på jobbet. Det som vi gjort bra tidigare gjorde vi inte nu. Vi var inte värda poäng.

Ett tag var ju Linköping verkligen en maskin som kändes ostoppbar. Den känslan har svalnat lite. Många som var ganska bleka idag. Och Martin Karlsson saknas så klart.

Helsingborg är som en trollerihatt: man vet inte vad som kommer ut. Men idag var det ett stabilt, homogent och smart lag som gick i rätt lägen. När man sedan har en målskytt med sådan spets som Daniel Johnsson så behöver man inte så många chanser framåt heller. Jag blir inte klok på skåningarna, men idag imponerade laget.

Backen Joachim Rosengren har ju föresten lämnat laget och man letar ersättare. Slog en pling till pensionerade Alexander Nede, och visst, både Helsingborg och Höllviken hade hört av sig.

– Jag pratade med Helsingborg för någon dag sedan. De frågade väl inte rakt ut, men jag förstod vad de ville. Men det är inte lösbart med mitt jobb. Dessutom har jag blivit pappa. Men de visste om mitt läge också, de ville nog bara kolla av, sa Nede.

***

Inför matchen mellan Pixbo och AIK annonserade hemmalaget att stjärnbacken Martin Östholm kritat på för tre nya år. Granlo kan således sluta drömma om att han ska komma tillbaka till Sundsvall.

Som tack för kaffet sköt Östholm dubbla mål i en odiskutabel 7-3-seger mot AIK inför storpublik i VM-arenan Scandinavium.

Som väntat. Pixbo är helt enkelt för bra för AIK.

Men inget att hänga upp sig på för AIK, deras nyckelmatch kommer på tisdag – då med nyvärvade Rickie Hyvärinen i laget – när man möter Höllviken på bortaplan. En match som mycket väl kan avgöra AIK:s öde den här säsongen.

***

På herrsidan idag så hade ju också Billy Nilsson lite ny show då han skickade in fem nya poäng – han har gjort tolv pinnar på de tre senaste matcherna – i Sirius starka 10-5-seger på bortaplan mot Granlo. Trodde inte att Sirius skulle segla iväg till en så tämligen klar seger borta, så det är imponerande. Därmed är Sirius bästa Uppsala-lag i tabellen, en placering och en poäng före rivalen Storvreta. Vem hade trott det inför säsongen?

***

Över till damerna.

Och vilken jävla smäll, som Dynamit-Harry hade uttryckt det.

Jumbon Karlstad åkte till Scandinavium och vann mot Pixbo med 7-3. Det ska ju liksom inte kunna hända mellan ett lag som tagit en pinne borta mot ett lag som tappat en poäng hemma, och där 26 poäng skiljde i tabellen inför matchstart.

Jag har ju pläderat om herrarnas SSL och alla skrällar, men inte sett samma skrällar på damsidan. Dags att äta upp det nu. Uppsala tvålade dit Iksu senast. Och nu detta. Säsongens i särklass största skräll alla kategorier.

Att dessutom Nanny Ögren går in och skjuter ett hattrick efter att inte ha gjort ett enda mål tidigare under säsongen blir liksom talande. Hon sköt ju dessutom bara tre mål på hela säsongen ifjol. Snacka om att kliva fram när det behövs som mest.

– Jag gjorde ett mål mot Telge, men det kom inte med i statistiken. Så det var extra skönt. Det var tre viljemål dessutom, sa hon till mig och höll med om att det var säsongens största skräll:

– Jag håller med, det är största skrällen i år.

Elin Forsberg i kassen var matchvinnare för värmländskorna.

– ”Foppa” var grym, sa Ögren.

Sedan drog hon paralleller till hockeylaget Färjestad som ju är från samma stad. Färjestad har ju också haft det tungt i höst, men sedan rest sig och gjort det bra. Kan Färjestad, kan vi, sa Ögren och menade att man tagit in hockeylagets ledord för att lyfta själva.

– Det är inte försent att börja plocka poäng trots att halva säsongen har gått, det har Färjestad visat. Kan de som kan vi. Deras ledord är hårt jobb och stort hjärta, och det har vi anammat. De har inte legat lika illa till som vi, men det gäller att gilla läget och bara köra, sa Ögren.

Hon var också – vilket hon måste vara – övertygad om att Karlstad löser nytt kontrakt. Poäng mot Dalen senast, skrällseger nu. Stark trend.

Pixbo? Kanske tagna av att lira i Scandinavium.

***

Damerna i övrigt:

Endre – Telge 9-3: Ja, det var ju inget snack. Såg delar av matchen och som väntat var Endre både en, två och tre klasser bättre än nykomlingen. Gotländskorna sprang ifrån till 7-0 innan Telge kom in i målprotokollet, och det var givetvis alldeles för sent.

Kais Mora – Falun 6-4: Rapporterna säger att Kais Mora borde vunnit stort. Nåväl, Jonna Mäkelä-comebacken och Johanna Holmbom-debuten slutade i alla fall med tre pinnar för storfavoriten, och det var väl det viktigaste även om fakta kvarstår: maskinen Real Mora är inte igång ännu.

Uppsala – Jönköping 4-5: 50 sekunder. Så mycket var det kvar när Jönköpings Felicia Gladh avgjorde matchen och bärgade tre pinnar hem till Småland – och det efter att JIK tappat en 4-2-ledning till 4-4. Uppsala fortsätter därmed att blanda och ge: skrällseger mot Iksu senast, hemmaförlust nu. Men imponerande av JIK.

Täby – Rönnby 4-13: Fem poäng av Madde Backlund och storseger för offensiva maskinen Rönnby. Trodde ju på Västerås-laget i den här matchen, men absolut inte att man skulle pulvrisera hemmalaget som varit överraskningslaget nummer ett under säsongen.

