Min första tanke var att jag måste dokumentera händelseförloppet med kameran, men mindes direkt att den är borta. Jag tycks ha förlagt min kamera och det stör mig något alldeles enormt. Inte lika mycket att själva kameran är borta som det faktum att jag har tappat bort den, eftersom jag inte tappar bort saker.

När jag var liten gjorde jag det, då tappade jag bort saker mest hela tiden. Framförallt tappade jag bort min nyckel, om och om igen. Den satt i ett rött snöre runt halsen och jag brukade alltid gå runt och suga på den lilla snörstumpen som stack ut ovanför knuten. Jag hade alltid på mig nyckeln, till och med när jag spelade basket, vilket förövrigt är ytterligare en inte särskilt framgångsrik idrottskarriär som jag har bakom mig (tidigare tog jag ju upp fotbollskarriären). Min syster, som själv var en mycket duktig spelare i samma klubb, fick ibland höra på omvägar att hennes lillebror hade setts träna i strumpor, eftersom jag hade glömt skorna någonstans, och med en nyckel runt halsen. Då skämdes hon lite. 

Hon var heller inte särskilt stolt då hon såg mig läsa Kalle anka på avbytarbänken, mitt under en match. Hon ansåg att fokus borde ligga på spelet, även för avbytarna. Jag har också tydliga minnen av att jag kunde stå på planen och inte riktigt vara säker på åt vilket håll vi skulle anfalla. Jag tror att jag bara gjorde ett enda mål någonsin, och än i dag håller jag tummarna för att det var på rätt sida av planen.

Nåväl, nyckeln tappade jag i alla fall alltid bort, men mirakulöst nog kom den alltid tillbaka. Så hände någonting på vägen och i vuxen ålder har jag haft järnkoll på mina viktiga ägodelar. Därför känns det här med kameran som ett enormt nederlag. 

Men om jag hade haft min kamera hade jag tagit en bild på det fina orangea paket som låg på hallgolvet igår, adresserat ”Korvaspappa”. Jag hade också fotograferat den fina pepparkaksdräkt i vuxenstorlek som låg inuti paketet tillsammans med texten: ”Världen behöver fler goa pepparkakor. Hälsa Korvas det!”

Några sådana bilder kan man alltså inte få se, men jag vill i alla fall passa på att tacka så mycket! Det gjorde mig väldigt glad!