Arkiv för tagg journalistik

- Sida 1 av 71

Bloggen är död, länge leve bloggen

av Robbie Lauler

Ett ögonblick, Sportbladets Patrik Brenning, 30…
Skärmavbild 2016-09-28 kl. 13.37.04

 

…som elva år senare har startat bloggen ”Brenning”: Vad ska den handla om? 

– ”All skit på nätet som inte får plats någon annanstans” är arbetsnamnet. Men i grunden handlar det om att samla guldkornen från sportvärlden som inte har en naturlig plats i en artikel. Sköna anekdoter, galna fotbollsidioter, det bästa från sociala medier blandat med personliga reflektioner och åsikter. Som min Twitter fast mer beständig och överskådlig.

2005 var det ett jävla liv här på redaktionen: ”Vi måste ha bloggar!”. Linda Skugge och Carl Bildt var hetast i medie-Stockholm. Sedan dess har de flesta personliga bloggar gått i graven: Banks & Nivas har tystnat helt, själv skriver jag allt mer sällan och lillebror Ros får inte heller ur sig mycket (inget nytt iofs). Sociala medier och snabbare publiceringsvägar på nätet gör bloggarna överflödiga tänker jag – hur tänker du?
– Är man inte först med något kan man lika gärna vara sist. Jag förstår att du ser formatet som dött och jag kan hålla med om att den klassiska boggen med 10 000 tecken om dina nya skinnskor från Australia Luxe Collective inte känns superhett längre (även fast jag vill läsa mer om Carl Bildts kavajer) men planen är att göra något annat av det. Något annat mer socialt fast i en blogg-kostym. Exakt vad får tiden utvisa.

Hur mår bloggosfären nuförtiden?
– Efter att ha fått googla ”Bloggosfär” kan jag konstatera att den är tvärdöd. Det finns väl egentligen bara en blogg som lever i Sverige i dag och det är Sillybloggen. En förhoppning är att det här ska bli något liknande med mycket åergivning av kul internationellt material som de som inte har betalt för att stirra på Twitter nio timmar om dagen kanske missar. Med en hel del silly så klart.

Läser du själv några bloggar, och i så fall vilka?
– Nej, bloggen är död.

Beskriv din tänkta tonalitet i bloggen?
– Förhoppningen är att hitta samma språk som jag använder på min Twitter. Den blev en revolution för mig i den betydelsen att jag kunde vara både ironisk, raljant och ibland rent taskig i text. Något som endast du lyckats bemästra på nyhetsplats.

Jag har trots allt hållit igång min blogg i elva år men nu läggs den ner i och med att jag flyttar till USA. Hur ser du på den utmaningen, är Brennings blogg still going strong 2027?
– ”Hållit igång” kan vi nog diskutera men visst har du gått stark i många år. Jag hoppas att jag fortfarande har en plats för mer personliga texter 2027, sen om det kallas bloggosfär eller något annat är väl upp till någon överbetald konsult från framtidens Framtidsfabriken att bestämma. Jag vill inte blåsa dem på den fakturan.

2005 var Djurgården ett topplag i svensk fotboll och Brangelina hade precis börjat dejta – vad kommer vi att minnas starkast från 2016, tror du?
– Att Robert Laul flyttade till USA, intensifierade bevakningen kring MLS och fick 10 000 förbannade LA Galaxy-supportrar efter sig. Det är min förhoppning i alla fall.

Till sist: Du hette Sjögren fram till häromdagen, nu har du uppenbarligen bytt till Brenning – hur tänkte du där?
– Bendtner var redan taget.

Självklart att Zlatan ska granskas hårdast

av Robbie Lauler

TV4-journalisten Olof Lundh skrev en artikel i magasinet Café häromdagen.

Den möttes av en del uppmuntrande tillrop från andra sansade journalister, och jag blandade mig i debatten på sociala medier. Det skulle jag förstås aldrig gjort, eftersom att ge sig in i Twitter-debatter bara leder till ännu mer huvudvärk.

I alla fall, nu får jag stå mitt kast då jag lovade att återkomma med en text i ämnet.

Lundh skriver att ”Ingen vågar ifrågasätta” Zlatan, och det var det jag reagerade på, för det är inte sant.

Man behöver inte gå längre än till textarkiven för att kontrollera den saken.

…artikelarkiven är öppna på de flesta tidningar i dag, Aftonbladets är till exempel enkelt att söka igenom.

Däremot kan saker alltid bli bättre, och den mäktige Zlatan borde förstås granskas hårdast av våra idrottsstjärnor, han precis som alla andra personer med makt i samhället. Det är inget specifikt för Zlatan att han ”kommer undan” oftare i dag.

Nästa tveksamma punkt i Lundhs kritik är det här med att ”inte våga”. Det är modet som saknas, enligt Lundh. Folk är rädda.

Rädda för vad? undrar jag.

Det här är en vanligt återkommande angreppsteknik mot journalister, i synnerhet förekommer den inom den politiska journalistiken från högerextremt håll att sanningar om diverse missförhållanden påstås förtigas. Personligen kan jag bara säga så här: Det finns ingenting som är sant, relevant och intressant om Zlatan Ibrahimovic eller om någon annan som jag inte skulle våga skriva. Däremot aktar sig de flesta seriösa medier sig för att publicera obekräftade rykten.

Jag tycker fler journalister borde ställa sig upp och med rak rygg säga: Jag vågar skriva vad som helst så länge det är bekräftat och kontrollerat. För så är det, det vet Olof Lundh mycket väl.

