Thomas Rolén, kammarrättspresident, var den särskilde utredare som arbetade fram Polisens nya organisation.
Han var också aspirant till tjänsten som rikspolischef men ville att den nya myndigheten skulle få 2 miljarder kronor extra.
Jobbet gick istället till Dan Eliasson som inte krävde några extra pengar. Men som nu begär det dubbla –  3,9 miljarder extra de kommande åren.

Genom sitt arbete med den stora omorganisationen blev han kanske den som allra bäst lärde känna Polisen inifrån.
– Det var drygt två år, väldigt intensivt, då vi avvecklade de här 23 myndigheterna – 21 länsmyndigheter plus två till – och bildade den här en-myndigheten den 1/1 2015, säger Thomas Rolén.
I kommittén som han ledde jobbade ytterligare ett 10-tal personer, samt ute i landet i olika arbetsgrupper, flera tusen.
– Och vårt mantra var ju då – vilket vi drev tillsammans med fack och alla – färre nivåer och fler poliser längre ut. Tryck ihop och tryck ut, så att säga, det var ju vad vi ville, säger Thomas Rolén.

Polisen skulle alltså komma närmare medborgarna.
Men när den omorganisation han stod bakom nu genomförs i praktiken har det gått långt ifrån smärtfritt. Även om Thomas Rolén inte längre är med ”i den loopen” längre, som han uttrycker det, har han noterat att det finns ett utbrett missnöje. Något han inte märkte när han var mitt uppe i arbetet. Och då hade han ändå någonstans mellan 700-800 möten med poliser och polisanställda. Möten som enligt hans beskrivning genomgående innebar att diskutera och förankra, diskutera och förankra.
– Nu sitter jag på läktaren och jag kan ju se vad ni och andra skriver. Men då upplevde jag en stor entusiasm för detta. Och jag hade ju också Polisförbundet med hela resan. Och sedan var det Saco och ST och även Seco. Jag vill ju bara hålla tummarna för att det här går bra, därför att jag tror precis som vi tyckte då, att det här är helt rätt tänkt.
– Sedan, hur man nu genomför det, det har jag ingen uppfattning om faktiskt.

Åtskilliga poliser återkommer till att ”Rolén ville ha två miljarder extra, men så blev det tyvärr inte”. Och nu idag, två år senare, begär Polisen det dubbla, 3,9 miljarder extra för kommande år, 2017-2019. Visar det att Polisen behövde de två extra miljarderna du ville ha?
– Jag hade ju till uppgift också att skriva ett budgetunderlag för 2015 och framåt. Och då är det precis som du säger, i det budgetunderlaget skrev jag och mina medarbetare, att för att bland annat säkerställa reformen, behöver man 2 miljarder de kommande tre åren.
– Och nya ministern, och nye rikspolischefen, gjorde en annan bedömning. Men vår bedömning, som står i budgetunderlaget, gjorde vi för att säkerställa reformen, ja.

Hur går dina tankar nu, när du ser att man kräver de här extra pengarna?
– Ja, nej, jag tycker inte att det är helt fair av mig att sitta och recensera från läktaren. Jag kan konstatera att i det uppdrag som jag hade, och som jag levererade på då, ansåg jag att man behövde de här pengarna.
Även om du sitter på läktaren så har du sett att det finns ett utbrett missnöje?
– Ja, och det är väldigt synd. Jag hoppas att man har tålamod och vill gå vidare på det här, därför att jag tror det är oundgängligen nödvändigt att man har mer poliser i lokalsamhället, och medborgarlöften och sådant som vi började diskutera då.
Det finns en utbredd uppfattning om att du var tilltänkt som ny rikspolischef, men sedan och i med ditt budgetförslag, som ansågs vara för dyrt, gick jobbet till någon annan istället.
– Ja, jag hade ju sökt tjänsten och fick den inte. Skälet till varför jag inte fick den, det vet inte jag.
Vad tror du?
– Nej, jag har ingen uppfattning, nej jag vet inte. Alltså, de hittade en som de tyckte var mer lämplig, Dan som jag har stor respekt för.
I polismun, så att säga, hittade de någon som kunde göra jobbet billigare, som inte krävde några extra miljarder.
– Ja, alltså, om det var det som var skälet vet jag inte. De hittade en som de tyckte var bättre än vad jag och andra sökande var.
Har du hört att det talas om det här tidigare?
– Ja, att det funnits spekulationer kring just den här kopplingen med pengar, jo, det har jag hört. Men jag vet inte varifrån det kommer.

