Från i dag går Aftonbladet för full maskin i Schibstedhuset på Kungsbron i Stockholm. Redan i fredags var centralredaktionen flyttad. Du kan läsa Kerstin Nilssons trevliga reportage om flytten här. Och om inflytten här.

Förra gången vi flyttade lämnade Aftonbladet prångiga lokaler i Klara för att söka anpassade lokaler för en ny tids kvällstidning. Globen blev en ny epok för Aftonbladet.

Denna flytt markerar också starten för en ny epok för Aftonbladet. Vi är tillbaka i stan, i anpassade lokaler för att göra modern kvällstidning i alla kanaler.

I dag börjar vi skriva ett nytt kapitel i Aftonbladets 180-åriga historia.

Utgångsläget är intressant. Aftonbladet har fler läsare än någonsin i historien: 2,6 miljoner varje dag enligt Sifo/Orvesto. Aftonbladet är både i såväl räckvidd, lönsamhet som innovation den klara marknadsledaren i en tidningsbransch som går igenom en turbulent strukturomvandling där våra läsare byter vanor från papperstidning till digitala utgåvor i allt snabbare takt.

Vårt mål är att vara störst genom att ha flest läsare och mest lönsamma genom att vara bäst på att utveckla nya affärsmodeller för en ny tid med nya medievanor. Utan att gå händelserna i förväg törs jag inför de helårsrapporter om 2010 som inom någon månad kommer att publiceras konstatera:

Det är ett vinnande team från Aftonbladet som tar plats i Kungsbrohuset! Här är några bilder från vår flytt:

GÄnget som för första gången körde sajten och gjorde den första tidningen från Schibstedhuset vid Kungsbron i fredags. Foto: Magnus Wennman. Vår fantastiska flyttgeneral och bildchef Anne Kindahl ser till att min uppstoppade fisk kommer med till nya huset. Det är en guldmakrill, fiskad utanför Key West i Florida för 20 år sedan när jag liftade i runt USA. Foto: Magnus Ringman. Det första överlämningsmötet mellan dagdesken och nattdesken i nya huset. Vi beslutar att göra en bra intervju med Leif GW som banderoll. Foto: Jan Helin. En övergiven centralredaktion i Globenområdet. Mycket dramatik har ägt rum på detta golv. Foto: Magnus Wennman. När de människor som är Aftonbladet lämnar redaktionen står en hög stumma datorer kvar. Det fantastiska gäng som varje dag gör Aftonbladet has left the building… Foto: Magnus Wennman.

Summeringar av nyhetsåret är populärt i mellandagarna och julens känsla av retrospektiv. I år prioriterade jag familjen före att skriva någon själv, men läste och funderade över vad som verkligen blir kvar från ett gånget år som 2010 in i 2011. Så här tror jag:

Extremismen

Också Sverige är nu drabbat av hat och rädsla gentemot muslimer. Det är den djupgående och kvardröjande effekten av terrordådet i Stockholms julhandel och Sverigedemokraternas intåg i riksdagen. De enda som blir glada av denna tilltagande rädsla är islamistiska extremister och Sverigedemokrater. Rädslan passar bådas världsbild och agenda utmärkt. Att skildra, granska och debattera detta kommer att vara den viktigaste publicistiska uppgiften år 2011.

Politiken

Politiken i övrigt ligger i träda tills Sverige har en ny oppositionsledare. Ganska lite har hänt i sak sedan 1900-talet på denna punkt. Den som bäst formulerar historien om tillväxt, arbetslinje och modernitet styr Sverige. Förr var det Socialdemokraterna så till den grad att borgerliga alternativ reducerades till kverulanter om skattesatser. Nu är det Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som äger denna historia. Resten av det politiska Sverige förhåller sig. Politisk journalistik blir i kampen om vem som äger berättelsen om tillväxt, jobb och modernitet fortsatt mycket spännande 2011.

Monarkin

Moderna medier och monarki är en sällsynt olycklig kombination. Ett personfixerat statsskick och personfixerade medier. Fram till 2010 utvecklades en märklig hybridjournalistik i kvällspressen. En blandning av infantil veckotidningsprosa i kombination med hårda nyhetsvinklar. Jag har aldrig gillat den journalistiken, men den drevs fram av det faktum att kungabarnen började röra sig ute i miljöerna kring Stureplan och att kungahuset aldrig dementerar något. Sannolikt var de relativt nöjda med helhetsbilden. Det var möjligen irriterande vissa dagar, men i allt väsentligt var journalistiken kring dem harmlös. En puss hit, ett rykte om en pojkvän dit. Skälet till att rapporteringen kring Victoria såg annorlunda ut de senaste åren tror jag har mindre att göra med att hon är kronprinsessa, mer att göra med att det är länge sedan hon vistades i den ofolkliga blandning som utgörs av ung överklass, kriminella, karriärister och människor som har sin utkomst i media kring Stureplan.

