Som om det hade att göra med att jag igår nämnde vilken bra period Korvasson har haft, hade hon för första gången på riktigt länge svårt att komma till ro när hon skulle nattas ikväll. Hon var förtvivlad och skrek och viftade med armarna och ville bli upplockad. Vi gick små pauser på några minuter och gick sedan in en stund och så ut och så in igen och så vidare. Så har vi gjort tidigare när hon periodvis har haft svårt att sova och varit ledsen. Lyckligtvis har dessa perioder varit korta och varat som längst i någon knapp vecka. Vanligtvis blir hon glad och upprymd när hon läggs ner i sängen och jag misstänker att det har gjort mig mindre härdad mot nattligt trubbel, för hennes ledsna uppsyn skär verkligen i hjärtat på mig.

När de stora tårarna rullar nerför hennes kinder och hon sträcker sina små händer mot mig genom spjällen i sängen, ser det ut som om hon sitter i ett litet fängelse.

 Och jag känner mig som satan själv, som inte befriar henne därifrån.

Korvasson, min underbara lilla krabba, har varit på alldeles strålande humör den senaste veckan. Hon är ju en rätt glad bebis överlag, men den här perioden har allt gått ännu smidigare än vanligt och hon har sysselsatt sig själv långa stunder varje dag.

Och så pratar hon regelbundet, men eftersom hon bara kan ett enda ord, måste hon använda det många gånger. Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att hon har sagt ”titta” någonstans mellan tvåhundrafemtio och trehundra gånger idag. Hon säger det med stor variation och det tycks också fungera som det ord hon använder när hon vill ha någonting. När jag försökte svara på ett sms från Molly idag så ville Korvas ha tag i telefonen. Och för varje misslyckat försök att ta den ifrån mig blev hon än mer desperat och ropade titta, som ett mantra. Tillslut var hon så uppspelt att hon hakade upp sig och fastande i ordet och lät som en rappare när hon väste fram ”tittittittittittittittiiitiitiittaa”. För några ögonblick var hon helt förtvivlad, men när jag väl lyckats skicka iväg meddelandet, satte jag på knapplåset och gav henne telefonen och på mindre än en sekund var allt bra igen. Ingen vuxen människa hade reagerat på det sättet. Vuxna människor behöver lite tid att varva ner igen, efter att ha varit så förtvivlade. Vuxna människor är långsinta. Med Korvas är det som att trycka på en knapp och de desperata skriken upphör direkt när hon får som hon vill.

Jag funderade en stund på när i en människas liv som långsintheten gör sitt inträde.

Vi försökte ta igen lite sömn idag, Korvas och jag. Hon var vaken ända till elva igår, då min moster ordnade middag hemma hos min syster, och så sent har hon aldrig varit uppe. Men hon var en pigg och glad matgäst och åt mango och melon med stor aptit.

Sedan några veckor tillbaka försöker vi vila med Korvasson i sovrummet istället för på soffan, så att hela hushållet ska slippa tassa på tå, när hon ligger och sover, men det är betydligt svårare att få henne att somna där. Hon kan vara hur trött som helst, men i sängen får hon ny energi. Hon kryper omkring och stånkar och stönar och trillar ibland omkull på rygg och stånkar då ännu mer för att komma på rätsida. Ibland är det svårt och då ser hon ut som en liten skalbagge, där hon ligger och sprattlar med benen i vädret. Hon är väldigt glad i sängen och trots att viloproceduren är krångligare än i soffan är det härligt att vara med henne där. När hon klättrar upp på ens mage och sedan vänder är det nästan omöjligt att inte bita tag i de vita bulliga små låren.

Idag var vi på middag hos en vän och satt på en solig balkong och blev bjudna på grillad tonfisk. Helt fenomenalt gott. Även Korvas tyckte att tonfisken var helt okej, men det som verkligen föll henne i smaken var den limefrukt som serverades till. Hon sög i sig flera klyftor och tycktes aldrig få nog.

Lite senare var hon ute och kravlade, med sin säregna krypstil, i vardagsrummet intill balkongen. Där lekte även en av mina vänners söner. När Korvas kravlade förbi den äldsta, blev han fascinerad av hennes sätt att röra sig och ställde sig på alla fyra och började krypa efter. Först kröp han vanligt men insåg snabbt att det inte alls var så hon tog sig fram. Det såg oerhört roligt ut med Korvasson kravlandes i täten och en hasande sexåring i följe.

Som två krigsveteraner på frammarsch.

Nu är alla i Mattissonborgen trötta. Trötta efter att ha demonstrerat i solen och trötta efter gårdagens valborgsknytkalas som ägde rum i borgen. Korvas är redan en inbiten demonstrant, det här var andra gången hon deltog i ett förstamajtåg och tredje gången hon demonstrerade.

Igår var det hårdare bud, då fick hon sprutor i benen på BVC. De brukar börja med att ge den spruta som gör minst ont först, men denna gång verkade båda göra väldigt ont, Korvas var förkrossad redan efter första. Men sedan gjorde barnmorskan såpbubblor och det fick henne på bättre tankar. Dock verkade Korvas ha svårt att få grepp om vad för sorts människa barnmorskan var, som ena stunden gjorde henne illa, för att prata med len stämma och göra vackra bubblor i nästa.

Alldeles strax ska vi ge oss iväg och inspektera Sverkers lägenhet. Han flyttar ut redan idag och blir den första att lämna borgen.