Räddningstjänsten jobbade för fullt med att släcka det brinnande huset i Kalix.
Då kom mordbrännaren själv fram till brandmännen och erkände vad han gjort.
Men närmsta polispatrull var över en timme bort.
– Vi är inte tränade att ta hand om sådant, han kunde ju ha haft en kniv. Det är numera allt som oftast som det inte finns någon patrull att tillgå, säger räddningsledare Mats Esberg. 

Aftonbladet har under en veckas tid granskat polisen och polisens omorganisation. Röster från poliser från hela landet har höjts mot den resursbrist och de hårda arbetsförhållanden som råder inom Polismyndigheten.
Nu, när 21 distrikt har blivit sju, fruktar många att polistätheten i Sverige ska bli ännu lägre.
En av dem som redan märkt av detta är Mats Esberg, räddningsledare på Räddningstjänsten i Kalix.
Den 6 mars, klockan kvart i nio på morgonen, larmades räddningstjänsten till ett brinnande hus i Kalix.
Spår på platsen gjorde att brandmännen snabbt fattade misstankar om att det handlade om en mordbrand.
– Jag kontaktade då mitt inre befäl så de kunde se om det fanns en polispatrull tillgänglig. Men jag fick svaret att det inte fanns det, säger Mats Esberg.
En timme senare, när släckningsarbetet var klart, kom plötsligt en man fram till brandmännen.
– Det är jag som har tänt på, sa han.

Mats Esberg ringde då sitt inre befäl igen.
Här stod de med mannen som troligtvis tänt på huset.
– Jag fick då höra att polisen skulle skicka en patrull från Luleå. Det är en timme bort.
– Vi är ju inte rustade för situationer som denna. Vi visste inte hur den här mannen skulle reagera, om han skulle bli våldsam eller kanske hade en kniv. Mina kollegor försökte prata med honom och hålla honom lugn tills polisen kom, säger Mats Esberg.
I en timme stod brandmännen med den misstänkte mordbrännaren innan polisen kom och kunde gripa honom.
– Jag vill poängtera att det samarbete vi har med polisen oftast funkar jättebra och det som hände nu har jag aldrig varit med om förut. Men det har under de senaste åren blivit allt vanligare att det inte finns någon patrull att tillgå. Och det kan vara direkt farligt, säger Mats Esberg.

Lars Öberg är polisområdeschef i östra Norrbotten – ett område som sträcker sig från norr om Pajala till Kalix – en sträcka på drygt 30 mil.
– I praktiken innebär ju det att det kan ta tre timmar för att oss att komma fram på ett larm.
De är 47 poliser som jobbar i området. Det ska alltid finnas minst en patrull i tjänst.
– Vi har lärt oss hantera det, säger Lars Öberg.
Men det innebär att det kan ta tre timmar för er att komma fram om någon ringer och säger: ”Han dödar mig!”?
– Ja, det är inte omöjligt. Det måste vi vara ärliga med, men vi gör vårt bästa utifrån de resurser vi har.
Den stora omorganisationen har de inte märkt mycket av – varken till det bättre eller sämre.
– Men det är klart jag har en förhoppning om att vi ska få mer resurser.
Om brandmännen som tvingades hantera en misstänkt mordbrännare säger Lars Öberg:
– Det är inget vi strävar efter, så ska inte polisiära uppgifter skötas. Men samtidigt tror jag det hade kunnat hända i Stockholm också.
Han säger att han har ”full respekt” för brandmännens obehag inför att behöva ta hand om en misstänkt grov brottsling.
– De har gjort ett jättebra jobb, och visat stort civilkurage.

