Nu har det förvisso precis varit Berlin Fashion Week och stan har drällt av väldressade snyggisar, men alltså – det är inget vi vanliga dödliga här borta i Friedrichshain märkt. Åtminstone inte vi som befinner oss i kategorin småbarnsmorsor med framför-datorn-jobb och cirka fem minuter göra-sig-i-ordning-tid på morgnarna.

Men, alla bloggtexter och nyhetsbrev om modeveckans coola partyn och unga, heta designers har ändå påmint mig lite om hur det var, back in the days. I mitt Stockholmsliv.

Jag har aldrig varit någon fashionista, men jisses vad många morgnar jag stått framför garderoben och desperat rivit bland kläderna med samma tanke på repeat i skallen: JAG HAR INGET ATT HA PÅ MIG!

Men nu ska ni höra – det här har inte hänt en enda gång sedan jag flyttade till Berlin.

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske lämnade jag fåfängan i Sverige, kanske har jag bara blivit äldre och mer obrydd. Eller så är kulturen i Berlin helt enkelt inte lika ängsligt snyggfokuserad som den är i Stockholm. En kombination, förmodligen, men jag tror mest på det senare.

Berlin må vara i framkant när det gäller mycket, men känd för sina välklädda invånare är stan knappast. Här gäller det snarare att inte klä upp sig alls om man vill komma in på balla nattklubben och skjorta på killar till vardags? Snobbigt! I alla fall här där jag bor, i den tidigare ganska ruffa, men numera hippa, stadsdelen Friedrichshain.

Och jag älskar det. Jag tycker att det är skönt att alla inte är så jäkla snygga hela tiden. Att det inte är ett dugg konstigt att ha samma tröja varje dag, att dra på sig en noppig mössa utan att bry sig det minsta, att skippa sminket och aldrig ha ångest över att jag inte har något att ha på mig. Ja, om jag inte ska på något galej i Sverige förstås.

Det är kort sagt härligt att bo i en stad där jag kan skita i att vara fin när jag inte känner för det – utan att för den sakens skull känna mig som en sunkig outsider.

Vad säger du? Blir du snyggstressad där du bor? Mer om vad som gäller i klädväg när man ska gå ut i Berlin kan du läsa i det här inlägget.

Sökmotorer och betygsättarsidor i all ära – när det finns så bisarrt många hotell att välja mellan kan det ändå kännas närapå omöjligt att hitta det mest prisvärda, charmiga och personliga hotellet.

Ingen panik hörni, jag ska hjälpa er! Här har ni fem ställen i Berlin, som alla erbjuder det lilla extra utan att kosta skjortan. För vem vill, egentligen, bo på ett tråkigt kedjehotell?
Hüttenpalast. Fabriken som byggdes om till ett hotell, med båda vanliga rum och, varför inte liksom, husvagnar och campingstugor.  Sommarkänsla året runt, sådant gillar vi!

Plus one Berlin. Jag älskar det här konceptet! Här kan du i samma veva som du bokar en lägenhet även köpa dig några timmar med en äkta Berlinbo som ger dig sina bästa insidertips.

Pension 11. Himmel – vandrarhemmet som ligger på elfte våningen i ett av mångmiljonprogramshusen i förorten Marzahn. Förvänta dig ingen lyx, men väl ett boende du kommer minnas om tio år.

Ostel – gör en tidsresa tillbaka till DDR-tiden och få en känsla för hur det var att leva här då. Tips! Åk även till fängelset i Hohenschönhausen, besök DDR-museet och Stasis högkvarter.

Michelberger Hotel– prisvärt, hippt och himla trevligt! Dessutom serverar restaurangen som hör till bara ekomat. Like, like.

Jag har varit med om så mycket i den här staden som jag inte tror att jag skulle kunna ha upplevt någon annanstans. Berlin är så fantastiskt rik på bisarra, ekivoka, roliga, knasiga, ibland dekadenta, ibland smaklösa men alldeles underbara saker. Att bli överraskad tillhör vardagen, det är det som gör den här staden så förbaskat spännande att leva i. Här är några av mina tappa-hakan-upplevelser i Berlin.