Så kom 2010…

• Madeleines uppbrutna förlovning på grund av Herr Jonas Bergströms otrohet. • Bröllopet som via tal och tv-kameror släppte folket långt mycket längre in i en fantastisk kärlekssaga än vad vi någonsin trott. • Boken om kungens festande i tveksamt sällskap och älskarinnor.

En glasvägg rasade i det svenska offentliga rummet 2010. Etiska gränser flyttades i media och kungafamiljen kom ut som personer istället för pappfigurer bakom denna glasvägg. Hovjournalistiken inför 2011 står och väger.

Fotbollen

Världsfotbollen utgick 2010 tydligt från Katalonien. Vår Zlatan gjorde inget dåligt jobb där, men kunde inte leva efter den filosofin och återvände till Italien. Han är åter där han trivs bäst – hårt arbetandes i centrum för uppmärksamheten. Zlatan är det största som hänt svensk idrott sedan Björn Borg och Ingemar Stenmark. Må 2011 bli året då han tar sin klubb till toppen av ”den där jävla champions…” Annars får det bli 2012.

Musiken

Musiken 2010 var producenternas tidevarv. Journalistiken fokuserar naturligt på artisterna. På fantastiska Robyn och likaledes fantastiska Håkan Hellström. Men det riktigt stora svenska musikfenomenen heter RedOne och Max Martin. 2011 blir fortsatt producenternas år och Robyn blir ännu större.

Filmen

Svensk film 2010 har gått mig förbi. Det behöver inte betyda att 2010 var dåligt. Bara att det gått mig förbi. Filmåret 2011 ska inte gå mig förbi.

TV:n

2010 var året då sådana som jag nästan helt slutade att titta i TV-tablåer. 2011 blir året då Playtjänsterna når riktigt massiv trafik. Så mycket bättre var TV-händelsen 2010. Pekar den mot en tid med varmare format och riktiga artister, snarare än amatörsång, utslagning och nya dokuformat 2011? Jag är inte så säker på det.

Medierna

I medievärlden fortsatte den digitala revolutionen med oförminskad styrka. Läsare byter vanor i allt snabbare takt. 2011 kan bli läsplattans genombrott, men jag tror det dröjer ytterligare ett par år före  konsumtion av tidning på Ipad eller liknande platta slår igenom brett. Men det kommer att hända.

Det är vad jag tror består från det exceptionella nyhetsåret 2010. Nu – full fart in i 2011!

Ondskan klarar sig själv. Det visar det fasansfulla attentatet i Stockholms julhandel med all icke önskvärd tydlighet. Därför var årets upplaga av Svenska Hjältar den viktigaste någonsin. Galan blev en motkraft som manifesterade hur goda handlingar oss människor emellan är vårt starkaste försvar.

Det kanske bara är så här: Vi behöver en kväll om året när vi får förenas i insikten om att det goda inte är självklart. Det måste göras. Historien är full av fasansfulla exempel på män som i övertygelsen om storheten i sin idé med stor dådkraft begått det onda.

Svenska Hjältar hyllar ingen stor idé. Det är ett projekt där vi använder kraften i kvällstidningens journalistik för att hitta alldeles vanliga människor som gjort alldeles ovanligt bra saker. Den journalistiken har aldrig känts så viktig som efter den gångna helgen. Det är berättelser som visar på kraften i ett öppet samhälle sammanhållet av medmänsklighet. En möjlig väg bort från de krafter som nu vill göra oss till vi och dom. Men det är en väg som kräver mod och ett val. Årets Svenska Hjältar inspirerar på olika sätt till mod att våga välja vägen mot gemenskap istället för den mot främlingskap.

Urkraften i Alexandra Andersson. Hon vaknade upp utan händer och fötter efter den mest fasansfulla av sjukdomar. Hon besegrade den och bevisade i varje steg över scenen i går att ingenting är omöjligt om du vill leva.

Beslutsamheten hos Isak Hardo. Ingen tordes göra något när en narkotikapåverkad kvinna höll på att strypa lilla Fiona på öppen gata. Isak vågade välja att inte titta bort.

Styrkan hos Sussi Janson. Hon förlorade sina döttrar i tsunamin. Sorgen kommer aldrig att lämna henne, men hon tvingar den att finnas bredvid sina döda döttrars kärlek och glädjen i sitt nya arbete på ett barnhem i Thailand.

