Ett säkert vårtecken för mig nuförtiden är att det börjar droppa in mejl från läsare som tänkte komma hit över påskhelgen. Många frågar efter mina bästa tips just nu och om det finns något särskilt att göra, med tanke på att det är en storhelg. Lika bra att göra ett blogginlägg av mina svar. I give you:

DER BERLINER PÅSKPLAN Á LA JOHANNA PAUES!

Skärtorsdagen
Eftersom många av er säkert landar någon gång under sen eftermiddag med kurrande magar är mitt förslag att ni, så fort ni lämnat väskorna på hotellet, beger er till Neukölln och Markthalle Neun. Här pågår nämligen Street Food Thursday mellan 17-22. Ät mat från hela världen och mingla med foodies från hela Berlin.  (Om inget på marknaden skulle falla er i smaken, vilket är högst osannolikt, så kan gå över gatan till Long March Canteen. Det kan vara svårt att få bord om man inte bokat, men är värt ett försök. Riktigt god kinamat).

Långfredagen
Eftersom det är stängt som graven i alla butiker i Berlin under Kar Freitag är det lika bra att ägna dagen åt att dricka kaffe/öl/schnapps på sköna ställen. Om vädret är fint är mitt förslag att ni beger er till Prinzessinnengarten i Kreuzberg och kaféet där. Prinzessinnengarten är ett projekt för urban odling – en jättestor trädgård mitt i stan helt enkelt! Ett perfekt ställe för att locka fram vårkänslorna, samtidigt som ni är mitt i storstadspulsen.

På kvällen tycker jag att ni ska åka till Prenzlauer Berg och äta vietnamesiskt på Si an. Herregud, deras mat. Fräschast i stan. Skrev om stället för inte så länge sedan.

Påskafton
Nu skiter vi i påsk ett tag. Hade ni velat fira helgen all the way och enligt traditionerna hade ni ju knappast bokat en resa till Berlin, eller hur? På påskafton är butikerna öppna igen och det kan ni fira med att shoppa lite i Hackescher Markt och besöka gallerierna längs med Auguststrasse. Missa inte att fika på Barcomis och bläddra i fina böcker på Gestalten (båda ställena ligger på samma bakgård).

Och när ni ändå är i krokarna – har ni inte varit i tv-tornet förut så tycker jag absolut att ni ska boka ett bord för eftermiddagsfika i restaurangen högst upp i kulan. Men gör det NU, det kommer snart att vara helt uppbokat under påskhelgen. Att åka upp i stans högsta byggnad kan verka klyschigt, men tro mig – det är häftigt att blicka ut över Berlin från 207 meter. Att boka bord är dessutom en bra sätt att komma upp utan att behöva stå i kö i flera timmar.

När jag är ute och reser vill jag gärna lära mig något om sederna på det nya stället. Här i Berlin skulle en sådan sak kunna vara att se på en påskeld. I Tyskland firas nämligen våren med eld under påskhelgen – Valborg skits det fullständigt i. Är ni sugna på party kan ni slå två flugor i en smäll genom att åka till Kulturbrauerei där det redan på långfredagen kommer att finns både klubb och brasa.  Annars föreslår jag att ni åker till Britzer Garten i Neukölln på självaste påskafton. Festligheterna börjar klockan 18.

Påskdagen
Söndag är Mauerparkdag! Är vädret fint lär det vara riktigt halabaloo där under påskhelgen, massor av livemusik, märkliga karaktärer, mat och konst. Och så själva loppisen förstås! Är det inte vackert väder tycker jag att ni ska satsa på loppisen vid Boxhagener Platz i Friedrichshain istället, och sedan gå och fika på något av alla kaféerna däromkring. Mitt favoritställe heter Silo och har förbenat gott kaffe.

Får ni spring i benen efter kaffet så kanske en promenad till Alexanderplatz längs med East Side Gallery, som ligger alldeles i närheten, kan vara något?

Annandag påsk
Ingen Berlinresa utan en rejäl Berlinfrukost. Det finns en triljard restauranger i Berlin som serverar frukosttallrikar som kommer att göra er så mätta att ni slipper köpa de äckliga mackorna på planet hem. Några av mina frukostfavoriter är Gagarin i Prenzlauer Berg, Datscha i Friedrichshain och Anna Blume i Prenzlauer Berg (obs! Här är det bäst att boka bord i förväg).

Och så lite praktiskt: Affärerna i Berlin är öppna på skärtorsdagen och påskafton (begränsade öppettider dock), men stängda under långfredagen, påskdagen och annandag påsk. Och då snackar vi även de flesta matbutikerna, kan vara bra att veta.

I går gjorde jag en så otroligt kul och intressant grej. Jag följde med Caro Eickhoff på en av hennes guidade street art-turer. Hon tillhör inte något stort guideföretag, utan gör det helt för egen maskin. En kompis till mig hade rekommenderat hennes turer och sagt att jag bara måste, måste kontakta henne.

