Minnen från säsongen som varit

av Nils-Petter Dufva

Den mustaschprydde tjecken Jakub Klepis har avgjort årets Gagarin Cup-final och Dynamo Moskva är mästare för första gången sedan Pavel Datsiuks och Aleksandr Ovetjkins spenderade lockoutsäsongen i klubben.

Här innebär det att minnen från KHL-säsongen 2011-2012 ska tas upp:

ÅTERUPPSTÅNDELSEN
Processen har börjat. Efter ett par riktigt tröga år är ishockeyn på uppgång igen i Moskva och ingenting kunde var viktigare för KHL.
Dynamo Moskva är Gagarin Cup-mästare, CSKA Moskva kommer att storsatsa i sommar och nästa säsong är det förmodligen bara Spartak Moskva som kommer att brottas med publiksiffror strax över, och ibland till och med under, 1000 personer.

VÄRLDENS BÄSTA KARLSSON
Janne Karlsson tog över som huvudtränare i Atlant Mytisjtji efter Bengt-Åke Gustafsson och lyckades genast få rättsida på tillvaron i förorten med tio raka segrar.
För det hyllades han med en reklamvideo baserad på Astrid Lindgrens sagofigur ”Karlsson på taket”. 
Klippet 

BILDEN

Foto: Aleksandrr Korsakov (TUT.BY)
Foto: Aleksandrr Korsakov (TUT.BY)

INTERVJUN
Tv-reportern Roman Tjerniavskij hade tänkt intervjua Eduard Lewandowski, men fann sig i stället framför Jonas Andersson.
Det gick sådär med att rädda upp det eftersom Tjerniavskijs engelska visade sig vara just sådär.
Klippet

GATUSLAGSMÅLET
Vitiaz Tjechov gjorde sig av med sina hatade busar inför den här säsongen och tog in ett gäng värre. Kip Brennan, Jon Mirasty, Nick Tarnaski och Jeremy Yablonski har terroriserat KHL-isarna och dragit på sig längre avstängningar än Chris Simon och Darcy Verot gjorde.
Och hann de även med att vara ute på gatan och slåss med några bröllopsfirande i Magnitogorsk.
Klippet 

DEN LEENDE FIGHTERN
Okejdå, ibland blir det roligt också. Maksim Jeprev, som har ett förlutet i Vitiaz, gjorde sin andra match för säsongen med Metallurg Novokuznetsk och hade bestämt sig för att utmana busarna . Jon ”Nasty” Mirasty lät honom få in ett par slag på käften, hånlog lite och sänkte sedan snabbt Jeprev.
Klippet 

KOMPISFAJTEN
Både Aleksandr Radulov och Robert Nilsson hade en tung start på säsongen i Salavat Julajev Ufa. För Radulov löste det sig i Ufa, medan Nilsson kom igång efter flytten till Torpedo Nizjnij Novgorod.
I februari var Nilsson på besök i sin gamla hemstad.
Torpedo jagade kvittering i slutet av den tredje perioden i matchen som de till slut förlorade med 4-6. Nilsson satte in en tackling och snodde pucken av Radulov, som jagade efter och ett gruff startade mellan de tidigare lagkamraterna. 
Det blev… inte mycket av det.
Klippet

TRÄNARSMÄLLEN
Jo, Radulov kan få riktiga psykbryt också.
Sittandes på bänken i upprorstillstånd tittade han bakåt, såg den finske målvaktstränaren Ilari Näckel (han måste ha sett honom) och drog till honom med klubban.
Näckels reaktion? Det kom inte någon.
Klippet

TOPPLACERINGARNA
Slutspelet låter vi vara. I grundserien blev Tony Mårtensson tvåa i den totala poängligan efter Aleksandr Radulov – ständigt denne Radulov – genom att stå för 61 poäng (23+38). I plus/minus-ligan var hann överlägsen. 