Dådkraften hos Sanna Nerstrand. Två små flickor höll krampaktigt om varandra när de inte klarade att simma och sjönk mot döden. Sanna vägrade att låta det hända, hon kämpade genom det mörka vattnet tills hon fick upp flickorna.

Medmänskligheten hos Agneta Josefsson. Det hade varit så lätt för henne att tänka bort den där känslan i magen när hennes stamkund Karin Landin inte kom till butiken som vanligt en dag. Istället letade hon upp hennes hem och tog sig in. Där låg Karin ensam och saknad av ingen sedan tre dygn med brutet lårben. Det räddade hennes liv.

Värmen hos Bertil Johansson. Varje dag i över tjugo år har han kört 20 milen till sin gemenskap med ett gäng funktionshindrade.

Värmen i hjärtat på väg hem i vinternatten efter gårdagskvällen är av en djupt verkande typ. Vi behöver den nu.

Vi ses nästa år!

Vem och varför? Det är de två viktigaste frågorna att söka svar på just nu om självmordsbombaren i julhandeln. Så noga och exakt som möjligt.

Min mail svämmade i helgen över av människor som med likartade, hatiska formuleringar skrev en annan fråga:

Vad var det jag sa?

Det är människor som vill bekämpa eld med eld. De tänker likt terroristen. Alla måste vara lika. De som nu försöker ta politiska poäng på självmordsbombaren ställer sig på samma sida som attentatsmannen. På extremisternas sida. Och sådana finns såväl till vänster som till höger som i olika Gudars namn.

Förenade står extremisterna i kampen mot mänskligheten och det öppna samhället som livsform. Det är obehagligt. Extremism bör bekämpas, liksom rädslan för den. Rädslan riskerar både att peka ut kollektiv som skyldiga och strypa samtal om faktiska problem.

Journalistiken kan bidra genom att så noga och exakt som möjligt granska vem och varför.

Aftonbladet publicerar i dag avslöjande nummer två ur Wikileaks dokumenten. I dag handlar det om hur Sverige lurades i JAS-affären med Norge. Richard Aschbergs, Mattias Carlssons och Johannes Wahlströms reportage ger en fascinerande inblick i spelet bakom kulisserna om hur det gick till när Sverige förlorade JAS-affären med Norge till USA.

Ett mycket talande citat ur rapporten från den amerikanske ambassadören till Washington:

 ”Fortsätt att delta i alla konferenser, debatter och andra publika forum om programmet som erbjuds av JSF partnerskapet, när och var det efterfrågas, så att vi inte framstår som för självsäkra. Vi måste fortsatt agera som en hedervärd och elegant konkurrent”.

Affären är redan klar. Men utåt måste det framstå som rent spel.

Debatten om Wikileaks fortsätter parallellt med avslöjandena. I morse var jag i en debatt i Sveriges Radio med socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin. Han är mycket kritisk till medias publiceringar av Wikileaksdokumenten. Han menar att Wikileaks matar media som likt hungriga fågelungar glupskt sväljer de beten som Wikileaks håller upp.

Det är en felaktig kritik. Vi har tillgång till samtliga dokument som Wikileaks kommit över som gäller Sverige. Det handlar om ett tusental. Ur detta material tar våra reportrar fram det vi anser vara av nyhetsgvärde. Jag är som ansvarig utgivare helt och ensamt ansvarig för vad Aftonbladet publicerar. I den meningen är det ingen skillnad på Wikileaks historierna mot normal journalistik. WIkileaks är i denna mening en källa. En skillnad – som förhoppningsvis kommer att bli en journalistisk trend – är att vårt källmaterial blir helt öppet och offentligt. Det möjliggör en granskning också av Aftonbladets nyhetsvärdering.

Urban Ahlin bytte efter denna argumentation fot i sändningen och blev kritisk till att Aftonbladet och Svenska Dagbladet har tillgång till samma material och kommit överens om vem som granskar vilken del av materialet. ETt hot mot den fria pressen, enligt Ahlin.

Också det en märklig invändning. Det förekommer att medier samarbetar. Det finns inget som hindrar Svenska Dagbladet, oss eller något annat media att granska våra publiceringar. Internationellt är det också exakt så här det går till när Wikileaks släpper ett material. Senast var det de fem tidningarna New York Times, Le Monde, Der Spiegel, The Guardian och El Pais som fick tillgång till samtliga dokument. De kommer då överens om vilken tidning som går ut med vad.

Det man kan säga är att Wikileaks på ett smart sätt spelar på mediernas heta vilja att vara exklusiva. Också så ärevördiga institutioner som New York Times, Le Monde och Svenska Dagbladet är kommersiella medier. Exklusivitet är viktigt för varumärket. Men jag kan inte se på vilket sätt denna önskan om exklusivitet korrumperar en fri press. Jag skulle snarare argumentera för att det är en god förutsättning för den.