Jag har jobbat på Aftonbladet i 15 år, och jag har hittills aldrig varit med om att vi suttit på en bra story där innehållet varit sant, relevant och intressant och vi resonerat: ”Nej, vi vågar nog fan inte publicera det här för att Zlatan (eller valfri annan kändis) blir arg”.

Tvärtom har vi ibland varit för snabba att köra ut stories som borde ha kollats ett par varv extra, som borde ha jobbats igenom mer noggrant men motsatsen – att vi skulle sitta och hålla på massa skitbra journalistik som hade skapat engagemang, klick och lösnummerförsäljning? Kom igen, den tanken är så dum så att klockorna stannar, det vore emot hela affärsidén. Någon sa att det aldrig skrivs om hovet, mig veterligen släpptes det nyligen en bok som handlade om XVIs eventuella kvinnoaffärer. En inte alls obetydande del av det materialet gick rakt ut i medierna. Vad har konsekvenserna blivit för chefredaktörer och reportrar? Mig veterligen inga alls.

Vad jag tror är anledningen till att Zlatan – och många andra av maktens män – ”kommer undan” med mer idag beror på nätjournalistiken. Idag fungerar inte nyhetsvärderingen på samma sätt längre. En nyhet blir mer sällan stor för att den är stor, den blir stor för att den sker nu, i ett aldrig sinande flöde, styrt av datastatistik vad folk klickar mest på. Det enda som är relevant är det som händer här och nu – JUST NU. Om du är en dag sen med att haka på en story så ges det knappt längre något utrymme för att plocka upp den, även om den i sig är mer relevant än det som händer JUST NU.

Den som vill bromsa upp, backa bandet, fan det här missade vi – hen får göra det på oavlönad övertid. Så ser ekonomin ut på landets tidningar. Att det ser ut så borde inte minst Sportbladets chefer fundera ett par varv på: Vad vill vi egentligen göra för sorts journalistik? Är det inte dags att börja driva den kritiskt granskande sportjournalistiken framåt igen? Vi har ju resurser att göra skillnad, särskilt när det kommer till landslagsbevakningen. Det är ju bara att lägga upp en plan och göra det, vi vet ju hur man gör.

Ett exempel: När jag pratade med Olof bad jag jag honom ge mig exempel på vad jag borde plocka upp, vad är det jag och andra inte skulle våga kritisera Zlatan för? Jag fick då ett exempel: Varför hade vi inte hakat på Olofs eget avslöjande om hur Zlatan-”dokumentären” kom till (det som egentligen är en tillrättalagd och rätt ointressant reklamfilm om ni frågar mig). Varför skrev inte Aftonbladet om att Zlatan själv ägde 50 procent av rättigheterna och SvFF 50 procent?

Jag håller med Olof om att nyheten är relevant men anade direkt vad det handlade om: Jo, att detta skrivits på fotbollskanalen.se ett antal dagar efter att dokumentären sänts. Nyhetsvärdet enligt den nya medielogiken för en halvstor grej om en uppenbart okritisk reklamfilm fick knappast landets nyhetsredaktörer att gå upp i brygga av upphetsning när själva filmen redan var gammal skåpmat. Däremot skrev Sportbladet om det när det kom upp på en presskonferens i samband med en landskamp en stund senare, när det återaktualiserades av en ny händelse. Om nu ”ingen vågar”, hur kom sig det då att det skrevs om det i flera medier? Jag får inte ihop det, Olof.

Åter: Jag håller med om att grejen borde gjorts med mer kraft från början även av Sportbladet men jag vet också hur det funkar: Gamla grejer måste vara större för att slå sig fram i dagens brus. Jag tycker också att det är skittrist, för det har gjort journalistiken sämre men det har inte ett dugg med Zlatan Ibrahimovic att göra.

Nu är reklamfilmen på tapeten igen, eftersom den har nominerats som Årets dokumentärprogram till Kristallen-galan. Även Zlatans pappa Sefik kan vinna ett pris som årets tv-personlighet.

…att Sefik kan få pris är inga konstigheter, men det är jättekonstigt att den SvFF/Zlatan-ägda produktionen har kvalat in som ”dokumentärprogram”. Det känns helsnett, som jag skrev tidigare är det mer att betrakta som en reklamfilm som kommit till under numera välkända förutsättningar.

Det är en kritik man med kraft kan rikta mot Kristallens nomineringsjury, och när jag nu gör det så får vi se om ni hittar mig nedgrävd i en svart sopsäck nånstans i utkanten av Glasgow i morgon.

…jag är dock rädd att jag tvingas göra er besvikna på den punkten: Det kommer inte att hända.

Taggar journalistik

ÅRETS…

av Robbie Lauler

…MEST OVÄNTADE:
Regina Lunds förbehållslösa kärleksförklaring till Falkenbergs FF.

…SVAR-PÅ-TAL:
MFF:s skadade mittfältare Guilermo Molins träffar Manchester United-stjärnan Marouane Fellaini på en specialistklinik i Antwerpen, Belgien. Följande dialog utspelas:
”Fellaini: Var spelar du nu?
Molins: Malmö FF.
Fellaini: Aldrig hört talas om.
Molins: Nä, förstår det. Vi spelar Champions League, det gör ju inte ni”.

…LÄSARKOMMENTAR:
Jag har följt IFK hela mitt liv och jag kan med gott samvete säga att det här är den sämsta spelaren jag har sett. Killen är lång, har dålig teknik och ser ut som en division 4-spelare”.
Skrevs av Aftonbladet-läsaren Jonathan 3 maj klockan 12.31 till en intervju med dåvarande IFK Norrköping-spelaren Isaac Kiese Thelin.
Resten är, som det heter, historia.