FONTÄNEN
Salavat Julajev Ufa jagade kvittering i såväl matchen och konferenskvarten mot Ak Bars Kazan.
Den jakten kom av sig när en plexiglasskiva gick sönder. Inte för att det tog lång tid att åtgärda det, utan för att en av vaktmästarna borrade ett för djupt hål för ena målburen och vatten började spruta upp på isen.
Efter ett uppehåll på en timme förlorade Salavat med 0-2 och tappade till 1-3 i matchserien.
Aleksandr Radulov mötte – faktiskt – media efteråt:
– Vad i helvete var det där? Det var en rysk hönsgård. Det finns inga andra ord. Helt obegripligt.
Salavat åkte sedan ut ur Gagarin Cup-slutspelet och Radulov spelar nu i stället om Stanley Cup med Nashville Predators. 
Klippet 

FISKELINAN
Det pratas ofta om magiska dragningar. Vladimir Tarasenko utförde ett trolleritrick på riktigt under All Star-matchens skills competition när han släppte pucken åt höger, åkte vidare rakt fram och tog tillbaka trissan med hjälp av tankekraft. Såg det ut som alltså. I själva verket var den fiskelina.
Klippet

SKOTTET 
KHL har gjort det igen – skjutit en puck hårdare än någon annan. Traktor-backen Aleksandr Rjazantsev pangade iväg ett skott i 183,67 km/h och NHL-fansen rasade.
Riggad mätare? Kortare distans?
Hårt gick det till i alla fall.
Klippet

O’ SOLE MIO
Konststraffar och världens hårdaste slagskott.
Den största underhållaren under All Star-helgen i Riga var ändå Dynamo Moskvas Michail Anisin. Den lille liraren greppade mikrofonen och klämde fram ett stycke ur O’ Sole Mio. Eller rättare sagt; en h o c k e y s p e l a r e (!) greppande mikrofonen och klämde fram ett stycke ur O’ Sole Mio.
Klippet 

FLYGKRASCHEN
Hur mycket udda och i många fall roliga och komiska saker som hänt kommer ändå den tragiska flygolycka i Jaroslavl vara det som kommer att känneteckna KHL-säsongen 2011-2012 för all framtid. 
Jak-42:an slog i en trafikfyr och 44 personer omkom, bland dem den svenske målvakten Stefan Liv.  
Nästa säsong spelar Lokomotiv Jaroslavl i KHL igen.
Det gama laget kommer aldrig tillbaka, det nya laget kommer att ha en hel värld bakom sig.
Love to Lokomotiv. 

Pushed To The Limit

av Nils-Petter Dufva

Det var inför förra säsongen som Dynamo Moskva-forwarden Leo Komarov – som ni bland annat känner som killen och kedjekamraten som tog hand om Johan Harju och Linus Omark under deras tid i den ryska huvudstaden – påstod att han rycker på axlarna åt att motspelarna i KHL tycker att han är idiot. De också.

Det var vad han gjorde i den sjätte finalen.

Komarov har legat och skavt på motståndarna genom hela finalserien och i går rann det över för flera av dem. Finländaren åkte smällde på både sent och tidigt och fick crosscheckingar i ryggen och bröstet och slag i bakhuvudet och ansiktet.

Han visade inte en min när det hände och Avangard Omsk visades till utvisningsbåset på löpande band.

Det är bara timmar kvar till den sjunde och direkt avgörande Gagarin Cup-finalen i Omsk. Leo Komarov kommer att vara hatad av publiken och Avangards spelare. Han har fått det dit han vill, men det är inte bara han som ligger bakom frustrationen hos de sibiriska hökarna.

Dynamo har hämtat upp från 1-3 till 3-3 i matcher och kvitterade i en match där nästan en tredjedel av alla mål som gjorts i matchserien föll. De siffrorna är missvisande. Martin Skoula var de ende som lyckades utnyttja Avangards otaliga chanser och hängde lagets båda baljor. Samtidigt orsakade han mycket av det som föll in bakåt, särskilt 5-2-pucken i tom kasse där han helt enkelt bara gav pucken till Marek Kvapil.

Avangards viktigaste defensive kugge var nonchalant på egen planhalva, den näst viktigaste defensive kuggen var och är tills vidare avstängd för dopning, Karri Rämö blandade och gav i målet, Roman Cervenka syntes inte till över huvud taget, allt studsade rätt för Dynamo Moskva och Leo Komarov vägrade bli provocerad.

Dynamo Moskva har pressat matchserien och Avangard Omsk till den yttersta gränsen. 

Nu återstår det bara att se i vilken bemärkelse Avangard exploderar.

WoW, paintball – och dopning

av Nils-Petter Dufva

Vi är inne i det slutliga skedet när KHL-säsongen lever vidare från dag till dag och tar slut vid några tveksamma beslut från OHK Dynamo Moskvas försvar.

Såna missar är det ont om i finalserien som pågår just nu, då Dynamo och Avangard Omsk tillhör ligans två målsnålaste lag. 

