Det här med betygsättning är en så kallad evig diskussion. AIK:s vänsterback Patrik Karlsson får i dag treor, tvåor och ettor i tidningarna. Handlar det om att vi ser fotboll på helt olika sätt? Snarare om hur redaktionerna värderar avgörande insatser/misstag, skulle jag tro.

Quirinos chans uppstod för att flera AIK-spelare gjorde misstag, framför allt Patrik Karlsson som stötte som siste man i stället för att ta djup, samt Daniel Örlund som inte rusade ut för att bryta den långa passningen.

Sedan gjorde Quirino ett bra nummer, när han vek in framför Karlsson och skaffade sig bättre skottvinkel.

Men att chansen uppstod berodde på misstag från antal AIK-spelare.

Hur ska man värdera Karlssons och Örlunds misstag i förhållande till sina insatser i övrigt? Jag menar att det måste synas i betygen, och att det ska synas rejält! Patrik Karlsson gjorde en bra match, men ett avgörande juniormisstag – vi satte etta på honom. Daniel Örlund hade inte mycket att göra (eftersom Djurgården knappt skapade några chanser) och gjorde ett avgörande misstag – vi satte etta på honom också. Quirino hade inte ett rätt förutom sitt mål, vi satte en trea på honom.

Alla kan göra misstag, men det som skiljer en klasspelare från en ”vanlig” spelare är att de förstnämnda gör färre misstag. Långt ifrån alla misstag blir matchavgörande, men ju närmre eget mål man kommer/ju färre spelare man har bakom sig, desto viktigare blir det att inte göra misstag. Och nånstans är det ju det fotboll handlar om – att ta rätt beslut när det betyder som mest. Zlatan fick femma efter sitt mål mot Ungern som tog Sverige till VM, trots att vi minuten innan målet var överens om att Zlatan skulle ha en etta.

Tobias Linderoth, till exempel, får väldigt sällan ettor eller femmor. Men väldigt ofta treor och fyror.

Vi gav Johan Arneng och Khari Stephenson ettor trots att ingen av dem gjorde något avgörande misstag. Däremot misslyckades de med de flesta av sina uppgifter, samt är spelare (i synnerhet Arneng) som man ställer höga krav på i en match som betyder så mycket.

Matchkvaliteten som sådan spelar också in. Derbyt i går var en tvåplus-match (knappt). Då blir betygen överlag ganska låga (samtidigt fick Valdemarin en fyra, en kombination av arbetsinsatsen, avgörande prestationen samt den attityd han visade).

Motstånd, sammanhang och yttre förutsättningar bör också beaktas. När Sverige vann med 5-0 i EM-premiären mot Bulgarien i Lissabon var det fyror och femmor rakt över. 5-0 i EM-kvalet mot Island hemma på Råsunda gav inte lika höga betyg. Jag inbillar mig också att 1-2 mot Costa Rica i VM 1990 gav ett lägre snittbetyg än 0-1 mot Kroatien i VM-kvalet härom hösten.

Till sist en fråga: om Erik Edman har 99 sparkar av 100 rätt i en VM-final, men den hundrade är en sidledspassning mot Petter Hansson, rakt i gapet på Ronaldinho som gör matchens enda mål i tredje tilläggsminuten – ska han verkligen ha en tvåa (godkänd) då?