Kompisen hade verkligen rätt. Caro, som inte är någon gatukonstnär själv men som är väl förankrad i street art-scenen här i Berlin på andra sätt, delade med sig av sin energi, kunskap och entusiasm på ett så himla fint sätt. Vi lärde oss massor och ju mer hon fick mig att upptäcka och förstå, desto kärare blev jag i Berlin. Jag älskar verkligen att den här stan är så visuell, att konsten verkligen lever i, nästan bokstavligen, vartenda gatuhörn. Redan nu planerar jag att boka Caro för en tur här i Friedrichshain – förstå vad roligt att veta mer om all gatukonst jag ser varje dag!

Caro guidar både på tyska och engelska och bokar gör du genom att maila henne. Max tre personer måste man vara för att turen ska bli av och det kostar 10 euro per skalle.

Det här en yogi, gjord av Josef Foos. Han är en yogalärare i femtioårsåldern som bestämt sig för att sprida sitt yogabudskap även genom de här små gubbarna. Just den här styrketränar, men oftast gör de yoga. Ibland är det gjorda av korkar och ibland är de uppklistrade på väggen som den här. Josef uppmuntrar förresten fler att hänga på hans initiativ och göra egna yogisar. 

Här har ni en korkyogi.

Den här lille personen var det enda som fick vara kvar när väggen verket sitter på målades om.

Titta på stoppskylten. Ser ni gubben som hamnat under plankan? Förresten, det här är också intressant, konsten på huset bakom är ett beställningsverk –  något som blir allt vanligare här bland husägare.  Eftersom det finns en oskriven regel bland gatukonstnärer att inte måla över varandras konstverk kan det, om man inte vill ha taggar och graffiti på sitt hus, vara smart att låta en konstnär måla fasaden. Det gjorde faktiskt ägarna till huset jag bodde i förut. Vi hade en fantastisk målning som gick över halva huset och slapp förmodligen allt för mycket ogenomtänkt och trist klotter på så sätt. Dubbelbra!

Det togs många foton under turen.

Det har fallit bort ett F och ska egentligen stå Frau Freidl. Frau Freidl, fick vi veta, är en tant som bor i huset som bokstäverna sitter på. Tydligen brukar hon sitta vid ingången och blicka ut över Herrmannplatz. En gång kom Frau Freidl precis när Caro stod och berättade om henne – hon blev jätteglad, sken som en sol och utropade ”det är MIG du pratar om! Det är jag som är Frau Freidl!”

Ett politiskt statement. Flera streetart-artister har gått ihop, förmodligen som en kommentar till hur området gentrifieras och förändras. 1UP, alltså andra från vänster, syns förresten på väldigt många ställen här i Berlin. Ofta gör de enormt stora målningar som är extremt svåra att få bort. Till polisens förtret förstås. 1UP står för One United Power, här kan ni se en dokumentär om dem.

Helt klart en supertur!

När det har varit vinter i evigheters evigheter och solen äntligen tittar fram, då är det helt okej att ta en så kallad inspirationsdag utomhus istället för att sitta framför datorn. Det har min chef (läs jag) bestämt – och eftersom jag är en sån där duktig typ, gör jag självklart som hon säger utan att blinka.

I går förmiddag blev det till exempel en långpromenad över Modersohnbrücke, till Treptower Park. Titta vilken fin utsikt jag hade! De tre bråkande/kramande gubbarna heter förresten Molecule Man och är ett konstverk som ska symbolisera knutpunkten mellan de tre stadsdelarna Friedrichshain, Alt Treptow och Kreuzberg. Statyn reser sig trettio meter över vattnet.

Och såhär såg jag ut. Väldigt kisigt och härligt väder.

Framme! Treptower Park påminner mig om Djurgården, fast med blick över de nybyggda husen på Stora och Lilla Essingen i Stockholm. Och kanske minus alla powerwalkande unga kvinnor. Här joggas det mest, powerwalkingtrenden verkar inte riktigt ha hittat hit.

Lite samma stil, va? Snackar alltså om de vita husen.

Snart sitter vi på gräset här, grillar och har det härligt.

Och så promenadens höjdpunkt, Sowjetische Ehrenmahl. Så jäkla pampigt och överdådigt och… ja, väldigt rejält, helt enkelt. Monumentet uppfördes mellan 1946 och 1948 och är dels en kyrkogård för 5000 sovjetiska soldater, dels ett minnesmärke över de cirka 80 000 soldater som dödades under Andra världskriget i kampen om Berlin . 40 000 kubikmeter granit användes till monumentet – svensk (och norsk) granit som, ironiskt nog, Hitler hade köpt för byggnationen av Germania.