Skyldig er lördagens två matcher:

Iksu – Djurgården 5-5: Trodde ju att Djurgården skulle spela hem det här och man ledde ju också med 5-3, men två sena mål av Iksu räddade hemmapoäng. Legenden Emelie Lindström är verkligen i drömform just nu: fyra nya pinnar mot Iksu, totalt 16 poäng på de tre senaste matcherna. Galet.

Huddinge – Dalen 6-4: En skräll, om än en liten sådan. Huddinge är bra hemma och som sagt, det var liksom dags för poängutdelning nu efter ett gäng bra prestationer, och då plockade man en trea mot Dalen. Stockholmarna sprang ifrån till en 4-0-ledning och den orkade Umeå-laget inte svara på.

***

Nya matcher på tisdag. Uppsnack imorgon.

Nyårsdagen har ju blivit synonym med NHL Winter Classic.

Ni vet jippot där NHL flyttar en match utomhus, i år i Washington, spelar inför storpublik och startar en enorm PR-apparat, där inte minst tv-programmet ”Road to Winter Classic” blivit en monumental succé. Biljetterna säljer slut direkt. Den sportsliga upplevelsen på plats är kanske begränsad, man ser inte så mycket – men grejen är att vara där, uppleva något speciellt.

Efter nyår, imorgon söndag, körs det Innebandy Winter Classic. Gånger två, dessutom.

Linköping flyttar in i hockeyarenan Saab Arena för att spela mot Helsingborg.

Pixbo, både damerna och herrarna, flyttar in i hockey- och VM-arenan Scandinavium för möten mot Karlstad respektive AIK.

Okej. Det är en blek kopia av NHL:s version, biljetterna säljer inte som smör, PR-apparaten är begränsad och det blir ingen ”Road to Scandinavium”. Men det är ändå färgklickar i serielunken. Det där med arenamatcher har ju funnits länge inom innebandyn, men mig veterligen har inte tre matcher spelats samma dag i två olika arenor. Förhoppningsvis lockar det lite extra folk till innebandyscenen, även om jag personligen fascineras av de tajta, kokande arenorna, där publiken kommer nära. Där gör sig innebandyn bäst.

Ett fullsatt Scandinavium, som under VM, är också en upplevelse, men på ett annat sätt.

Men: arenamatcherna fyller en funktion, gör att innebandyn kan hitta lite ny publik, skapar lite hajp.

Som sagt: jag gillar det.

***

Igår levererade AIK en bomb som fick Kristoffer Kranberg-värvningen att verka som knallskott. Rickie Hyvärinen värvas från Storvreta, ansluter till tisdagens match mot Höllviken och återförenas med Caperiotäby-kompisen Patrik Hagberg.

Det är synd att säga att Hyvärinen glänst i Storvreta i höst, men att han har skills och rutin är det ju inget snack om.

Han blir absolut en tillgång i AIK. Och till skillnad från Kranberg så behöver han ingen uppstartsträcka. Att kalla honom topp-5 i världen, som tränaren Maimon Abdallah gjorde, är väl lite att ta. Eller ja, han är inte i närheten. Bara rakt ur huvudet så är ju Kim Nilsson, Alexander Rudd, Rasmus Enström, Alexander Galante-Carlström och Martin Östholm de fem bästa. Hyvärinen kanske inte ens är topp-20. Men skit samma: det är en jäkligt bra spelare. AIK behöver ju göra mer mål, och där har han sin kompetens. I offensiven.

Jag måste imponeras av AIK:s värvningsarbete i krisen. Det är fasen inte lätt att hitta kvalitativa spelare just nu. Då dammar man av Kranberg som ju faktiskt ”bara” är 33 år och plockar in en spets som Hyvärinen. Spelare som kommer göra skillnad. Starkt.

Återstå att se vad konkurrenterna kontrar med: Linköping vill ha en ersättare för Martin Karlsson, Helsingborg letar en back efter Joachim Rosengrens försvinnande och Växjö, även om det inte är uttalat, vill nog ha in något efter att Simon Nilsson försvunnit. Kan de leverera liknande bomber?

***

Det händer grejer på damsidan också.

Telge har värvat Matilda Rotevall som därmed upphäver sin pensionering, jumbon Karlstad har lånat in förre RIG-backen Lisa Rengärde från Iksu och Huddinge har plockat in Cecilia Jansson från konkurrenten Djurgården. Dessutom är Jonna Mäkelä ju klar för en comeback i Kais Mora.

Inga bomber ännu, att Mäkelä eventuellt skulle tillbaka har ju varit en diskussion sedan förra säsongen, och intensifierades i och med Amanda Hills frånvaro.

Vi får se om det smäller till med någon riktig bomb framöver även på damsidan.

***

Tippningen.

Först damerna.

Lördag:

Iksu – Djurgården 2: Jo, det har varit uppehåll igen och det är vanskligt att studera formkurvor, men det går inte att blunda för att Djurgården vräkt in mål på slutet och har en spetskompetens som just nu är överlägsen Iksus. Samtidigt har Iksu en något vassare bredd. Något säger mig dock att stockholmarna – där Emelie Lindström gjort tolv poäng på de två senaste matcherna – tar hem detta.

Huddinge – Dalen X: Oj, vad detta doftar kryss. Huddinge har förvisso fyra raka nederlag, men pressade Kais Mora senast, och det känns som det börjar bli dags för poängutdelning snart. Dalen lyckades ju inte betvinga jumbon Karlstad senast utan fick nöja sig med kryss och lär ha en del revanschlusta, men frågan är om man har kunnandet att dyrka upp defensivt skickliga Huddinge. Jag tvivlar.

Söndag:

Endre – Telge 1: Tror inte på någon Matilda Rotevall-effekt för Telge. I alla fall inte i den här stentuffa bortamatchen, där hemmalaget Endre i senaste Södervärn-matchen motade tillbaka lagmaskinen Iksu. Någon gotländsk underskattning lär det inte heller bli tal om. Anna Jakobsson har gjort mål i sex raka matcher (totalt 14 bollar). Säker etta.

