Paniken när jag insåg vad det var jag höll i. Fy. Fan. I. Helvete.

Min slyngel till man, el piloto, kom hem från Kazakstan i lördags. Eftersom det tydligen ingick en torkad orm (??) i gojibärsinköpet han gjorde på den lokala marknaden Almaty, passade han på att skoja till det lite när han kom hem – och smög ner ormrackaren i matpåsen som jag höll på att packa upp.

Skoja till det lite? SKOJA TILL DET LITE?

Jag lider alltså av ganska svår ormfobi och nej, den blev inte bättre nu. Tack R, you owe me big time. Men, men – så är det när man är gift med en practical joker som varit på äventyr i länder där man tydligen knaprar på ormar till vodkan (en bild på den hittar ni längst ner i inlägget. Ville inte lägga den här pga DET KAN VARA SKITOBEHAGLIGT ATT PLÖTSLIGT FÅ SYN PÅ EN ORM.

Men, ehum, nu skulle ju inte den här bloggen handla om kazakstanska kuriositeter. Berlin, var det ju. Här har ni min söndag i bilder.

Först lite skateboarding. Lika kul som vanligt.

Genom loppisen på RAW-området….

För att till slut komma fram hit. Till Neue Heimat och lyxig street food-lunch!

Hopp hopp i väntan på maten. Inte mindre än tre kompisfamiljer stötte vi ihop med – ryktet om stället sprider sig.

Pasta med tryffel. Sehr lecker. Vi provade också whiskeymarinerade revben som var top smashing och en pulled pork-burgare. Den var däremot inte alls god.

Som avslutning köpte vi glass och eftersom E precis har lärt sig att simma blev det extra många kulor. Dessutom var det säsongsavslutning på det hysteriska glassätandet här i Berlin – nu stänger många glassbarer inför vintern. Lite vemodigt, ändå.

Och så den här dårå. VARNING KÄNSLIGA LÄSARE!

Nu ska jag tvinga min man att slänga ormen som just nu ligger på matbordet av alla ställen. Så oerhört dålig feng shui att ha det här kazakstanska snackset hemma, känner jag.

Här i Berlin faller regnet tungt i dag. Det gör inget, R kommer hem från Kazakstan snart och jag ser fram emot en lugn helg med hela familjen. Lite kanelbullebak i dag och RAW och Neuer Heimat i morgon om vädret blir bättre. Jag är sugen på en Bao Burger.

Annars då? Vi fortsätter att ladda för 25-årsjublieet här i Berlin. Det närmar sig. Jag hittade förresten en video där man kan se hur mycket Potsdamer Platz, som var ett ingenmansland under murtiden, har förändrats de senaste åren. Otroligt, egentligen.

I dag gjorde vi en stor sak. Vi skrev in vår son på den skola han ska börja i till hösten. Krafs krafs så var signaturen där.

Det finns inget dåligt med det här. Han är redo och ivrig. Skolan verkar jättebra. Men jag kan inte låta bli att tänka att de där sekunderna när vi skrev under kan bli ett sånt där tillfälle som vi i efterhand kategoriserar som livsavgörande.

Nu händer det. Nu blir vårt barn tyskt.

Vi trodde nog i ärlighetens namn inte att vi skulle vara här så länge. Berlin var ju ett äventyr vi skulle pyssla med under småbarnstiden, för att sedan låta barnen gå i en svensk skola. Jag vet inte varför, kanske för att det kändes tryggast på något sätt. Och enklast. Flytta hem innan skolstarten för att inte behöva rycka upp barnen från vänner och skolspråk mitt i skolgången.

Nu blir det inte så. Och vet ni, det känns helt okej. Rent av bra, faktiskt.

Det vore nämligen helt galet av oss att flytta härifrån när vi trivs så bra. Hela familjen. När vi njuter så mycket av livet här. Av det lugna tempot, av våra härliga vänner, av de vackra gatorna, av marginalerna i vardagen som ger möjlighet till spontanitet, av den avspända stämningen, av att leka i istället för att jaga. Av hur allt det här smittar av sig på våra barn. Jag är dessutom helt övertygad om att jag är en mycket bättre förälder här än vad jag skulle orka vara om vi bodde i Stockholm (obs att jag pratar om mig här, inte föräldrar i allmänhet. Men det fattar ni säkert).

Så skola nästa. Och med största sannolikhet flera år till i Berlin. Och det känns så förbannat bra.

Hallå på er. Jag har en riktig datordag i dag, sitter och betar av en alldeles för lång to do-list. Inga tråkiga saker, gudskelov, det är bara lite… många. Nåväl. Jag kan ju glädja mig åt att jag åtminstone inte varit på Berghain fram tills typ nu, alltså måndag mitt på dagen, och således är hyfsat klar i skallen. Helgdansandet där burkar pågå fram till måndag förmiddag, nämligen. Har jag hört i alla fall – de få gånger jag är ute nuförtiden är jag glad om jag lyckas hålla igång till fyra (vilket alltså gör mig till en riktig tant här i Berlin).