Sarah Hajslund Hansen, chefsåklagare i Örebro, har reagerat över att polisen levererat in färre förundersökningar i år jämför med förra året.
Det gäller främst färdigutredda fall där polisen själva varit förundersökningsledare.
– Det kan handla om brott mot knivlagen, snatterier, grov olovlig körning, ringa narkotikabrott, enklare stölder, det vi kallar misshandel i offentlig miljö, exempelvis slagsmål i en krogkö, säger Sarah Hajslund Hansen.

Det är den typen av ”mängdärenden”, vardagsbrott, som poliser säger att de tvingas prioritera bort i den nya organisationen.
Sarah Hajslund betonar att hon för närvarande inte har någon statistik över inflödet till åklagarkammaren i Örebro som stöder hennes uppfattning.
Men efter att flera ärenden där åklagare är förundersökningsledare nyligen ”lagts i balans” av polisen, alltså lagts på hög, har hon reagerat.
I förra veckan tog hon därför kontakt med polisen för att höra sig för om situationen för polisens utredare.
– Polisen säger att de har svårt att resurssätta alla de områden som de arbetar på, de har ju ett väldigt brett uppdrag, de ska givetvis bistå oss i utredningar men också mycket, mycket mer i samhället, säger Sarah Hajslund Hansen.
– I och med den nya organisationen har man stadfäst det genom att använda utryck som till exempel medborgarlöften, och att poliserna ska ut mycket mer på gatan. Och jag säger inget om det, det är bra att poliserna kommer ut på gatan också.
– Men det är klart att man måste resurssätta utredningsverksamheten parallellt  med utryckningsverksamheten.

Sarah Hajslund Hansen säger att hon är medveten om att polisen fått ytterligare uppgifter på grund av de stora flyktingströmmarna som kommit till Sverige och säkerhetsläget i landet i övrigt.
Åklagarna kommer nu försöka få fram siffror på om den minskade ärendeingången är verklig och inte bara en känsla.
Men i landet i stort är det klarlagt att färre brott går vidare till åtal och rättegång.
Det framgår av Domstolsverkets statistik.
Här framgår svart på vitt att att det skett en kraftig minskning av inkommande mål som gäller just vardagsbrotten.
”Vid tingsrätterna var det ett fortsatt minskat inflöde av brottmål och då framförallt bötesmål. Dessa har minskat kraftigt, 61 procent, sedan måltypen infördes 2010” framgår det i myndighetens budgetunderlag för 2017-2019.

Domstolsverket förutspår dessutom att nedgången kommer att fortsätta.
” Antalet brottmål bedöms fortsätta minska under prognosperioden om än i mindre utsträckning än de senaste åren. Detta ligger i linje med Polis och åklagarväsendets antaganden om fortsatt minskat utflöde av ärenden och brottsmisstankar med åtalsbeslut.”
Martin Holmgren, generaldirektör för Domstolsverket, förklarar orsaken till minskningen:
– Vi har sett en vikande trend av inkomna brottmål. Det beror i sin tur på att polisen levererar färre ärenden till åklagaren och åklagaren i sin tur till oss. En förklaring kan ju vara polisens omorganisation och att det påverkar utflödet från polisen, säger han till Dagens Eko.
Om färre antal brott kommer gå vidare till domstol – vad kommer det få för följd för samhället i stort?

Chefsåklagare Sara Hajslund Hansen anser att det finns en fara på sikt:

– Om det nu är så, att färre polisledda förundersökningar går vidare till åklagarmyndigheten och domstolarna, så kan givetvis allmänhetens förtroende för rättsväsendet påverkas negativt om det visar sig att brott inte utreds och därför inte heller lagförs.

Däremot ser hon inte – ännu – att dagens situation skulle vara en fara för rättssäkerheten.

– Jag för min del är än så länge av den uppfattningen att det inte föreligger någon generell påtaglig risk, eller fara för rättssäkerheten, och att allmänheten kan känna sig trygg i att rättsväsendet gör rätt prioriteringar och utreder de brott som ska och kan utredas.