Värre är den typ av kritik från politiker som nu hörs internationellt. Uppretade politiker i USA och Kanada gör på fullt allvar uttalade som handlar om att Wikileaks frontman Julian Assange bör sökas upp och avrättas för sina publiceringar. Det är en skam att folkvalda i en demokrati kan uttala sig på det viset. Uttalanden av den typen visar om något vikten av transparens och granskning.

Skillnaden mellan offentlig politisk retorik och vad som sägs i slutna samtal är fortsatt en viktig publicistisk uppgift att granska. Aftonbladet kommer med ytterligare avslöjanden de närmsta dagarna.

Aftonbladet har som första svenska media granskat dokumenten från Wikileaks som rör Sverige. Inom de närmsta dagarna kommer vi med fler avslöjanden.

I dag publicerar vi det första avslöjandet om hur samtalen gått mellan Socialdemokraterna och USA:s regeringstjänstemän på ambassaden i Stockholm om den svenska inblandningen i kriget i Afghanistan.

Det har ett uppenbart allmänintresse för att kunna värdera trovärdigheten i Socialdemokraternas politik i Afghanistan.

Debatten är nu i full gång om Wikileaks gör rätt eller fel som offentliggör hundratusentals hemliga diplomatiska samtal. En del hävdar att världen blir mer osäker om politiker inte kan prata förtroligt med varandra. Andra menar att Wikileaks är den viktigaste utvecklingen av demokratin i modern tid.

Just nu fokuserar Aftonbladet på nyhetsarbetet. Vi kommer de närmaste dagarna att gå igenom de dokument vi fått tillgång till och utsätta dem för vanlig journalistisk nyhetsvärdering. I den meningen är Wikileaks en traditionell källa. I ett större perspektiv är naturligtvis Wikileaks verksamhet mer komplicerad.

Vad vill Wikileaks? Frågar man dem själva svarar de att transparens gör världen mer demokratisk. Det finns ett mått av idealism och ung hackerentusiasm i Wikileaks retorik.

I våras hade jag flera samtal med grundaren Julian Assange. Han ville få ett svensk utgivningsbevis och låta Wikileaks komma ut under svensk yttrandefrihetslagstiftning. Hans intresse var uppenbart:  Sverige har världens tätaste lagstiftning om meddelarfrihet och skydd av källor.

Mitt intresse var också uppenbart: Jag ville att Aftonbladet likt de stora internationella tidningarna skulle få tillgång till Wikileaks avslöjanden.

Vi kom överens om att Julian Assange skulle bli kolumnist för Aftonbladet. Det skulle garantera honom en inkomst som krävs för att kunna få uppehållstillstånd i Sverige. Vilket i sin tur är en förutsättning för att få registrera sig som ansvarig utgivare i Sverige.

Det såg ut att kunna bli starten för något intressant. Dels för Aftonbladets journalistik förstås. Men också för den debatt som varje gång kommer efter Wikileaks publiceringar:

I vems intresse agerar Wikileaks? Är Wikileaks farligt eller bra för demokratin?

Ett svenskt, personligt ansvarigt utgivarskap hade gjort Wikileaks gott som plattform för diskussionen kring de frågorna.

Sedan kom sexanklagelserna mot Assange. Vi avbröt samarbetet i väntan på utredning. Någon klarhet har vi ännu inte fått. Istället bjöd den svenska åklagarmyndigheten på en fars. Migrationsverket avslog Assange ansökan om uppehållstillstånd. Motiveringen var byråkratiskt tänkbara. Ansökan var gjord i Sverige och kunde därför inte beviljas.

Under tiden fortsätter Wikileaks att provocera världsordningen.

Hundratusentals dokument om kriget i Afghanistan och Irak har offentliggjorts. De publiceringarna har haft ett credo som gjort dem i stort sett omöjliga att ifrågasätta, annat än i teorin.

Det är få som på allvar menar att sekretess om civila offer i krig och brott mot mänskliga rättigheter ska vara starkare än yttrandefriheten. Istället har det vanliga argumentet mot Wikileaks varit att publiceringarna kan skada tredje part, såsom civila uppgiftslämnare till amerikanska underrättelsetjänsten. Men hittills har belackarna inte lyckats bevisa att någon enskild civil farit illa av publiceringarna.

Den nu aktuella publiceringen av hemliga diplomatiska rapporter är något annorlunda. Wikileaks har tillgång till 251 287 rapporter från 274 amerikanska ambassader. I det finns självklart hur mycket som helst av nyhetsvärde. Men det är inte lika självklart att ett offentliggörande av helheten bäst tjänar allmänhetens intresse.