Apropå Berlins uteliv skickar jag med er ett citat av Mark Manson som skrivit en lista på i vilka städer man hittar världens bästa uteliv.

”If a city’s mental health was determined by how many hours of the week its clubs weren’t active, Berlin would be a lunatic in a straightjacket, repeatedly slamming its head against a padded wall.”

Oh yes.

Om ni vill vara säkra på att inte missa en endaste av mina inlägg, lägg till mig på Bloglovin.

På Instagram och Twitter heter jag johannapaues.

Vi är tillbaka i Berlin igen! Härligt. Inte minst för att det är riktig indiansommar här nu, folk går runt med bara ben och beter sig helt somrigt. Hela Friedrichshain har liksom bubblat i solskenet i dag.

Vi startade söndagen på finaste stället i hela Berlin, RAW. Den näst yngste i vår familj har nämligen inte bara tjatat sig blodig över att få börja fotboll, han vill lära sig att åka skateboard också. Vilket kändes som en betydligt enklare sak att ge sig på än fussballen, rent familjelogistikmässigt (jämför liksom en timme i veckan på mitt favoritställe i hela Berlin mot tre timmar i veckan vid sidan av en fotbollsplan. Gaaanska enkelt att säga KLART DU SKA SKEJTA då). Skateboardskolan ligger mitt i RAW-området, bland ruinerna, nattklubbarna och loppisarna. Vi måste alltså shoppa oss igenom loppisen för att ens ta oss dit, hur lyxigt är inte det?

(Obs! Med det inte sagt att sonen inte ska få börja på fotboll vad det lider. Jag har hört nu att det finns klubbar som inte tar träningen på lika blodigt allvar, även om de är ovanliga. Måste hitta en sån)

Efter det åt vi lunch på Homemade, ett kafé på Simon-Dach-Strasse som har världens godaste hemmagjorda saft. Ja, annat också. Men det var saften som drog.

Sedan blev det till att rita djur och skapa musik genom att slå på vattenglas på den där festivalen jag skrev om för några dagar sedan. Någon festival var det väl i och för sig inte, snarare en pysselhörna, men barnen hade kul och det var ju själva poängen.

De som höll i den pratade engelska men eftersom barnen där var tvåspråkiga, och inte alltid med engelska som ett av modersmålen, blev det ett härligt språksurr av franska, tyska, engelska och svenska. Jag tycker så mycket om när det blir så, det är fint att mina barn växer upp med så många olika språk omkring sig till vardags.

Vi höll förresten till på Shakespeare and Sons, en bokhandel med bara engelska böcker, som också är ett kafé. Hett tips för er som inte vill köpa tyskt, alltså. De hade rätt många fina böcker om Berlin där.

Grattis Tyskland på nationaldagen! Även kallad Återföreningsdagen, Tag der Deutschen Einheit, eftersom den 3 oktober är datumet då Öst- och Västtyskland blev ett land igen (1990).

Vi firar med att sjunga ja må hon leva för svärmor här i Sverige (som alltså råkar fylla år på samma dag. Vore ju ett väldigt märkligt sätt att fira på annars), men som tecken på att vi ändå hedrar vårt nya hemland får ni en bild på två stolta nytyskar (okej, minus själva medborgarskapet – som vi i och för sig skulle kunna skaffa oss vid det här laget).

Fotot är förresten taget i en svensk maskeradbutik med lite väl många driva-med-tyskar-artiklar. Inte konstigt att folk mest tänker Heidi, ompa ompa-musik, hockeyfrillor, lederhosen och bratwurst när man säger Tyskland.  Å andra sidan är ju alla de där sakerna rätt kul att driva med. Tajta läderbrallor med hängslen, liksom. Rätt så absurt plagg ändå.

Här hittar ni mer info om hur det ska firas i Berlin i dag och här skriver David med den förträffliga bloggen AndBerlin lite mer om dagen i dag.

Här ser ni hämtmat för 1200 kronor. Indiskt. Sex rätter. Tillagad i Stockholms innerstad i går kväll.

Med risk för att låta som en tjurig utlandssvensk – FY HELVETE VAD DYRT DET ÄR I STOCKHOLM!

Samma beställning i Berlin hade gått på knappa 50 euro.

Det är faktiskt en av de saker jag gillar bäst med att bo i Berlin, att det inte kostar så mycket med vardagslyxigheter. Några andra exempel på vad saker kostar där :

Fika med bakverk: 4 euro.

En riktigt bra blandad drink på en seriös drinkbar: 7 euro

En drink på kvarterskrogen: 4 euro

Hamambesök inklusive helkroppspeeling och 20 min massage: 44 euro.

