Noterade nyligen att det var på väg att öppna ännu en krog i Hornstull, på Hornsgatan. Men glädjen försvann ganska snabbt när jag insåg att det handlade om ett Bagel Street Café.

Sedan tidigare finns Primo Ciao Ciao, som verkar ha fått lagstadgad rätt att etablera sig i expanderade kvarter och stadsdelar. Bishop Arms kan Hornstullsborna också, sedan några månader tillbaka, checka av på samma lista.

Nu väntar jag bara på att Espresso House ska öppna på före detta Knivsöder – och listan blir komplett.

Undertecknad är ingen nostalgisk människa, tvärtom välkomnar jag förändring, utveckling och tillväxt. Jag, som bor i Hornstull, hängde inte ut några lakan i protest mot gallerian. ”Nya Hornstull” har ändå bidragit med något positivt till en stadsdel som egentligen inte hade så mycket att skryta med tidigare (förutom hajpen).
Men likriktning gör fan ingen glad, utom möjligen fastighetsägarna.

En kedja som dock gärna får flytta till Hornstull är utmärkta Tradition, som snart öppnar sitt tredje ställe i Gamla Stan. Sedan tidigare langar man klanderfria och prisvärda husmanskostklassiker på Tulegatan och Tjärhovsgatan – men från och med i mitten av april kan alltså även turisterna i Gamla Stan, äntligen, få njuta av lite riktigt, gott svenskt käk.

Kanske bor det ändå en nostalgiker i mig? Så länge det bjuds på kåldolmar, i alla fall.

Krogen är ju en mytomspunnen plats som tar allt större plats i människors liv – men dess koder och informella regler kan också ge upphov till en hel del förvirring.

Svenska krogbesökare kan konsultera detta verk, men olika länder har så klart olika seder och bruk.

Brittiska sajten The Restaurant choice har satt ihop en miniguide till krogetikett världen runt. Läs på och maximera din upplevelse!

Dining Etiquette Around The World – An infographic by the team at Restaurant Choice

Det låter väl som ett rimligt inlägg en dag som denna? Här kommer de – utan inbördes ordning.

Lydmar
Musik, folkliv och lite vattenutsikt. Det brukar gå hem, och gör det definitivt på Lydmar.

Mosebacke

Klassiker och knökfullt, men perfekt for ölsugna after work-gäng. Stänger tidigt.

Babylon
Riche-folkets oas under sommaren (närmare från Reimersholmes ”badklippor”). Mycket folk, men trevligt på eftermiddagarna – om du lyckas hugga ett av de få uteborden.

Rigoletto
Blir inte mer storstadskänsla i den här lilla stan än att sitta på Rigolettos uteservering med en öl och spana ut över Kungsgatan. En pärla i ett annars ganska trist krogområde.

Boqueria
Gillar du tapas och cava? Vem gör inte det? I vår intas det bäst på Boquerias uteservering.

Anglais uteterass

Fin utsikt över humlan, men ibland lite väl mycket backslick.

Sturehof

Funkar året om, så även när det är sol ute.

Bubblare: Ljunggren, Hornhuset, Häktet.

Krogbloggen har ingen gigantisk läsekrets, sitt OTROLIGT breda ämnesområde till trots, men de som mot förmodan följt den känner igen namnet Madeleine Rapp (Hon figurerade exempelvis så sent som i förra inlägget). Madeleine korades till nyligen till årets bartender och har de senaste månaderna blandat drinkar åt Nytorget 6:s gäster.

Det kommer hon dock sluta med. Ny arbetsplats blir Tweed, som ännu mer nyligen tilldelades en gulddrake i kategorin ”årets bar”, av Dagens Nyheter.

Årets bartender till årets bar, alltså.

Trevlig helg!

Kockar som rockstjärnor är en metafor som kändes som en klyscha redan för fem år sedan. Men efter att ha varit ensamma herrar (de brukar ju vara det) på branschens täppa börjar nu ett annat yrke slåss om de kräsna konsumenternas och mediernas gunst: Bartendern.

