Två dagars återhämtning behövde jag efter kompisens födelsedagmiddag på Les Valseuses i tisdags. Vinet flödande, kan man lugnt säga. Kul var det! En riktig expatmiddag dessutom – sex nationaliteter på åtta personer. Så är det ganska ofta här och jag älskar det. Att möta så stora delar av världen i sin vardag, det är spännande.

Charmiga Les Valseues ligger vid stationen Eberswalderstrasse i Prenzlauer Berg. Restaurangen har en kort meny som ändras hela tiden, ofta ett gott tecken. Fast stekarna, som är deras specialitet, kan man alltid få. Ett  supertrevligt ställe med härlig atmosfär som passar lika bra för utekvällen med kompisgänget som för en romantisk middag.

Prisnivå: Mellan. Men ni som bor i någon av Sveriges überdyra storstäder kommer att tycka att det är riktigt jäkla prisvärt. Vi lade knappt 50 euro per skalle för hela kalaset med förrätt, huvudrätt, efterrätt och dryck. Och då betalade vi ändå för födelsedagsbarnet och hade druckit vin á la tvådagarsbakfylla (och nej, jag drack inte mest av alla, jag är bara inte så eh… tålig. Längre). Dessutom var maten helt fantastisk.

Okej, nu måste jag panikgöra någon slags plan inför helgen. Insåg precis att jag kommer att vara ensam med barnen båda dagarna. Då gäller det att vara rustad till tänderna med roliga saker, annars blir det hejkon bejkon och dålig stämning. Men va fasen, någon jäkla barnteater eller så hittar jag säkert.

Glad helg på er!

Följ mig bloglovin! På Instagram heter jag johannapaues.

För några dagar sedan var jag inbjuden att gå på ett öppningsfest för en ny klädaffär här i stan. Sånt är alltid trevligt – att varva småbarnslivet med snittar, fri bar och nya bekantskaper. Vi var i och för sig inte där så länge, tanter som vi är började vi längta efter att sitta ner någonstans, så Elsa och jag smög iväg till ett annat ställe efter en stund.

Nämligen det här.

Nu är bilden suddig och ful, men visst är det fint med björkinredningen? Stället heter Hans im Glück och är inte unikt på något sätt – det är en kedja som finns över Tyskland – men det var helt knökfullt och uppenbarligen jäkligt poppis. Burgare på menyn. Ligger på Friedrichshstrasse.

Paniken när jag insåg vad det var jag höll i. Fy. Fan. I. Helvete.

Min slyngel till man, el piloto, kom hem från Kazakstan i lördags. Eftersom det tydligen ingick en torkad orm (??) i gojibärsinköpet han gjorde på den lokala marknaden Almaty, passade han på att skoja till det lite när han kom hem – och smög ner ormrackaren i matpåsen som jag höll på att packa upp.

Skoja till det lite? SKOJA TILL DET LITE?

Jag lider alltså av ganska svår ormfobi och nej, den blev inte bättre nu. Tack R, you owe me big time. Men, men – så är det när man är gift med en practical joker som varit på äventyr i länder där man tydligen knaprar på ormar till vodkan (en bild på den hittar ni längst ner i inlägget. Ville inte lägga den här pga DET KAN VARA SKITOBEHAGLIGT ATT PLÖTSLIGT FÅ SYN PÅ EN ORM.

Men, ehum, nu skulle ju inte den här bloggen handla om kazakstanska kuriositeter. Berlin, var det ju. Här har ni min söndag i bilder.

Först lite skateboarding. Lika kul som vanligt.

Genom loppisen på RAW-området….

För att till slut komma fram hit. Till Neue Heimat och lyxig street food-lunch!

Hopp hopp i väntan på maten. Inte mindre än tre kompisfamiljer stötte vi ihop med – ryktet om stället sprider sig.

Pasta med tryffel. Sehr lecker. Vi provade också whiskeymarinerade revben som var top smashing och en pulled pork-burgare. Den var däremot inte alls god.

Som avslutning köpte vi glass och eftersom E precis har lärt sig att simma blev det extra många kulor. Dessutom var det säsongsavslutning på det hysteriska glassätandet här i Berlin – nu stänger många glassbarer inför vintern. Lite vemodigt, ändå.

Och så den här dårå. VARNING KÄNSLIGA LÄSARE!

Nu ska jag tvinga min man att slänga ormen som just nu ligger på matbordet av alla ställen. Så oerhört dålig feng shui att ha det här kazakstanska snackset hemma, känner jag.