1. Kanske lite väl givet, men jag kan inte låta bli att ha med Berghain på listan. Europas, kanske världens, bästa, ballaste och mest bisarra klubb. Bara huset, ett gammalt kraftverk, är en upplevelse i sig. Kön är lång och det finns alltid en risk att inte komma in – ett knep brukar vara se oberörd ut och inte prata något annat språk än tyska. Är du inte haj på deutsch, var bara tyst.

2. Utomhuskareoken i Mauerpark på sommarsöndagar. Flera tusen åhörare och vem som helst får sjunga. Lika underhållande varje gång och stämningen är fantastisk.

3. Spreepark. Det övergivna tivolit i Treptower park. Men ni hör ju. Ett övergivet tivoli! Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Har skrivit om det tidigare här, och här.

4. Att berlinarna pudrar curry på sin varmkorv med ketchup. Och nej, det är inte gott. Men ganska fascinerande. Här har ni ett helt museum om den märkliga kombinationen.

5. Alla som promenerar runt med en öl i handen. Klockan tio på morgonen. En tysk bekant förklarade fenomenet med de här orden: ”Öl i det här landet är ingen partydryck, det är mat”.

Har du upplevt något i Berlin som fick dig att tappa hakan?

Det är väldigt naket här i Berlin. Överallt näckas det! Nåväl, det där var en överdrift, men det är i alla fall bra mycket mer nude style här än vad jag någonsin varit med om i Sverige (vilket jag ständigt får förklara för förvirrade tyskar som verkar tro att vi svenskar knappt gör något annat än att helt ohämmat klä av och slänga oss i småländska skogstjärnar, alternativt vältra oss i snön om vintrarna). Berlinare är sannerligen inte blyga av sig.

Några exempel:
I bastun. Alltså sambastun, vilken är den vanligaste varianten här. Glöm handdukar över känsliga delar av kroppen och skylande sittställningar. Oh no, här spretas det! Det är bröst som guppar och snoppar som hänger ner för bastubänkens kant. Jajemen.

Sedan har vi alla nudisthörn i parker och på badplatser. Bli inte förvånade om ni plötsligt stöter på några nakna solbadare under söndagspromenaden i Volkspark Friedrichshain. FKK (freikörperkultur, ”frikroppskultur”) är stort här. Här har ni förresten en lista på alla nudistområden i och omkring stan.

Nakenevenemangen ska vi förstås inte glömma. Nakencykling, världsmästerskapet i nakensnowboardåkning (förvisso inte i Berlin, men ändå, i Tyskland) och så alla spontana nakendanser på klubbar där det är helt okej att, bokstavligen, dansa hud mot hud.

Ett fint spa, där det näckas hej vilt utan att det är ett nudistställe, är Liquidrom. Där finns massor av bastuar och, bäst av allt, en megastor floatingpool. (Obs! Det är bara i bastuarna och duscharna det näckas, i floatingpoolen är det badkläder som gäller.)

Hur känner du? Skulle du vara okej med att, som på Liquidrom, bada bastu och duscha ihop med främlingar av det motsatta könet?

I dag tog jag en sväng förbi de nordiska ambassaderna i Tiergarten. Det var dags att hämta ut mitt nya pass och precis som alla andra gånger jag varit där slogs jag av hur vackra byggnaderna är. Hela komplexet är byggt med inspiration från naturen vi har där uppe i norr och jag älskar blandningen av de olika materialen – kalksten, björk och granit. Bland andra. Alla sex husen binds samman av ett kopparband, som gör att de utifrån sett ser ut som ett enda hus. Bandet är där för att symbolisera att de nordiska länderna har mycket gemensamt.

Ambassaderna är helt klart en sevärdhet för den som är intresserad av arkitektur. Ganska ofta finns det en utställning med nordisk konst att titta på också, i ländernas gemensamma lokaler i Fellshuset. Just nu och fram till den 7 mars pågår en utställning med unga finska konstnärer.

Jag ligger pinsamt efter på museifronten här i Berlin. Skyller på små barn som ej är kompatibla med glasmontrar och tusenåriga keramikvaser. Men jag börjar komma ifatt och kunde senast igår bocka av en av de mest klassiska sevärdheterna i hela landet. Tysklands snyggo nummer ett, dejligaste donnan i Deutschland.