Utrikesminister Carl Bildt gick i går ut i ett skickligt orkestrerat försvar för hemlig diplomati som verktyg för världsfred med Koreakrisen som färskt exempel. Hans attack var inte utan poänger men förbisåg det faktum att Wikileaks hittills bara offentliggjort en liten del av dokumenten. I Aftonbladets överenskommelse med Wikileaks ingår att vi meddelar vilka dokument vi använder så att de kan laddas upp i samband med publicering. Om det också varit fallet med New York Times, The Guardian, Der Spiegel, Le Monde och El Paìs som var de tidningar som först fick tillgång till materialet vet jag inte. Men det förefaller så.

Det tyder i så fall på att Wikileaks denna gång vill använda professionella media och dess ansvariga utgivare för att värdera materialet.

Är det bara mediestrategi för att få full effekt? Eller är det uttryck för en tvekan om det gynnar mänskligheten att göra världspolitikens förtroliga samtal offentliga utan journalistisk värdering? Visst hade man velat höra en ansvarig utgivare från Wikileaks ge ett svar?

Aftonbladet är Sveriges största dagstidning – oavsett i vilken form vi kommer ut.

När nu den hett uppsnackade Ipaden kommer till Sverige fortsätter vi Aftonbladets utveckling av utgivningen.

Denna gång kommer du som läsare att bjudas in och påverka hur du vill ha din tidning på Ipaden.

Men låt oss ta det från början. Det var en gång…

 …den 6 december 1830. Alltså nästan på dagen 180 år sedan. Lars-Johan Hierta gav ut det första numret av Aftonbladet. Det blev starten för den fria pressen i Sverige.

Innovation var ledordet redan från dag ett för Aftonbladet. Yttrandefrihet och frihandel var hjärtefrågor, liksom att driva med ”sängkammarväldet” kring Karl XIV Johan för att kritisera statsskicket monarki.

Distributionen anpassades så att de senaste nyheterna från diligenserna i Europa kom med i Aftonbladet. Lars-Johan Hierta investerade i moderna snällpressar som gav Aftonbladet en första upplaga på för den tiden svindlande 3 000 exemplar.

Det låg alltså djupt i Aftonbladets historia att förstå vad som hände på 1990-talet när distributionen av nyheter blev digital. När andra tidningshus fastnade i existentiella funderingar om att vara eller icke vara på nätet följde vi vår ledstjärna innovation och lanserade aftonbladet.se 1994.

Det har gett Aftonbladet en nästan världsunik position i digitala medier. I dag har Aftonbladet totalt över 2,6 miljoner läsare varje dag i våra olika utgåvor. Vi är Sveriges största tidning i pappersform såväl som digitalt. Vi är den enda svenska dagstidningen som har fler läsare i digitala utgåvor än i print.

Och… ja, du vet, så där kan vi skryta på tills du tröttnar. Så låt oss släppa sifferövningen och istället kolla vad Ipaden betyder för dig som läsare av Aftonbladet.

Vi tror att det betyder ökad valfrihet. Vi kommer därför att erbjuda dig att köpa bara Sportbladet om du vill, eller bara Aftonbladets nyhetstidning om du vill. Eller bara bilagan utan något annat, om du vill. Självklart kommer du få ett bättre pris om du vill köpa allt på det sätt du gör i kassan eller kiosken i dag.

Kanske vill du ha ditt Aftonbladet på något helt nytt sätt som vi inte kunnat förutse. Då får vi göra om och göra rätt.

Men till en början kommer Aftonbladet i Ipaden att se ut som en tidning. När du pekar på en artikel så flödar innehållet om för att passa Ipaden. Extra bilder, rörliga tv-klipp kommer att komplettera och höja läsuppelvelsen av tidningen. Och en enkel tumrörelse bort ligger de senaste uppdateringarna online i skönt läsläge, eller möjligheten att kommentera och prata med andra läsare.

Om det är något vår höga utvecklingstakt i digitala medier har lärt oss är det att närheten till er läsare ökar.

Vi har dragit en del slutsatser av det i hur vi kommer att lansera Aftonbladets olika produkter på Ipad. Vi kommer därför att i samråd med er läsare ta steget ut på denna nya spännande plattform.

De första läsarna får redan i morgon smygläsa vår första tidning ut – Sportbladet. En grupp av trogna Sportbladetläsare kommer att få en Ipad av oss och bjudas in till en Facebookgrupp där de får direkt kontakt med vårt utvecklingsteam.

