När Vi Grävde Guld i Västberlin

Gästkrönika: Marcus Leifby

Till det svenska fotbollslandslagets främsta bedrifter brukar OS-guldet 1948, VM-silvret 1958, VM-bronset 1950, OS-bronset 1952 (engelsmannen George Raynor var ”tränare” vid samtliga tillfällen) räknas, och så har vi förstås VM-bronset 1994 – svensk idrotts mest verifierade händelse någonsin.

Därutöver finns några åstadkommande som inte var så pjåkiga – vi pratar om fina kvalinsatser, väl genomförda gruppspel och sånt gött.

En lite bortglömd bravad är det som inträffade i Vier-Länder-Turnier (lätt att blanda ihop med nyårsbackhoppningen Vierschanzentournee i Garmisch) under påskhelgen 1988.

Tyskarna vet hur turneringarna ska namnges.

Svensk fotboll var inte mycket att skryta med vid tidpunkten, landslaget (delvis under Lars Arnessons ledning) hade inte kvalificerat sig till ett enda mästerskap sedan VM i Argentina 1978 och VM-missen 1986 plågade fortfarande både nationen och svensk landslagsfotboll.

1985 behövde Sverige bara slå Tjeckoslovakien borta för att ta sig till Mexiko och läget var så pass bra att spelare poserade i t-shirts med ”Laban i sombrero”-tryck på.

Men, det sket sig.

Trots förlusten mot Tjeckoslovakien var det fullt tillräckligt så länge det omutliga Västtyskland bara tog poäng hemma mot Portugal, men det sket sig det också. Portugal vann, Tommy Engstrands röst brast i radio och Robert Prytz torkade tårarna med en servett (för inte fasen bar landslagsspelarna näsduk vid den här tiden?).

1988 skulle EM-slutspelet (Sverige fick inte vara med där heller) spelas i Västtyskland och på vårkanten var Sverige inbjudna till en käck påskturnering dit också de regerande världsmästarna Argentina, de blivande EM-finalisterna Sovjet och de blivande världsmästarna och VM 86-finalisterna Västtyskland kom.

Upplagt för en riktig lektion, alltså.

Men icke.

Sverige bet ifrån oväntat bra och spelade 1-1 mot Västtyskland på Olympiastadion i Berlin sedan västtyskarna planenligt gjort 1-0 på en käck frisparksvariant, men där Österprofilen Peter Truedsson (SM-guld 1981) påpassligt skarvat in 1-1 efter en svensk hörna från höger.

Förlängningsspel var det inte tal om i Vier-Länder-Turnier, det var ju trots allt påsk, så matchen avgjordes på ”elfmeterschießen” där svenskarna var psykotiskt oberörda.

Robert Prytz slog sin straff kallt i mitten, Peter Larsson skickade upp en rökare i krysset, Glenn Strömberg vred sin straff till vänster med högern och Jonas Thern visade inga som helst nerver.

Samtidigt missade tyskarna två straffar, Lothar Matthäus (av alla) sparkade sin boll så högt över att den förmodligen landade på andra sidan järnridån, och när tyskarna var nödgade att sätta sin straff gick Janne Möller rätt och räddade Rudi Völlers straff.

Möller mot Völler, alltså.

Sverige till final där Sovjet väntade, med ett hyggligt lag de också, eftersom de precis slagit Argentina (med bland annat Diego Maradona och Claudio Caniggia) som kommit till Europa med inte vilket sketgäng som helst.

Sveriges startelva i ”finalen”:

Thomas Ravelli – Roland Nilsson, Glenn Hysén, Peter Larsson, Dennis Schiller – Jonas Thern, Robert Prytz, Stefan Rehn, Joakim Nilsson – Hans Eskilsson, Hans Holmqvist.

I matchen (höjdpunkter finns på Youtube) hade Hasse Eskilsson flera fina möjligheter (bland annat ett skott i ribban) innan han till slut gjorde 1-0. Slutresultatet fastställdes senare till 2-0 sedan Hasse Holmqvist avlossat en frispark, via muren och in, med kvarten kvar.

Förbundskapten Olle Nordin var mer än nöjd efter segern och avslöjade senare att bedriften lett till att både Västtyskland och de blivande europamästarna Holland hört sig för om det fanns någon möjlighet att spela träningsmatcher längre fram.

Sverige stärktes av segern i Västberlin, till hösten gick de in i VM-kvalet och spelade 0-0 borta mot England på Wembley efter att Glenn Hysén gett felfriheten ett ansikte med 138 perfekt genomförda glidtacklingar.

Sverige tog sig senare till VM 1990 där det inte gick något vidare. Hasse Eskilsson blev inte uttagen i truppen (proffsäventyret i Portugal gick inte alls som tänkt) trots fina insatser i landslaget under slutskedet av 80-talet. I stället tog Tomas Brolin, Johnny Ekström, Mats Gren, Mats Magnusson och Stefan Pettersson anfallsplatserna till Italien-VM.

1-2, 1-2, 1-2 där, fiasko och svarta rubriker förstås, men här schaktades ändå området där Tommy Svensson i hemma-EM 1992 (semifinal, tyskarna tog revansch) kunde lägga en grund till det som två år senare skulle ge oss den perfekta VM-sommaren – och ett brons.

Frågan är om något av det där ens hade hänt om Sverige inte segrat i Västberlin påsken 1988?

Därför ska jag nu fullfölja mina påsktraditioner genom att måla ägg, bryta kvistar till mitt ris – och tänka en stund på Hans Eskilsson och när Sverige segrade i Vier-Länder-Turnier.

Fröhliches Ostern!

/Leifby

FOTNOT: I matchen om tredjepris vann Västtyskland med 1-0 över Argentina.