– Här har åklagarmyndigheten också en viktig roll eftersom åklagare är förundersökningsledare i ärenden som inte är av enkel beskaffenhet och har ett ansvar för att utredningarna drivs framåt. Det ansvaret innebär att vi har kontinuerlig kontakt med polisen angående direktivgivning och också frågan om resurssättning vad gäller utredningspersonal hos polisen.

Ett av de största skälen till polisernas enorma missnöje är deras löner:
låga löner överlag – samt att civila utredare som utför samma arbete som poliser får högre lön.
Debatten har pågått under långt tid – nu kräver poliserna att ledningen snarast tar tag i problemet.
– Det räcker nu. Vi är beredda att strejka, allihopa. Hela min avdelning säger samma sak, säger en Stockholmspolis.

Missnöjet inom Sveriges poliskår kokar. En av de brinnande frågorna som poliserna ständigt återkommit till under de senaste månaderna är låga löner och dålig löneutveckling. Ett flertal debattartiklar har publicerats i media.

I en debattartikel som publicerades i Aftonbladet i november i fjol skrev en polis:

”Ge oss löner vi kan leva på och tid att återhämta oss på. Vi värnar vår yrkesstolthet, så snälla – gör det ni också.”

Han skriver anonymt på grund av ”risken att hamna i ”frysboxen” och uppger att hans kompetenta och erfarna kollegor slutar för att de inte har råd eller ork att fortsätta:
”De slutar nu och går över till den privata säkerhetssektorn, lärartjänster, försäkringsutredare och annat. Kollegan i mitt arbetslag som gick tillbaka till sin gamla lärartjänst höjde sin lön från 25 000 till 35 000 kronor. En kollega jag pluggade med på Polishögskolan lämnade sin livvaktstjänst för att bli försäkringsutredare; han gick från 28 000 till 45 000.
Andra kollegor tvingas att arbeta vid sidan av sin polistjänst – de driver biltvättar, solarier, är gym-instruktörer, har trädfällningsfirma, lägger asfalt sommartid och annat, för att få ekonomin att gå runt.”

Sedan Aftonbladet dragit igång granskningen av krisen inom polisen har vi fått enorm respons av polismän runt om i landet.  Missnöje med lönerna är ett återkommande inslag i de flesta mejlen vi fått. Det handlar om att polisernas löner överlag är låga, men även följande tas upp :

• en uppjustering av ingångslöner har resulterat i att nyanställda poliser har högre lön än de som jobbat i flera år.
• civilanställda inom polisen som utför likartade arbetsuppgifter som polisen har i många fall flera tusen kronor högre lön.

Så här skriver några:

”Detta handlar inte enbart om omorganisationen. Den största frustrationen handlar om lönedumpningen som råder inom polisen.
Hur kan en polis som jobbat mellan 6-8 år tjäna 24.500kr alltså ingångslönen när en nybakad polis kan få allt mellan 24.500 – 26.000kr?!

Förhandligarna mellan ledningen och Polisförbundet strandade i höstas.
Polisförbundet ställde följande krav:

• 25000 i ingångslön
• 28000 efter fem år i tjänst( det vill säga individgaranti, men ok om en polisn tjänar mer efter 5 år)
• att erfarenhet ska löna sig

En förundersökningsledare som Aftonbladet varit i  kontakt med berättar om att flera kollegor slutat och gått till mer betalda jobb. Bland de är kvar kokar missnöjet och flera har redan sökt andra tjänster:
” Folk är beredda att strejka! Imorgon om så skulle vara möjligt! Det är ju första gången som vi på allvar kan sätta press på arbetsgivaren. Fram tills den punkten har vi ju fått böna och be om lönehöjningar utan minsta möjlighet till påtryckningar. Arbetsgivaren har ju bara kunnat säga ”Passar det inte så kan ni ju sluta!”. Det blir kanske lite svettigare att förklara för befolkningen varför det plötsligt inte finns några poliser på gatorna.
Folk är också benägna att sluta för att jobba som säkerhetsvakter, betongarbetare, på förskolor mm. I stort sett vilken sektor som helst som betalar bättre än polisen. Många har ju svårt att få lån till bostadsrätter åt sina familjer, få råd att tanke bilen mm. Då tvingas man sluta!”