Pixbo – Karlstad 1: När lagen möttes i premiären vann Pixbo med knappa 3-2, men det lär bli betydligt större siffror nu. Tror jag. Lagmaskinen Pixbo har börjat öka på målmarginalen i vinstmatcherna på sistone, och ska vinna enkelt mot värmländskorna som fastnat i den absoluta SSL-bottnen.

Kais Mora – Falun 1: Derby i Dalarna. Storlaget mot uppstickaren. Sett på pappret så är det inget snack: Kais Mora ska vinna detta och man ska göra det klart. Nu dessutom förstärkta av storkeepern Jonna Mäkelä. Derby är derby – men Real Mora kommer motsvara favorittrycket.

Täby – Rönnby 2: Lite lurig match, Täby har spelat tre bortamatcher i rad, pressat Djurgården, Kais Mora och föll sedan lite större mot Pixbo, och gör verkligen en kanonsäsong. Laget har stor chans att lugga Rönnby på poäng, men min magkänsla säger ändå att Västerås-gänget tar hem detta. Noterbart: Adina Augustsson har gjort mål i fem raka matcher.

Uppsala – Jönköping 1: Jönköping vann knappt mot Uppsala i premiären, men jag tror inte småländskorna orkar upprepa den bedriften igen. Ett Uppsala, som luggade Iksu senast, och med Amanda Delgado-Johansson i bra form, tar hem detta. Inga stora siffror, men heller ingen fara på taket.

Över till herrarna.

Söndag:

Granlo – Sirius 1: Sirius är inte speciellt bra på bortaplan och jag tror inte man rår på ett Granlo som överraskat på mig en hel del under hösten. Man sitter i en ekonomisk kris, men levererar ändå på plan, där man luggat Växjö på poäng borta och betvingat AIK ganska enkelt hemma, den senaste tiden. Stjärnorna Johan Samuelsson, Anton Samuelsson och Robin Nilsberth är dessutom i bra form. Spikar ettan.

Storvreta – Warberg X: Klassiskt möte. Och jätteintressant. Ett Storvreta som alltjämt brottas med identiteten, som skeppat iväg Rickie Hyvärinen, och som förlorat två matcher i rad. Mot ett Warberg som kanske ändå är i en liten dipp, men som ändå känns gedigna. Drar in ett kryss, men känner att det kan gå lite hur som helst. Uppsala-laget lär ju vara revanschsugna för Warbergs klara 6-3-seger tidigare i höstas.

Linköping – Helsingborg 1: Linköping kom till korta mot Pixbo senast och tappade stjärnan Martin Karlsson. Tungt så klart. Jag ser ändå att laget är favoriter mot tombolan Helsingborg, som kan bjuda på lite vad som helst. Skåningarna ligger bra till i tabellen, men förlorar man nu blir det svårt att nå topp-3.

Pixbo – AIK 1: Pixbo är storfavorit i Scandinavium och kommer också att vinna mot AIK tack vare sin bättre bredd och spets. Jag tror inte att AIK, trots att jag tycker att man såg bra ut senast mot Mullsjö, har så mycket att hämta här. Dessutom är Patrik Malmström i bra målform med baljor i fyra raka matcher – och han vill säkert visa att han kan vara en frekvent målgörare i VM-arenan i Göteborg.

***

Intensiv innebandy-vecka. Matcher söndag, tisdag, lördag och söndag. Välkommen, 2015.

Och just det, till alla läsare: god fortsättning!

Ganska skönt med bara en enda SSL-match som spelas åt gången, för då har man inget att välja mellan och slipper gräma sig för att man missade någon godbit.

Idag behövde ingen ångra sig som såg Växjö mot Storvreta – det var en av de bättre matcherna jag sett i SSL den här hösten, och då har jag ändå plöjt ett par matcher per omgång (plus, minus någon så klart).

Det var full fart, snygga mål, bra kombinationer, spänning, känslor, tufft och tekniskt spel plus två storspelande målvakter. Komplett innebandy-underhållning, med andra ord.

Växjö har ju någon kryss-förbannelse – eller kryss-välsignelse beroende på hur man ser det – och det doftade ju ganska mycket kryss idag också. Dels när Växjö gjorde 6-6 och man trodde att lagen skulle bevaka sin pinne och stänga ner matchen, dels när Storvreta satte in en furiös slutforcering och bara var en ribba ifrån att skicka in 7-7. Men efter fem raka kryss så kunde Växjö vinna.

Välförtjänt? Alltså, det kunde gått hur som helst. Båda lagen var bra. Båda lagen kunde gjort fler mål. Båda målvakterna var strålande.

Växjös stjärnvärvning Marcus Johansson har ju haft en något motig höst. Absolut inte dålig, men inte heller den målmaskin som han var i Linköping ifjol. Han har inte kommit till samma lägen, inte varit lika distinkt, stundtals – även om jag sett långt ifrån alla matcher – lite vilsen. Hamnat i fel lägen, liksom.

Idag stod han rätt två gånger, och två gånger fick han bollen av teknikern Filip Kjellsson och då small det också två gånger om. Bland annat så gjorde han ju matchvinnande 7-6.

Det var första gången i höst som Johansson gjorde två mål i en och samma match. Målsnittet är 0,64 i år, en bra bit ifrån 1,27 från ifjol. Halverat, mer eller mindre exakt.

– Det har varit en omställning med ny klubb, nytt spelsystem och annat. Jag har höga krav på mig själv men det har varit motigt, sa Johansson till mig nyss.

Kanske lossnar det nu. Det behöver Växjö, för att förvandla kryss till vinster.

– Jag har kommit bort mer i år, kanske haft två, tre målchanser per match istället för tio chanser i Linköping. Jag vet inte varför. Vi spelar mer på tre kedjor i år jämfört med Linköping där jag ofta spelade på två, vilket spelar in. Ifjol gjorde jag också lite mer skitmål medan det i år är mer stolpe ut. Det handlar mycket om självförtroende och det kommer av att göra mål. Jag hoppas det lossnar nu, sa han.