Det är helt enkelt ett mäktigt ställe. Vackert och allvarstyngt. Tänk bara, så många liv som inte fick levas. På grund av det förbannade kriget.

Den här gången hade jag bara min kassa mobil att fotografera med, ni ska få bättre bilder som gör stället lite mer rättvisa längre fram.

Sedan hem igen, kryssandes mellan vårblommorna.

Så. Redo för skärmen igen!

Ni vet det där övergivna tivolit jag brukar tjata om? Berlins mest magiska plats, ett helt nöjesfält som lämnats vind för våg 2002 och inte använts sedan dess. Ett gnisslande pariserhjul, en rostig berg- och dalbana och mossiga svanar som  guppar runt i en, igenvuxen, kärleksdamm.

Spreepark heter stället. Det ligger i Treptower park  i östra Berlin och hade sina glansdagar under slutet av DDR-tiden. En kompis till mig, som brukade gå dit som barn, har berättat att det häftigaste av allt var stånden där man kunde köpa mat från ”hela världen”. Från andra kommuniststater, betydde det. Endast.

Nu är Spreepark till salu. Och annonsen ligger, hör och häpna, på ebay. Kostnad: 1 620 000 euro. ”Renoveringsbehov” står det i annonsen. Jo, det kan man lugnt säga.

Vad säger du? Sugen?

Åh, vad jag är glad över att ha kommit ur den tyngsta småbarnsperioden! Berlin är så stort att en tur med ungarna till andra sidan stan, med kommunala färdmedel och som ensam vuxen, har känts ungefär lika energikrävande som att springa ett maraton i konstant uppförsbacke. Men nu äntligen går det!

Det fick jag bevis på i helgen när jag och mina kiddos drog till Aquarium vid Zoologischer garten. En helt perfekt aktivitet för en fyraåring med stor fascination för krokodiler och hajar och en nästan-tvååring som just fattat att det finns fler djur än hundar som säger waow waow.

Aquarium är knappast det ballaste akvariestället i världen, men det är absolut värt ett besök för alla familjer med fisk- och kräldjursintresserade medlemmar. Och det var ingen kö alls för att komma in, lördagen till trots.

Efter att ha hälsat på hajarna tog vi först en glass i solen vid den halvbombade Kaiser-Wilhelm-Gedächtnis Kirche (som äntligen börjar synas igen efter att ha renoverats och varit dolt bakom ett fakehus under lång tid), och efter det en tur in i själva kyrkan. Den är så vacker, missa för bövelen inte att gå in i den om du är där! Vi hade tur, det övades inför en konsert  som skulle hållas under kvällen och en kvinna sjöng Bach så vackert att både jag och barnen blev alldeles tagna. Det varade i sisådär en mikrosekund hos ungarna, men ändå. Upplevelse av finkultur, check!

Det var helt enkelt en himla bra utflykt med både biologi, kultur och glass i solen. Och fint att visa för barnen att det finns en västlig sida av den här stan också. Som är väldigt annorlunda med vår östra – både vad gäller atmosfär och arkitektur.

Jag har varit med om så mycket i den här staden som jag inte tror att jag skulle kunna ha upplevt någon annanstans. Berlin är så fantastiskt rik på bisarra, ekivoka, roliga, knasiga, ibland dekadenta, ibland smaklösa men alldeles underbara saker. Att bli överraskad tillhör vardagen, det är det som gör den här staden så förbaskat spännande att leva i. Här är några av mina tappa-hakan-upplevelser i Berlin.

1. Kanske lite väl givet, men jag kan inte låta bli att ha med Berghain på listan. Europas, kanske världens, bästa, ballaste och mest bisarra klubb. Bara huset, ett gammalt kraftverk, är en upplevelse i sig. Kön är lång och det finns alltid en risk att inte komma in – ett knep brukar vara se oberörd ut och inte prata något annat språk än tyska. Är du inte haj på deutsch, var bara tyst.

2. Utomhuskareoken i Mauerpark på sommarsöndagar. Flera tusen åhörare och vem som helst får sjunga. Lika underhållande varje gång och stämningen är fantastisk.

3. Spreepark. Det övergivna tivolit i Treptower park. Men ni hör ju. Ett övergivet tivoli! Det kittlar i magen bara jag tänker på det. Har skrivit om det tidigare här, och här.

4. Att berlinarna pudrar curry på sin varmkorv med ketchup. Och nej, det är inte gott. Men ganska fascinerande. Här har ni ett helt museum om den märkliga kombinationen.

5. Alla som promenerar runt med en öl i handen. Klockan tio på morgonen. En tysk bekant förklarade fenomenet med de här orden: ”Öl i det här landet är ingen partydryck, det är mat”.

Har du upplevt något i Berlin som fick dig att tappa hakan?