Det rådande löneavtalet går ut i oktober 2016. Fackförbundet har sagt att man förbereder sig för konflikt.

– Vi förbereder organisationen på olika sätt för konflikt och ser över möjliga stridsåtgrder bland annat strejk, säger Jimmy Mannung, tf kommunikationschef på Polisförbundet.

Vad skulle innebära för Sverige om polisen går ut i strejk?
– Om strejken anses vara samhällsfarlig så kan regeringen stoppa det. Däremot kommer det naturligtvis att vara kännbart för samhället om polisen går ut i strejk, säger Jimmy Mannung.

En polischef som jobbat i 30 år och har lönesamtal med poliser, säger:
– Det finns en väldig förtvivlan i kåren nu, det präglar allt.
– Eliasson sa i Veckans brott: ge mig chansen så löser jag det. Då tänkte jag: Nu bet han sig själv i svansen. Lönearbetet pågår nu. När och hur tänkte han lösa det?

Polis i 8 år, Sörmland skriver:

”Usla löner, har själv 24 500 kr/mån gör att de flesta nyanställda som börjat under 2015 tjänar mer än vad jag gör med betydligt längre erfarenhet. Lönen säger mycket om hur arbetsgivaren värderar det jobb som görs 24/7 året runt ute på gatorna. Jag har sedan längre tröttnat på löften om förbättrade löner och andra villkor….Nu får arbetsgivaren vad den betalar för.
Medarbetare flyr, vem gör något åt det?
Medarbetare mår dåligt, vem gör något åt det?”

Polis i 6 år, Stockholm.

” Våra löner är ett hån mot oss. Vi jobbar tre-skift och ska mer eller mindre alltid behöva att stanna kvar efter jobbet om det så krävs. Våra nära och kära drabbas då planerade aktiviteter ibland får ge vika.
Vi ska vara beredda att skjuta någon om situationen så kräver. Vi ska få stenar kastade på oss för att vi ska säkra så att ambulans och brandkår ska kunna göra sitt jobb i vissa områden. Vi ska skydda demonstrationer för att de ska kunna genomföras, och i samband med detta ta emot flertalet hotelser samt få smällare kastade på oss… Är det då värt 24500kr/mån?!

När nyutbildade poliser kommer ut i tjänst så får de mer i lön än oss som jobbat ett tag och som dessutom ska vara deras förmän.
Istället för en lönestege som jag tycker skulle vara bra så har myndigheten bestämt att man ska ha individuella löner som baseras på hur man sköter sitt jobb. Hur mäter man då en polis arbete? Mest skrivna anmälningar? Mest skrivna förhör? Mest utdelade ordningsböter? Vi som jobbar som poliser vet att det inte går att mäta. ”

Poliskommisarien som fattade beslutet om att lägga ner förundersökningen gällande inbrottet i Johan Romins lokal säger att vad gäller inbrott i företagslokaler så är de inte lika prioriterade som inbrott i bostäder.
– Det är en kränkning även när man får inbrott på ett företag, men bostäder är prioriterade, där åker vi på nästan hundra procent av inbrotten. Företag tar vi i den mån vi klarar av, säger han.
– Sedan gör man ju en bedömning utefter materialet vi fått in – kommer vi kunna komma vidare? Om inte så får vi lägga ner.
Han säger att han kan förstå Johan Romins besvikelse över att en patrull inte ens skickades ut innan utredningen lades ner.
– Man vill så klart kunna lösa alla fall. Men rätt ofta är det så att vi får vi chansen att förklara för målsäganden hur straffrätten ser ut så förstår de ganska ofta.

Under 2014 anmäldes omkring 22 400 bostadsinbrott.
Men uppklarningsprocenten är låg.
Samma år personuppklarades endast fyra procent.
En polis med många års erfarenhet och som jobbat med 100-tals förundersökningar gällande inbrott har tidigare sagt till Aftonbladet att han under åren sett många ärenden avskrivas trots att det funnits en chans att lösa dem.
– Det här har inte med nya organisationen att göra, även om det inte blivit bättre, utan det här är direktiv som kommit uppifrån under de senaste tio åren: att vi bara ska jobba med fall där man kan se framgång. Jag har sett åklagare och resten av kedjan göra likadant. Och det här är brott som drabbar vanligt folk.