Johansson var ju en riktig prestigevärvning när han plockades in. Visade att Växjö är ett lag att räkna med, då det inte vimlar av högoktaniga spelare att plocka in i SSL ens under silly season. Får Växjö igång honom så blir smålänningarna farliga.

Johansson var ändå inte mer än okej. Bäst i lagen var målvakterna: Pascal Meier och Viktor Klintsten. Bäst i Växjö i övrigt tycker jag att Filip Kjellsson, Johan Roos och Ludwig Persson var. Den sistnämnde är en överraskning i år: bra rörelsemönster, hittar öppningar med sina löpningar, vågar ta initiativ. I Storvreta stack Alexander Rudd, Joakim Olsson och Staffan Jacobsson ut. Även Mika Kohonen tycker jag visade bättre intentioner än tidigare, han hade några fina passningar, tog bra djup defensivt och lirkade också in ett snyggt mål.

Just det, lite kuriosa: ifjol i Linköping så var det ju två Marcus Johansson, vilket gav dem smeknamnen ”56” och ”29”. Växjö har varit fyndiga i medieguiden med all spelarfakta, där står det Marcus ”Right” Johansson.

Nu firar vi nyår.

Gott nytt år!

Oj, vilket chockbesked för Linköping.

Skadan mot Pixbo, där Linus Henriksson ramlade över Martin Karlssons ben, innebär att Karlsson missar resten av säsongen på grund av ett brutet vadben.

Karlsson är inte bara en av lagets bästa spelare, han är en riktig kulturbärare. Synonym med Linköping. Och en spelare man bygger kring, någon som bygger identiteten. Linköping har lite överraskande seglat upp som ett topplag i år, spelar en tung, effektiv och maskin-liknande innebandy, lite det som Martin Karlsson alltså står för som spelare. Att tappa honom, den givne ledargestalten, är givetvis tungt.

– Det är ett stort tapp för oss. Jag tycker han gör sin bästa säsong hittills som spelare rent taktiskt och i spelet vi vill spela, sa coachen Johan Astbrant till mig nyss.

– Men vi håller på med en lagidrott och nu får andra kliva fram och fylla den platsen.

Kommer ni värva?
– Jesper Alm blev skadad på träning häromdagen och är borta två, tre veckor vilket innebär att vi bara har 15 speldugliga spelare. Vi får se vad som finns på marknaden, det är ju inte som i hockey där man kan ringa ett samtal och hitta någon direkt.

Nu tror jag inte att Linköping faller igenom bara för att Martin Karlsson försvinner – men visst kommer det att bli kännbart. Och att hitta något vasst på marknaden just nu är inte enkelt. Eller ja, närmast nog omöjligt.

Och Johan Astbrant var tydlig med att man inte vill kalla in någon innebandy-pensionär, likt AIK gjorde med Kristoffer Kranberg.

– Inget ont om Kranberg, det är en bra spelare, men det är inte aktuellt för oss att göra detsamma. Jag tycker det är ett underbetyg till vår sport att tvingas plocka in gamla spelare, sa Astbrant.

Såg inte seriefinalen idag men Pixbo verkade ju vara numret större, i alla fall i början. Stridsvagnen Victor Selindh sköt tre raka mål, Pixbo hade 4-o efter första, och släppte aldrig greppet. Som mejslats ut under hösten: Pixbo är sannerligen en seriös utmanare till SM-guldet.

Linköping kanske har en bit kvar.

– Vi fick en olycklig start och vi måste lära oss hantera sådana här toppmatcher. Det tar tid att bli ett topplag. Vi är i den processen, skaffar rutin från sådana här matcher och pratar om att bli en maskin. Men det bygger man inte över en natt, sa Astbrandt.

***

Övriga två matcher idag:

Falun – Granlo 7-3: Mästarna sprang iväg till 3-0 och släppte sedan aldrig matchen. Väntad hemmaseger, alltså. Dubbla mål av Alexander Galante Carlström, föresten. Falun som därmed passerade Linköping i tabellen och nu är uppe i den absoluta toppen och brottas med Pixbo. Starkt.

Warberg – Kais Mora 5-3: Oväntat jämnt målmässigt. Mattias Kongstad verkar ha haft en hektiskt förstaperiod: tre mål och en utvisning. Totalt fyra mål i matchen. Snacka om att han levererar och har varit en av de stora överraskningarna i överraskningslaget Warberg. Och ja, Paolo Riedi målade för Kais Mora. Så klart. Släkten är alltid värst. Även om det inte räckte så långt just idag.

***

En match, Växjö mot Storvreta, imorgon innan vi får fira nyår.

AIK mot Mullsjö.

2-2 efter full tid och övertid.

Ingen stor innebandyunderhållning om man gillar teknik och finess – men stor underhållning om man gillar kamp, ställningskrig och målsnåla matcher. Jag finner tjusning i båda, och gillade den här holmgången som förvisso gick lite i lunk stundtals, men spänningen var det inget fel på: tätt, hårresande slarv och otroliga målmissar.

Men ändå en match som ger hopp om framtiden för AIK, tycker jag. Poängen innebar ett kliv över nedflyttningsstrecket, matchen var ett kvitto på att laget alltjämt har en tajt defensiv och spelet i stort kändes tillräckligt taktiskt genomtänkt för att plocka fler poäng framöver.

AIK drog ner tempot på Mullsjö, plockade bort deras spelvändningar, stressade offensivt och borde nog ha vunnit matchen om man satt sina lägen.

Lite det var problemet. Eller ja, inte så lite. Laget måste göra fler mål. Och har man killar som Simon Jirebeck, Kevin Björkström, Patrik Hagberg och blommande Alex Kjellbris som forwards i de två första enheterna så finns ju målpotentialen.

Pricken över i – målen – är det som saknas.

