Att vara på plats är viktigt i all utrikesjournalistik. Just nu i Japan är det särskilt komplicerat.

Aftonbladet byter nu team i Japan. Vi värderar säkerhetssituationen timme för timme när vi kan flyga in medarbetare igen. SVT har beslutat att flyga ut sina reportrar. Expressen flög in ytterligare ett team. Olika redaktioner gör olika bedömningar i en situation där det är omöjligt att veta.

Det är ett personligt val att utsätta sig för de faror det innebär att rapportera från ett katastrofområde, inte ett uppdrag en arbetsgivare kan kräva. Icke desto mindre har jag som arbetsgivare ett ansvar för medarbetare som rapporterar från högriskområden. Det är en svår balansgång. Å ena sidan vill vi producera så bra, närvarande journalistik som möjligt. Å andra sidan måste jag sätta säkerheten för mina medarbetare i första rummet.

Varför är närvaro viktigt?

Ska vi vara ärliga är det mycket lite av unik, nyhetsbärande information som svenska journalister förmår ta fram i Japan. Det beror inte på att Sverige har dåliga journalister. Tvärtom. Men Sverige är ett litet land. Vid stora världshändelser märks det. Det är de stora internationella medierna med byråer, korrespondenter, helikoptrar, assistenter, satellitlänkar och säkerhetskonsulter som är navet i nyheterna. Inte minst blir det tydligt när logistiken blir så svår som i Japan just nu. Det är alltså inte för att inhämta nyhetsbärande fakta som närvaro är viktigt. Ändå är det viktigt att vara på plats.

Det handlar om hur vi skildrar katastrofen. Att beröra, engagera och göra begripligt är de svenska journalisternas viktigaste uppdrag på plats i Japan. Det finns många sätt att göra det på. Tittar jag över de svenska rikstidningarna i dag hittar jag några bra exempel. Axplock i det lilla från den stora japanska katastrofen:

• Torbjörn Peterssons reportage i Dagens Nyheter med en fin anekdot hur de fick hjälp med bensin. Den säger utan överord mycket om hur japanerna tar sig an katastrofen.

• Mats Larssons personliga text om att anlända till Tokyo i Expressen.

• Bo Gunnarssons initierade text i Aftonbladet om japanske kejsarens unika tv-tal.

• SvD kulturs text av författarinnan Yoko Tawada om hur hon redan som barn lärde sig lugn inför naturkatastrofer. Att bemöta kaos med lugn. Hon skriver om hur hon mailar sin far för att ta reda på om allt är okej med familjen eftersom telefonerna inte fungerar. 

”Min far svarade genast att pendeltågen skulle fungera igen imorgon och att han då skulle kunna åka till antikvariatet för att skaffa mig den där boken.”

• Aftonbladets skype-chatt med Simon och hans höggravida flickvän Yoshi direkt från Tokyo har en liknande kvalitet. Läsarnas frågor skapar närhet, Simon och Yoshis svar gör situationen konkret. Svårigheterna att förflytta sig höggravid, vattnet som ännu går att dricka, vilken mat som ännu inte är slut.

Koncentration på vardagliga saker, det mänskliga och det som kommer nära. De stora meningarna skriver sig själva. Den viktiga faktan kommer hem ändå. Den insikten leder de bästa av de skickliga journalister vars drivkraft det är att få vara på de platser på jorden där livet uppenbarar sig i sina mest extrema former.

När de lyckas gör de världen mer begriplig och visar skillnaden mellan ett engagerande reportage och ett nyhetstelegram. När de misslyckas blir det texter fulla av onödiga adjektiv istället för iakttagelser. Vi här hemma har anledning att buga och bocka för att de utsätter sig och försöker.

Så här såg det ut när Aftonbladets reporter Micke Stengård ledde en Skypechatt Live mellan Aftonbladets läsare och Simon och Yoshi i Japan.

Ögonblicksbild på vad Aftonbladets centralredaktion producerar just nu. Det är en skärmdump från sajten klockan 15.24:

• Vi toppar med breaking news om ett nytt skalv 12 mil utanför Tokyo.

• Bredvid hittar du en tv-livestream från den engelskspråkiga japanska kanalen NHK.

• Alldeledes under hittar du pågående Debatt Live där Aftonbladets debattchef Karin Magnusson leder en chatt-diskussion med våra läsare och Marie Söderberg, chef för Japaninstitutet på Handelshögskolan.

• Till vänster om Debatt Live hittar du en faksimil på printutgåvans förstasida i dag. Vi låter förstasidan helt domineras av den nya explosionen i kärnkraftverket Fukushima.

Om några minuter kopplar vi upp läsarna live via en Skype-chatt med vårt team på plats i Japan, reportern Andreas Victorzon och fotograf Urban Andersson.

Andreas Victorzon Skype-chattar med läsarna från katastrofens Japan.

• Klockan 16.00 upplåter vi plats till kärnkraftsdebatt som nu flyter upp i spåren av katastrofen i Japan. Förespråkaren Gunnar Hökmark (m) debatterar live med motståndaren Yvonne Ruwaida (mp).

