De rödgröna tar tåget till Norrköping med klimatnyheter. Alliansen åker till Stockholmsförorten Rissne. På äldreboendet Solskiftet (där farmors cigarettetui en gång i tiden gömdes i köksskåpet för att inte hela stället skulle brinna ner) bryter Reinfeldt sitt präktiga löfte från Almedalen och lovar visst sänkt skatt nästa år, för pensionärerna.

I Östergötland säger Mona Sahlin att ”skillnaden är väldigt tydlig” fast alliansen nu vill sänka pensionärsskatten lika mycket som de rödgröna 2011. Mona Sahlin vill helt radera skatteklyftan mellan lön och pension, det lovar inte Reinfeldt men säger att klyftan saknar egenvärde. ”Vi vill hålla ihop Sverige”, säger Reinfeldt och låter nästan som en sosse.

I radioapparater över hela landet vill inte Thomas Bodström utsättas för frivilligt drogtest när han förstår att det betyder att kissa inför okänd kvinna på toalett. Dessutom har han en svettig skjorta.

”Märklig nyhetsvärdering”, tycker Bodström. Jätteroligt tycker alla vi andra fast vi säkert hade reagerat likadant.

Tidig morgon partiledarutfrågas Peter Eriksson i samma radio och tyckarna hör ett förhandlingsvilligt språkrör, en illvillig politisk chefredaktör tolkar allt som en vink åt alliansens håll – in worst case scenario.

Jag kollar in valstugor och provåker Stockholms nya spårvagn (fast jag är alldeles för gravid). Det står SS på konduktörens uniform och när vi passerar Norrmalmstorg talar Jan Björklund till nazismens och kommunismens offer.

I en valstuga vill en miljöpartist se fler clowner på äldreboenden och Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson springer fem kilometer i Hagaparken.

En dag i valrörelsen del 1 kan läsas här.