Barer som Tweed, Linje Tio, French Quarter, Corner Club och Pharmarium hyllas för sina välblandade cocktails. Bartenders skakar drinkar i morgonsoffor och helgbilagor. Att beställa ”en god drink” är lika socialt accepterat som att beställa en ”stor stark” på typ Akkurat. Nörderiet börjar nå vinnivå.

Ett annat tecken på bartenderns statushöjning är IBC, International Bar Course som snart drar igång på Restaurangakademien. En kurs som leds av (även här mestadels manliga) branschprofiler som Mattias Skoog (Linje Tio/Tjoget, vinnare av Sverigefinalen i Bacardi Legacy), Madeleine Rapp (Årets Bartender), Ludvig Grenmo (Linje Tio/Tjoget), Martin Borg (Linje Tio/Tjoget) och Petter Boman(Marie Leveau).

–  Idag har vi utbildningar och inspirationskurser för köks- som matsalspersonal. Det som hittills har fattats är just bardelen. Äntligen har vi hittat en barutbildning som håller Restaurangakademiens kvalitetskrav, säger Hanna Halpern, vd på Restaurangakademien och Årets Kock, i ett pressmeddelande.

Så vill du lära dig mixa drinkar av några av branschens främsta namn (och som varit drivande i den utveckling drinkblandadet nu ser), så gör du rätt i att signa upp. Och var med och lyft fram ett yrke som länge kämpat för att accepteras i finrummet.

Vill först gratulera alla krögare till stjärnfallet över Stockholm. Vid det här laget vet ni att stjärnbanéret i staden utökats, då Operakällaren och Oaxen Slip är nya på listan.
En annan nyhet är att guiden nu kommer att ge ut en egen utgåva om Norden, vilket med största säkerhet kommer leda till fortsatt stjärnfall över staden – men också Sverige. Tidigare har det inte varit möjligt för en restaurang i Malmö eller Umeå, till exempel, att få en stjärna, då Michelin (trots sin devis om ”värt en resa för sig”), helt enkelt inte bemödat sig att åka dit.

Men med en hel utgåva att fylla måste bevakningsområdet så klart breddas – och det kommer ju även vi stockholmare tjäna på. Högre status ger större konkurrens, vilket ger ringar på vattnet.

En breddad bas leder ju händelsevis även till att antalet människor som skulle vara beredda att köpa guiden ökar. Och att Guide Michelin tjänar mer pengar.

Detta betyder dock inte att de Stockholmskrogar som fått stjärnor i år inte skulle vara förtjänta av dem. Istället är det nog, som Agneta Green säger i den här intervjun, precis tvärtom. Vi förtjänar fler, och skulle nog få fler – om guiden var mer insatt i vår krogflora.
–  Ta Esperanto, som enstjärnig krog, och jämför den med en enstjärnig restaurang i Frankrike. Det är löjligt, säger Agneta Green.

Ok, rubriken innehåller två fel: 1. Kvinnodagen är inget att fira (grattis till patriarkatet, liksom).

2. Jag ska jobba 05.30 imorgon söndag så för mig blir det mindre festligt.

Men hade jag varit ledig hade jag gjort följande (även detta presenteras i sifferform):

1. Läst den här artikeln om Julia Frej och Stockholms nattliv.

2. Käkat tuppbullar på Meatballs for the people.

3. Gått till Kåken, där radiostjärnan (och stjärnan i största allmänhet) Amie Bramme och hennes vänner  – bland annat nyss nämnda Julia Frej – spelar skivor, på Kvinnofesten.

Vad har skinheads, förortskids, punkare, hbtq-personer och fotbollshuliganer gemensamt? Jo, de har alla frekventerat festerna på Kolingsborg.

Men nu ska kultlokalen jämnas med marken – och därmed gå samma öde till mötes som Debaser gjorde. Omgörningen av Slussen retar alltså inte bara upp kulturstofiler, den drar även med sig ett par kapitel nattlivshistoria i fallet.

De sista festerna på Kolingsborg hölls i januari. Efter sommarsemestern rivs den runda byggnaden – och raderas ut från Stockholms silhuett.

Ett beslut som alla med en gnutta nostalgi i kroppen bör sörja, oavsett var de bor eller vilken subkultur de tillhörde eller tillhör.