• I ledningen diskuterar vi nu säkerhetssituationen för våra utsända Andreas Victorzon och Urban Andersson.

• Bakom mig sorlar det från delar av nyhetsledningen som jobbar med nya moment i papperstidningen som ska lanseras inom kort.

Det är normal verksamhet för oss i skarpt nyhetsläge som nu råder från Japan. Det självklara slår mig. Vilken oerhörd skillnad det är på hur vi arbetar med tidningen i dag jämfört med för bara några år sedan. Det är en utveckling som i huvudsak drivs av teknikutveckling och hur ni läsare vill läsa Aftonbladet. En spännande utveckling som gett oss fler läsare än någonsin i historien och gör vår redaktion till en fantastisk plats för den som vill uppleva dynamiken i dagstidningens utveckling denna vår.

De dramatiska världshändelserna gjorde att Aftonbladet åter satte en rad historiska läsarrekord förra veckan. Vi tackar för förtroendet och lovar att fortsätta utveckla oss. Aftonbladet i siffror:

• Under förra veckan hade Aftonbladet totalt 6 077 672 unika webbläsare.

• Aftonbladet TV slog också rekord. 2 184 491 unika webbläsare förra veckan.

• Mobilsajten nådde åter över 700 000 unika webbläsare i förra veckan.

• De senaste räckviddssiffrorna för papperstidningen för februari är 1 021 159 läsare.

För två år sedan var de 153. Förra året 168. Vi lovade att fortsätta räkna och berätta om dem – kvinnorna som dödas av en man de har älskat och litat på.

Med start i dag publicerar vi vår nya granskning av mäns dödliga våld mot kvinnor. I dag  på kvinnodagen kan vi avslöja att 181 svenska kvinnor dödats av sina män, pojkvänner och ex-män sedan år 2000.

Läs Kerstin Weigls och Kristina Edbloms granskning om kvinnormorden som samhället inte förmår stoppa och fortfarande behandlas som ”familjetragedier”.

Hur länge måste vi fortsätta denna räkning och dessa berättelser?

Var med och diskutera.

I dag klockan 15.00 på Debatt Live med debattchefen Karin Magnusson på aftonbladet.se.

På torsdag klockan 22.00 i ”Debatt” på SVT 1, då programledaren Belinda Olsson tar upp det dödliga kvinnovåldet.

Aftonbladet kommer att fortsätta denna granskning.

Aftonbladet tar ytterligare ett steg i vår strävan att varje dag vara Sveriges mest engagerande nyhetskälla och mötesplats för alla som gillar att vara uppdaterade.

Vi satsar nu ytterligare på debatt och på din medverkan som läsare. Varje dag klockan 15.00 kommer vi att toppa sajten med dagens hetaste ämne och bjuda in dig till samtal och debatt. Vi kallar det Debatt Live.

I går var det succépremiär med fantastiskt engagemang i diskussionen med TV-kocken Erik Videgård efter hans berörande artikel om sin strupcancer och bemötandet han fått av försäkringskassan. I dag går vi vidare med debatt om ett av Aftonbladets kärnämnen: våldet mot kvinnor. Det är sedan år 2000 nu 181 kvinnor  i Sverige som dödats av män de en gång älskat. Hur länge måste vi fortsätta med denna räkning och dessa berättelser? Var med och debattera i dag.

Livedebatterna leds av vår debattchef Karin Magnusson. Hon följer nyhetsflödet och ser vilka frågor som engagerar er mest i olika debatt- och kommentarsforum under förmiddagen. Därefter tar hon beslut om vilken fråga som ska avhandlas i debatt live klockan 15.00.

Det blir ett interaktivt format där du som läsare bjuds in för att kommentera och chatta med experter kring frågan. Ibland kommer vi göra det i form av direktsänd tv där du möter gäster och våra profiler. Också det interaktivt naturligtvis, så att du kan ställa frågor och kommentera diskussionen.

Som ett led i vårt fokus på debatt har vi också flyttat fram våra debattsidor och gett mer och tydligare utrymme för läsarmedverkan i papperstidningen.

Debattsidorna kommer från och med i dag direkt efter kultursidorna framme i tidningen. Vi har aldrig varit riktigt nöjda med den lite obestämda placeringen av debattsidorna i tidningen hittills. Nu blir det tydligt var man hittar dem.

Det är en vanlig svensk tidningstradition att lägga opinionsmaterial såsom ledare och debattsidor längst fram i tidningen. Samtliga fyra Stockholmstidningar gör det numer och många andra region- och lokaltidningar likaså.

I andra länder är det vanligt att nyheterna börjar direkt efter förstasidan på sidan två och att opinionsmaterialet kommer efter nyhetsblocket.

Jag kan tycka att det är ett mer naturligt tempofall i en tidning. I teorin. Men blott Sverige svenska tidningar har och också för mig känns redigeringen med opinionsmaterial först mer naturlig.