…BESVIKELSE:
Lökens comeback i Mjällby.

…PRESTATION:
Djurgårdens Daniel Amarteys mittbacksinsats mot IFK Göteborg innan han såldes till FC Köpenhamn.

…LISTA:
Det här blev ju året då listorna tog över svenska medier och årsbloggen vill inte vara sämre. Här kommer Nio saker som gick snett för Erik Hamrén under 2014″:
1. När Hamrén skulle rösta i EU-valet.
2. När Hamrén försökte förklara varför han inte röstade i EU-valet.
3. När Hamrén tackade ja till att vara expert i SVT:s VM-studio.
4. När Hamrén var expert i SVT:s VM-studio.
5. När Hamrén inte tog semester efter att ha varit expert i SVT:s VM-studio utan åkte till Gotland under Almedalsveckan i stället.
6. När Hamrén skulle medverka vid en aktivitet med svenska handikappsförbundet under Almedalsveckan på Gotland men i stället blev fotograferad ihop med Sverigedemokraternas ungdomsförbund.
7. När Hamrén skulle förklara hur ovanstående situation uppstod.
8. När Hamrén surnade till på Olof Lundh och gav Hanna Marklund en kram i direktsändning.
9. Sveriges placering på världsrankingen i december 2014.

…GÅTA:
Varför är Offsides utmärkta podcast sponsrad av utestället Nalen och Alison Moyets konsert i februari 2015? Grubblar mig sömnlös varje natt utan att förstå någonting.

…MEST FÖRVIRRADE SÅGNING:
Ralf Edström dundrade mot Malmös Mathias Concha i två omgångar på Twitter. ”Pinsamt” och ”Ett stort rövhål”, vräkte Ralf ur sig som först hade förväxlat Concha med en ”look-a-like”, sedan trodde att någon kapat MFF-spelarens identitet på Twitter. Mathias Concha själv förstod ingenting. Det gjorde ingen annan heller.

…TEORI:
– En del stoppar bengalerna i kondomer och för upp dem i ändtarmen eller vaginan.
Björn Bördin, säkerhetsansvarig i IF Elfsborg, spekulerar fantasifullt om hur pyrotekniken kommer in på arenorna.

…PUBLIK:
Hammarbys sett till antal – Malmös sett till tryck.

…BENGALBRÄNNARE:
Max Wiman, fotbollsjournalist Sydsvenskan.

…FELBESLUT:
Rikard Norling som bytte Malmö FF mot Brann – eller Champions League-deltagande mot norsk nedflyttning.

…TRÄNARE:
I allsvenskan var det Henrik Larsson. I svensk fotboll Åge Hareide.

…MANAGER:
Tor-Arne Fredheim, Ljungskile.

…VÄRVNING:
Teteh Bangura, AIK.

…FLOPP:
Markus Rosenberg, Malmö FF.

…STATYPOTENTIAL:
Markus Halsti, Malmö FF.

…ROLIGASTE:
Ronaldo-statyn.

Skärmavbild 2014-12-23 kl. 20.50.24

 

 

 

 

 

 

 


…CITAT:
– Jo men det var två viktiga segrar.
 Förbundsbasen Karl-Erik Nilsson pressas på faktumet att Sverige bara vann två landskamper under 2014: En träningsfajt mot Estland och EM-kvalet hemma mot Liechtenstein.

…FILMER:
1. Interstellar av Christopher Nolan.
2. Boyhood av Richard Linklater.
3. Turist av Ruben Östlund.
4. Gone Girl av David Fincher.
5. The wolf of Wall Street av Martin Scorsese.
BUBBLARE:
Tusen Bitar av Magnus Gertten & Stefan Berg (ej sett ännu).

…TV:
Den som moderaten Gunnar Axén kastade ut när han lyssnade på Athena Farrokhzads Sommar i P1 på radion.

…LÅT:
Beväpna er med Ylva & Maja Karlsson.

…TV-PROGRAM:
På Spåret.

…TV-SERIER:
1. True Detective.
2. Homeland.
3. The Walking Dead.
4. 24.
5. Orange is the new black.

…BOK:
Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson.

– – – – – – – – – – – –  – – – – – – – – – – – – –

…INTERVJU:
IFK Göteborg åker till Listerlandet och torskar mot Mjällby. När laget ska äta efteråt i anslutning till en golfbana får tränaren Mikael Stahre en golfboll i huvudet. GT får nys om saken och ringer upp Stahre:
Hej Mikael Stahre, det står på Twitter att du har fått en golfboll i huvudet.
– Ja, jag har fått en golfboll i huvudet. Vad vill du veta?
Var det ett utslag eller en studsande boll – eller var det någon som kastade golfbollen?
– Ingen aning, jag skiter väl i vad det var för slag. Jag fick en golfboll i huvudet helt enkelt.
Gjorde det ont?
– Ja, vad fan tror du själv när det kommer en golfboll flygande i 300 kilometer i timmen rakt i ansiktet? Det är inte så att jag jublar direkt.
Behöver du läkarvård?
– Inte vad jag vet nu i alla fall.

– – – – – – – – – – – –  – – – – – – – – – – – – –

…GENOMBROTT:
Elena Lövholm, SVT.