Dick Malmlund, säkerhetskonsult, säger att många småföretagare i Sverige känner sig både övergivna och rättslösa.
Att det är en dålig uppställning från polisen när de drabbas.
– Småföretagare är lika rättslösa som en privatperson och känner sig lika kränkta av ett inbrott. Har man oturen att drabbas av mer än ett inbrott så kostar det mycket i pengar, säger Malmlund.
Han tycker att polisens förklaring till att så många inbrott på företag läggs ner utan åtgärd alltid är densamma.
– De måste ju hitta ett system där man kan prioritera både och. Det handlar nog inte lika mycket om att det ska bli fler poliser som att man borde hitta effektivare sätt att jobba.
Som resultat av att många företagare känner sig förbisedda har det i delar av landet vuxit fram det som ibland kallas medborgargarden, men som oftast snarare handlar om företagare som gått ihop för att antingen tillsammans betala bevakningsföretag som hjälper dem att hålla koll, eller turas om att patrullera utanför varandras företag på kvällar och nätter.
– Det har kommit på dagordningen i större omfattning än i förr. Man kan inte stå och se på när ens egendom stjäls om och om igen, säger Malmlund.

När polisen inte kan rycka ut på alla larm tar vissa saker i egna händer.
Allt fler startar upp grannsamverkan.
Och på en del orter skapas även rena medborgargarden.
– Den utvecklingen ser jag väldigt allvarligt på, säger statsminister Stefan Löfven till Aftonbladet.

Aftonbladet har under de senaste dagarna berättat om vad som beskriv som den största krisen inom svensk polis på många år.
Poliser rapporterar om stort missnöje med både löner, ledarskap och arbetsmiljö och allt fler väljer att säga upp sig.
Statsminister Stefan Löfven kommenterar nu Aftonbladets granskning där det bland annat framgått hur man i allt större utsträckning får prioritera bort vardagsbrott på grund av resursbrist.
– Det är precis det vi måste motverka. Polisen har fått en ansträngd situation, dels på grund av flyktingkrisen och terrorhot. Samtidigt så pågår en stor omorganisation som tar lite tid att få igång men ambitionen är att få fler poliser närmare medborgarna, så att det blir ökad trygghet, säger Löfven till Aftonbladets reporter Malvina Britts.

Något som på många håll i landet har vuxit sig allt större är till exempel grannsamverkan, något polisen ser positivt på. Helt enkelt boenden i områden som tröttnat på inbrott och otrygghet och som hjälps åt att hålla uppsikt över varandras bostäder och över närområdet.
Men även medborgargarden bildas, grupper som ibland tar lagen i egna händer.
Så sent som i veckan skapades en Facebook-grupp som heter Tranås medborgargarde vars syfte – enligt deras egen beskrivning – är att öka tryggheten på orten och även bland annat nattvandra.
I Ljungby dömdes för några år sedan medlemmar i ett medborgargarde efter att de tog lagen i egna händer och misshandlade en misstänkt tjuv.
På sidor på nätet finns medborgargarden med många tusentals följare.
– Den utveckling där medborgargarden växer fram ser jag väldigt allvarligt på. Vi har ju precis fått ett förslag ifrån polisen att så här mycket resurser behövs, och det håller jag på att titta på, säger Stefan Löfven.

Det Polismyndigheten har begärt är 3, 9 miljarder kronor extra från regeringen för åren 2017-2019.
De bedömer att det behövs en förstärkning med cirka 2000 poliser och 1300 civilanställda till året 2020.
Något beslut i frågan har ännu inte tagits.
–  Vi håller just nu på att analysera deras förslag och ser vad vi kan göra, säger Stefan Löfven.