Nu är det dags igen, ett nytt avsnitt av Berlinpodden är här! Den här gången snackar vi om maten i den här staden. Är tysk mat underskattad? Är curry och ketchup verkligen en bra kombination, vad tycker vi egentligen om rå fläskfärs och varför ska du inte boka frukost på hotellet under besöket här?

Lyssna här, eller ladda ner i din podcastapp (sök på Berlinpodden) och tyck till ni med! Gillar ni tysk mat? Är Berlin en bra matstad?

Det har varit mycket festligheter på sistone. Eftersom R fyllde år i måndags bjöd han in halva huset på en  för-födelsedagsfest i söndags och på själva dagen firade R och jag på restaurangen The Grand i Mitte.

The Grand är ett lyxigt dekadent ställe. Inredningen är fixat sliten i kombination med tjusigheter som vita dukar, mörka träslag och läder. Menyn består till mer än hälften av kött från kossor. Bortskämda kossor som blivit masserade varje dag och fått öl och sånt. Det är kort sagt ett ställe helt i R:s stil.

Vi åt stek såklart. Inte den mest masserade (herregud, vi är ju inte gjorda av pengar!), men väl en riktigt fin entrecote.

The Grand, alltså. Perfekt för den som gillar kött och seriösa drinkar. Utmärkt när något ska firas. Huvudrätter från 18,5 euro (stekar från dryga 20 euro). Sjukligt goda drinkar i den murriga baren. Och cigariller, hälsar min livsnjutare till man.

Det har öppnat en street food market här i Friedrichshain. Nere på RAW-området som jag är så förtjust i (här kan man läsa lite mer om det). I går var jag och familjen där. Succé! Marknaden är bara några veckor gammal, men jäklar vilket drag det var redan. Fullt av mat och folk.

Nu är ju jag lite partiskt eftersom jag sedan gammalt verkligen älskar RAW:s slitna känsla – blandningen av alla aktiviteter som finns där, klottret och ruinerna är så mycket Berlin för mig – men jag tycker nog att Berlin Village Market smäller lite högre än Markthalle Neuns Street Food Market på torsdagar. Ballare lokaler, fler sittplatser och bättre akustik.

Publiken var blandad, både i ålder och typer. Väldigt mycket hipsters förstås, men inte så konstigt kanske på ett ställe där det serveras pulled pork och stek som marinerats i cider i sextiofem timmar.

Vad vi åt? Mina barn, som verkligen är två små tyskar när det kommer till mat, delade på en portion käsespätzle från den klassiska restaurangen Schneeweiss (här i Friedrichshain) och jag och R slog till på några Bao Burgers (såklart). Med grismage, den här gången. Det låter ju fruktansvärt äckligt, men var ljuvligt ohne ende.

Village Market pågår varje söndag mellan 12-22 ungefär. Fast blir det ett bra party går det nog bra att vara kvar längre än så.

Det har varit ett himla tjat om Bao burgers här på sistone – en taiwanesisk hamburgare med antingen griskött eller tofu, gjord av pop up-gatuköket Bao Kitchen. I princip varenda Berlinbloggare har vurmat sig varm för den lilla munsbiten, så när jag gjorde ett besök på Street Food Market i Markthalle Neun i Kreuzberg var det ju ganska självklart i vilken kö jag skulle ställa mig.

HERREGUD VAD GOD DEN VAR!

Jag valde lemongrassmarinerad tofu som innehåll och alltså – jag sällar mig glatt in i ledet av vurmare.

Bao Kitchen dyker upp varje torsdag kväll i Markthalle Neun och varje lördag på den nya Village Market här i Friedrichshain. Burgaren kostar 6,5 euro, räkna med att behöva stå en liten stund i kö.

Tips! Köp två när du ändå är igång om du vill bli mätt på bara Baos. En är lite för lite om du är hungrig.

Jag är lite mör just nu, vilken helg! Så jäkla härlig, på bästa möjliga Berlinvis.

Vi började med att gå på den helt fantastiska Bowie-utställningen på Martin-Gropius-Bau. Den var verkligen skitbra, otroligt snygg och intressant. Och, stort plus, den funkade att ta med sig barnen på. De gick från rum till rum med Bowie i öronen och verkade tycka att det var lika häftigt som vi. Den är förresten förlängd till den 24 augusti, passa på att gå om du inte varit ännu!

Sedan blev det biergarten im Tiergarten. Café am Neuen See. Det är väldigt fint där med vattnet och båtarna –  och riktigt goda pizzor.

