När det är dags att laga julkalkonen följer jag helst Nigella Lawson.

Då börjar man i dag.

Nu har jag lagt den 6 kilo tunga kalkonen i en marinad. Precis som Nigella föreskriver.

Den ser ut så här:

6 liter vatten

250 gram Maldon flingsalt

3 matskedar svartpepparkorn

1 kryddbukett med persilja, lagerblad, timjan

1 kanelstång

1 matsked kumminfrön

4 kryddnejlikor

2 matskedar kryddpepparkorn

2 matskedar gula senapskorn

2 1/2 dl farinsocker

2 gula lökar, delade i bitar

6 cm färsk ingefära, delad i bitar

4 stjärnanis

1 apelsin i klyftor

4 matskedar lönnsirap

4 matskedar honung

Jag har gjort det här många gånger och det blir väldigt lyckat. Receptet finns i Nigellas bok ”Fest”.  Nu marinerar kalkonen till på juldagen.

Återkommer.

Berlin är den filmfestival som har bäst urval av mat för filmvänner.

I synnerhet filmvänner som har bråttom.

Dessutom är det mycket billigare än både Cannes och Venedig, två av jordens minst prisvärda turistfällor när man ska äta.

Men i Berlin finns bra krogar och billiga krogar och alla sorters kök. I den stora gallerian bredvid filmfestivalens hjärta finns ett brett utbud av mat som går fort att äta.

En favorit för den som vill äta på väg mellan en intervju och en filmvisning är det tyskarna så poetiskt kallar Schinkenkrustenbraten.

Man blir mätt nästan bara av att säga det.

Man får en tre centimeter tjock bit skinka av julskinkasort. Den ligger i en bit fransbröd. Skinkan har sällskap av knaperstekt fläsksvål.

Mycket tyskt. Ingen gourmet-mat, men lite roligare gå-och-äta-mat än korv med bröd.

SSkinka, korvar och pannbiffar väntar på lunchrusningen.

Det tyska köket känns som det minst vegetariska i världen.

Många grisar går åt när det ska lagas mat här. Allt används. Portionerna är stora.

Fläsk och fläsk och fläsk.

För många som återvänder till Berlin hör det till att starta besöket med Eisbein. Det ska vara en väldigt stor bit fläsklägg, med benet kvar, serverat med surkål och potatis.

För andra kan det mätta bara att titta på.

Här kommer så på allmän begäran listan över de bästa kopparna just nu.

1. Bruce Springsteen-muggarna

Fick jag av min son i julklapp. Tjocka och i perfekt storlek. Den ena har omslaget från Born to run, den andra Springsteen på motorcykel. Den idealiska koppen för att starta dagen med något varmt och uppvaknande.

2. Kimchi-museet i Seoul

Det finns museer om det mesta här i världen. Ett av de mer minnesvärda är den sydkoreanska hyllningen till syrade grönsaker av alla de slag. Muggen jag köpte där är ett fin souvenir. Liksom Springsteen-kopparna är den helt vit på insidan. Bra för tedrickare.

3. Kerstin Tillberg

Vi såg designerns koppar första gången på den härliga krogen Rut på Skäret vid skånska Skälderviken. De små kaffekopparna är finfina, men jag är säskilt förtjust i de gigantiska temuggarna. Alldeles rätt när man behöver en stor engelsk varm frukost på helgerna. Ägg, bacon, bakade bönor, stekta grönsaker och ugnspotatis – och så en rejäl balja te. Kerstin Tillberg håller till i Mölle och har butik på nätet.

I alla år har man hört talas om Coca Colas mystiska recept och vilken industrihemlighet det är. Få vet vilka ingredienserna i läsken är. Formeln sprids under största sekretess till alla världens länder.

Men det kan ju inte vara exakt samma recept.

Varje gång man dricker Cola i USA slås man av samma sak. Den smakar mer kanel där.

Kanel. Är det hemligheten?