Inom de närmsta dagarna blir Sportbladet i Ipad tillgänglig för alla. Därefter kommer vi att släppa Aftonbladets nyhetstidning, därefter bilagan Klick! beroende på er respons går vi sedan vidare.

Skjutningarna har hållit Malmö i skräck i flera veckor. En kvinna har skjutits till döds. Samtliga överlevande offer är skjutna på allmän plats. De har alla invandrarbakgrund. Den misstänkte har gått under benämningen den nye lasermannen i Aftonbladet och en del andra tidningar.

Grunden för den benämningen är ett jobb vi gjorde tillsammans med en av Sveriges mest erfarna polisutredare, den i dag pensionerade Jan Olsson, som arbetat med gärningsmannaprofiler. Det visade att tillvägagångssättet bar en del likheter med lasermannen från 90-talet.

I dag blir den misstänkte nye lasermannen Peter Mangs i Aftonbladet. Så heter den man som nu är häktad på sannolika skäl misstänkt för malmöskjutningarna. Detta är bakgrunden till mitt beslut att namnge den misstänkte, trots att han nekar till anklagelserna och att det ännu är tidigt i utredningen:

• Allmänintresset kring skjutningarna i Malmö är exceptionellt stark. Brottens allvarlighet, mord och mordförsök, liksom upprepandet och att offren är slumpmässigt utvald allmänhet skapar detta allmänintresse.

• Under förkvällen i dag fick vi egna uppgifter om den tekniska bevisning som efter en provskjutning binder kulor från minst en skjutning till Peter Mangs vapen.

• Vi fick också bekräftat att vapnet beslagtogs vid en husrannsakan i Peter Mangs hem. Detta ger en stark teknisk koppling mellan i vart fall ett av dåden och Peter Mangs. Men det gör honom naturligtvis inte skyldig. Det är viktigt att komma ihåg.

• Vid lunchtid i dag häktades Peter Mangs på sannolika skäl misstänkt för mord och fem mordförsök. Sannolika skäl är den högre misstankegraden och betyder att domstolen vid en objektiv bedömning funnit misstankarna berättigade. Vi har alltså domstolens första värdering av bevisen, även om utredningen är i ett mycket tidigt skede ännu.

• Polisen gick på en presskonferens i dag också ut och berättade att misstankarna mot Peter Mangs stärkts.

Viktigt för mitt beslut har också varit två tidigare utslag i Pressens Opinionsnämnd (POn) om Hagamannen. Kvällstidningarna Expressen och GT publicerade båda namn och bild på Hagamannen redan vid dagen för gripandet. Inga bevis var vid den tidpunkten kända.

GT anmäldes bara av Hagamannens anhöriga. GT fälldes för att ha brutit mot god publicistisk sed för att ha publicerat bild på Hagamannens hus och uppgiften om att han hade två minderåriga barn. GT vållade därmed de anhöriga en oförsvarlig publicitetsskada.

Tidningen Expressen anmäldes både av Hagamannen och hans familj. Expressen fälldes också på anmälan från de anhöriga. Men Expressen friades för att ha publicerat Hagamannen med namn och bild i ett så tidigt skede. Allmänintresset kring hans identitet ansågs så stark mot bakgrund av de allvarliga brotten. Mycket relevant i det nu aktuella fallet i friandet av Expressen är också att Pressens Opinionsnämnd skriver:

”Nämnden finner till skillnad mot PO inte anledning att värdera publiceringens betydelse i förhållande till brottsutredningen.”

Pressens opinionsnämnd slår där fast att det inte är ett brott mot de pressetiska reglerna att publicera även uppgifter som kan komma att försvåra polisens utredning.

Detta blev ett uppmärksammat och enligt mig ett mycket normgivande pressetiskt fall. Om Pressens opinionsnämnd hade menat det som inte sällan hävdas i debatten, att ingen identitet bör publiceras före dom borde givetvis också Expressens publicering fällts med den motiveringen. Så skedde inte. Istället ansågs det förenligt med god publicistisk sed att publicera namn och bild på en misstänkt gärningsman till och med före häktningen.

Det finns ur publicistisk synvinkel väsentliga likheter mellan Hagamannen och den nya Lasermannen. Det är brott av en enskild på allmän plats som riktas mot en utvald grupp medborgare och sätter ett helt samhälle under hot. Allmänintresset kring Peter Mangs identitet är således stark, även så här tidigt i utredningen. Vi har dessutom något mer kännedom om bevisningen än i fallet Hagamannen vid tiden för gripandet.

Slutligen spelar det också roll för min bedömning att Peter Mangs inte har några barn och inte är gift eller sambo. Den ostridiga publicitetsskadan han drabbas av drabbar i huvudsak honom själv. Vi orsakar inte några barn, fru eller sambo någon publicitetsskada såsom GT gjorde.