Men vanans makt är stark och inte helt förutsägbar vad gäller tidningsläsning. Därför har vi under en period testat den nya placeringen i några editioner av tidningen och bett om läsarnas synpunkter. Era reaktioner har stärkt oss i uppfattningen att Aftonbladet blir bättre redigerad med debattsidorna på en tydlig plats före nyheterna.

Detta är ett första steg. Vi har ytterligare idéer om att utveckla kontakten och debatten med er läsare som vi utvecklar just nu. Välkommen till Debatt Live!

Deltog i SVT:s Agenda i går kväll i en diskussion med riksdagsman Björn Söder (SD). Det blev tyvärr en alltför hätsk debatt för att något vettigt skulle komma ut av den. Orsaken till det bör dessvärre tillskrivas mitt och Björn Söders temperament, inte Agendas professionella programledning.

Frågan gällde en anmälan om sexbrott i Husbybadet och varför Björn Söder länkat till en grovt felaktig artikel om händelsen på en högerextrem sajt. Sverigedemokraten Björn Söder spred med länken uppgifter om att detta handlade om en brutal gängvåldtäkt. Någon sådan har inte ägt rum varken enligt anmälarnas beskrivning, eller polisen. Den enda som visste att berätta att sextrakasserierna i själva verket var en gängvåldtäkt är den högerextrema sajten Fria Tider. Påståendet publicerades där helt utan källhänvisning.

Ingen av oss vill förringa händelsen. Misstankarna om sexuellt ofredande är allvarliga nog. Frågan kokar således ner till varför en ledamot av Sveriges riksdag vill skapa opinion i fallet på uppenbart felaktiga fakta från en sajt i den högerextrema undervegetationen.

Jag upplevde att jag hade svårt att få fram min poäng i diskussionen. Så här kommer den igen:

Varför är Björn Söder så engagerad i just detta fall? Så engagerad att han till och med är redo att använda sin makt som riksdagsman för att sprida lögner?

Jag hävdar att Söders intresse för Husbyfallet enbart handlar om att de misstänkta är flyktingar (ensamkommande flyktingbarn). Björn Söder är en politiker som brinner för att bevisa att invandrare begår brott eftersom de har annan etnisk bakgrund än svensk.

Jag frågade Björn Söder i sändningen om han hade en aning om hur många fall av sexuella trakasserier som anmäldes år 2010. Han hade ingen aning, eller kunde i vart fall inte svara. Sexuella trakasserier är tyvärr mycket vanligt. År 2010 kom det in cirka 17 000 anmälningar. Badhus är vanliga ställen där dessa brott förekommer. Detta var skälet till att Aftonbladet inte uppmärksammat just detta fall. Fallet i Husby var kort sagt ett fall i en lång rad anmälningar. Därför skrev vi inte inledningsvis.

Den nyhetsvärderingen kan man alltid ha synpunkter på. Men Björn Söder söker inte svar om Aftonbladets nyhetsvärdering. Han söker annat. Björn Söder behöver inga svar för att vara säker på att skälet till att vi inte rapporterar är att vi är så förtjusta i det mångkulturella samhället att vi tystar ner brott som begås av invandrare.

Så är det inte. Aftonbladet skriver mycket om brott och dess orsaker. Om just sexuella trakasserier skrev Aftonbladet ett 40-tal gånger i fjol. Så sent som för ett par år sedan gjorde vi en hel serie om sexuella trakasserier på badhus. Husbybadet ingick i granskningen, då det var särskilt drabbat. Men att rapportera varje enskild anmälan låter sig kort sagt inte göras för den som också vill få plats med andra nyheter i tidningen.

Det faktum att människor med annan bakgrund än svensk är överrepresenterad i svensk brottsstatistik publicerar vi också med jämna mellanrum. Orsakerna till det debatteras då och då. Den vanligaste förklaringen är misslyckad integration och sociala problem. Däremot har vi aldrig funnit stöd för påståenden om att etnicitet i sig är en förklaring till sexualbrott. De som påstår det har undantagslöst en politisk agenda.

De 17 000 anmälningarna i fjol om sextrakasserier rymmer alla möjliga etniciteter och bakgrunder. Det finns kort sagt ingen gemensam etnisk nämnare bland de anmälda förövarna. Det är Björn Söder ointresserad av.

Han är i sin roll som riksdagsman för Sverigedemokraterna mer intresserad av att underblåsa en konspiration som säger att svenska medier tiger om att invandrare begår brott. Den uppfattningen är vida spridd i olika hatforum på nätet som knappast kan sägas ha faktakoll som sin ledstjärna.

Björn Söder anser att svenska medier borde sätta rubriker som ”Muslim våldtog 14-årig svensk flicka.” Han menar att det är en relevant beskrivning eftersom han på allvar förefaller tro att människor begår brott eftersom de är muslimer.

Jag är oklar över om riksdagsman Björn Söder verkligen tror så, eller om han bara söker makt genom att vädja till människors rädsla och fördomar. Om jag lyckats i debatten hade möjligen svaret på den frågan framkommit. Jag misslyckades dock och kan bara konstatera det vi redan visste: Fakta intresserar inte Björn Söder. Han är intresserad av känslor. Mer specifikt känslor som rymmer hat och rädsla mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.