Inräden till typ barnmuseum/lekland: 3 euro per unge, eller cirka 7 euro per familj

Åka taxi: Hälften mot priset i Stockholm, på ett ungefär.

Det är liksom lättare att njuta av livet när det inte svider i plånboken hela tiden.

Det är fint att vara hemma i vackra höst-Sverige en sväng, men det här jäkla tågkaoset som jag hittills bara läst om på min kammare i Berlin kunde jag gott vara utan. Min och barnens lilla resa på 1,5 timme i dag förvandlades till ett över tre timmar långt maraton mellan olika ersättningsbussar och tåg. Håhåjaja. (Btw – danke alla snälla medresenärer som hjälpte mig med att kånka väskor, vagnar och hålla reda på bångstyriga ungar).

Jag tröstar mig med att tänka på det här roliga som jag och barnen tänkte göra på söndag hemma i Berran.

Varje gång jag går över Warschauer Strasse på väg mot Kreuzberg är jag nyfiken på vilken musik jag ska mötas av. Precis vid slutet av bron, utanför tunnelbanestationen pågår det nämligen nästan alltid någon slags konsert. Just det här stället har liksom blivit en slags informell scen för artister in the making. Ibland är det ett jäkla skränande som pågår, andra gånger är det riktigt bra.

Jag sitter just nu och blickar ut över ett svenskt träd som dignar av äpplen. Vi har tagit höstlov och åkt till min mamma på landet i Bergslagen. Behövligt. Mossa, sten och höga tallar är sehr exotisch i mina ungars värld. På vägen hit konstaterade sonen entusiastiskt ”jag vill gå i skogen för jag har ju ALDRIG varit i en skog, mamma!”. Eh… Det stämmer inte, jag lovar, men uppenbarligen har vi inte placerat honom i naturen tillräckligt ofta för att han ska minnas det.

Ah well, mina barn må inte ha så mycket barr i sina liv men de har ju BERLIN för bövelen! Inte fy skam.

Och på tal om det, innan vi åkte tog jag med miniberlinarna Darlington på en sedvanlig lördagsrunda på Boxi, världens bästa ekomarknad. Jag vet, jag tjatar jämt om den, men jag kan liksom inte låta bli. Det finns många lördagsmarknader i Berlin, men den på Boxhagener Platz är snäppet härligare än de flesta. Först och främst för stämningen, all musik och mixen av människor – men också för att jag numera vet exakt vilka stånd som är levererar bäst produkter.

Så här kommer den: Min Best of Boxi-lista

Bästa korven ever

Vill du äta en riktigt god urtysk korv under besöket, så är det den här du ska satsa på. Jag, som i vanliga fall inte ens gillar vita korvar, fullkomligt älskar den som serveras på Boxi. Saftig och helt perfekt kryddad. Det är alltid lite kö, men värt väntan. Ligger på mitten av Gabriel-Max-Strasse.

Nypressad granatäppeljuice

En flaska nypressad juice för fem euro kan tyckas vara dyrt, men jisses vad god den är. Och nyttig! Allra bäst är blandningen av granat- och apelsinjuice. Det finns två juicestånd på marknaden, båda är lika bra. Tycker du att en hel flaska blir för mycket kan du köpa juicen i olika storlekar av glas istället.

Snittblommeporr

Alla som känner mig vet att jag är närmast besatt av snittblommor. Det finns få saker som skänker mig en sådan instant happiness som färska blommor och under mina fattiga studentår lovade jag mig själv att jag, så fort jag började tjäna pengar, alltid skulle ha snittblommor hemma. Det blev jättedyrt att hålla det löftet i Sverige, men här i Berlin är blommor betydligt billigare. På Boxi finns flera blomstånd med otroligt vackra buketter, det i hörnet Gabriel-Max-Strasse/Grünberger Strasse är en favorit. Så vackert, så vackert, så vackert.

Billig supermat

Om du är inne på superfoods och gillar att köra ner en massa gojibär och sånt i dina smoothies och müslis, missa inte ståndet med torkad frukt på mitten av Grünberger Strasse. Här kan du köpa ett kilo gojibär för knappt 20 euro. Det är ungefär halva priset mot vad du skulle betala för samma mängd i Sverige.

Wraplycka med jordnötssås

Okej, det här är ingen bild på varken wrapen eller ståndet där du kan köpa den, men väl en bild på min äkta hälft som glupar i sig det godaste han vet: En kycklingwrap med jordnötssås från Carnivore-ståndet på Krossenerstrasse. Alltså. Den är så god.

Obs! Bebisen till höger i bilden är inte min. Bara ett random hungrigt barn som kände Carnivoredoften och ville ha. Mamman kom efter några minuter och erbjöd det stackars barnet någon slags puré istället.

Gaa, nu blev jag hungrig.