Annars tycker jag, av det jag sett tidigare och mot Mullsjö, att AIK är tillräckligt mycket i harmoni för att börja avancera i tabellen. Man är homogena, har en strålande keeper i Patrik Åman, en habil om än inte flashig backbesättning, seriens kanske två bästa defensivcentrar (Karl-Johan Iraeus och Joel Kanebjörk) och ett knippe forwards som kan leverera. Pusselbitarna är liksom där, och de flesta har börjat komma på plats.

Kristoffer Kranberg gjorde ju comeback idag. Att tajmingen inte var hundra syntes ju. Utvisningen efter 54 sekunder var typisk honom, kan man säga. Han är ju känd för det där. Å andra sidan köper jag väl inte hans teori om att den blev till bara för att det var han, så här 3,5 år sedan senaste matchen.

– Det kändes som att domaren väntade på en chans direkt. Det var ingen farlig situation, det var det ingen som tyckte. Utvisningen var billig och det sa jag till domaren också, sa Kranberg som alltså menar att han led av sitt rykte från start.

– Det tror jag, det var bara för att jag var tillbaka.

Strunt samma. Kranberg spelade upp sig, var tuff och resolut, och kommer säkert bidra mer på sikt. Han hotade ju till och med offensivt ett par gånger.

Att han fick lira med inventariet Henrik Lorendahl, 40, i comebacken var smart. Visserligen lite pensionärsvarning på backparet, men rutinen är det inget fel på.

– Vi snackade innan och det kändes bra att spela med honom, vi känner varandra utan och innan. De andra i formationen hade jag inte spelat med innan, sa Kranberg.

Kranberg var också inne på mina slutsatser: AIK har pusselbitarna, de har börjat falla på plats och känslan är att AIK börjar klättra nu.

– Jag är imponerad av laget, det finns väldigt många bra spelare. Jag ska försöka skjuta in lite energi, men jag är övertygad om att vi kommer klättra. Eller ja, det har vi ju redan gjort, sa han.

Mullsjö? Nja, vagt imponerad måste jag säga. David Gillek, Jimmie Pettersson och Kevin Lundgren, för att nämna några av de största offensiva namnen, kan ju betydligt mer. Känslan var dock att AIK:s uppoffring och tajta defensiv var det som tog udden av västgötarna, snarare än att man gjorde en dålig insats i grunden. Mullsjö är som bäst när man får ställa om snabbt, ligga på rulle och avsluta snabbt – nu fick man liksom inte chansen till det, dels för att AIK kröp hem snabbt, dels för att man inte hade förmåga att ställa om tillräckligt kvickt. Mullsjö har en del att fundera över. Jag tycker det sprakade mer om laget i serieinledningen.

***

Höllviken föll i derbyt mot Helsingborg med 5-10.

Åtta raka förluster för nykomlingen nu. Och skåningarna har halkat under nedflyttningsstrecket. Frågan är om de orkar kravla sig över igen…? Snacka om nyckelmatch när man möter AIK hemma efter nyår.

Jonathan Olsson dunkade föresten in fyra bollar för Helsingborg och blev stor derbyhjälte.

***

Tre nya kamper imorgon.

Jul och mellandagar är av tradition stämplade som hemvändartider.

Det är då folk som försvunnit vind för våg samlas hos sina familjer, återvänder till rötterna, faller tillbaka i gamla roller och gäng.

I årets mellandags-matcher är det också fokus på ”hemvändare”.

Vilket skapar massa intressant krydda till redan intressanta matcher:

* Kristoffer Kranberg återvänder till Solnahallen i en sensationell comeback med AIK efter över tre års innebandy-frånvaro. Det ska bli ytterst intressant att se vad den förre landslagsmannen kan bidra med till ett vacklande AIK.

* Kevin Lundgren återvänder också till Solnahallen, nu med nya klubben Mullsjö. Forwarden fick ju mest nöta bänk under sina fem år i AIK, men har exploderat i Mullsjö och vill säkert visa sin gamla hemmapublik vad han egentligen kan. Dock är formen svag: två assist på de fem senaste matcherna.

* Schweizaren Paolo Riedi misslyckades att ta en tröja i Warberg, lånades ut till Schweiz… men är nu tillbaka i SSL igen. I Kais Mora. Således speciellt möte för forwarden när nykomlingen reser till Warberg för match under lördagen.

* Granlo-backen Kristoffer Asp lirar i Falun mot sitt gamla lag. Han lämnade ju klubben 2011, efter att ha fått testa på landslaget, för att lira med Granlo en division under, något som väckte uppmärksamhet, även det främst var av sociala skäl. Asp har ju lirat i Falun förr – men det är säkert fortfarande speciellt att komma tillbaka.

Till detta kan vi lägga till två riktiga mellandags-fester: säsongens andra skånederby mellan Höllviken och Helsingborg (som dessutom spelas i Trelleborg) samt en seriefinal mellan Pixbo och Linköping.

Massa innebandygodis, således.

***

Då kör vi helgens tippning.

Lördag:

Höllviken – Helsingborg X: Detta vill jag påstå är en lurig match. Säsongens, och historiens, andra SSL-derby i Skåne och matchen ska ju spelas i Trelleborg istället för Höllviken, för att få in mer folk. Om det är till sportslig för- eller nackdel för Höllviken återstår att se, men fakta är att man varit som bäst hemma i Halörhallen. Helsingborg är lynniga, men har en hög högstanivå och lär vara peppade av derbystämningen. Att Helsingborg är bästa laget och favoriter är på förhand givet, men derby är derby, och jag har en stark kryss-känsla.

AIK – Mullsjö 1: Oerhört svårtippad match som kan gå lite hur som helst. Mullsjö tvålade ju dit Dalen precis innan jul och har färsk erfarenhet från matchtempo, medan AIK vilat länge, länge. Det talar för Mullsjö. Men jag tror ändå på AIK, för ska man vakna någon gång så är det dags nu, och Mullsjö är ingen omöjlig uppgift. Drar in en etta av den anledningen. Matchen har ju ett par extrakryddor: Kristoffer Kranbergs comeback i AIK samt Kevin Lundgrens comeback i Solnahallen.