Det är beklämmande och obehagligt med makthavare i Sveriges högsta beslutande församling som argumenterar så. Det var min poäng.

PS.

I dag väcks åtal i Örebro mot Niklas Eliasson. Han misstänks för 17 sexbrott och våldtäkter mot 15 kvinnor. Det kan göra honom till den värsta serievåltäktsmannen i Sverige genom tiderna. Förundersökningen är ett mycket noggrant genomfört polisarbete. Jag kan rekommendera läsning av den för den som söker orsaker till varför människor begår sexbrott.

Björn Söder, som uppenbarligen har ett engagemang för sexualbrott, har inte sagt pip om detta fall. Vad tror ni det beror på?

Idén från editionschefen Håkan Andreasson var för djärv och för rolig för att inte göra. Ett magasin om världshändelserna i Egypten. I morgon – lördag 12 februari kommer det ut i handeln!

Det är en 64 sidig magasinstidning som ger dig som läsare möjlighet att få överblick och förstå världshistorien som nu skrivs i Kairo. Behövs ett magasin för det? Räcker inte den vanliga nyhetsrapporteringen? Kanske för en del. Men nyhetsrapportering blir lätt fragmentiserad i så heta nyhetslägen som vi nu upplever med epicentrum på Tharir-torget. Dramatiska händelser staplas snabbt på varandra utan sammanhang. Jag märker det på vänner som ändå lever med självbilden att de hänger med. Skrapar man lite på den vältalig ytan så har de faktiskt ganska dimmiga begrepp om Egypten och den enorma betydelse för världen upproret där har.

Därför tog vi – mitt i brinnande nyhetsrapportering – ett steg tillbaka och gjorde den här tidningen. Vår ambition har varit att utnyttja papperstidningens fördelar av överblick och koncentration.

• Bildreportage – skildrar upproret i bilder som tar dig nära dramatiken.

• Grafik – förklarar varför revolutionen är världshistoria.

• Reportage – läsning och analys av våra mest erfarna världsreportrar.

• Världen Direkt – vårt team Karin Östman och Krister Hansson jobbade på plats i Kairo på ett helt nytt sätt. De kopplade ihop Aftonbladets läsare med vanliga människor mitt i världsnyheterna. Frågorna och svaren är nyskapande utrikesjournalistik.

Jag är omåttligt stolt över det lagarbete som gjorde tidningen möjlig. Håkan Andreasson fick idén i lördags. I söndags räknade de som måste räkna på den. På måndagmorgon tog vi beslut att köra.

Jonathan Jeppsson, Mona Hallén, Li Björnberg, Victor Lundberg stängde in sig i ett rum och ritade upp tidningen.

Thomas Sundgren gjorde ett urval av bilder ur det enorma flödet till bildreportaget. Paul Wallander, Fredrik Persson, Gunnar Hellsing gjorde grafik och illustrationer.

Erik Wiman skrev exakta och berättande bildtexter.

Peter Kadhammar skrev i vanlig ordning ett mästerligt reportage som beskriver diktatorns och revoultionens anatomi, han tar dig som läsare sömlöst mellan USA på 1700-talet, till Polen 1981 och till Tharir-torget 2011.

Wolfgang Hansson skrev en glasklar analys av konsekvenserna i världspolitiken och lade stor omsorg på att tydligt berätta de historiska händelser med start i sexdagarskriget 1967 som lett fram till dagens folkliga revolt.

Karin Östman skriver personligt om hur hon och kollegan Krister Hansson blev tillfångatagna av en uppretad mobb och bortförda av militär under några fruktansvärda timmar. Ett led i Mubarak-anhängarnas strategi att skrämma journalister.

Samtidigt pågick vår vanliga nyhetsrapprortering från torget med Staffan Lindberg och Urban Andersson på plats.

I går kväll var tidningen skickad och klar. Då kom nyheten om att Mubarak sannolikt tänkte avgå under kvällen… Kunde vi ge ut ett helt magasin utan nyheten att Mubarak fallit? Självklart inte. Vi ropade det klassiska – Stoppa pressarna!

Mest för att det är tidningsromantik och klassiskt. Som tur var hade pressarna inte startat. Vi hade några minuters marginal.

Kjell Svensson var den stins i går kväll som styrde sidorna mot tryckeriet. Tack vare hans rutin fungerade vår balansakt från redaktionens sida. Kjelle och ett gäng tryckares tålamod på Sörmlands grafiska gjorde att vi kunde skicka om delar av tidningen efter Mubaraks tal.

Nattchefen Kicki Forsgren och redaktionschefen Markus Gustafsson gjorde ett imponerande jobb på slak lina över deadline med att bygga om några delar i tidningen mot bakgrund av torsdagskvällens dramatiska händelseutveckling. Då gäller det att kunna hålla typ 273 saker i huvudet, samtidigt.

Saker och ting kan självklart förändras i dag, fredag. Men nu är vi säkra på att tidningen oavsett vilket kommer att kännas tillräckligt uppdaterad i helgen.