Ett problem som kom upp i en artikel i Dagens Nyheter är att ”medias” namnpubliceringar försvårar polisutredningen. Det är ett relevant problem, även om det enligt Pressens Opinionsnämnd i fallet Hagamannen v.s Expressen konstateras att det är förenligt med god publicistisk sed att publicera uppgifter som kan försvåra en utredning.

För Aftonbladets del i just detta fall är dock störandet av utredningen inte relevant av två skäl. Dels var Peter Mangs identitet redan spridd i en rad stora nätforum redan under måndagen. Dels publicerade Expressen hans namn och bild i går.

De allt fler och allt större nätforumens publiceringar av misstänktas identitet gör kravet på återhållsamhet med uppgifter av hänsyn till utredningen alltmer obsolet. Det förminskar dock inte det faktiska problemet för polisen. Dagens medielandskap är fyllt av oansvariga utgivare av typen Politiskt inkorrekt och Flashback. Deras verksamhet regleras varken av lag eller pressetiska regler. Dessa oansvariga och anonyma utgivare har satt i system att ”hänga ut” misstänkta brottslingar.

I dag släpps boken som hela Sverige nu pratar om.

Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken.

Det är en skandalbok av tre journalister med ett seriöst anslag som går längre än någon gjort tidigare. Journalisterna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer skildrar en människa som vill vara någon annanstans än på Sveriges tron. Och en kung som påstås ha haft älskarinnor och festar i slutna sällskap i tveksamma miljöer.

Mycket av det som påstås i boken är rykten som gått i många år, men som inte gått att kontrollera. Annat är nytt.

Är det sant?

Det kan vi inte veta. Men de tre journalisterna och deras förläggare står för uppgifterna och säger att de välkomnar en förtalsrättegång för att reda ut den saken.

Är det relevant?

Ja, boken har redan före den kommit ut startat en debatt i Sveriges samtliga stora medier. Monarkin är ett personfixerat statsskick där ämbetet ärvs. Det är relevant att ge allmänheten kännedom. Inte bara om att Sveriges statschef anklagas i en ny bok, utan även för vad. Därför har Aftonbladet publicerat ett antal påståenden ur boken, gett perspektiv på dem via kunniga skribenter och börjat granska påståendena i boken.

Det är ett viktigt nyhetsarbete att nu granska boken som är föremål för debatt. Det journalistiska arbetet bör inte stanna vid att bara debattera lämpligheten i utgivandet av boken, utan att också granska dess påståenden. En vanlig metod från vissa medier i den här typen av historier är att använda sig av kvällstidningsförakt som metod. Man bjuder in vältaliga gäster som förfasar sig. Det blir en fasad för att få  publicera och diskutera de frågor som engagerar, men som man av olika anledningar anser sig för fin för att beblanda sig med.

Om kungens liv och leverne utanför de officiella uppdragen anses vara intressant – var god granska vad som nu påstås i den omdebatterade boken. Eller knip igen. Det är ett fullt respektabelt alternativ. Men det kan ju inte vara något att debattera att det kommit ut en bok, om man anser att innehållet i den saknar nyhetsvärde.

Hur långt vi kan gå i denna granskning bör som vanligt styras av pressetiska regler och Sveriges lagar om förtal.

Aftonbladet följer nu som första svenska tidning internationella exempel och börjar mäta digital upplaga. Aftonbladet är överens med Tidningsstatistik AB om ett nytt, framtidssäkrat sätt att mäta upplaga för en dagstidning. Det nya mätsystemet är helt transparent och redovisar för annonsmarknaden fullt betald upplaga, rabatterad kampanjupplaga och digital upplaga.  

TS kommer från och med nästa vecka att börja provrevidera Aftonbladet enligt den nya modellen. Målet är att TS Mediekommitté ska ha godkänt det nya regelverket så att vi kan börja revidera skarpt från och med årsskiftet.   Detta är ett viktigt steg in i framtiden enligt mig och Aftonbladets vd Anna Settman.

–  Annonsörerna vill ha transparens och mer detaljerad information om våra produkter och läsare, den nya mätningen är ett stort steg i den riktningen, säger Anna Settman i ett pressmeddelande som gick ut i morse.

Så vad är det vi i samarbete med TS gjort? Vi har utgått från internationell praxis som i Tyskland, Spanien, Frankrike, Finland, Australien och Danmark där man inte in klumpar ihop digital upplaga med papperstidningar som görs i svensk upplagemätning i dag. I Holland har man kommit ett steg vidare och mäter digital upplaga och printupplaga på ett mycket likartat sätt som TS nu kommer att göra med Aftonbladet. Det nya systemet kommer att vara helt transparent och redovisa i tur och ordning:

• Fullt betalda tidningar. Tidningar sålda till 100 procent av priset.