På bilden i mitten ser ni förresten min svenska kompis Maja. Hon har varit här rätt många gånger nu, men bara på vintern. Äntligen fick jag visa henne mitt älskade sommar-Berlin. Det finns såklart mycket att göra här på vintern också men folklivet utomhus, stämningen och marknaderna är något helt annat nu när det är varmt. Maja höll med!

På kvällen satsade vi på asiatiska tapas på Transit här i Friedrichshain. Vi var egentligen sugna Kimchi Princess och deras otroligt goda koreanska barbecue, men vi orkade inte ta oss till Kreuzberg. Men det blev minst lika bra med Transit, så himla god mat där och jag älskar att man kan beställa in många små rätter i stället för en stor. Plockmat ftw.

Efter maten plöjde vi genom massan av partymänniskor längs med Warschauer Strasse, som förresten nästan alltid kantas av musiker nu under sommaren vilket gör själva vägen mellan partyt i Kreuzberg och partyt i Friedrichshain till ett party i sig. Vårt mål var Monster Ronson’s Ichiban Kareoke. Där var det drag som sjutton och jag blev som vanligt helt rörd över hur fina folk är mot varandra här i kareokesammanhang. Det spelar ingen roll hur jäkla sketadålig den som står på scenen är – alla sjunger med, hejar, jublar och dansar ändå.

I söndags hängde vi i Mauerpark hela dagen. Det var precis lika härligt som det brukar vara. Jag älskar verkligen Mauerpark på söndagarna. Och amfiteatern var sprängfull som vanligt inför kareoken.

Det östtyska köket har väl måhända inte gått till världshistorien som det mest färgglada, överraskande och smaklökskittlande –  och att jag skulle slänga ihop en ”kokt ägg i senapssås” inför fredagsmiddagen håller jag som högst osannolikt. Men med det inte sagt att maten, som mer än hälften av mina tyska vänner här i Berlin är uppfödda på, inte är värd att testa. Dessutom firar vi ju att det är 25 år sedan muren föll här i år. Det är ju, tycker jag, en himla bra anledning att lära sig mer om livet i DDR.

Ett superbra ställe att äta östtysk mat på är Osseria i Weißensee. En restaurang som helt och hållet går i ostalgins tecken, inredd i ”Ossi”-stil (tänk kommunal matsal på 70-talet) och med bara rejäl husmanskost á la DDR på menyn.

Jag var där för några veckor sedan och blev riktigt förtjust. I både den kufiska restaurangen och maten, faktiskt. Jag åt gråa köttbullar (gris) i vit sås med kapris. Det såg skitäckligt ut men var jättegott!

De berömda äggen i senapssås. Också godare än vad man kan tro.

Se till att vara ordentligt hungrig när du kommer, portionerna är enorma. Till skillnad från storleken på priserna, de flesta rätter kostade runt 5-6 euro bara. Som hittat!

Är du intresserad av att lära dig mer om murens fall? Kolla in Visit Berlins jubileumssajt ochfölj hashtaggen #BLN25YearsLater i de sociala medierna.

Jag och och min man är verkligen mitt i de allra slitigaste småbarnsåren. Ni vet – konstant sömnbrist (cirka hundra nomadvandringar till olika sängar om nätterna), i princip noll egentid och ett ständigt pusslande för att få ihop livet. Lägg dessutom till att Rickard är bortrest halva tiden och vill, under de dagar han är hemma, hinna med kvalitetstid med oss, vännerna OCH göra ärenden och ta hand om allt det praktiska. Plus ge mig tid att jobba.

Allt det här klarar han med bravur, men man kan väl säga såhär: Att vi har en ledig dag ihop händer inte särskilt ofta. Alls.

Men för några dagar sedan stod vi helt plötsligt där, utan barn och hundra måsten och ba:
– Oj, hej. Ska vi umgås?

Först blev vi helt förbryllade. Solen sken och hela Berlin låg för våra fötter – hur sjutton skulle vi kunna välja bland alla de aktiviteter vi går och suckar efter hela tiden? Omöjligt! Sedan kom vi på att vi var hungriga, och då blev det ju enkelt.

Vi drog till andra sidan floden och åt frukost! På Rio Grande, som ligger alldeles invid Spree. Så himla bra val. Vatten (om än grönbrunt), utsikt över vackra Oberbaumbrücke åt ena hållet och tv-tornet åt andra, solstolar, tårpilar, ankor som guppade runt och var gulliga. Och god mat!

Hit ska ni absolut gå, och särskilt under de tryckande berlinska sommardagarna – när fläktar från vatten är en exotisk lyxvara.