Tack vare mina makalösa medarbetare törs jag nu lova dig en tidning där du får en känsla och förståelse för de historiska händelserna som utspelat sig de senaste veckorna.

Missa den inte imorgon!

(Skulle det mot förmodan hända så får du en ny chans på söndag.)

Knivhugg i mage och rygg på Sveriges Televisions korrespondent Bert Sundström. Ett i raden av de systematiska, våldsdåden mot journalister i Kairo. Våldet är vad Mubaraks regim tror ska stoppa revolten och kraven på demokrati.

Det är nu viktigt att säga det för oss självklara: Det är oacceptabelt.

Det fria ordet är den första byggstenen i en demokrati. På torget i Kairo praktiserar nu folket det fria ordet för att välta en totalitär, förtryckande regim. Men det fria ordet reser ingenstans och påverkar ingenting utan medier. Denna gång startade revolten i det som kallas sociala medier. Unga, teknikdrivna människor samlade upproret och organiserade demonstrationerna via medier som facebook och twitter.

Blixtsnabba, svåröverblickbara och okontrollerbara nätverksmedier. Regimen svarade med att försöka stänga ner internet i Egypten. I flera dagar har vi tack vare journalisters arbete kunnat följa de dramatiska demonstrationerna. Händelserna sätts i ett sammanhang och vi får analyser av journalister. Här i Sverige inte minst genom kollegan Bert Sundströms kunniga rapportering i Sveriges Television.

Regimens svar är nu blodigt och brutalt. Bert Sundström ligger allvarligt skadad, knivhuggen i mage och rygg. Beskedet när hans kollegor sökte efter honom på telefon säger en del om den regim som bär skulden för attentatet:

”Er man finns hos den egyptiska regeringen, hos militären. Vi ni horungar ha honom, så kom och hämta honom.”

Så talar de mörkerkrafter som nu bedriver en vedervärdig terror mot journalister.

• Aftonbladets team Karin Östman och Krister Hansson greps i onsdags och fördes till ett fängelse där de hotades till livet.

• Vår norska systertidning VG:s team misshandlades och hotades med kniv på väg till flygplatsen i Kairo.

• CNN:s reporter Anderson Cooper har misshandlats och BBC-korrespondenten Rupert Wingfield-Hayes greps av säkerhetspolisen och satt i timtal med handklovar och ögonbindel.

Häxjakten på journalister har ett tydligt syfte: att sprida skräck och minska rapporteringen. Rykten spreds ihärdigt i Kairo i går kväll om att hemliga styrkor tar sig in nattetid på de hotell där journalisterna bor och för bort några slumpmässigt utvalda.

Terrorn skrämmer och sprider rädsla. Tro inget annat. Men den kommer inte att tysta rapporteringen från Egypten. Det hjälper om du tror på det.

Reportrar utan gränser manar nu journalister till samarbete för att göra arbetet så säkert som möjligt. Jag vill ge er ett litet exempel på det från i onsdags. Jag satt i ett möte i en helt annan fråga med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson när vi avbröts av beskedet att mina medarbetare var gripna och försvunna utanför Kairo. Thomas reagerade utan en sekunds tvekan och erbjöd omedelbart hjälp att via sina medarbetare på plats efterforska vad som hänt med Aftonbladets team.

Jag är mycket tacksam för den gesten. I den iskyla man känner inombords vid ett sådant besked fanns i samma stund den omtanke och stöd som är bästa försvar mot det våld som nu riktas mot de som berättar för oss här hemma om världsnyheterna i Egypten.

I går kväll satt jag i samtal med vår reporter Karin Östman i Kairo om säkerhetssituationen. Det är svåra bedömningar där läget ändras timme för timme. Aftonbladet kommer självklart att fortsätta att rapportera om händelserna i Egypten. Så är det lätt att skriva och viktigt att göra. Men minns att det är människor som utför detta farliga arbete på plats. Människor med familjer och ett liv i ett annat land. Vad som driver dem är olika från person till person.

Men sänd gärna en tacksamhetens tanke till alla de journalister som nu bokstavligen riskerar sina liv för att berätta för dig om en historisk händelse.

I dag sätter klick en ny standard för tidningar i Ipad. Utan att rodna törs jag påstå att detta är den bästa av alla tidningsappar hittills. I världen.

Det är långt ifrån en stel pdf av en papperstidning. Klick! i Ipad innehåller massor med material som inte finns i pappersversionen. Extrabilder, videomaterial, ljud och bonussidor, möjlighet att shoppa modefynden direkt online och möjlighet att dela innehållet i Klick! med sina vänner på Facebook.

Vårt mål har varit att Klick! på Ipad ska vara en Wow-upplevelse, säger Marica Finnsiö, vår utvecklignschef för mobilt på Aftonbladet.