Om bara en vecka kommer mina äldsta vänner hit och hälsar på. Vi har känt varandra sedan vi knappt kunde gå och jag är så glad över att vi, trots att vi alla lever hektiska småbarnsliv långt ifrån varandra, ser till att få en hel helg tillsammans någon gång per år. Och att de vill komma hit till Berlin också! Himla lyxigt för mig.

Självklart håller jag på att planera för fullt vad vi ska göra. Förra gången de var här körde vi rätt många klassiska Berlingrejer. Ni vet – tv-tornet, julmarknad, Brandenburger Tor, några ekivoka gaybarer och middag på Kater Holzig-restaurangen Katerschmaus (very hip, very Berlin och very kul att ha varit där eftersom det är så jäkla omtalat – men inte alls bra mat tyvärr).

Den här gången går vi lite mer in på djupet, kan man säga. Under ytan. Mer initierat. Avancerat. Man vill ju imponera.

Såhär ser planerna ut so far. På fredagen ska vi gå på pop up-restaurangen NordenBerlin. Det ska bli otroligt spännande, inte minst för att kockduon (en är svensk!) har ett rykte om sig att vara sehr, sehr gut. Det pågår förresten mycket i pop up- och supperclubbranschen i Berlin just nu. Det är kul.

På lördagen ska vi gå på Berlins äldsta varietébar, Scheinbar. Där är det open stage varje onsdag till lördag och det känns som ett kul, avslappnat, och inte minst billigt, alternativ till de lite mer rejäla varietéföreställningarna som går. Och spontan varieté – smaka på det! Jag tror att det blir helt underbart. Biljetterna kostar knappt tio euro.

Nu måste jag bara hitta en schysst restaurang i närheten av Scheinbar där vi kan äta innan föreställningen, och så några fina dagsaktiviteter förstås. Eftersom julmarknaderna precis dragit igång då finns en visst risk för att det blir några värmande glühhwein under julbelysningen vid Kulturbrauerei i Prenzlauer Berg. Kanske mit schuss. Vi får se.

Ett effektivt sätt att se de största sevärdheterna i en stad är ju att åka sightseeingbuss. Sådana finns det såklart massor av här i Berlin – men minst lika bra, och mycket billigare, är en runda med den helt vanliga buss 100.

Den går förbi de nästan alla de historiskt viktiga platserna och husen – tv-tornet, riksdagshuset, Berliner Dom, Museum Insel, Brandenburger Tor, Siegersäule, Schloss Bellevue, Zoologischer Garten och många fler.

Eftersom bussbiljetten gäller i två timmar (så länge du åker i samma riktning) går det hur bra som helst att hoppa av och på bäst du vill under den tiden. Kostnad? Futtiga 2,60 euro.

Berlin är en oförutsägbar stad. Något som skulle stängas är plötsligt öppet igen, det ordnas avskedsfester för folk som visst stannade ändå och klubbar som bommat igen på grund av än den ena, än det andra återuppstår stup i kvarten.

Tidigare i somras skrev jag att alla som ville se det övergivna gamla tivolit i Treptower park skulle skynda sig eftersom de guidade turerna snart skulle sluta gå. Det gäller inte längre. Det går fortfarande att boka en rundvandring i Spreepark, platsen där tiden stått still sedan 2001, och turerna kommer att fortsätta oktober ut. Minst.

Guidningen görs bland annat av den gamla ägaren Norbert Wittes dotter, Sabrina, och hålls på tyska. Men även om du inte kan språket kan det ändå vara värt pengarna och tiden – stället är fullkomligt fascinerande och unikt.

Den som inte vill gå en hel rundtur kan göra lightversionen och bara åka det gnissliga gamla sightseeingtåget istället. Det kallas för en ”djungeltur” och det med rätta – man ser mest buskar och snår från tåget. Fast då och då kan man ändå skymta en och annan mossig kärlekstunnelsvan, en omkullvält dinosaurie och en rostig berg- och dalbaneräls. Hela upplevelsen är dessutom rätt kul. Och lite absurd.

Pris för sightseeingtur: 15 euro

Pris för tåget: 3 euro

Apropå det övergivna tivolit i Treptower park (se mitt förra inlägg) kan man alltså gå guidade visningar där. Det kan jag rekommendera – berättelsen om hur Norbert Witte, som ägde tivolit, drev sitt företag rakt mot ruinens brant, flydde landet med diverse flygande mattor och karuseller och sedan trasslade in sig i närmast absurda knarkhärvor är minst sagt fascinerande.

Rent sceniskt är de övervuxna kärlekstunnelsvanarna, de omkullvälta jättedinosaurierna och det lutande pariserhjulet något av det mest fantastiska och spöklika jag sett.

Guidade visningar pågår bara fram till den 23 juni, några av dem hålls av Norbert Wittes egen dotter. Skynda skynda!

Mer info på www.berliner-spreepark.de