16.18. Det minst viktiga här verkar vara maten. Det finns två typer av gäster som inte äter. Nominerade stjärnor som är för nervösa att äta. Folk som vill titta på nominerade stjärnor. Men jag sitter här och äter som en duktig liten svensk medan Hollywood vandrar omkring och rätt många står och stirrar. Nu gick George Lucas förbi mig. Alexander Skarsgård och hans vampyrgäng. David Duchovny och hans häftiga fru Tea. Där kommer Sophia Loren och Morgan Freeman. Harrison Ford och Calista Flockhart.

Jag äter min efterrätt som en duktig skolpojke.

I Kalifornien har de flera hamburgerkedjor som är bättre än de där namnen som finns spridda över hela världen. Carls Junior är trevlig, men min favorit är In-N-out som funnits sedan 1948. De håller sig till klassikerna och har bara tre sorter att välja. Hamburgare, chesseburgare och double-double, som har dubbel biff och dubbel ost. Man beställer tillbehören, lök, tomater, sallad, och varje burgare görs speciellt åt kunden. Så man får vänta några minuter när man betalt. 

De är värda att vänta på.

När man sett James Taylor laga Pecan pie på YouTube vill man förstås baka en själv.

Det här är ett pålitligt recept.

Det är sött så tänderna skriker. Serveras gärna med vispad grädde och New Orleans-musik.

PECAN PIE (eller Valnöt)

Först en pajdeg som görs på

150 gram smör

3 dl vetemjöl

1 matsked vatten

Blanda ihop degen och tryck ut den i en form med löstagbar botten. Ställ den sedan i kylskåp en 15 – 30 minuter.

Blanda sedan pajfyllningen:

3 ägg

1 dl socker

1 dl sirap

1 dl smält smör

2 – 3 dl pekannötter eller valnötter, grovhackade.

Häll fyllningen i pajskalet och grädda i 175 grader i 50 – 60 minuter.

När man blir äldre, och det blir man, är det roligare med traditioner. Inte bara de där årliga, som jul och nyår, utan de mer vardagliga. Som att äta samma mat samma veckodagar. Ärtsoppa på torsdagar är en svensk klassiker. Här i våra kvarter i shoppingggallerian är det till exempel alltid raggmunk med fläsk på tisdagar. En utmärkt tradition.

I dag är det tisdag. Nu har jag fått veckans dos. 

Knaperstekt fläsk.

Jag vet att min kollega Gossen sitter där borta i Thailand och läppjar på något kallt och tittar grubblande ut över stranden. Och plötsligt slår det honom… det är tisdag. Han missar raggmunken.

Och han drabbas av samma vemodiga hemlängtan som den där sjömannen i Harry Brandelius ”han hade seglat för om masten”.

Gårdagens meny fick ett varmt mottagande.

Inte minst desserten som passar den här typen av gäster väldigt väl. I de här kretsarna är drinken Frozen Margaraita känd som en frusen rackare, och det har blivit flera sådana under olika New York-resor.

Det geniala med gårdagens dessert är att det är en paj som bygger på samma ingredienser.

Receptet var publicerat i Allt om mat för tio år sedan.

Först gör man en pajbotten. Kör 200 gram digestivekex i en mixer och blandar det med 100 gram smält smör.

Gör som en botten i en pajform och grädda i 200 grader i 10 minuter. Låt svalna.

Sedan gör man fyllningen:

3 lime

1/2 dl Tequila

1/2 dl Cointreau

1 burk söt kondenserad mjölk, ca 397 gram brukar de vara på.

3 dl vispgrädde.

Riv skalet på 1 lime och pressa alla tre så att det blir 1 dl limejuice. Blanda med Tequila. Cointreau och kondenserad mjölk.

Víspa grädden och blanda ner den också.

Ställ in i frysen. Klar efter några timmar, men ställ den i kylskåp en halvtimme före serveringen.