…PARTY-JANNE:
Dröjde till 17 april innan det traditionsenliga utbrottet kom. Föremål för ilskan var tilläggstiden: ”Det behövs ingen digitial skylt framöver, det räcker med en trea som fjärdedomaren kan hålla upp!”, fräste Party-Janne efter en förlust då han menar att tilläggstiden alltid blir just tre minuter, oavsett hur många spelavbrott som varit.

…AVGRUNDSVRÅL:
Även det hämtar vi från IFK Norrköping: Alhaji Kamaras oerhörda besvikelse över att få syna det röda kortet är värt en titt till. Minst.

…GENI:
Lasse Vibe, IFK Göteborg.

…POLARE:
Erton Fejzullahus kompis Dennis som får betalt för att ”chilla” med Erton i Kina.

…STJÄRNA:
Norges Martin Ödegaard, 16, som lirat både Tippeligan och landslaget som 15-åring. Hoppas bara inte att han flyttar till en storklubb utan prioriterar det som kommer göra honom ännu bättre: Att spela kontinuerlig A-lagsfotboll i rekordung ålder. Minst ett år till i Norge, Martin.

…MATCH:
Brasilien-Chile, åttondelsfinal i fotbolls-VM. Jag kunde vrida ur tröjan efteråt. Folk på läktaren i Belo Horizonte grät, dansade, hoppade, skrattade och skrek… ja alla tre som inte fick hjärtattack alltså. Självaste Erik Niva var blek som ett lakan efteråt. Hemifrån hörde jag att detta var matchen då inbitna fotbollsmotståndare plötsligt drabbades av fotbollens tjusning och kraft. Den ende som inte förstod nånting var Neymar när han med trycket från 200 miljoner brasilianare på sina axlar lallade fram och sköt Brasiliens sista straff i mål, Chiles Jara träffade stolpen och sedan exploderade Estadio Mineirao.

…GREJ:
Tyskland förnedrade hemmanationen Brasilien med 7-1 i en VM-semifinal och idrottshändelse som alla nu levande generationer kommer att bära med sig resten av livet.

…STOLLE:
Nils Wiberg, Prioritet Finans.

…MISS:
Modin, så klart! Första kvinnliga ordföranden i SKS, Sportjournalisternas klubb Stockholm, i föreningens 80-åriga historia.

…MISS 2:
Svenska Fotbollförbundet och TV4 lyckades återigen bomma att hylla Therese Sjögrans landskampsrekord på Fotbollsgalan.

…ATTACK:
John Guidetti som direkt efter Premier League-debuten för Stoke sågade lagets taktik och menade att managern Mark Hughes borde gå över till att spela 4-4-2 med Guidetti och Peter Crouch på topp i stället för 4-2-3-1. Man måste uppskatta frispråkigheten men det blev inte så mycket mer speltid för John under våren.

…BESLUT:
AIK deltog i Pride-tåget, precis som Sportbladet. Det går framåt trots allt.

…LAG:
Malmö FF gick till Champions League, Falkenbergs FF fixade nytt kontrakt.

…LANDSLAG:
Damerna kvalificerade sig för VM i Kanada, U21-landslaget nådde EM i Tjeckien.

…JOURNALIST:
Niklas Orrenius. Igen.

…RADIO:
Måns Mosessons dokumentärserie i P1 ”Rädda Sverige” / Daniel Velascos ”Den legitimerade brottslingen”.

…SPORTJOURNALIST:
Michael Wagner. Igen.

…FÖRLUSTER:
”Djurgårdssupportern”, Klas Ingesson och Pontus Segerström.

…PROFIL:
Jim Jaber. Igen.

…SKÄGG:
Det blev bara en säsong i Gais för isländske Asgeir Börkur Asgeirsson. Ett stort bakslag för svensk fotboll som ni kan se på bilden…

Skärmavbild 2014-12-23 kl. 22.47.39

 

 

 

 

 

…BLUFF:
SvFF och övriga ägare som under pompa och ståt presenterade att Lagardère tagit över driften av Friends utan att nämna det som avslöjades av handlingar i Solna stadshus två dagar senare: Att ägarna var tvungna att hysta in 400 miljoner till samt att Lagardère kan bryta avtalet när de vill.

…TWEET:
”Hej Kent Ekeroth. Halva min släkt kommer från SKITIDETDU och andra halvan från FARÅTHELVETE. Skriv upp det i ditt register tack”.
@blisk.

…LOBBYISTER:
AIK-Twittermaffian.

…”BRA FÖR SVENSK FOTBOLL”-LISTA:
1. Daniel Andersson, sportchef Malmö FF.
2. Stefan Lundin, sportchef Sef.
3. Tony Ernst, ordförande SFSU.
4. Mats Enquist, generalsekreterare Sef.
5. Åge Hareide, tränare Malmö FF.

…DÅLIGT FÖR SVENSK FOTBOLL:
Den slöa tränarkarusell där samma tränare snurrar runt i olika klubbar. Ta bara detta: Hasse Eklund får sparken efter en säsong (!) i Kalmar FF, drar till Falkenberg där Henrik Larsson precis lämnat för Helsingborg vilket får till följd att Roar Hansen sticker till Åtvidaberg som just tappat Peter Swärdh som hoppat på Kalmar FF. Inget man köper åkpass för direkt.

…REKLAMFILM:
Kanal 5 visade en film om Zlatan Ibrahimovic i två delar som kallades dokumentär. Det var det inte. Det var reklam för en fantastisk fotbollsspelare som precis raderat ut ett 80 år gammalt målrekord. Men man ska nämna saker vid dess rätta namn, som Palme sa.