Klick! gänget har lyckats. Kolla in själv! Fler stolta röster från det magiska teamet bakom Klick!:

– Det känns fantastiskt kul att vi är redo att komma ut nu. Vi har låtit utvecklingsarbetet få ta den tid som behövdes för att lansera en produkt som vi är nöjda med, säger Klick-chefen Anders Juhlin.
  Andrev Bergström och Tom Fägrell har skapat och byggt appen. De har arbetat med appen i månader för att få alla bitar på plats. En av de viktigaste delarna har varit användarvänligheten. Målet har varit att göra Klick! så enkel att hantera att man aldrig behöver ha hållit i en Ipad för att förstå hur det fungerar.
– Något av det viktigaste har varit att se till så att Klicks själ fortsätter leva även i padden. Läsarna måste känna igen sig och få samma goa känsla som när de läser papperstidningen, säger Anders Juhlin.
Till sin hjälp har utvecklarna haft en nära kontakt med ett antal Klickläsare som agerat testpiloter och provkört de olika delarna i appen och kommit med feedback om allt från användarvänlighet till funktion och innehåll. Marica Finnsiö, är nöjd med samarbetet:
– Jag vill rikta ett stort tack till våra testpiloter som har varit ovärderliga i utvecklingsarbetet. Deras åsikter och input har hjälpt oss att göra Klick! i Ipad till en unik upplevelse.
Nu när Klick! finns i Ipad fortsätter utvecklingen mot andra läsplattor.
– Android är en viktig spelare som vi också behöver bli kompis med, säger Marica Finnsiö.
Vad är ni mest nöjda med?
– En av de bästa sakerna med Klick! i Ipad är att vi kan ge läsarna nya typer av innehåll, så som rörlig bild och ljud. Samtidigt öppnar denna digitala värld för en helt ny typ av läsarkontakt. Jag hoppas verkligen att läsarna tar chansen att höra av sig till oss med vad de tycker, så att vi kan fortsätta göra Klick! så som de vill ha den, säger Anders Juhlin.

Sent i går kväll blev det klart: Aftonbladet slog all time high i antalet webbläsare under förra veckan. Det nya rekordet lyder:

5 778 744 unika webbläsare på en vecka!

En svensk nyhetssajt har aldrig i internets historia haft så hög trafik. Det är en svindlande hög siffra men en fortsättning på den otroliga tillväxt vi ser i våra digitala utgåvor just nu.

Läsarrekordet är ett kvitto på att Aftonbladet var nyhetsledande på de storysar alla pratade om i förra veckan. Lundells inställda turné, Maddes nya kärlek och det obehagliga styckmordet. Vår egna granskning av Sverigedemokraterna har också drivit mycket trafik.

Det var en bra nyhetsvecka, men inget exceptionellt nyhetsläge. Ändå rekord. Det säger något om den underliggande tillväxten i digitala medier.

Senare i dag får vi siffror för mobilsajten under förra veckan. Tillväxten där har  överträffat våra vildaste gissningar de senaste veckorna.

Aftonbladet eller Expressen? En svensk klassiker. En rivalitet som i goda stunder driver fram den mest vitala journalistiken och utvecklingen på den svenska dagstidningsmarknaden. I dåliga stunder kan den förvisso driva fram annat också.

I veckan gick både Aftonbladet och Expressen ut och berättade hur störst respektive tidning är. Det väcker naturligtvis viss munterhet i branschen. Någon fann ”kvällstidningspojkarnas bråk bedårande” en annan menade att ”sandlådebråk gynnar kvällstidningarna”.

Så kanske det är, eller inte. Men när dammet nu lagt sig lite och vädret denna söndag gör att skrivbordet ser inbjudande ut, tänkte jag försöka reflektera lite om kvällstidningsmarknaden i början på 2011.

Kampen om marknadsledarskapet kan – rätt utkämpad – vitalisera hela kvällstidningsgenren. Orsaken är att den kommer att handla mer om vilken verklighetsbeskrivning som vinner, än om en siffra.

Men låt oss först konstatera några ostridiga sifferfakta:

• Expressen + GT + Kvällsposten nådde tillsammans 25 000 fler läsare än Aftonbladet i december månad om vi bara räknar pappersutgåvorna.

Aftonbladet: 948 951 läsare. Expressen + GT + Kvällsposten: 973 467 läsare.

• Expressen utgör 60 procent av de siffrorna. Kvällsposten och GT ungefär 20 procent vardera.

• På helåret 2010 är Aftonbladet i samma räckviddsmätning 100 000 läsare större jämfört med Expressen + GT + Kvällsposten.

• Aftonbladets bedövande styrka ligger i totalräckvidden. Vi når varje dag totalt 2,5 miljoner läsare i våra print och digitala utgåvor. Det är nästan en miljon fler än vad Expressen + GT + Kvällsposten når tillsammans.

Dessa förhållanden gör att Aftonbladet och Expressen/GT/Kvällsposten nu har delvis olika verklighetsuppfattning.

Aftonbladet vill vara den moderna kvällstidningen som strävar till att ligga först i strukturomvandlingen när läsarna byter vanor från print till digitalt.

Expressen bygger sin historia nästan helt kring papperstidningen, liksom GT och Kvällsposten.

