Jag skulle gått till DILL Sthlm för ett par veckor sedan, men avbokade för att det dök upp en annan grej jag hellre ville göra. Sedan lyckades jag inte få bord. Något som jag inte är jätteledsen över i dag, när jag läser att popup-krogen i själva verket var en ”pr-kupp” för Lidl.

All mat som tvåstjärniga Michelin-kocken Michael Wignall knåpade ihop i köket kom, enligt tidningen, ur den tyska lågprisjättens lager.

–  Vi ville visa kvalitén på våra varor helt enkelt. Det finns inget bättre än att visa det i verkligheten. Vi tycker att vi har bevisat att vår mat inte behöver kosta mer än det gör i våra butiker, säger Caroline Forshéll, kommunikationschef på Lidl till Aftonbladet.

Visst skulle man kunna skratta åt detta. Och det gör många – tv-branschens enfant terrible Calle Schulman skriver till exempel på Twitter att han ”Älskar att alla kreddpajasar hängde på restaurang Dill och därmed gjorde reklam för – LIDL!!!!! HAHAHAHAHHAH”.

Personligen blir jag bara matt. Visserligen har ju reklammakare i någon mening lurats i alla tider, men de senaste åren har svenska folket drabbats av fler ”pr-kupper” än vi rimligen kan ha gjort oss förtjänta av.

Allt är naturligtvis Studio Totals fel. I veckan kom beskedet att den byrån lägger ner, eftersom grundarna inte kommer på fler idéer. Hörde ni det, alla reklambyråer? Lyssna på Studio Total. Det finns inget mer att göra inom den här genren.

I dag tar krogbloggen sitt pick och pack och beger sig till Göteborg. Men före det (igår kväll, närmare bestämt) hann jag med en skaldjursfiesta på Boqueria, en av mina favorithängställen här i byn. Inte på grund av maten, kanske, men lokalen, atmosfären och scenen. Den här veckan har de galiciskt skaldjurstema, och det var inte alls dumt!

HUR SOM HELST: nu bär det alltså av mot Bokmässan. Där kan man självklart köpa boken ”Krogen – allt du vill veta men aldrig vågat fråga”, till specialpris. Den finns i Roos & Tegners monter.

Boken är ju inte lanserad riktigt än, men med tanke på att mina empiriska studier tidigare år visar att många Bokmässebesökare skulle må bra av att läsa den, så gör vi ett undantag…

Det senaste året har vi som bekant upplevt en sällan skådad kavalkad av nyöppnade restauranger i Stockholm. Det är ju bara att välkomna – mer konkurrens gör att krogarna tvingas vässa sina produkter och erbjudanden. Men frågan är när etableringsfesten tar slut?

Inte speciellt snart, verkar det som.

Den här veckan öppnar, till exempel, Riche en helt ny bar intilll Teatergrillen, medan Stureplansgruppens Escalier har premiär för nya baren Esque. Nästa vecka drar Petter och Judit och Bertil-gänget igång sitt hamburgerhak Käk.

Och – om ett par månader vankas det efterlängtad premiär för Tom Sjöstedt och Daniel Räms restaurang Lilla Ego.

Verkar som om vi slipper gå hungriga och törstiga även denna höst.

Mathias Dahlgren Matbaren ertappades nyligen med fingrarna i löjromsburken. En lokalpolitiker från Kalix upptäckte nämligen att ”Kalixlöjromen” som serverades inte alls var från hennes hemort – utan från Bottenviken.

En fadäs modell mindre, kan man kanske tycka. Men också ett självklart samtalsämne när Riche någon vecka senare bjöd in på årlig Kalixlöjromspremiär.

Hela helgen går nu i löjrommens tecken. På bilden ser du den, förutom min medförfattare Johans Iphone, i kombination med oxmärg. Fantastiskt gott, så klart.

Hösten kom med en måndag – men uteserveringstiderna behöver inte vara över för det. Att sitta ute under tak med en filt, en god dryck och titta på regnet är helt klart en av mina favoritsysslor i september/oktober.