Söndag:

Falun – Granlo 1: Efter uppvisningen mot Storvreta är det svårt att tippa mot Falun. Laget är i bra form, har bra leverans bakom stjärnorna Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström, och känslan är att de regerande mästarna håller på att varva upp på allvar. Granlo gjorde förvisso en stark bortamatch mot Växjö senast där man tog två pinnar, men Falun är ett betydligt bättre lag och man kommer inte orka sno några pinnar i Dalarna.

Pixbo – Linköping X: Toppmöte där serieledningen står på spel. Svårtippat givetvis, där Pixbo inte lirat på en månad, och där Linköping vann stort mot Höllviken strax innan jul. Att östgötarna har fått varva upp i en match ser jag som en fördel, samtidigt är Pixbo ett riktigt bra lag och dessutom lirar på hemmaplan. Jobbar in ett kryss.

Warberg – Kais Mora 1: Solklar etta. Warberg har under hela hösten visat att man är ett vasst lag och inte minst hemma, där första poängtappet senast mot Helsingborg får ses som ett olycksfall i arbetet, snarare än någon indikation på en svacka. En nyckel för hallänningarna är dock att få igång fjolårs-succén Simon Palmén på allvar, han är poänglös i tre raka hemmafajter. Kais Mora? För svaga för att kunna lugga poäng.

Måndag:

Växjö – Storvreta X: Alltså, med tanke på att Växjö typ kryssar varje match och att Storvreta ännu inte visat den stabilitet som man med sitt spelarmaterial borde ha, så är det ganska lätt att stämpla dit ett kryss. Uppsala-gästerna är knapp favorit, men ingen stor sådan, även om revanschlustan lär spira efter 3-10-debaclet mot Falun. Jag är dock tveksam till att Storvreta kan kanalisera frustrationen på rätt sätt – det kan bli lite vad som helst.

***

Många riktigt, riktigt bra matcher i helgen.

Det var inte så många som skrek över saknade namn när Jan-Erik Vaara presenterade den preliminära truppen till VM.

Men ett namn ploppade upp hos många: Billy Nilsson.

Killen, som bytte Falun mot Sirius inför i år, har varit stekhet så gott som hela hösten. Idag, i sista släp-matchen innan uppehållet, så visade han på nytt VM-klass, dunkade in dubbla bollar, noterade två assist, och förde Uppsala-laget till en väntad 7-5-seger mot Dalen.

Sirius är blytunga hemma. Vilket man visade igen.

Därmed skapade sig Billy Nilssons gäng också lite fördel i slutspelskampen, i alla fall gentemot Dalen. Även om man har en match mer spelad än konkurrenterna så satte man press på jägarna att vinna i omgång 14. Bra läge för Sirius, således.

Och att Billy Nilsson ratades i blågult säger mer om landslagets klass, än poängsprutan.

Han är stekhet, hade absolut kunnat leverera i VM och är en profil som fått mer utrymme i år då han är Sirius givne fixstjärna, istället för att husera i skuggan av Rasmus Enström och Alexander Galante-Carlström som var fallet i Falun ifjol.

***

Dagens stora nyhet är ju annars Kristoffer Kranbergs comeback i AIK.

Efter tre års pensionering så är han en av spelarna som ska lyfta Solna-laget som fastnat långt ner i tabellen. Jag gillar draget. Visst, den förre landslagsbacken kan behöva några matcher för att komma in i tempot och tajmningen, men visst blir han en tillgång. 33 är ju trots allt ingen ålder och grundkvaliteterna finns där, även om allt behöver oljas upp efter några års rost.

Det finns, som sportchef Erik Bjerlestam också påpekat, inte så mycket av värde på marknaden just nu. SSL är världens bästa liga, det finns liksom ingen bättre liga att plocka rester ifrån, och andra SSL-lag släpper ju inga kvalitetsspelare nu. Det kan dofta lite panik att plocka in en pensionerad Kranberg, men med tanke på utbudet så var detta nog bland det bästa som AIK kunde hitta på för att förstärka laget.

Det ska bli ytterst intressant att följa den hårdföre backens comeback.

***

Då så, tills nästa omgång, alla läsare:

God Jul!

Oj, vilken uppvisning av Falun.

Det här skulle ju bli Storvretas kväll: ikonen Hannes Öhman hyllades, Alexander Rudd skulle för första gången möta gamla klubben Falun, det hemmastarka Uppsala-laget skulle upp i tabelltoppen.

Istället snodde Falun showen.

Rejält.

Storvreta kläddes av. In på bara kroppen. Inför 2 147 hemmafans. Det var nästan pinsamt att se. Speciellt i sista perioden, där man väntade på den klassiska Vreta-anstormningen, då Falun spelade sönder ett passivt hemmalag vilket fick delar av publiken att lämna i förtid. Visst trillade det in några Storvreta-mål i slutet, men det var aldrig någon fara på taket för gästerna som vann hur rättvist som helst.

Reprisen på SM-finalen fick alltså samma utgång som i våras.

Två tydliga saker avgjorde:

* Faluns power play- och box play-spel var överlägset Storvretas. Rappare, snabbare, mer uppoffrande. Storvreta hade ju spel fem mot tre i två minuter i första perioden, men lyckades inte ens då göra mål. Vilket är för dåligt, givetvis, samtidigt som Ciya Hajo och Jonas Adriansson dominerade i defensiven. Samtidigt small det snabbt när Falun väl fick power play-chanser.

* Faluns keeper Måns Parsjö-Tegnér – som stod då VM-keepern Johan Rehn lämnats hemma sjuk – överglänste Storvretas Viktor Klintsten med råge, och höll ju nollan i drygt 53 minuter. Storvreta skapade en hel del lägen och sköt utanför majoriteten av gångerna, men Parsjö-Tegnér svarade också för några riktigt vassa parader.

Matchen gav lite Sverige-Finland-vibbar från VM med känslorna och det fysiska spelet. Oftast på rätt sida gränsen, men inte alltid. Samtidigt gillar jag den där energin, den där rivaliteten. Den föder ofta riktigt, riktigt bra matcher.