Men det finns försvarsspelare som gör grova missar på andra sätt. 

Avangardbacken Anton Belov åkte ju, som ni kanske läst, fast i ett dopningstest efter den fjärde finalmatchen och är avstängd tills vidare i väntan på B-provet. Rapporteringen av det toppar de ryska sajterna, men är än så länge ganska knapphändig. Avangard har meddelat att de inte kommer att straffa Belov på något sätt förrän det är 100 procent fastställt att han är skyldig och den tjeckiske backklippan Martin Skoula har sagt följande:
1) Jo, när de gick ut på isen inför den femte finalen visste de om att Belov lämnat ett positivt dopningsprov.
2) Nej, det påverkade inte laget nämnvärt. Det var bara att fokusera på match.
3). Nej, själv vet han inget om att klubbens läkare skulle hålla på med något fuffens. 

Belov har inte uttalat sig annat i en intervju med sports.ru, gjord vid ett tidigare tillfälle, där han belyses som en frispråkig person som går sin lilla egna väg och inte bryr sig om vad någon annan tycker. Bloggar för att han själv vill och inte för att någon tidning bett honom (!), nöter World of Warcraft, lirar paintball och (sägs det) drar sig inte för att stå upp mot självaste Vjatjeslav Bykov.

I dag åkte Belov med Avangard Omsk till Moskva för morgondagens sjätte finalmatch.

Dynamo kommer att vara samma gamla vanliga Dynamo från det att pucken släpps till att matchklockan stannar för kvällen eftersom den hete letten Olegs Znaroks inte tolerar annat.

Hos Avangard är det mer osäkert…

… storspelar Karri Rämö i kassen eller släpper han till mer än han borde?
… gör Roman Cervenka tre poäng eller går han -3?
… vad visar det där B-provet egentligen?
… tar de med sig Gagarin Cup-pokalen hem till Omsk? 
… hur firar man en titel om man samma dag åker fast för dopning och riskerar en lång avstängning?

Privet!

av Nils-Petter Dufva

Nämen tjenare!

Det var ett tag sedan vi stämde av gällande ämnet KHL. Felet är mitt och bortförklaringen är att jag haft fullt upp med att bevaka en SM-semifinal och en SM-final, och det är någonting jag ärligt talat inte är det minsta ledsen över. Energin, orken och det mesta av min tid har gått åt till det och jag hoppas ni KHL-vänner kan ha förståelse för det.

Hur det nu än är med det… Det är dags att ta den här KHL-säsongen i mål åtminstone och fram tills att något lag lyfter Jurij Gagarins pokal blir det fullt ös här. Nu kan det dock bli så att Avangard Omsk gör det redan i morgon – förmodligen vinner de i så fall med 1-0 eller 2-1 och Aleksandr Perezjogin gör det avgörande målet –  och som ni förstår blir det då inte drag särskilt länge här.

Alltså håller i alla fall jag tummarna för att Leo Komarov och OHK Dynamo Moskva kniper en seger – förmodligen med 1-0 eller 2-1 i så fall – och tar hem finalserien till Moskva igen. 

Paka, S:t Petersburg

av Nils-Petter Dufva

Så var det dags igen. 

SKA S:t Petersburg är på väg ut ur ännu ett Gagarin Cup-slutspel, om de inte hittar ett sätt att vinna fyra raka matcher och mirakelvända serien mot Dynamo Moskva. 

Det har fått ryska sajter att svämma över med åsiktsmaskiner som tycker eller tror att tränaren Milos Riha borde få sparken, vilket indirekt betyder en fiaskostämpel. 

Frågan är då (lika grund som självklar att ta upp): kan det vara ett fiasko att åka ut i en konferensfinal? Att det är missräkning för S:t Petersburg kan vem som helst skriver under på. Men finns det något KHL-lag som bara ska vidare till final, och helst vinna den också, för att säsongen inte ska vara en stor besvikelse?

Som vanligt går det att vända det åt två håll.

Tänk Traktor Tjeljabinsk. De vann den östra konferensen med tio poängs större marginal än S:t Petersburg vann den västra och ligger nu under i konferensfinale mot Avangard Omsk. Åker de ut har de ändå gjort en succésäsong eftersom de gjorde en fantastisk grundserie och gick långt i slutspelet. Grejen är givetvis att ingen förväntat sig – om än kanske trott – att de skulle tillhöra den övre slutspelsplatshalvan ens en gång. 