Nej, jag tänker inte på Claudia Schiffer eller Heidi Klum nu. Vi snackar Nefertiti. Den 3400 år gamla bysten av drottningen av Egypten, hustrun till farao Amenhotep IV.

Nefertiti föddes kring 1380 f.kr. och beskrivs som en av de mest kända egyptiska kungligheterna. Bysten av henne upptäcktes av den tyske arkeologen Ludwig Borchhardt 1912 och hamnade därför i Berlin, men på senare år har Egypten bett om att få tillbaka den. Än så länge har det blivit nej från Tyskland och skönheten står kvar på Neues Museum på Museum Insel i centrala Berlin.

Hon är verkligen magiskt vacker. Få-tårar-i-ögonen-vacker. Att bysten är så oförstörd är mäktigt att se och inte gör det något att huset där hon är placerad är en av de tjusigaste byggnader jag varit i. Fantastiskt fint renoverad.

Det var inte riktigt meningen, men utan att ha vetat om det hade vi visst bokat ett av de porrigaste rummen på hela hotellet. Spegel i taket, liksom! High five på den! Sedan att maken, som precis kommit hem från jobb på andra sidan jorden och hade en hel del sömn att ta igen, la sig framstupa och somnade på två röda… Jaja. Livet.

Ändå. Helgens övernattning på Propeller City Island Lodge var fantastiskt. Hotellet är bland det häftigaste jag varit med om och jag får svindel när jag tänker på hur många timmars jobb Lars Stroeschen, konstnären bakom projektet, lagt ner på det. Det finns en tanke bakom allt – varenda kvadratmeter, möblerna, taket, golvet, sängkläderna, ljuset, ljudet, färgerna. Allt!

Vi bodde i det blå rummet, och det kändes verkligen som att befinna sig i ett akvarium. Färgerna går i blått och silver, det sitter speglar både runt, framför och ovanför sängen och ur högtalarna strömmar ljudet av vågbrus, eller metallklirr om man byter kanal. Det enda som smolkade ner upplevelsen var att jag hade läst någonstans att ett av rummen hade en spionfönster till grannarna intill, alltså ett sånt som ser ut som en spegel i ena rummet och ett fönster i det andra. Jag kunde inte släppa det – vilket rum var det nu?  Och ser inte spegeln framför oss lite skum ut? Är det någon som ser oss nu? Gaaa! Efter lite reserach såg att jag dock att det gällde Nightlight-rummet och inte vårt.

Hotellet ligger nära västra Berlins mesta shoppinggata, Kurfürstendamm. Ett bra läge alltså, för den som vill bo i Väst. För oss östisar blev trippen dit en exotisk tur till det okända. Eller nja, inte lika kända i alla fall. Det är fascinerande hur lite vi rör oss i de västra delarna egentligen, med tanke på att det är samma stad ändå.

Propeller City Island Lodge är verkligen ett extremt häftigt ställe. Så jäkla inspirerande, lekfullt och livsbejakande! Rummen kostar mellan 115 och 190 euro, för en person. För varje extra övernattare blir det en liten peng till.

Åh, jag vill dit igen! Bo i upp- och nervända rummet…

Eller kanske i The Mirror Room. Nu när narcissisten i mig upptäckt tjusningen med speglar kring sängen, menar jag.

Tyvärr är ju framtiden för hotellet oviss. Nu brukar det ju ganska ofta vara så här i Berlin – att  det som är coolt är ofta också är nedläggningshotat – men helt klart är att hotellet den 2 februari kommer att stänga åtminstone för en tid. Skynda, skynda alltså. Jag lovar, det kommer att vara värt varenda euro.

Jag brukar ofta skryta om hur jäkla billigt det är att göra sköna livskvalitégrejer här. Som att gå ut och äta till exempel (bra mat och dryck för under 20 euro per skalle är enkelt att hitta), ta en drink någonstans (mellan 4 och 10 euro) eller bara en fika (2,60 euro för en latte). Livet blir liksom lite roligare när guldkanterna inte ruinerar en.

Restaurangen Der Hahn ist tot! är ett extremfall när det handlar om prisvärd lyx. Här äter du nämligen en fyrarätters för 20 euro.

FYRA RÄTTER! FÖR TJUGO EURO!

