I dag verkar det omöjligt att bara öppna en restaurang som serverar lite schysst käk. Istället ska det konceptualiseras, nördas och nischas till förbannelse. Krögarna flyger in arkitekter från Spanien och döper sina ställen till ”Who is Mr French?” och ”Pharmarium”.

Frågan är dock om det inte kommer en backlash snart, en återgång till det enkla och raka. Kanske har den till och med redan börjat – i dag öppnar kockarna Tom Sjöstedt och Daniel Räms sin restaurang Lilla ego, på Västmannagatan.

I en intervju med Svenska Dagbladet säger duon att krogen ska just ses som ”en reaktion på bistrotrenden men även på det konceptuella”.

– I första hand tänker vi på oss själva som gäster. Det ska vara informellt, några platser ska vara obokningsbara och det ska alltid finnas ett par rätter på menyn som ligger under 200 kronor, säger Daniel Räms till SvD.

Ser fram emot att testa lite konceptlöst käk mycket snart.

I dag har min mejlkorg fyllts av pressmeddelanden om julbord. Allt från Smörgåstårteriet, som vill ”göra upp räkningen med tråkiga julbord”, till Bockholmen, som lovar ”Stockholms längsta julbordssittningar”.

Själv är jag lite kluven till december som krogmånad. Älskar visserligen julmat, men inte lika förtjust i företeelsen julbord, med skrikande företagsgäng som kastar rödkål mellan borden och hånglar i garderoben. Dessutom går det ju knappt att få ”vanlig” mat på krogarna under den här perioden.

Men, julhelgen och mellandagarna är fantastiska krogdagar. Få öppna ställen, men en skönt avslappnad atmosfär och glada människor (de fåtalet som syns till, alltså). Sedan brukar ju juldagen också vara en kul festkväll för de som blivit rastlösa av julmusik och häng runt julgranen.

Allt om Stockholm har för övrigt en guide till olika julbord. Spana in den, eller så ses vi på Riche, typ den 23 december.

Lönefredag och fullt på Vassa eggen. Men jag och mitt sällskap lyckas ändå, efter att ha bestämt att after worken skulle förlängas till en middag, sno åt oss ett bord. Detta eftersom en tvåa helt enkelt struntat i att dyka upp.

Tur för oss, kan man ju tycka. Men att göra en no-show är riktigt dålig stil, tycker jag – och kan leda till att krogarna inför straffavgifter.

Att ta kreditkortsnummer vid bokningstillfället, och sedan debitera en summa vid utebliven avbokning är hyfsat vanligt i många storstäder. Jag tycker det är trist, men förstår restaurangerna gör det.För precis som att folk ringer sju olika taxibolag och tar den första bilen som kommer så gör många dubbelbokningar eller ”glömmer bort” att ringa om de får andra planer.

Krogbranschen plågas av låga marginaler och när konkurrensen stiger och prispressen ökar kommer vi säkerligen se flera restauranger som inför dessa ”straffavgifter”. Om inte gästerna blir bättre på att ringa, alltså, vilket gör dem onödiga. Det är med andra ord helt upp till oss.

Visst har vi alla varit med om det: Du och din kompis bestämmer att ni ska middag äta samma kväll. Men eftersom det är lördag blir tacken för er spontanitet en hopplös jakt på lediga bord på stadens restauranger.

Efter fyra-fem samtal till stressade hovmästare, som svarar på din förfrågan med att skratta dig rakt upp i ansiktet, är det lätt att ge upp. Men gör det inte. Det finns ett knep som nästan alltid funkar – och som dessutom kan vara roligare.

Den enda förutsättningen är att etablissemanget du vill besöka har en bar. Att sitta och äta i baren (funkar även ensam) har räddat många krogkvällar för mig. Senast i lördags, när jag och en kompis satt i hyfsat ostörda i Häktets bar, medan servisen kämpade med att tillfredsställa gästerna i den fullsatta restaurangen. Vi fick full uppmärksamhet från en bartender, som dessutom blev som en tredje kompis i sällskapet.

Så nästa gång bokningssajten visar rött på stället ni vill äta på, gå dit ändå och ta plats i baren. Funkar nästan varje gång.