S:t Petersburg har heller aldrig nått så här långt i slutspelet, men gjort flera fantastiska grundserier tack vare sin lika fantastiska lönebudget och efter det haft förväntningar om att gå hela vägen i Gagarin Cup utan att vara i närheten att infria dem. 

Den här säsongen har de hur som helst tagit ett kliv till och det står fast trots deras ekonomiska muskler och deras stjärnbygge. Pengarna är det mesta i hockeyvärlden och har varit så länge, men när kommer till att vinna saker handlar det likafullt om att ha en stabil grund, ta ett steg i taget, bygga steg för steg och egentligen alla andra klyschor ni kan tänka er. S:t Petersburg har den här säsongen tagit ett steg på vägen. De är nu en klubb som kan vinna slutspelsmatcher och slutspelserier.

Men nu handlar det ändå om tre raka i förluster i en matchserie där de gick in med favoritskapet. I den första matchen tappade de två tvåmålsledningar i den tredje perioden. I de två andra matcherna har de gått i tredje med ett oavgjort resultat, och på något sätt har de inte varit förberedda på 60 minuters spel på samma sätt Dynamo Moskva varit beredda att spela 147 minuter varannan kväll om så hade krävts.

SKA S:t Petersburgs säsong har inte varit något fiasko oavsett hur det går. Däremot är matchserien mot Dynamo Moskva på väg att bli ett stort sådant. 

En rasande Riha

av Nils-Petter Dufva

Först en uppdatering och uppföljning på det senaste inlägget: 

Aleksandr Radulov spelar alltså mest troligt med Nashville Predators redan den här veckan och det återstår att se om han kan tänka sig att pynta upp för att stanna över nästa säsong också eller om vänder tillbaka till KHL en vinter.

I morgon natt mot Pittsburgh kan comebacken ske och jodå, i så fall blir det att stanna uppe och se honom mäta sina krafter mot Jevgenij, Sidney, ”The Real Deal” och de andra pingvinerna. 

Med det fått från fingrar till tangenter: till det som händer i KHL.

I svenskserien mellan Atlant Mytisjtji och SKA S:t Petersburg har Konstantin Barulin spelat dåligt i sitt mål och Jakub Stepanek spelat bra i sitt. Fram tills i dag då.

Pendeln svängde, Barulin var lika bra som i fjolårets slutspel, Stepanek ungefär lika dåligt som Jevgenij Nabokov var i SKA förra säsongen och Atlant reducerade tack vare det matchserien till 2-3 i matcher. Konstanterande av det blir att fortsätter Barulins spel var på den nivån, Tony Mårtenssons missflyt i de avgörande lägena och Vladimir Tarasenkos osynlighet så kan det också sluta på samma sätt i de två nästkommande matcherna. 

 S:t Petersurg har fortfarande greppet om matchserien, men tränaren Milos Riha fick nog redan i dag. 

Redan innan slutsignalen ljuder i dagens 1-3-förlust hade han lämnat sin plats i avbytarbåset och det agerandet fick fans upprörda och Aleksej Kasatonov att hålla med dem i media. 

Jag förstår inte varför de trodde att en man som faktiskt håller på så här efter varenda tveksamt domslut inte skulle bemöda sig att vänta in slutsignalen i en förlustmatch. 

Radulov out (?), Kuznetsov in (?)

av Nils-Petter Dufva

Det är dags för fredagskväll och jag ska inte störa längre än nödvändigt. 

Vanligtvis är jag (egentligen för) dålig på att göra reklam för mina texter, men eftersom det efterfrågats en svenskgenomgång tänkte jag dra ut tummen:

För den som missat det så finns en lista med kommentarer om KHL:s tio bästa svenskar här.

Förutom den glödheta listan snackas det inte mest om att Ak Bars Kazan fortfarande är ett ganska grått lag utan Aleksej Morozov eller att Jevgenij Kuznetsov är helt tillbaka från sin skada och kvitterade matchserien i dag.

Nädå, för både Kuznetsov och Aleksandr Radulov har ju på riktigt hintat om var de kan tänkas vara nästa säsong.

Som det ser ut stannar Kuznetsov i Ryssland, medan Radulov sticker över till Nashville. Ett invädning mot uppgifter ska givetvis lämnas in med tanke på att Zenia ljugit för media med ett flin förut och att KHL kommer att sticka in käppar hjulen i Radul22:s flyttlass till USA.

