Jenni är museolog och bor här i Berlin. Hon är tyska men skriver på engelska och hennes blogg är verkligen en guldgruva för den som är sugen på att upptäcka den här stadens helt jäkla fantastiska utbud av museum (och andra ställens också, hon verkar gå på museum var hon än kommer i världen).
Inte minst är bloggen helt grym för den som ska ta med sig barnen, här finns massor av tips för vilka museum som passar kidsen. Så himla bra!
Btw, jag tillbringade förmiddagen på Spectrum, som är en del av det gigantiska Tekniska museet, tillsammans med min femåring. Han älskade det, mer om det inom kort.
I dag är det tungt att vara en pilotfamilj. Det är det alltid när en flygolycka händer, men den här gången var det så nära. Min man jobbade fram tills för bara några år sedan på Germanwings, de som flög kunde ha varit vänner till oss. Hela landet vi lever i är i sorg, våra vänner skickar sms och frågar oss hur vi mår. Alla tankar går såklart till alla de som förlorat någon, och till att vi måste, måste, måste få reda på vad som hänt. Det är det enda sättet att återfå någon slags känsla av kontroll. Att inte låta rädslan ta över.
Jag vet att det statistiskt sett är ovanligt med flygolyckor – även när det, som på den senaste tiden, känns som att de händer titt som tätt. Ändå kan jag inte låta blir att alltid vara lite, lite rädd varje gång R är ute och flyger. Jag håller det tillbaka, självklart, men någonstans finns den där skräcken över att slå på min telefon och läsa det ogripbara alltid där.
Känslan av veta vad som är på väg att hända men inte kunna göra något, de fruktansvärda sekunderna mellan den förlorade kontrollen och kraschen, möjligheten att piloterna gjort ett alldeles mänskligt men fruktansvärt ödesdigert misstag, att det handlar om så många människor. Så många anhöriga. Så mycket sorg på en och samma gång. Allt det blir plötsligt så verkligt.
Jag är tillbaka i Berlin! Det känns bra, åtminstone nu när det blivit varmt och skönt i luften (när vi vi landade i lördags var det vargavinter). Hur som helst, nu är den här. Den efterlängtade Berlinvåren. Herregud vad jag har längtat. Vintern här är verkligen inte nådig (här är min och Kristinas podcast om det förresten, om någon missat den).
I går invigde jag de ljusa tiderna med att shoppa nya kläder på ett alldeles ypperligt härligt sätt. Åsa Lundström är en stylist som bor i Berlin sedan sju år tillbaka. Hon håller just nu på att sälja ut sin minst sagt mångsidiga stylistgarderob där i stort sett varje plagg bär på sin alldeles egna historia. Så himla roligt! Det fanns massor kvar när jag var där, så är ni i krokarna – kontakta Åsa vet jag! Hennes kontor ligger, helt berlinskt, i en gammal fabrik i Kreuzberg och bara att komma dit var inspirerande. Dam, herr och skor – she has it all. I många olika storlekar. Jag hittade en oversized tröja som jag kommer att bo i framöver. Den är faktiskt så stor att det rent praktiskt skulle kunna vara möjligt. Nästan. Härlig är den hur som helst.
Nu är jag inte i Berlin just nu, livet kallade mig till Sverige ett tag, men hade jag varit hemma hade jag med all säkerhet suttit i solen på diverse uteserveringar och druckit hefeweizen i tid och otid. DET ÄR VÅR!
Men medan jag stökar runt i Stockholm ska ni få ett fint litet lunchtips av mig. Yamyam i Mitte serverar koreansk mat, mycket bimbimbap och kött som man virar in i salladsblad och sånt. Fräscht, snabbt, gott och poppis hos alla Mitte-lunchätare.
Livet har återvänt! Tänk vad lite sol och värme kan göra med en, lika förvånande varje år. I går var det sexton grader och strålande solsken i Berlin och med en förstagångsbesökare här var en tripp till Mauerpark ett måste.
Mauerpark är liksom essansen av Berlin just nu. I alla fall det Berlin jag upplever till vardags. Det bohemiska, musiken, gatukonsten, att allt händer nu, nu, nu, ölflaskorna, lukten av braj, kreativiteten, den i det närmaste absurda blandningen av människor, massturismen som bara växer för varje år, gentrifieringen (ja, parken som den ser ut i dag är hotad). Allt det där finns i Mauerpark.
En av de bästa sakerna med att bo i Berlin är att våren kommer en månad tidigare än i Sverige. På den turkiska marknaden vid Maybachufer blir det nästan alltid superhärlig stämning så fort solen börjat värma. Köp en gözleme och slå dig ner vid sidan av floden för att lyssna på livemusiken. Varje tisdag och fredag mellan 11-18.30.