Noterar att SvD nitar Sturehof i en krogrecension – bland annat för dålig service (kanske har personalen bara läst och tagit till sig innehållet i den här artikeln?)

Recensioner ska man ju ta med en nypa salt. Själv är jag ett stort fan av just Sturehof, att sitta i mellanbaren och äta en räkmacka typ en lördagseftermiddag är något av det bästa jag vet. Men samtidigt får man ju ha respekt för SvD-teamets upplevelser.

Jag tycker dock att den här recensionen fortfarande är den bästa som någonsin gjorts.

Efter att medierna haft det tveksamma omdömet att uppmärksamma vår bok har jag fått en hel del frågor av personer i min närhet. Många vill har restaurangtips, men den absolut vanligaste frågan gäller dricksen.

Måste man verkligen dricksa?

Vi avhandlar frågan i helt kapitel i boken. I korthet kan man väl säga att jag brukar dricksa om jag är nöjd, speciellt om jag vet att jag kommer att gå tillbaka till stället. Då kan man ju till och med tjäna på det, hur cyniskt det än låter.

Anyway. Nu till det som utlovats i rubriken: att smålänningar är snålast i landet. Det är naturligtvis ett hårddraget påstående som jag, i bästa fall,  har vaga belägg för.

Men, nu är det i alla fall bevisat att smålänningar dricksar sämst i Sverige. Sju av tio stockholmare brukar lämna dricks när de äter på restaurang medan endast hälften av alla tillfrågade i Småland och norra Norrland gör detsamma. För hela Sverige är siffran 63,7 procent. Det visar en undersökning av företaget Point, som levererar betallösningar.

Dessutom uppger nästan hälften av stockholmarna (44,2 procent) att de brukar ge dricks när de åker taxi. Samma siffra för smålänningarna respektive norrlänningarna är 22,5 procent respektive 16,8 procent.

Men inte ens detta behöver betyda att smålänningar skulle vara snåla, menar Points vd Bård Ljöstad.

– Det finns en fördom om att smålänningar skulle vara snåla men här tror jag det egentligen handlar om vanan och utbudet, säger  I storstäder finns ett större utbud av restauranger och fler åker taxi men siffrorna är ändå intressanta eftersom de skiljer sig så mycket åt, säger hen i ett pressmeddelande.

När jag jobbade på krogen var italienare och spanjorer skräckgäster eftersom de aldrig lämnade dricks. Jag brukar hämnas i efterhand när jag besöker länderna i dag, genom att aldrig dricksa. Nästa gång jag åker till Småland ska jag ha den här undersökningen i åtanke.

Imorse var jag och Johan Åkesson med i SVT:s Gomorron Sverige och pratade om det som vi alla tänker på en måndagsmorgon: att gå på krogen. Det får ni gärna spana in – om inte annat för den stilstudien i dålig hållning som undertecknad bjuder på.

Här kan ni se klippet.

Nästa vecka släpps boken ”Krogen – allt du ville veta men aldrig vågat fråga”, skriven av undertecknad samt Johan Åkesson. Det har kanske ingen läsare av denna blogg missat.

Jag har däremot missat en hel del möjligheter att gå på krogen, då lanseringskampanjen är inne i skarpt läge.

Igår passade jag på att slå ”liksom”-rekord i P3 (notera gärna hur programledaren efter ett tag också börjar missbruka ordet, det smittar tydligen) samt fåna mig i en Allt om Stockholm-intervju.

Nästa vecka vankas det morgonsoffa i SVT och P4-intervju. Bland annat. Sedan får jag väl fira, kanske med att gå på krogen igen.

Samtidigt som Sverige nås av det smått turbulenta beskedet att Fadde startar ny nattklubb på (bara bilden som illustrerar artikeln är värd ett klick) Stureplan passar Spritmuseum och Berns på att dra igång utställningen Klubbkids.

”Här möter du nattlivets utmanande stjärnor – de som får oss att dansa vildare, festa längre och snubbla hemåt först i gryningen. Människorna som både då och nu gjort sig kända för att starta festen och ständigt stå i dess centrum”, skriver museet på sin sajt.

Även Makode Linde (på bilden ovan) är med på ett hörn. Ett hörn som jag nog kommer testa att hänga i, i alla fall för en kväll.