Rapporter från poliser runt om i landet fortsätter att komma in till vår mejlbox.
Här är ett mejl från en polis i Göteborg som menar att 70 procent av alla brott som läggs ner gör det endast på grund av personalbrist.

”Jag är polis i Göteborg sedan åtta år. Jobbar på en utredningsavdelning och frustrationen är enorm hos oss poliser som brinner för jobbet och att utreda.
I princip alla ärenden läggs ner av våra FU-ledare. Det ser bra ut uppåt. Så länge vår så kallade balans inte är för stor.
Alltså balansen är arbetsbara utredningar som ännu inte fått handläggare eller utredare.
Vi har blivit färre och färre på avdelningen och vi arbetar med bland annat avancerade utredningar som kan ta en polis sex månader att utreda. Under tiden inkommer 1000-tals nya anmälningar som egentligen skall läggas i balansen för väntan på utredare. Det som nu sker är att man aktivt letar efter nedläggningsskäl i alla anmälningar för att man ska kunna visa för polisledningen att balansen inte ökar.
I en utredning/anmälan med tio stycken bra, viktiga och enkla bevis så letar man efter minsta lilla skäl att lägga ner. Hittar man det så bortser man från de tio enkla arbetsbara bevisen och hänvisar till den lilla lilla faktorn som gör att man kan lägga ner och man är supernöjd över det. Allt läggs ner med motiveringarna: Brott kan ej styrkas, gärningsman misstänks ha lämnat landet och bevisproblem.
Allt detta är lögn.
Det man i såna fall skulle använda som nedläggningsgrund vore: finns ej handläggare/polis att utreda.
Det är så många av dessa utredningar som vi kan arbeta med men de läggs ned pga personalbrist och det kallas något annat. Hade detta däremot framkommit, att 70 procent läggs ned för att det saknas personal så hade iallafall en diskussion startat om polisens budget.
Det är mer eller mindre katastrof i nedläggningscirkusen för det är precis vad det är. Vi utreder enkla snabba brott som genererar ”pinnar” resten läggs ner på fel grund.”

På fem år har nästan var fjärde trafikpolis försvunnit.
Och med den nya omorganisationen har trafikpolisens grupper avvecklats.
– Färre kontroller av rattfyllerister, färre kontroller av tung trafik – det kommer att drabba vanliga människor, säger Mats Claesson, Nacka, en av de allt färre trafikpoliserna.

För fem år sedan fanns 558 trafikpoliser i Sverige. I juni förra året var antalet nere i 432.
Och genom den stora omorganisationen har trafikpolisgrupperna avvecklats.
Det har bland annat lett till att antalet tagna utandningsprover på våra gator och vägar blivit mycket färre.
Totalt i landet, i januari 2015, var antalet 123 592.
I januari år på var siffran nere i 46 000, enligt polisens officiella uppgifter.

Rattfyllerister har nu mycket större chans att undgå upptäckt. Samma sak gäller fortkörare, förare av lastbilar som kör med överlast, utslitna däck, eller har undermålig lastsäkring.
Mats Claesson i polisregion Stockholm Syd berättar att det bara sista halvåret börjat bli mycket mer aggressiv och farlig körning:
– Nu är jag ensam trafikpolis i Nacka-Värmdö-Tyresö, och det ser så ut ungefär i de flesta distrikt. Det är en eller två trafikpoliser vid varje istället för en grupp. Men nu börjar man backa och försöker sätta ihop en trafikgrupp i Syd.
Som exempel för egen del nämner han att det varit särskild koll på de yngre vägtrafikanterna.
– Vi på trafiken har tidigare jobbat jättemycket med problemområden i Nacka-Värmdö med A-traktorer, Epa-traktorer. Och det säger sig självt – ska jag ensam hålla på med det, kommer det fallera. Allting kommer bara att öka.