Men om vi sett det sista av Aleksandr Radulov för den här gången i KHL får man väl passa på att tacka för tiden som varit. Det har varit underhållande, annorlunda och ibland helt oförklarligt.

Oh! Oh! Oh! Ahonen!

av Nils-Petter Dufva

Häromveckan vann Barys Astana sin första slutspelsmatch någonsin efter att ha ställts mot dubbelmästarna Ak Bars Kazan i tre Gagarin Cup-slutspel i rad.

Barys, who?

Det är helt okej att inte ha koll på det. Vi har ett gäng lag som brukar hålla till på den nedre halvan av den östra konferensen som är ganska otillgängliga härifrån Sverige. Ändå har de flesta av dem stundtals lyckats stjäla uppmärksamhet med sina ytterligheter.
 

* Amur Chabarovsk i och med att de är just så otillgängliga borta vid Kina.
* Jugra Chanty-Mansijsk för att det är anmäkninsvärd stad med kylan, schack och skidskytte.
* I Jekaterinburg stjäl Avtomobilist-fans klubbor och nitar reservmotståndarmålvakter med dem.

* Metallurg Novokuznetsk är så grå att det ibland måste påpekas att de är det. 

Och Barys Astana. Ja ni, de har Kevin Dallman som har slagit poängrekord i rysk hockey för backar och en svensk i Jonas Junland, men söker man på honom på kazakiska webbplatser hittar man ingenting. 



De har helt enkelt varit ett stabilt slutspelslag, som inte lyckats åstadkomma något när de planenligt tagit sig till dit. Fram till den förlösande Gagarin Cup-segern i Magnitogorsk då.

När sedan matchserien gick vidare i Kazakstan dök presidenten Nursultan Nazarbajev upp och efter matchen konstaterade de inhemska spelarna att de inte kunde förlora när han bemödade sig med att göra ett besök i hallen. 

Kvällen efter det räddade Jonas Junland, som skaffat sig ett vildvuxet snömannenskägg igen, kvar en puck i anfallszon, vilket renderade i det matchvinnande 2-1-målet innan han själv dunkade in 3-1 från blålinjen och såg till att Barys var uppe i 3-1-matcher.  

Det var på väg att bli något triumferande  – men det skulle sluta i en annan ände.

Som den forna sovjetstat Kazakstan är med tydliga kopplingar till Ryssland finns det ett starkt lillebrorskomplex och en benägenhet att vilja bita ifrån. Som när Barys Ice Palace dömdes ut som den sämsta i en rankning av KHL:s arenor och planerna om att bygga en ny offentliggjordes några månader efter det.

Den här gången var det Metallurgs finske målvakt, Ari Ahonen, som fungerade som triggare. Efter att ha förlorat den femte matchen i sudden såg Barys supportrar fram emot att se sitt lag i stället avgöra matchserien på hemmaplan. Tre stycken tveksamma situationer (ni ser dem här och här och här, varav två av dem med Ahonen i centrum och en till förlängningsförlust senare kände sig de nu ilskna fansen bortdömda och en skrivelse lämnades in till KHL med krav för att byta domare till den sjunde och avgörande matchen. Det gick också igenom och internationelle toppdomaren Vjatjeslav Buljanov och finländaren Jyrki Rönn tillsattes som rättskipare.

Ändå blev det ett kazakiskt antiklimax.

Domarinsatsen finns det ingenting att anmärka på och inte heller Ari Ahonens målvaktsspel. Mycket tack vare av det senare kunde Metallurg ta sig vidare till kvartsfinal genom att vinna sin tredje raka förlängning och målvaktsexperten Sergej Nikolajev i hyllande stämma utbrista: ’Oh! Oh! Oh! Ahonen!’ i eftersnacket.

Barys Astana föll på målsnöret tre gånger om, Dinamo Riga lämnade in efter sju matcher mot Torpedo Nizjnij Novgorod och det innebär att grundserielag ett, två tre och fyra  tog sig vidare från den första slutspelsrundan i både väst och öst. 

***

När Sergej Nikolajev ändå är nämnd så kan vi fortsätta med honom också. Jag skrev ju ett revanschinlägg när Erik Ersberg hade nollat Ak Bars Kazan i den första åttondelen efter att Nikolajev hade dömt ut honom och pekat på att Petri Vehanen var en mycket bättre målvakt. 

Frånsett en ordentlig tavla blev det sedan så att Vehanen var bättre än Ersberg i fyra raka matcher och Ak Bars plockade följaktligen hem matchserien med 4-1.