Henrik Stenbergs armbåge på Johannes Larsson var dock inte vacker. Jag hoppas sannerligen att domarna, som missade situationen under matchen, kollar på det där i efterhand och skickar in en anmälan. Sådant där hör inte hemma på innebandyplanen och det är domarnas uppdrag att stävja det.

Många i Falun var bra: Jonas Adriansson, Johannes Larsson, Ciya Hajo och Rasmus Enström, inte minst. Gillar också stortalangen Casper Backby som tar för sig mer och mer, och kanske kan få ett Albin Sjögren-genombrott nästa säsong. Många kan mycket bättre i Storvreta, där Alexander Rudd och irriterade Henrik Stenberg var bäst tillsammans med Mattias Samuelsson. Trots det så var Rudd inne på totalt sju baklängesmål, varav de fyra första.

Men Mika Kohonen? Att han inte är fornstora Mika är en sak – men känslan är att ikonen inte hänger med längre. Det går långsamt, han sköt i täck, slog bort enkla passningar, vändes bort. Som när han snubblades bort när Enström snurrade runt och föste in 7-1. Mika Kohonen är världens ödmjukaste stjärna – men glorian börjar falna. Rejält.

Styrkebesked av Falun.

Som just ser ut att ha Pixbo som främsta guldutmanare, snarare än Storvreta.

***

Så här gick det i dagens två dammatcher:

Falun – Rönnby 3-4: Som sagt, Falun spelar ett tajt spel, speciellt hemma, och lyckas gneta till sig en del poäng och det var inte långt ifrån att man lyckades mot Rönnby heller, om man tittar på siffrorna. Västerås-laget lyckades dock bärga alla pinnar till slut efter att ha skjutit två snabba mål i sista perioden.

Dalen – Karlstad 3-3: En något oväntad poäng för Karlstad som alltså lyckades lugga Dalen på en seger i Umeå, och det trots att hemmalaget ledde med både 2-1 och 3-2. Men Karlstad, vars självförtroende borde vara nere på botten, lyckades kvittera genom Filippa Rosendahl (som var inblandad i alla mål, med dubbla kassar och en assist).

***

Sirius mot Dalen imorgon. Sedan jullov.

Anton Samuelsson har verkligen tagit kliv framåt i år.

Killen, som numera, precis som i slutet av fjolåret, får lira forward istället för center, har av naturliga skäl fått stå i skuggan av brorsan Johan Samuelsson som varit storstjärna, landslagskugge och mediagunstling de senaste åren – men nu håller Anton på att sno en hel del av rampljuset.

Idag var han riktigt bra – precis som hela Granlos förstafemma – när Växjö besegrades med 6-5 efter sudden. Anton tråcklade in 5-5 med dryga två minuter kvar, bara halvminuten efter Växjös ledningsmål, och höll sedan på att avgöra matchen då han serverade en passning till brorsan Johan som bara skulle stöta in bollen – men som brände läget.

Anton klagade på Johan – Johan klagade på passningen.

Som det brukar vara mellan syskon alltså.

– Han brukar alltid sätta de lägena. Passningen var tillräckligt bra, sa Anton.

– Jag vet inte vad han har för krav på passningar, men visar jag att jag vill ha passningen på backen så vill jag inte ha en studspassning, sa Johan.

Allt med glimten i ögat, givetvis.

De där två bröderna, som spelat med varandra mycket i yngre år, även tillsammans med nuvarande tredjelänken Jonas Berglund, skänker Granlo hopp. Där har Sundsvalls-laget en riktigt jäkla bra spetsfemma som lär rädda SSL-kontraktet.

Mycket brukar ju handla om Johan Samuelsson – men Anton Samuelsson är inte långt efter. Han har gjort så mycket poäng den senaste tiden att jag var tvungen att göra en formtabell över de främsta poängplockarna i SSL på sistone, och känslan var rätt, han är het just nu:

Bästa poängplockarna senaste 6 omgångarna

1. Albin Sjögren, Storvreta, 17 poäng
2. Anton Samuelsson, Granlo, 16 poäng
3. Linus Nordgren, Helsingborg 15 poäng
3. Alexander Rudd, Storvreta, 15 poäng
5. Emil Johansson, Falun, 14 poäng
5. Robin Nilsberth, Granlo, 14 poäng

Han själv menar att det handlar om att han får lira forward numera.

– Jag har mest spelat center innan, nu är jag forward och får spela i en toppkedja så att det är klart att det gör skillnad. Jag är inne i ett flyt och vill leverera, sa han efter att ha köpt in godis för att klara den långa bussresan hem till Sundsvall.

– Det är kul att spela med Johan också. Han skapar ytor, snabba spelvändningar.

Och visst har de där bröderna kemi.

– Jo, vi har ju levt med varandra länge, man vet i princip hur den andre tänker. Det är klart vi har fördelar av det. Plus att vi spelat så mycket ihop när vi var yngre. Vi har alltid tävlat mot varandra och varit ett stöd för varandra. Det finns ingen bitterhet heller, som när jag varit med i landslaget eller så, utan han är glad för min skull och stöttar mig, säger Johan Samuelsson.

Borde Anton få chansen i blågult?
– Det är klart att han har kvaliteter och det har han visat hela hösten. Samtidigt är det riktigt hård konkurrens.

Faktum är ju att Anton gjort fler poäng än Johan i år – 24 mot 23. Antons tidigare två SSL-säsonger har landat på 19 poäng. Imponerande framsteg, så klart.

Matchen mot Växjö då?

Jo, Granlo gjorde det bra, spelade smart och hade en riktigt vass keeper i Thomas Åhrberg. Han fick leverera en hel del vassa räddningar. Växjö hade mer boll och styrde spelet, men jag tycker ändå inte att man fick något allvarligt tag på Granlo, som agerade lugnt och metodiskt och till slut fick utdelning och dubbla poäng.