Båda läger gör det ganska bra. Aftonbladet framstår i ljusa stunder som den innovativa, framåtsträvande kvällstidningen. Expressen i motsvarande stunder som den klassiska, grabbigt nyhetsdrivna kvällstidningen. GT och Kvällsposten försvarar sina lokala förankringar i Göteborg och Malmö på ett sätt som gör att både Aftonbladet och Expressen har svårt att hävda sig i print på Sveriges andra och tredje största kvällstidningsmarknader.

Båda gör också en rimlig analys som grund för sina verklighetsuppfattningar. Aftonbladet för att tidningsmarknaden obönhörligt går mot en allt större digital konsumtion. Expressen för att en så stor del av ekonomin ännu ligger i print.

Det är också så att Bonniertidningarnas enda chans att ge oss en match om marknadsledarskapet i kvällstidningsgrenen är att slå ihop GT och Kvällsposten under Expressens namn och jaga oss i print. Expressen ensamt är lite drygt hälften så stor som Aftonbladet i printupplaga. Därför talar Expressen konsekvent om Expressen fast man avser alla tre och Aftonbladet konsekvent om Expressen + GT + Kvällsposten. Detsamma gäller de digitala utgåvorna, men här är gapet alltför stort till Aftonbladets fördel för att erbjuda någon dramatik.

Aftonbladets utmaning är att visa tidningsbranschen att det går att hitta ekonomi i en digital värld och samtidigt hitta stabilitet och leda utvecklingen i print.

Expressens utmaning är att visa att papperstidningens nedåtgående upplagor går att vända och få tillväxt igen.

Den ena utmaningen är verkligen inte lättare än den andra.

Våra olika berättelser ger oss dock helt olika utmaningar. Och våra utmaningar ger oss olika strategier.

Aftonbladet maximerar räckvidd totalt i alla kanaler och jobbar intensivt med att utveckla annonsprodukter så att kunden effektivt når läsarna, oavsett vilken kanal de för stunden väljer.

Så långt inget konstigt. Men i tillägg till detta jobbar Aftonbladet också hårt med en strategi för att optimera pappersupplagan, istället för att maximera den. Det är ovant och nytt. Traditionellt maximerar dagstidningar pappersupplagor. Det betyder att man vidtar en rad åtgärder för att få räkna icke sålda tidningar, hårt rabatterade tidningar och pdf-filer som sålda tidningar enligt komplicerade regelverk. Orsaken är historisk. Förr fanns bara upplagemätningen att tillgå när det skulle avgöras vem som var störst.

Aftonbladet hävdar nu att den som är störst är den som har flest läsare – oavsett plattform. Det är resultatet av många års hårt fokus på den digitala utvecklingen på Aftonbladet.

I den strategin blir upplaga i form av friexemplar och rabatterade tidningar dumdristig eftersom den är olönsam. Att nå ut är mycket viktigt för en kvällstidning, men stor räckvidd handlar sedan flera år tillbaka om digitala utgåvor för Aftonbladet. Papperstidningen är fortsatt oerhört viktig, betalda tidningar är fortfarande den största intäkten för Aftonbladet. Men det är just betalda tidningar som är poängen. I övrigt arbetar vi med att få så jämförbara mått på antalet läsare som möjligt mellan utgåvor som papperstidning, sajt, mobil och Ipad.

Expressen måste i sin strategi fortsätta att maximera sin pappersaffär. De måste få den klassiska fajten mellan Aftonbladet och Expressen att bara handla om papper, annars får publiken en känsla av att matchen är avgjord. Expressen har den klara fördelen av att vara utmanaren. Det är alltid en roligare historia om tvåan kommer ikapp ettan, än att ettan drar ifrån.

Expressen kommer att hävda att den som är störst är den som har flest pappersläsare, alternativt högst pappersupplaga.

För båda förblir det viktigt att vara störst. Varför?

För att mainstream-medier attraherar en mainstreampublik. En sådan utmärks av att man vill vara där alla andra är, vara där det är mest tryggt. Och mest tryggt är det att vara där de flesta andra är. Om det därför finns två någotsånär likvärdiga val på en marknad och den ena med trovärdighet kan säga att den är störst så uppstår en överströmningseffekt. Den största blir vald i allt större utsträckning.

Denna psykologiska effekt är det kommersiella skälet till bådas vår fixering vid störst. Det fascinerade med kvällstidningar är att de inte blir särskilt slätstrukna för det. Och att de attraherar också mycket smalare målgrupper, trots kvällstidningens hemvist i den bredaste av publiker.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson hade i ett blogginlägg en bra poäng: Det är inte bra för kategorin kvällstidningar om kampen om störst blir otrevlig, hatisk och full av utfall mot motståndaren. Det förlorar vi alla på eftersom det utanför vår sandlåda är på det viset att våra annonskunder inte i huvudsak väljer mellan Aftonbladet och Expressen, GT eller Kvällsposten. De väljer mellan storheter som kvällspress eller tv-reklam.