Ett annat favoritställen att hänga på i vårsolen är Nola’s am Weinberg i Mitte. Solstolar, filtar och en grymt bra frukost.
Bänkarna utanför Bonanza Coffee Heroes i Prenzlauer Berg är också fina att sitta på vid den här tiden. Sippa på stans bästa kaffe och se på glada människor som tar sig tid att bara njuta.
Ah, vår! Livet leker!
Har du fler förslag på bra vårsol-ställen? Kommentera gärna!
Att kunna ta ledigt en vardag med sonen, äta en lyxig frukost för inte alls mycket pengar på ett av Friedrichshains alla kaféer, promenera i en värmande vårsol bland Mittes pampiga hus och prata om viktiga saker (som dinosaurier och rymden) och sedan toppa alltihop med ett besök på Naturkundemuseet. Det är ren och skär lyx.
Världens bästa dag. Världens bästa son. Världens bästa stad.
Vi funderar mycket just nu på hur det skulle vara att bo i Sverige istället. Skulle vi göra sådant här då? Eller skulle vi falla in i något slags vardagsrace där veckorna är inrutade och pressade och där en rejäl lyxfrulle på kafé skulle kännas som värsta investeringen eftersom allt är så förbenat dyrt?
Allt handlar ju såklart om hur man lägger upp sitt liv, men jag tänker mer på atmosfären. Jag har alltid upplevt det som att Berlin har ett lugnare tempo än Stockholm, att folk är mer spontana och tar sig mer tid till att bara umgås. Att det inte handlar lika mycket om prestation här som där, att folk överlag inte är lika stressade. Men det där kanske bara är jag som i min utlandssvenskhet hakat upp mig på gamla idéer? Ni som har lite koll på båda städerna, vad säger ni?
Naturkunde är förresten ett riktigt bra tips för er som kommer hit med barn från fem år och uppåt. Jag var inte så imponerad första gånger jag var där men har under de senaste besöken insett museets storhet. E älskar verkligen dinoanimationerna och rymdfilmen i taket.
Det har öppnat ett nytt ställe här i Berlin. The Store, heter det och ligger i den flashiga medlemsklubben Soho House lokaler, på Torstrasse 1 i Mitte, men är öppet för alla. Här kan du äta (fräscha sallader, superjuicer och fika), shoppa (tjusiga prylar och kläder i den övre prisklassen), jobba en stund och fräscha upp dig i skönhetssalongen. Eller bara njuta av de fina lokalerna, det duger gott faktiskt.
Jag gillar verkligen The Store. Känner att jag kommer att hänga där rätt ofta framöver.
Jag tror att de flesta av oss som gillar att resa generellt sett är rätt ointresserade av de turistiga stråken och hellre satsar på att se resmålet på riktigt, känna av atmosfären och möta locals som är på samma ställe som du för att de gillar restaurangen/baren/området/marknaden etc. – inte för att de jobbar med att serva dig.
Men det är inte alltid så lätt att hitta till det där genuina, och särskilt inte i en så stor stad som Berlin. Den som chansar här hamnar ofta på evighetslånga promenader i urtrista områden. Men nu har Visit Berlin tagit fram en app som jag tycker är riktigt bra. Den heter Going Local Berlin och fokuserar just på de lite mer gömda ställena, de som inte står i de vanliga turistguiderna. Jag hittade flera ställen här i Friedrichshain som jag inte visste om och blev riktigt sugen på att besöka (och då ska ni tänka på att jag ändå knappt gjort någon annat än att upptäcka Friedrichshain de senaste sju åren). Appen kostar nada nix.
Några andra praktiska, och gratis, Berlinappar:
Wifi Berlin. Var hittar du gratis wifi? Mycket bra app för alla smartphoneaddicts som inte vill vänta en hel dag på att ladda upp sin senaste Instagram på tv-tornet. Eller som behöver ladda ner en karta för att hitta hem.
Taxi Berlin. Bra att ha om man vill slippa ringa utlandssamtal från sin mobbe.
Vill bara tipsa lite snabbt om ett himla bra ställe som jag precis har upptäckt. Kaschk heter det, ligger på Linienstrase i Mitte och drivs av minst en skäggig norrman (vet faktiskt inte varifrån den andra delägaren kommer, eller om hen har skägg. Det visar sig väl).
Stället är trevligt som kafé (funkar även att sitta och jobba på en stund, apropå det här inlägget) men är ännu bättre som ölbar. Och just det, det finns ett shuffleboard i källaren också.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.