Granlos sudden-statistik är ju föresten sjuk.

Tre sudden, tre segrar och totalt 25 sekunders speltid. Måste vara någon form av rekord.

På tal om Granlo. Frågade om de ekonomiska problemen – det ska ju bli rekonstruktion – var något som påverkade.

– Det har ju varit negativa skriverier ganska länge. Men det är inget som vi i laget pratar så mycket om. Vi litar till att föreningen löser det, sa Anton Samuelsson.

***

Kollade med ett halvt getöga på kampen mellan Mullsjö och Dalen också. En match som inte bjöd på så mycket skönlir, av det jag såg, vilket kanske var väntat då Mullsjö är som bäst när man får vända spelet – men mot ett defensivt orienterat Dalen är det inte så enkelt att praktisera det spelet. När spelet väl ställdes om så var man dock skickliga.

Och Dalen har inte råd med misstag, som vid 0-2 för att ta det tydligaste exemplet, där Mullsjö lyckas sno bollen av uppspelande back, och där Kevin Lundgren serverade Johan Nygårdh som kunde svepa in bollen. Mullsjö hade också marginalerna med sig i flera målsituationer. Men det var inte tur, det var förtjänade medstudsar.

Slutresultat 6-2 – och vad jag såg så var det rättvist. Västgötarna har ju haft det lite halvtungt en tid nu, men kanske börjar hitta rätt väg igen.

Laget börjar ju få ordning på fler pjäser nu också – där normalt sett målfarlige Nygårdh, som satt en boll tidigare under en strulig höst, fick bli tvåmålsskytt, bland annat.

Dalen? Nja, får svårt att nå en slutspelsplats.

***

I övrigt idag så spelade ju Linköping mot Höllviken också – och det blev som väntat en kassaskåpssäker seger för topplaget Linköping. Segersiffrorna stannade vid 8-1 efter skotten 35-10 (!).

Linköping toppar en haltande tabell.

Höllviken åkte på sjunde raka nederlaget. Eftersom Granlo plockade dubbla pinnar idag så är avståndet upp till närmsta lag nu fyra poäng, och ner till nedflyttningsstrecket – där AIK lurar med en match mindre spelad – är det bara en poäng. Tufft läge, där man inte får börja blicka för mycket nedåt trots att avståndet uppåt växer.

***

Damerna idag. Hade ett halvt öga på andra halvan av matchen mellan Kais Mora och Huddinge.

Jag har ingen fullskalig analys, men såg detta:

Kais Mora rullade boll som aldrig förr, men hade förtvivlat svårt att få till det sista, och kom man igenom stod en stekhet Erika Johansson – säkerligen taggad efter gårdagens landslagsuttagning – i kassen och storspelade. Känslan var att Kais Mora borde stängt matchen där i andra perioden, av det jag såg, men Huddinge stretade på bra och var ju faktiskt inte så långt ifrån att sno poäng i sista perioden. 3-4 och sedan hade man någon bra chans i slutet.

Real Mora redde i alla fall ut det. Men med andan i halsgropen.

***

Dagens skräll levererade istället Uppsala som 6-4-vann borta mot Iksu. Att just Uppsala skrällde på bortaplan var kanske ingen högoddsare i och för sig, laget har nu tagit tio av tolv poäng på just bortaplan.

Segerorganisatör för Uppsala var som brukligt nya stjärnan Amanda Delgado-Johansson som satte tre mål. Och japp, vi kan stoppa in henne i ödmjuka stjärn-facket, precis som alla andra damstjärnor.

– Målmässigt var det väl bra, men jag kan bättre. Det var inte en av mina bättre dagar. Jag vill inte vara den som bara stänker in målen, jag vill bidra med mer. Nu var jag mer på rätt plats vid rätt tillfälle, sa hon.

Jaha. Hon är bra på att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Något som inte handlar om tillfälligheter, utan något som karakteriserar riktiga stjärnor. Och det är Delgado Johansson.

Hon medger att säsongen varit bra. Just nu är hon nia i poängligan.

– Det har gått över förväntan. Ifjol var mer ett läroår, nu har jag kommit in i det bättre, sa hon som också testats i landslaget.

– Det är kul att få mäta sig med de bästa.

Annars är ju Uppsala – som målade upp sig själva som slutspelslag inför säsongen – en av höstens största besvikelser. Laget klarade sig med nöd och näppe kvar utan kval ifjol efter en stark slutspurt, har många unga spelare som vuxit och plockade in några bra nyförvärv. Ändå har man inte orkat hänga med i slutspelskampen.

– Slutspel var en målsättning som vi satte tillsammans. Vi gjorde en stark vår ifjol och har pratat om att göra samma sak i år. Det är nu vi ska börja ta våra poäng och matchen mot Iksu var ju en bra start, sa Delgado-Johansson.

Vi får se om det blir ett uppvaknande. I så fall måste man börja ta poäng på hemmaplan.

***

I övrigt på damsidan:

Jönköping – Endre 2-6: Väntad seger och inga suspekta siffror alls. Endre visade också att man har bredd då men presenterade sex olika målskyttar i matchen. Snart är det på allvar dags att sudda ut fördomen om att Endre är Anna Jakobssons ensam-show.

Pixbo – Täby 11-5: Jag trodde Täby skulle orka störa Pixbo lite mer, men hemmalaget drog iväg till ett 6-0-övertag redan efter en dryg period och då var ju matchen redan avgjord. Starkt av Pixbo där veteranen Johanna Dahlin hade en sexpoängseftermiddag.

Djurgården – Telge 9-2: Överkörning och som väntat en komfortabel seger för spetsigare Djurgården mot just nu tämligen formsvaga Telge. Sex poäng av Emelie Lindström som hux flux hoppade upp i toppen av poängligan – före både Anna Jakobsson och Anna Wijk. Det där poängracet – som Madde Backlund också vill vara med i – kommer bli högdramatiskt.

***

Imorgon är det dags för Storvreta mot Falun. Helgens höjdpunkt.