Spökboll och fotbollens fantomsmärtor

Idrottsnostalgin har blivit ett brett folknöje som spritt sig med coronavirusets hastighet. Snabbare än man hann säga Marcus Leifby hade svenska och utländska tv-kanaler fyllt tablåerna och webbläsarna med gamla mästerskapsmatcher och VM-krönikor. Mest ambitiös hittills har franska L’Équipes tv-kanal varit när man sänt en lång rad emblematiska Les Bleus-matcher, och erbjudit läsarna att ladda ner pdf-versionerna av den franska sporttidningen från dagen efter det begav sig. Fotbolls(satir)magasinet So Foot hängde snabbt på och satte uppdaterade betyg på de gamla landslagsinsatserna.

Det spelades kanske bättre boll på Gunnar Nordahls tid, men till slut kan ju inte ens gamla matcher täcka upp för det faktum att fotboll inte är samma sak när man vet hur det går på förhand.
Den här veckan han So Foot gått över till att betygsätta deltagarna i utröstningssåpan Koh Lanta, den franska versionen av Robinson, vars senaste säsong går på tv just nu.
Det är slitigt att skriva om sport just nu.

Ni noterade att Simon publicerade en allsvensk spökpremiärkrönika i dag och att en och annan tapper hammarbyare gick på traditionsenlig supportermarsch på Södermalm också. Spökfotboll. Spökboll! Det var en rätt sjuk gren på skolgympan? Hursomhelst.
I spanska tidningen AS har min vän och kollega Santi Giménez tagit det hela snäppet längre på slutet och börjat publicera krönikor över matcherna som skulle ha spelats. Förra veckan slog Spanien enkelt Tyskland i det tänkta EM-uppladdningsmötet i Madrid (ja, jag var ackrediterad till matchen, snyft). Sergio Ramos orsakade straff, gjorde ett mål och blev utvisad. I går lämnade Sevillas publik Pizjuánstadion i matchens tionde minut, sedan Lionel Messi gjort hattrick, och krävde pengarna tillbaka med motiveringen att de redan sett den här matchen (Messi har gjort 39 mål på 38 matcher mot Sevilla, med reservation för att gårdagens spökhattrick kan vara inräknat).
Paris Saint-Germain lottades för övrigt mot Barcelona i Champions League-kvartsfinal, om man ska tro tidningen AS parallella universum. Och vad har vi för alternativ?

Fotboll är verkligen inte allt, i mitt liv är det till och med förmodligen mindre betydelsefullt än många tror. Men det är förströelse, levebröd, underhållning och en ständig påminnelse om att livet tuffar på. En längtan till helgen, till tisdagar och onsdagar med Champions League, till torsdagar där krisande Premier League-klubbar åker ur Europa League på spektakulära sätt, till texterna och analyserna efteråt. Nu är inget som det ska och spelarna har, precis som alla andra kändisar, blivit ett gäng bifigurer vars rop på uppmärksamhet på sociala medier mest börjar störa mig.

Neymar hade säkert konsulterat alla sina PR-konsulter innan han la ut ett klipp på sig själv där han gjorde som många andra i södra Europa klockan 20 på kvällarna och applåderade vårdpersonal för insatserna under coronaepidemin.

Det ser ändå mest groteskt ut att hylla den offentligt finansierade sjukvården i ett sponsorlinne med en privat pool i bakgrunden.
Kanske kommer en tid snart då fotbollsspelare spelar fotboll igen och vi avgudar, kritiserar och förbannar dem för vad de ställer till med på planen. Jag vill gnälla på Neymar för att han dyker i onödan, spelar över, klagar på domaren, diskuterar framtida klubbyten under pågående säsong. Och emellanåt vill jag gärna häpna över hans överstegsfinter. (Gör han förresten sådana längre? Gör någon det? Är överstegsfinten möjligen död? Varför skrev ingen någon runa?) Men i övrigt är jag svårt ointresserad av exakt hur fotbollsmiljardärerna lever sina liv just nu.

Sen kom uppgifter om att Neymar skänkt pengar till kampen mot coronaepidemin i smyg och det är förstås svårt att inte misstänka att ”i smyg” också var en affärsidé eftersom det till slut kom ut, men just nu tar man vad man får.

Vi stänger dörren om coronavecka nummer tre, fyra, fem (?), jag vet inte ens längre, och ber en bön om att allt snart ska bli bättre. Kanske faller det på min lott att skrapa ihop fem riktigt bra saker med att fotbollen står still just nu. Återkommer!

Johanna Frändén

johanna.franden@aftonbladet.se
Twitter: @juanitafranden
Football Radical