Fajten om störst bör således helst föras med humor och gott humör. Det kommer genren att tjäna på. Förr i tiden ägnade sig Aftonbladet och Expressen åt att låtsats som om den andra inte fanns. Det fanns förvisso komiska poänger i det, men de var ganska subtila.

Både jag och Thomas Mattsson anammar en mer brittisk redaktörstradition där vi gärna öppet är i luven på varandra och gärna deltar i debatten om våra publiceringar. Det blir roligare så, men egentligen bara om det sker med viss humor och finess. Vi kan nog båda slipa på det…

I samma blogginlägg menar Mattsson att jag och Aftonbladet kunde kosta på oss att berömma Expressen då och då när de gör något bra för att stärka kategorin kvällstidningar. Han själv menar att han är bra på att berömma Aftonbladet. Det måste jag säga var roligt sagt… Men okej, faktum är att Mattsson ofta skriver om Aftonbladet och gör det positivt. Ska jag som god sportsman returnera det så räcker det med att titta på denna söndags printutgåvor av Aftonbladet och Expressen. Det är två utmärkta kvällstidningar med reportage från världens alla dramatiska hörn, angelägna granskningar av SD och Islamofobi. de färgstarka personerna i veckan och silverryggarna Jan Guillou och Leif GW Persson som kolumnister.

Mattsson har med entusiasm och energi blåst liv i den klassiska Expressen. Nyhetsfajten mellan tidningarna är rolig och stimulerande igen och det tjänar vi i längden garanterat båda på.

Vår debatt om 1 + 1+ 1 = 3 eller om 1 + 1 +1 = 1 är dock inte den viktiga skiljelinjen i kvällstidningskampen. Även om den har god potential för humor.

Kvällstidningskampen 2011 har möjligheter att bli mycket mer intressant än så, för de som roas av att följa den. Den kommer, tror jag, att stå mellan två berättelser.

Aftonbladets story kommer att vara denna:

Det är en ny tid för svenska kvällstidningar. Störst är den som har flest läsare. Mest framgångsrik den som hittar de nya affärsmodellerna.

Vi kommer att stå emot en story från Expressen, GT och Kvällsposten som ser ut ungefär så här:

Det ser ut ungefär som det alltid gjort för kvällstidningarna. Störst är den som har högst upplaga. Allt annat är bortförklaringar.

Modernitet mot traditionalism, om man så vill. Och som i alla sådana kamper är det modernisterna som har den svåraste kommunikationen eftersom storyn är ny.

Aftonbladets förre chefredaktör Thorbjörn Larsson gav mig rådet att använda både backspegel och kikare när jag fick uppdraget att navigera Aftonbladet. Om jag först tittar i backspegeln inför denna kamp så lär jag detta:

Det kommer att krävas både mod och tålamod. Mod för att Aftonbladets story utmanar tidningsbranschens konventioner. Tålamod för att det kommer att ta lång tid.

Att utmana tidningsbranschens konventioner ligger djupt rotat i Aftonbladets historia, hela vägen från Lars Johan Hierta till Thorbjörn Larssons frenetiska uppsägande av samarbetsavtal under början på 90-talet och den tidiga starten av aftonbladet.se.

Att ta marknadsledarskapet 2011 handlar för mig om att våga språnget in i det nya med den engagerande kvällstidningsjournalistiken som ledstjärna.

Så länge Aftonbladets journalistik lockar flest läsare, är mest innovativ och är mest lönsam av de svenska dagstidningarna så förtjänar vi titeln marknadsledare. Så kommer fallet att vara också 2010 och samma mål gäller för 2011.

Kikaren övertygar mig om att riktningen är rätt. Världen ser i vart fall inte alls ut som 1996 längre. Året för det historiska skiftet då Aftonbladet passerade Expressen.  (Observera, inte GT och Kvällsposten också. De hade andra ägare och räknades inte alls in i Expressens upplaga på den tiden, trots annonssamarbeten. Bonnier köpte GT och Kvällsposten 1999, det gjorde sammanlagt de tre tidningarna störst i drygt ett år. Men ingen tog notis om det eftersom det då självklart var just tre tidningar.)

1996 stod en dag en handfull sammansvurna män på Aftonbladets chefredaktörs kontor runt en fax och väntade på en siffra.

En telefon var något man ringde på. En dator något man skrev på. Ingen web, inga rörliga bilder, inga mobilsajter.

En siffra. Två tidningar. Duell.

Det finns en dramatik och tydlighet i det som aldrig kommer att komma åter i den mycket mer komplexa verklighet som är kvällstidningsmarknaden 2011.

När siffran kom grät vuxna män och sade att detta var ”större än en solförmörkelse”, ”större än det första barnet”. Aftonbladet var odiskutabelt större än Expressen. Det blev en oförglömlig fest på Operaterrassen. Detta ögonblick definierar fortfarande 15 år senare vår syn på Aftonbladet.

Det är vårt arv, när en ny generation nu tar Sveriges äldsta och största dagstidning in i en ny tid. Det är därför kommunikationen kring siffrorna lätt blir så känsloladdad. Eller var det… bedårande?