…LIRARE:
Simon Gustafson, Häcken.

…ZLATAN:
Papp-Zlatan…

Skärmavbild 2014-07-15 kl. 15.53.43

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…TRYCKFEL:
Branschtidningen Journalistens artikel om de svåra arbetsförhållandena för politiska reportrar under Almedalsveckan.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

FJOLÅRETS PROFETIOR
2014 vinner AIK allsvenskan, Brasilien vinner VM i Brasilien, bloggen går i graven, Real Madrid tar hem Champions League, Ronaldo vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin nionde guldboll.

ÅRETS PROFETIOR
2015 vinner Elfsborg allsvenskan, U21-landslaget går vidare från gruppspelet i EM i Tjeckien, bloggen går i graven, Bayern München tar hem Champions League, Neuer vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin tionde guldboll.

Bloggen tar nu semester några veckor och avslutar med ett ordspråk om julmat och juldryck som gör att vi inte behöver ha så dåligt samvete: ”Det är inte dagarna mellan jul och nyår som är problemet, det är dagarna mellan nyår och jul”.

God jul, gott nytt och missa för fan inte Ivanhoe.

BOKSLUT 2014

av Robbie Lauler

Året lider mot sitt slut och det är dags att sammanfatta arbetsinsatsen.

Inför 2014 pratade sportchefen och jag ihop oss om att vi behövde mer tyngd i sportbevakningen, som en kontrast till att den blir allt mer lättsam och beroende av Facebook-delningar och så kallad viral spridning.

Sagt och gjort, jag hoppade på en ekonomikurs, fick tid till att gräva och rota i allt mellan himmel och jord, här är resultatet som jag hann med emellan allsvensk bevakning, gigget som soffexpert under OS och Brasilien-reporter under fotbolls-VM:

SANNINGEN OM JOHN GUIDETTIS SKADA

HUR MÅR MÄSTARNA?

FRIENDS-GRANSKNING I FYRA DELAR:
1. LAGRELL STÅR TILL SVARS
2. NOTAN: EN MILJARD DYRARE
3. KRISMÖTET MED KLUBBARNA
4. VAR FEMTE BESÖKARE STANNADE HEMMA 

MAJSTOROVIC TALAR UT OM AIK-TIDEN

NU SKROTAS AGENTLICENSEN

TORD & SVENNIS – SÅ SPLITTRADES GAMLA RADARPARET

PLAYBOYEN SOM SKA RÄDDA FRIENDS

SÅ GÅR DJURGÅRDEN VIDARE EFTER DÖDSMISSHANDELN

TALANGSERIE I FEM DELAR:
1. NICLAS ELIASSON, AIK
2. SIMON TIBBLING, DJURGÅRDEN (nu Groningen)
3. LUDWIG AUGUSTINSSON, IFK GÖTEBORG (nu FC Köpenhamn)
4. SIMON GUSTAFSON, HÄCKEN
5. ISAAC KIESE THELIN, IFK NORRKÖPING (nu Malmö FF)

DJURGÅRDENS STÅLBAD – DE SJUNKANDE PUBLIKSIFFRORNA

SYRIANSKA OCH DEN POLISANMÄLDA MATCHEN:
1. I STORMENS ÖGA
2. MISSTÄNKT MUTBROTT
3. HOTET MOT FOTBOLLEN

MALMÖ FF OCH CHAMPIONS LEAGUE-MILJONERNA

ANDREAS ALM OCH STOLTHETEN

BENGALGRANSKNING I SEX DELAR:
1. DEN EVIGA STRIDEN
2. ”INTRESSET FÖR SYSLÖJD HAR ÖKAT
3. ”TILLSTÅNDEN RYKER
4. HANNIBAL: ”DÄRFÖR ELDAR JAG”
5. ”SLÄPP BENGALERNA LOSS – MEN LÅT DE BLI TILLÅTNA FÖRST
6. TV-DEBATT MELLAN POLIS, SEF OCH BLACK ARMY

PENGAR OCH HOT – SÅ FUNKAR MATCHFIXNING

REVOLUTIONEN I LJUNGSKILE

IFK GÖTEBORGS KAMP MOT HISTORIEN

”SKETKLUBBENS” VÄG MOT ELITEN

DE MISSTÄNKTA MATCHFIXARNA – HELA LISTAN

AIK ISHOCKEY OCH JONAS GALOTTA:
1. FOTBOLLEN TAR ÖVER ISHOCKEYN
2. LENNART JOHANSSON: ”ALARMERANDE”
3. OPERATION: UTRENSNING 
4. ”VILLE INTE JOBBA I EN KLUBB HAN STYR
5. ”MED SORG JAG SER VAD SOM HÄNDER
6. ZLATAN-BANDEROLLEN
7. ”VILL FRAMFÖRA MIN UPPRIKTIGA URSÄKT
8. JAGAS FÖR MILJONSKULDER

OLIGARKEN I AFC UNITED

SvFF MINSKAR ÄGANDET I FRIENDS2015 ETT ÅR AV GRÄSTESTER

KENTARO-KAOSET:
1. VAR ÄR PENGARNA OCH VILKET AVTAL GÄLLER?
2. ”SVENSK FOTBOLLS EXISTENS VAR HOTAD”
3. TV4-HOTET MOT KENTARO
4. POLISEN: DEN MISSTÄNKTE HADE LÄMNAT LANDET

To be continued…

ANTAL BYLINES I AFTONBLADET/PÅ AFTONBLADET.SE 2001-2014
2001
: 342
2002: 451
2003: 435
2004: 647
2005: 690
2006: 456
2007: 396
2008: 444
2009: 462
2010: 398
2011: 538
2012: 533
2013: 427
2014: 429 (till 12 december)

FÖRDELADE PÅ:
Sportbladet: 5466
Blogg: 828
Webbtv: 223
Nyheter: 68
Podcast: 17
Nöjesbladet: 12
Bröllopet: 10
Ipad original: 5
Wendela: 5
Kultur: 4

And counting…

Det var fakta – ni sätter betyget.