Va? Va? Va? Vehanen!

Om man ska att Nikolajevsera det hela.

***

Kvartsfinalerna – eller korrektare sagt konferenssemifinalerna – drar i gång i morgon och ser ut så här:

SKA S:t Petersburg-Atlant Mytisjtji
Torpedo Nizjnij Novgorod- OHK Dynamo Moskva

Traktor Tjeljabinsk-Ak Bars Kazan
Avangard Omsk-Metallurg Magnitogorsk

Ska vi tippa att SKA, Torpedo, Traktor och Avangard tar sig vidare?

Så var det bara 15 lag kvar

av Nils-Petter Dufva

Om ni hade frågat mig för fem dagar sedan om vilket jag som lag ansåg vara den största outsidern till Gagarin Cup skulle Dynamo Minsk tilltalat mig som svar. Den här säsongens upplaga av Dynamo Minsk tilltalar mig faktiskt över huvud taget med Peter Podhradsky, Jaroslav Obsut och förvisso något överskattade Jere Karalahti som offensiv backuppsättning balaserade av genomstabile Lukas Krajicek. Och framför går det undan något så överjävligt med Daniel Corso, Geoff Platt, Zbynek Irgl och Teemu Laine.

I slutet av september skrev jag om den norske målvakten Lars Haugen, som grovt snackat hade gått från att inte ha varit tillräckligt bra för sin norska klubb till ett KHL-kontrakt på sisådär en månad. En säsong med farmarlagsspel i den vitryska ligan senare fick han debutera med Dynamo Minsk i den sista KHL-grundseriematchen, då tränaren Marek Sykora ville väcka sitt lag inför slutspelet efter ett gäng förluster. 

Det slutade med att Sykora valde Haugen i målet till de två första konferenskvartsfinalerna mot OHK Dynamo Moskva också. Ingen skugga ska falla över norrmannen, han gjorde det bra, men facit blev att Dynamo Minsk torskade båda matcherna. 

Till det tredje mötet fick Andrej Mezin kliva in i kassen och kliva ut igen efter knappt tolv minuter och tre insläppta mål. I den fjärde kvarten var det sedan Kevin Lalandes tur att starta och efter två insläppta mål inom loppet av två minuter i period två var det här slutspelet över för Minsk.

På presskonferensen i Babruisk Arena – Arena Minsk var uppbokad med JVM i konståkning i helgen – kom sedan 63-årige Marek Sykora med beskedet:

– Jag slutar som tränare.

Parallellen med Atlant-tränaren Janne Karlssons debacle i SM-slutspelet med HV 71 förra säsongen och valet att åtsidosätta Daniel Larsson är lätt att dra. Det var på intet sätt målvaktsspelet som gjorde att HV och Minsk åkte ut i fyra raka. Dessutom går det inte att helt underkänna Sykoras val. Kevin Lalande drogs med sviterna av en hjärnskakning och Mezin var bevisligen ur form. Men det är aldrig ett gott slutspelstecken när målvaktsfrågan förbryllar. 

Andra outsiders?

Jag räknar åtminstone kallt bort CSKA Moskva, där ledningen har på tankarna hur mycket bättre lag de kommer ha nästa säsong, och Amur Chabarovsk, som är tillbaka på en rimlig nivå efter den sanslösa starten på säsongen. KHL-vinnarna Traktor Tjeljabinsks fina säsong har också blivit lite avslöjad när Jevgenij Kuznetsov haltar vid sidan med en knäskada. Jugra Chantyj-Mansijsk har pressat dem, men i dag blev det en ordentlig genomklappning på hemmaplan med fem insläppta mål och en tappad 2-6-ledning i den sista perioden.

Liksom tidigare år känns det som att vi står där med Dinamo Riga som jokerkort och de kan säkert gnugga fram sju matcher mot Torpedo Nizjnij Novgorod förutsatt att det är Chris Holt som vaktar målet.

Ja, och möjligtvis Barys Astana.

Efter dagens seger på hemmais är de uppe i 2-1 i matcher mot Metallurg Magnitogorsk, fastän varken backkungen Kevin Dallman eller målkungen Brandon Bochenski slutspelslevererat hittills. 

Jag vet inte det sista är oroväckande eller ska ses som en styrka, men som forwarden Andrej Gavrilin sade till kazakisk tv efter klubbens två första slutspelssegrar någonsin: ”Vi har börjat tro på det här nu.” 

Sida 1 av 47
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB