Det var väl bara en tidsfråga, men Oktoberfestandet har nått Sverige och Stockholm på allvar. Kanske har det att göra med vår vurm för Berlin, kanske med vår vurm för att dricka öl i gäng.

Jag har aldrig varit på Oktoberfest i Tyskland och kommer sannolikt aldrig att vara det. En miljon människor på ett torg som armbågar varandra i njuren är helt enkelt inte my idea of a good time.

Däremot tycker jag det är kul att dricka god öl och äta obscena mängder fläskkött i goda vänners lag. Det var precis det jag gjorde i onsdags, på Vassa Eggen, som lät oss testa deras oktoberfestmeny. Det var en kavalkad av schweinshaxe, korvar och sauerkraut och det var alldeles fantastiskt.

Andra som kör oktoberfest i helgen är, exempelvis, Sheraton Stockholm, Stallmästaregården, Löwenbräu – och Sturecompagniet. Det senare etablissemanget tillhandahåller två konserter med Gunther.

Prost!

Undrar ni vad Burger Kings ledning sysslat med den senaste tiden? Jo, gjort allt för att övertyga myndigheterna om att de INTE bedriver restaurangverksamhet.

Vi sysslar främst med en varuleverans i form av hamburgare, har inget porslin och den så kallade lobbyn har ingen serveringspersonal, understryker bolaget.

Varför då, kan man kanske undra? För att komma undan en högre moms-sats, naturligtvis. Om Burger King kan anses vara ett företag som bedriver handel med livsmedel är momsen 12 procent, medan restaurangmomsen låg på 25 procent före sänkningen.

Burger King lyckades dock inte övertala Kammarrätten – som menar att Burger King, mot sin vilja uppenbarligen, bedriver restauranger.

Den insikten kostar Burger King 19 miljoner kronor.

Krogbloggen har på kort tid blivit oerhört inflytelserik i stans nöjesvärld. Blott 24 timmar efter att jag nämnt Zeke Tastas i en bloggpost står det klart att han blir ny chef för Spy Bar (ihop med Daniel Glasman och nuvarande Gubbrummet-generalen David Bercsenyi).

Har du tips/nyheter/skvaller om någon annan eller dig själv – hör av dig! Fler toppjobb står på spel.

Riche är Stockholms populäraste krog. I alla fall att checka in på, visar statistik från sajten Socialbakers. Stureplanskrogen har drygt 39 000 check-ins, enligt Socialbakers verktyg.

Även gästerna på Snaps, Sturehof och Café Opera är benägna att visa upp det för sina FB-vänner. Visserligen finns det en del hotell med populära barer och restauranger (typ Berns och Clarion) som rankas högre, men de har jag plockat bort eftersom de som checkar in där lika gärna kunde vara hotellgäster som låg på sängen och kollade på kanal 69 utan att lämna rummet.

Och möjligen borde jag även tagit bort Riche med tanke på att ungefär 20 000 av deras incheckningar torde härstamma från samma person: Zeke Tastas.

Skämt åsido, vad säger oss statistiken? Kanske lika mycket/lite om oss som om ställena i fråga. Men av Vapianos frekventa förekomst på listan att döma så verkar även turisterna gilla Facebook Places.

Topp 12 ställen med flest Facebook-incheckningar (krog/likes/check-ins)

Jag skulle gått till DILL Sthlm för ett par veckor sedan, men avbokade för att det dök upp en annan grej jag hellre ville göra. Sedan lyckades jag inte få bord. Något som jag inte är jätteledsen över i dag, när jag läser att popup-krogen i själva verket var en ”pr-kupp” för Lidl.

All mat som tvåstjärniga Michelin-kocken Michael Wignall knåpade ihop i köket kom, enligt tidningen, ur den tyska lågprisjättens lager.

–  Vi ville visa kvalitén på våra varor helt enkelt. Det finns inget bättre än att visa det i verkligheten. Vi tycker att vi har bevisat att vår mat inte behöver kosta mer än det gör i våra butiker, säger Caroline Forshéll, kommunikationschef på Lidl till Aftonbladet.

Visst skulle man kunna skratta åt detta. Och det gör många – tv-branschens enfant terrible Calle Schulman skriver till exempel på Twitter att han ”Älskar att alla kreddpajasar hängde på restaurang Dill och därmed gjorde reklam för – LIDL!!!!! HAHAHAHAHHAH”.

Personligen blir jag bara matt. Visserligen har ju reklammakare i någon mening lurats i alla tider, men de senaste åren har svenska folket drabbats av fler ”pr-kupper” än vi rimligen kan ha gjort oss förtjänta av.

Allt är naturligtvis Studio Totals fel. I veckan kom beskedet att den byrån lägger ner, eftersom grundarna inte kommer på fler idéer. Hörde ni det, alla reklambyråer? Lyssna på Studio Total. Det finns inget mer att göra inom den här genren.

I dag tar krogbloggen sitt pick och pack och beger sig till Göteborg. Men före det (igår kväll, närmare bestämt) hann jag med en skaldjursfiesta på Boqueria, en av mina favorithängställen här i byn. Inte på grund av maten, kanske, men lokalen, atmosfären och scenen. Den här veckan har de galiciskt skaldjurstema, och det var inte alls dumt!

HUR SOM HELST: nu bär det alltså av mot Bokmässan. Där kan man självklart köpa boken ”Krogen – allt du vill veta men aldrig vågat fråga”, till specialpris. Den finns i Roos & Tegners monter.

Boken är ju inte lanserad riktigt än, men med tanke på att mina empiriska studier tidigare år visar att många Bokmässebesökare skulle må bra av att läsa den, så gör vi ett undantag…

Det senaste året har vi som bekant upplevt en sällan skådad kavalkad av nyöppnade restauranger i Stockholm. Det är ju bara att välkomna – mer konkurrens gör att krogarna tvingas vässa sina produkter och erbjudanden. Men frågan är när etableringsfesten tar slut?

Inte speciellt snart, verkar det som.

Den här veckan öppnar, till exempel, Riche en helt ny bar intilll Teatergrillen, medan Stureplansgruppens Escalier har premiär för nya baren Esque. Nästa vecka drar Petter och Judit och Bertil-gänget igång sitt hamburgerhak Käk.

Och – om ett par månader vankas det efterlängtad premiär för Tom Sjöstedt och Daniel Räms restaurang Lilla Ego.

Verkar som om vi slipper gå hungriga och törstiga även denna höst.

Mathias Dahlgren Matbaren ertappades nyligen med fingrarna i löjromsburken. En lokalpolitiker från Kalix upptäckte nämligen att ”Kalixlöjromen” som serverades inte alls var från hennes hemort – utan från Bottenviken.

En fadäs modell mindre, kan man kanske tycka. Men också ett självklart samtalsämne när Riche någon vecka senare bjöd in på årlig Kalixlöjromspremiär.

Hela helgen går nu i löjrommens tecken. På bilden ser du den, förutom min medförfattare Johans Iphone, i kombination med oxmärg. Fantastiskt gott, så klart.

Hösten kom med en måndag – men uteserveringstiderna behöver inte vara över för det. Att sitta ute under tak med en filt, en god dryck och titta på regnet är helt klart en av mina favoritsysslor i september/oktober.

På Folkbaren får man ett glas cava och utsikt över Hornsgatan för 59 kronor. Något som absolut dämpar eventuell höstångest.

För några månader sedan hamnade jag i en diskussion på Twitter med kocken Tom Sjöstedt. Han tyckte att en krogrecension i Aftonbladet var usel eftersom den ”bara” gav Esperanto fyra plus.

Att krögare har svårt för krogrecensioner är inget konstigt, säg den musikartist eller skådespelare som älskar att bli recenserad?

Men, Tom Sjöstedt har så klart rätt i att betygssystemet är problematiskt. En recensent kan ju ena veckan få uppdrag att betygsätta, säg K25, och andra veckan Mathias Dahlgen.

Hur ska man kunna ställa dem mot varandra? K25 bör ju jämföras mot typ McDonalds, medan Dahlgrens fine dining-meny snaras borde ställas mot just Esperanto.

Samtidigt, kan jag tycka, så har krogbevakningen traditionellt haft lägre ställning än typ musik- och filmbevakningen – frågan är hur det avspeglas i kompetensen på de som recenserar? Har kockarna till och med lite rätt när de fnyser åt ”dåliga recensioner”?

Jag tror att recensenterna är bättre i dag med tanke på att medierna insett att krogen är ett kulturellt fenomen som bör tas på allvar. Men min  inställning är att en recension ska tas med en stor nypa salt. De är bra för att känna in vilken typ av ställe det handlar om, men när det gäller maten frågar jag hellre någon som varit där, vars smak jag litar på.

En kockkompis sa nyligen till mig att han tycker att man borde avskaffa betygssystemen och istället bara recensera i text. Typ som en teaterrecension. Jag tror jag håller med om det, egentligen. Men samtidigt vet jag att det inte kommer hända, eftersom betygen är viktiga för medielogiken och dramaturgin. Så Tom Sjöstedt kommer nog få fortsätta rasa på Twitter.