Taggar journalistik

Den ännu modernare journalistiken

av Robbie Lauler

Ni kanske har noterat att jag har gjort en hel del längre saker senaste tiden.

Jag har diskuterat rasism med Lennart Johansson, damfotboll med Anders Svensson, motivation med Rikard Norling, rotat i John Guidettis sjukdom, snackat Zlatan med Therese Sjögran och mordhot med Malmö FF. I morgondagens papper blir det Friends Arena med Lars-Åke Lagrell.

Det är ett svar på snuttifiering och webb tv-satsningar. Vi har fortfarande en papperstidning – låt oss använda den till mer genomarbetad läsning. De långa artiklarna har visat sig gå bra när de läggs ut på nätet också.

Jag tror mig ha uppfunnit en ny genre här. Jag har inget bra namn på genren ännu (uppsamlingsreportage?) men man kan se det som en blandning av nyhet-dokument-personintervju. En majoritet av följande punkter ska vara uppfyllda:

* Mellan 6 000 och 12 000 tecken långt beroende på utrymmet i tidningen (ett uppslag, tre sidor eller två uppslag alltså).

* Det måste innehålla minst en nyhetsstöt, gärna fler. Att det är förstahandsinformation är självklart.

* De viktigaste ingredienserna är en idrottprofil eller idrottsmakthavare som varit i centrum för en uppmärksammad nyhetshändelse som man nu sammanfattar och går på djupet med (åtminstone försöker). Det viktiga är att det finns plats för BÅDE bakgrundshistorien samt initierade och framåtblickande frågor.

* Utöver det är det viktigt att få veta lite mer om intervjuobjektet, vilket gärna kan göras i tilläggsform typ LARS-ÅKE LAGRELL OM…följt av ett antal aktuella frågor som inte nödvändigtvis har med huvudämnet att göra.

* Det krävs åtminstone ett personligt möte, gärna med fotograf för att utnyttja bildjournalistiken.

Jag tror att den här journalistiken behövs, och den borde rimligen ha en framtid med tanke på det medieklimat som i dag portionerar ut småsaker i strid ström. Det här är ett sätt att åtminstone försöka ge en tydlig helhet – en uppsamling.

Kanske är jag något på spåren.

Kanske är jag snett på det igen.

Det är i så fall inte första gången.

Taggar journalistik

Best of Laul 2013: Stör inte vårt landslag

av Robbie Lauler

I går släpptes biljetterna till sommarens dam-EM i Sverige.
Med den enkla formuleringen fick jag garanterat en och annan näthatares uppmärksamhet.
Låt mig därför framföra en artig uppmaning:
Stör inte vårt landslag.

Det finns en enkel grundregel att förhålla sig till här. Den som av någon anledning inte vill stötta damlandslagets EM-satsning – ingen är ju tvingad – kan väl åtminstone dra igen brödluckan.
Digitalt talat.

Tycker du att fotboll är en idrott förbehållen män, fine, men låt gärna åsikten stanna i grottan.

Tycker du att tempot är långsammare och skotten lösare än i herrfotboll, okej, men fråga dig sedan om det behövs skrivas i ett diskussionsforum eller på sociala medier en miljonte gång. Det är ingen upptäckt som ger Nobelpriset.

Slutligen, om du tycker att kvinnor som spelar fotboll förtjänar att mordhotas – sök hjälp.

SVT:s Uppdrag Granskning fick fart på diskussionen om näthat i förra veckan. Då handlade det om kvinnliga journalister som trakasseras för åsikter och artiklar.

I Sportbladets webb tv-magasin Bollklubben tar vi frågan vidare till idrottens värld där kvinnor under många år har hotats och hatats av en enda anledning – att de spelar fotboll.

Jag blev överraskad av tjejernas öppenhet när vi slog på kamerorna.

Mittfältaren Nilla Fischer berättar rakt upp och ner för reportern Amanda Fredin att hon hotades till livet under sin tid i LDB Malmö. Caroline Seger beskriver öppenhjärtigt hur kommentarer om hennes utseende etsar sig fast.

I vår studio välkomnar lagkaptenen och storstjärnan Lotta Schelin att det nu blir en offentlig debatt kring fotbollstjejernas situation.
– Det är klart att man ska diskutera det, man ska dra fram det på alla sätt och vis, säger Lotta.

Inget lock på där inte.

Förhoppningsvis driver det utvecklingen i rätt riktning, och med ett EM för dörren borde även näthatarna kunna skriva under på det jag krävde redan i ingressen:
Stör inte vårt landslag.
Robert Laul

(Artikeln publicerades i Aftonbladet i februari 2013).

Best of Laul 2013: Nu måste Karl-Erik Nilsson backa

av Robbie Lauler

Ju mer man rotar i det, desto smutsigare framstår Svenska Fotbollförbundets (SvFF) agerande i 51-procentsfrågan.
I snart fem år har enskilda fotbolls­pampar, med god hjälp av ishockeyn, försökt att få bort grundskyddet för föreningsdemokratin.
Nu går de största klubbarna emot sitt eget förbund i en soppa som jag har svårt att se hur nye ordföranden Karl-Erik Nilsson ska hantera utan att backa helt.

Det är en svårbegriplig sörja som pågått bakom kulisserna i över fem år nu. För att på det här utrymmet lyckas förklara vad det handlar om måste vi backa till vintern 2009. Tillsammans med ishockeyförbundet hade SvFF då lämnat en motion till RF-stämman i Visby några månader senare. Frågan var exakt den samma som nu är aktuell: fotbollen och ishockeyn ville upphäva Riksidrottsförbundets grundskydd för föreningsdemokratin och låta de olika idrottsförbunden själva bestämma om privata klubbägare à la Roman Abramovitj.

Men 29 januari fick dåvarande ordföranden Lars-Åke Lagrell ett brev av Malmö FF:s ordförande Bengt Madsen. Madsen skrev på uppdrag av MFF, Öis, IFK Göteborg, Skånes fotbollsförbund och Göteborgs fotbollsförbund och budskapet går inte att missförstå då brevet avslutas med formuleringen: ”Därför vill vi att motionen dras tillbaka”.

Madsen trycker dels på att motionen inte är ”genomdiskuterad i klubbar eller distrikt”, dels varnar han för vad som kan ske med demokratin om tvivelaktigt kapital kommer in.

Motionen behandlades ändå inför stämman i Visby men avslogs då RF ansåg att 51-procentsfrågan behövde analyseras och utredas noggrannare.

Ännu viktigare för fortsättningen av den här thrillern är att fotbollen inte stod enad i frågan vilket bevisades av brevet till Lagrell från klubbar och distrikts­förbund i södra Sverige.

– Bolagiseringsfrågan har delat fotbolls-Sverige och där är vi inte färdigpratade och därför ansluter vi till RS linje och tar tillbaka motionen för att diskutera oss samman mer, bekräftade Lagrell då.

Ganska exakt fyra år senare beslutar SvFF:s styrelse under ledning av nye ordföranden Karl-Erik Nilsson att ställa sig bakom en utredning där Lagrell varit drivande. Avsikten är samma nu som 2009: att RF ska släppa grundskyddet för föreningsdemokratin och varje enskilt idrottsförbund själva få bestämma om privata klubbägare.

Frågan som hänger i luften: när mellan Madsens brev vintern 2009 och Lagrells nya utredning vintern 2013 enades klubbar och distrikt om den här linjen?

Svaret är: det gjorde de aldrig.

Den som orkar gå igenom dokumentbanken på förbundets hemsida hittar en skrivelse från årsmötet 2011. Där beslutades visserligen med majoritet att förbundets linje är att ”själva kunna kunna diskutera vad som ska gälla i den svenska fotbollen” men som Lars-Åke Lagrell också konstaterar:

”Det finns frågor där det aldrig kan uppnås total enighet och den aktuella bolagiseringsfrågan är en sådan”.

Det är på denna bräckliga grund som Karl-Erik Nilssons styrelse vilar sitt ja till att genomföra den största, demokratiska förändringen i svensk idrottshistoria.

Lika anmärkningsvärt är att det inte finns någon som driver frågan öppet. Inga enskilda styrelseledamöter eller distriktsförbund. Och vad gäller elitklubbarna – som detta ytterst berör – kommer nu i stället en kraftig motreaktion.

Karl-Erik Nilsson har onekligen fått ett illa skött ärende i knäet, en utredning som det har lagts tid och pengar på, där han knappast har något annat val än att backa om han inte redan efter ett år vill bli stämplad som pampen som körde över Sveriges största fotbollsföreningar och deras medlemmar.
Robert Laul

(Artikeln publicerades i Aftonbladet i slutet av mars 2013. Två månader senare hade Karl-Erik Nilssons styrelse ändrat sig och stödde inte längre Riksidrottsstyrelsen förslag som också röstades ned på RF-stämman i Luleå. Grundskyddet för föreningsdemokratin blir kvar).

Best of Laul 2013: Se samhället som ett lag

av Robbie Lauler

Under en arbetsresa med svenska fotbollslandslaget i Costa Rica blev jag bjuden på middag hemma hos en högt uppsatt politiker. Hon tillhörde dåvarande presidenten Oscar Arias innersta krets och över nationalrätten Arroz con pollo lärde jag mig en del om det centralamerikanska landet. Fattigdomsrelaterade samhällsproblem och kriminalitet diskuterades ofta och gärna utifrån ett ”vi och dom”-perspektiv. Både politiker och vanligt folk pekade på människor från Nicaragua, Panama och Colombia som troll och häxor.
”Utan Dom har Vi egentligen inga problem”, tycktes man anse.

Jag tyckte att resonemanget lät ogenomtänkt. Låt säga att Costa Rica hade deporterat varenda colombian redan påföljande eftermiddag (vilket omedelbart lett till en rad negativa effekter), så skulle det fortfarande krävas enorma ansträngningar innan landet närmade sig Sverige vad gäller levnadsstandard och brottslighetsnivå.

Väl hemma skrev jag en krönika i Aftonbladets numera insomnade sportmagasin S. Ingen märkvärdig text, bara en ögonvittnesskildring om att det överallt i världen verkar finnas ett behov att skylla länders problem på människor med annan nationalitet, religion eller kultur. Jag beskrev synsättet som ”omodernt och förlegat” och ondgjorde mig över att ”vi och dom”-perspektivet även vädras av ett fåtal moderata och folkpartistiska politiker, samt förstås av sverigedemokrater men de hölls utanför debatten på den här tiden.
Året var 2008.