På Folkbaren får man ett glas cava och utsikt över Hornsgatan för 59 kronor. Något som absolut dämpar eventuell höstångest.

För några månader sedan hamnade jag i en diskussion på Twitter med kocken Tom Sjöstedt. Han tyckte att en krogrecension i Aftonbladet var usel eftersom den ”bara” gav Esperanto fyra plus.

Att krögare har svårt för krogrecensioner är inget konstigt, säg den musikartist eller skådespelare som älskar att bli recenserad?

Men, Tom Sjöstedt har så klart rätt i att betygssystemet är problematiskt. En recensent kan ju ena veckan få uppdrag att betygsätta, säg K25, och andra veckan Mathias Dahlgen.

Hur ska man kunna ställa dem mot varandra? K25 bör ju jämföras mot typ McDonalds, medan Dahlgrens fine dining-meny snaras borde ställas mot just Esperanto.

Samtidigt, kan jag tycka, så har krogbevakningen traditionellt haft lägre ställning än typ musik- och filmbevakningen – frågan är hur det avspeglas i kompetensen på de som recenserar? Har kockarna till och med lite rätt när de fnyser åt ”dåliga recensioner”?

Jag tror att recensenterna är bättre i dag med tanke på att medierna insett att krogen är ett kulturellt fenomen som bör tas på allvar. Men min  inställning är att en recension ska tas med en stor nypa salt. De är bra för att känna in vilken typ av ställe det handlar om, men när det gäller maten frågar jag hellre någon som varit där, vars smak jag litar på.

En kockkompis sa nyligen till mig att han tycker att man borde avskaffa betygssystemen och istället bara recensera i text. Typ som en teaterrecension. Jag tror jag håller med om det, egentligen. Men samtidigt vet jag att det inte kommer hända, eftersom betygen är viktiga för medielogiken och dramaturgin. Så Tom Sjöstedt kommer nog få fortsätta rasa på Twitter.

Utmärkta 19 Glas i Gamla Stan tappar sin kökschef Olle Tagesson. Han ska istället tillbringa dagarna på Niklas Ekstedts restaurang Niklas,  enligt uppgift till Krogbloggen.

Olle kom till 19 Glas förra hösten, och, enligt många, bidrog till att restaurangen kunde lyfta nivån ytterligare ett snäpp.

Det är ungefär allt Krogbloggen vet just nu. Men mer info kommer…

UPPDATERAT: Tagesson bekräftar Krogbloggens uppgifter här.

Moderskeppet Allt om Stockholm skriver om Vassa Eggens ”konstiga” menynyhet: bisonoxe.

Det hårt prövade djuret finns på en specialmeny hela veckan, men restaurangens förhoppning är att ha en rätt på den stående menyn efter det.

Bisonoxen är ovanlig i Sverige – och dyr. Men också mycket, mycket god. Jag testade Vassa eggens meny tidigare i dag, och den var riktigt bra: Tartar, korv, entrecote och små burgare (sliders).

Förvänta er dock höga priser, tre sliders med home fries går loss på 365 kronor.

För något år sedan kastade Carl M Sundevall, mannen som portade dokusåpakändisarna från Spy Bar och startade populära vattenhål som Kåken och Humlan, in handduken och lämnade Stureplansgruppen.

Nu är det även Tom Pyls tur att sluta, avslöjar han på Facebook. Pyl, som tidigare rattat Berns nöjesutbud och varit musikredaktör för Nöjesguiden, är även han en veteran i sammanhanget. Ett sammanhang som de flesta inte blir så gamla i.

Samtidigt skriver Stureplansgruppen på sin sajt att man uppdaterar sina gästregister (vilket får mig att tänka på denna, extremt roliga händelse). Kanske försöker koncernen nu ta tillfället i akt och genomföra ett generationsskifte även för gästerna?

I helgen hängde jag på nya matfestivalen Taste of Stockholm. Här kan ni läsa en kort rapport som jag skrev för moderskeppet Allt om Stockholm.