• Kampanjexemplar. Tidningar sålda med någon form av rabatt.

• Digital upplaga. Digitala prenumerationer och digitalt nedladdningsbara editioner av tidningen.

De gamla upplagemätningarna blandar ihop alla dessa tre kategorier. Syftet är att dölja hur upplagan är byggd för att låtsas som att den sålda pappersupplagan är större än vad den är. Orsaken är att störst hittills definierats som den som har högst pappersupplaga. Vi menar att det är ett helt förlegat sätt att driva en dagstidning på 2010.

Störst är den som har flest läsare. Mest lönsam är den som hittar de bästa affärsmodellerna. Så ser vår spelplan ut sedan flera år.

Det är en gammal sanning att man gör det man mäts på. Alltså är det viktigt hur man mäter och alltså är det hög tid att den svenska tidningsbranschen får mått som stimulerar en utveckling som fokuserar på läsarnas förändrade vanor. Tidningar har i dag den trubbigaste mätmetoden av alla medier. Genom att mäta sig med den nya metoden får säljarna ett nytt starkt argument i slaget om mediepengarna.

Aftonbladet är den tidning som kommit längst i tidningsbranschens strukturomvandling från print till digitalt. Vi har i dag nästan en miljon fler läsare i våra digitala utgåvor jämfört med i print. Webben är för oss en stark räckviddsaffär och vi är den enda svenska dagstidning som jobbar med att utveckla betalmodeller för digitalt innehåll.

– Aftonbladet är redan i framtiden. Vi har flest läsare digitalt. Vi har flera månader i år då vi har större eller likvärdiga annonsintäkter från digitala kanaler än från papperstidningen, säger Anna Settman.  

Den intäktsfördelningen är sannolikt unik i världen för en dagstidning och det viktigaste skälet till att Aftonbladet med stor sannolikhet kommer att vara Sveriges mest lönsamma dagstidning 2010.

Om några veckor beräknas iPaden lanseras i Sverige. De flesta svenska dagstidningar står rustade föra att gå ombord på en ny spännande digital plattform och hoppas kunna ta betalt. Men hur ska våra annonskunder få ett mått på hur läsarna använder oss i iPaden? Enligt dagens mätsystem för dagstidningar kommer sannolikt en iPad edition att se ut som en såld papperstidning. Vi tror inte att någon är betjänt av det. Därför börjar vi från och med nästa vecka att jobba med att mäta våra iPad-produkter och digitala abonnemang som digital upplaga och provrevidera den hos TS.

Papperstidningen är fortsatt oerhört viktig för oss och vi kommer att satsa mycket för att utveckla den. Men den bör utvecklas i innehåll och form mot de behov som gör att läsaren verkligen vill ha en papperstidning. Det är i dag en alldeles för dyr distributionsform för att maximera i volym och en för långsam produkt för att passa till traditionell nyhetsförmedling. Om detta är de flesta bedömare ense. Ändå mäter vi svenska tidningar som om det fortfarande vore 1900-tal.

De flesta är också ense om att en mycket viktig del av tidningarnas framtid ligger i utveckling av digitala kanaler. Institutet för reklammätningar (IRM) förutspår till exempel att reklaminvesteringarna i digitala kanaler kommer att överstiga investeringar i print omkring 2014. Det beror främst på den snabba tillväxten av läsare i mobila plattformar. Aftonbladet har i dag 450 000 unika läsare i mobilen varje vecka.

Vi är mycket glada för att vi efter många och långa diskussioner med TS ledning nått en samsyn i hur en framtidssäker mätmetod för upplaga bör utformas. Aftonbladet kommer också att låta TS skicka ut ett kanalintyg med samtliga reviderade räckvidds-, trafik- och upplagemått till branschen. Vi skippar den gamla ordningen att informationen kommer till våra kunder oregelbundet och olika stort beroende på vad siffrorna säger.

–     Kanalintyget och den nya mätningen kommer att göra oss till Sveriges mest transparenta dagstidning och ger annonsörer mer information om oss, vilket vi vet att de efterfrågar, säger Anna Settman.

Vi hoppas nu att fler tidningar kommer att ansluta till den nya mätmetoden när den är utprovad och klar till årsskiftet. Det vore önskvärt om Expressen, GT och Kvällsposten också kom ombord på detta transparenta system så att kvällstidningskategorin kan mätas på samma sätt. Utvecklingen av kategorin gynnas av konkurrensen. Den blir tydligast i ett öppet och transparent mätsystem.