Specialgrupperna för trafik och narkotika jobbar nu i den nya organisationen med allt. Något som polishumorn med underliggande allvar beskriver som: ”Allpoliser blir halvpoliser”.
– Nu är det ingripandeverksamheten som gäller – för alla, säger Mats Claesson som tillägger att det är svårt att få ihop personal till alla pass där han arbetar. Och att det ser än svårare ut nästa planeringsperiod, till sommaren när det är tid för semester.
Han säger att det knappt längre finns någon tid för brottsförebyggande arbete, exempelvis vara ute i skolor och ungdomsgårdar. Nu går arbetstiden åt till att rycka ut och ”släcka bränder”, åka på jobb som delas ut från kommunikationscentralen.

Under 2014 omkom grovt sett en trafikant i veckan på grund av olycka där en tung lastbil varit inblandad. Mångdubbelt fler blev skadade.
Just kontrollen av tunga lastbilar hinns inte med som tidigare. Det öppnar för ökat fusk som redan förekommer inom åkeribranschen, där allt fler transporter sker med underbetalda chaufförer och utländska åkerier.

En annan trafikpolis från mellersta Sverige, som vill vara anonym, säger i ett mejlat inlägg:

Malin Näfver, pressekreterare vid kommunikationsavdelningen vid Polisen kommenterar tabellen över antalet trafikpoliser.

– Det är de aktuella siffrorna, men då ska man också känna till att detta gäller de poliser som har en särskild trafikkompentens. Majoriteten av poliserna i yttre tjänst kan och gör hastighetskontroller, utandningsprov och  fordonskontroller.

För låga löner.
Dåligt chefskap och känslan av att inte räcka till.
Aftonbladet kunde igår visa siffror på att antalet poliser som säger upp sig på grund av missnöje ökat kraftigt sedan den nya organisationen trädde i kraft.
Här är berättelser från några av dem som valt att sluta.

”Här är ännu en polis som nu väljer att sätta sig i skolbänken med ny karriär som mål. Efter 13 år i yrket.
Gör inte detta för att jag vill egentligen. Jag känner mig tvingad. Tvingad av den anledningen att jag inte längre står ut med de ständiga försämringar som skett gentemot mig som arbetstagare men också på grund av det extremt dåliga chefskap som genomsyrar polisen. 
Jag kan inte jobba kvar för en arbetsgivare som jag känner ständigt trampar på mig och sviker. Kronor och ören har kommit att bli det enda som betyder någonting. 
Jag skäms dessutom inför allmänheten då vi får sämre och sämre möjligheter att hålla dem trygga. ”

”Efter tio år som polis gjorde jag min sista dag  på myndigheten för två veckor sedan ungefär.
Jag jobbar nu med andra grejer istället och jag ser fram emot att få användning av både min kompetens och mitt ”driv”. Det känns befriande.”

Och så de som funderar på att sluta:

”Jag har alltid velat bli polis för att jag har tyckt att jobbet intresserade mig väldigt mycket, detta för att det bland annat är så varierat.
När jag nu jobbat ett tag och varit med om omorganisationen så funderar jag starkt på att söka mig bort från myndigheten. Varför? Jo, arbetsmiljön är under all kritik. Vissa pass hinner man knappt äta eller gå på toaletten för att den ena jobbet avlöser det andra. Inte bara att det sliter på oss som individer, det påverkar också rättssäkerheten. På vilket sätt? Jo, man skriver alltid anteckningar på varje jobb man är på, och har man varit på flera olika större jobb så kanske man inte kommer ihåg vissa detaljer när man sen ska avrapportera inne på stationen samt att man blir väldigt trött och seg på grund av dålig energi i kroppen.”

”På senaste mötet på jobbet där hela turlaget var med så var det flertalet kollegor som uttalade att de söker andra jobb utanför myndigheten. Seriöst, hur ska detta sluta? Vad vill politikerna och Dan Eliasson ha för polis i Sverige egentligen?…”

Vi har under granskningens gång fått indikationer på hur poliskrisen påverkar även allmänheten – och att allt fler, som kanske drabbats av inbrott upprepade gånger utan att få den hjälp de tycker att de borde ha fått, tar hjälp av så kallade medborgargarden för att få hjälp.
Vi vänder oss i dag till er.
Är du en av de som har gjort just det? Eller är du själv engagerad i ett medborgargarde?
Kontakta oss på krimtips@aftonbladet.se