Jag, maken och några vänner var där i förrgår och alltså shit, vilket trevligt ställe det är. Lite som att vara bjuden på middag hemma hos en kompis. Inga knepiga matval, det finns bara två förrätter och fyra varmrätter att välja mellan (ett vegetariskt alternativ, ett med fågel, ett köttigt och ett med fisk), det slängs fram skålar med sallad på bordet och är självservering för den som vill ha soppa som förrätt. Avspänt och skönt. Sehr gut!

Jag sitter och nytt-år-peppar mig själv. 2014 ska bli ett spännande år med mycket förändring har jag bestämt mig för. Hur jag ska fixa det? Well, mitt första steg har varit att säga upp det kontor jag sitter på nu. Det är dags för något nytt! Som bubblar av kreativitet, med massor av inspirerande typer! Borde ju vara en enkel match i den här staden, tänker jag.

Berlin är ju känt för att krylla av frilansare och självklart har det skapats ett helt gäng mötesplatser för dem, så kallade coworkingställen. Kontor där det går att hyra en skrivbordsplats per månad, ett antal dagar i månaden eller per tag och där frilansare hittar varandra och kan skapa roliga projekt tillsammans.

Eftersom jag är som lyckligast och mest kreativ när jag har ett par tre ställen att variera mellan (ibland hemma, ett kafé eller ett biblioteket ibland och så några dagar per vecka på ett kontor med inspirerande jobbarkompisar omkring mig) så tror jag att ett bra coworkingställe skulle passa mig perfekt.

Mina krav på kontoret:
– Det måste vara en trevlig och välkomnande atmosfär, och gärna finnas åtminstone några andra som jobbar inom samma bransch.
– Det ska helst inte ligga alltför långt ifrån Friedrichshain. Berlin är STORT och jobbar jag på ett ställe längre bort än norra Kreuzberg, södra Prenzlauer Berg  eller östra delarna av Mitte kommer jag knappt att hinna öppna datorn innan det är dags att hämta på förskolan.
– Flexibla hyresvillkor. Alla ställen som kräver att man hyr hela månader med lång uppsägningstid går bort.

På min kolla-in-lista står just nu:
Weserland, Neukölln
Ser trevligt ut på bilderna, även om jag kan tänka mig att det blir en rätt pratig stämning runt det där långbordet. Och att sitta framför en dator hela dagen utan ett ryggstöd – aj, jag känner krampen i svanken bara jag tänker på det.

Co-up, Kreuzberg
Verkar ha ordentliga sittplatser och ser ljust och fint ut. Inte för långt borta heller, men ligger ändå i en annan stadsdel vilket kan vara trevligt.

Esdip Berlin, Friedrichshain
Ligger helt klart närmast hem och förskola. Således det mest praktiska stället för mig. Verkar skönt arty också med konstkurser och galleri.

Är det någon av er läsare som har något annat tips, hojta gärna till!

Himlen är blå och solen lyser över Brandenburger Tor, våren är äntligen här! Eller vänta, hur var det nu? Nåja, varmt är det i alla fall.

Fast nu var det ju inte vädret jag skulle skriva om, utan något annat trevligt. För tre år sedan fick jag ett presentkort på en hotellnatt av några omtänksamma vänner. Då var jag en relativt nybliven mamma och det var en verkligen en bra present, en natt med ostörd sömn skulle ha gjort mig gott. Men äsch, ni vet hur det är, livet kom emellan och det blev aldrig någon sovgetaway på tu man hand för mig och maken. Eller någon crazy natt i bur, i en madrasserad kista eller i en säng hängande från taket.

Presentkortet gällde, och gäller, nämligen på Propeller City Island Lodge. Berlins knäppaste hotell där varje rum är ett konstverk.

Men nu, mina vänner, nu jäklar har vi fått till det med både ledig tid och barnvakt och till helgen bär det av mot väst och Albrecht-Achilles-Straße 58. Åh, vad jag ser fram emot det här. Fatta lyxen att ta in på hotell i samma stad man bor i, utan barn! Och det är en himla tur att vi äntligen kommer iväg nu, hotellet ska nämligen stänga i början av februari. Kanske för gott, ingen vet (som vanligt här i Berlin).

Vilket rum vi har valt? Klicka här för att kolla in de som finns och gissa!