Inte ens i min vildaste fantasi anade jag hur det skulle låta fem år senare. Nu ställer statstelevisionens tyngsta samhällsprogram frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” och migrationsministern menar att ”volymen av invandrare bör minskas”. Ett främlingsfientligt riksdagsparti får tio procent i opinionsmätningarna trots att det bygger hela sin politik på ett ”vi och dom”-perspektiv. Och trots att dess företrädare om och om igen avslöjas som rasister.

Sveriges och Costa Ricas samhällsproblem är väsensskilda, det inser alla – ändå drar fler och fler i Sverige plötsligt samma slutsats som i Costa Rica, det vill säga att även här är invandringen roten till grundläggande problem. I Costa Rica skylls det på människor från Nicaragua, Panama och Colombia – i Sverige på muslimer och somalier med flera.

Jag har funderat på vad det är som gör att jag själv aldrig har känt behovet att skylla på ”dom”, och det kan ha med fotbollen att göra. Jag är uppvuxen i den, uppfostrad av den och har levt helt hela mitt yrkesliv med den. Lagidrott är främlingsfientlighetens och rasismens motvikt. På planen har du inte tid att fundera över var folk kommer ifrån. För att nå framgång måste alla resurser utnyttjas. I omklädningsrummet gör gemenskapen dig färgblind. En gång fick jag frågan ”Men har du spelat i ett ‘invandrarlag’ då?”. Jodå, tre säsonger i Arameiska Syrianska i Botkyrka och jag var den ende som inte hade utländskt påbrå. Vi var grymma.

Ibland tänker jag att Sverigedemokraternas framgångar hänger ihop med just det här. I dagens allt mer individualistiska Sverige tycks färre och färre se samhället som ett lag där alla behövs och kan fylla en funktion som gör kollektivet bättre och starkare. I stället handlar retoriken om att ”vi måste våga prata om problemen med invandrarna”.

När jag tittar på mina juggegrannar ser jag inte dem som ett problem. Den ene är tränare för Assyriska, den andra sitter i kassan på Bromma flygplats. Deras grabb går i samma klass som min ex-flickväns tioårige son. Är hans bästa kompis ett problem? Bör vi i Solna, där folk från alla håll och kanter samlas och samsas, lära barnen i skolan att vissa av dem är ett problem för att de har en annan hudfärg eller kommer från en annan kultur? Jag tycker inte det.

Däremot har jag inga svårigheter att se svenska hustrumisshandlare och ekobrottslingar som ett samhällsproblem, som kriminella som bör buras in i fängelse. Men inte heller det får mig att fundera i termer ”Hur många gifta män tål Sverige?” eller att ”Volymen av ekonomer måste minskas”.
ROBERT LAUL

(Texten publicerades i tidningen Expo i våras. Den är först ut i en serie artiklar jag har skrivit under 2013 som kan vara värda att damma av på nytt så här när året lider mot sitt slut).

2013: Snabbisar i stället för närhet

av Robbie Lauler

Som vanligt när jag satt i min bil i dag så lyssnade jag på P1. Jag älskar P1, det beror kanske på att jag börjar bli gammal. Eller på att jag egentligen skulle vilja vara lastbilschaufför. Jag vet inte riktigt.

Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri pratade om kulturjournalistik men hon kunde lika gärna pratat om nyhets- eller sportjournalistik.

Hon pratade om mediehusens jakt på Facebook-delningar och annat socialt kvitter. Det som sprids mest och bäst är det enkla tyckandet, inte kunskapen:

– Vi ska inte eftersträva att göra världen mindre komplicerad, tvärtom.
– För om vi blir alltför desperata i den jakten och framhäver hårdvinklade, personliga, klickvänliga krönikor som det viktigaste vi har att erbjuda – då kommer vi sakta men säkert att underminera vår egen ställning.

Jag förstår vad hon menar. Vi lever i en tid där det uppmuntras ovanifrån och ses som en kvalitetsstämpel med många delningar på Facebook, många klick.

Ett konkret exempel: Senast jag fick beröm för något var när jag på uppmaning tyckte till om ”Idol-Kevin” och en flyttad superettanmatch. Jag skrev krönikan på en kvart på pressläktaren inför en allsvensk match. Den var mest läst på sportsajten ett tag och fick en helvetes massa ”delningar”.

Texten om den allsvenska matchen ett halvt dygn senare? Den var ambitiöst författad, med kommentarer från tränare, spelare och ledare, skriven av en journalist på plats med tolv års erfarenhet av att bevaka allsvenskan. Mig veterligen har den aldrig lästs av någon chef. Den fick inte värst många ”delningar” heller.

Jag befinner mig alltså mitt i en sådan konflikt som Rakel Chukri beskriver. Och jag inser att jag kommer att förlora den.

Hur hamnade vi här?

När jag började på Sportbladet fanns bara papperstidningen. Det var en enkel tid där en nyhet hade ett värde, där en krönika skulle vara genomtänkt och noggrant skriven.

Sedan kom nätet. Gradvis flyttades nyheterna från papper till nät där de snart blev allmängods. I dag finns inte längre något större värde – varken för de enskilda journalisterna eller mediehusen – att dra fram nyheter. De hamnar blixtsnabbt på alla andra sajter också.

Någonstans en tråkig men ändå logisk och acceptabel utveckling. Nätet är ett passande forum för det snabba, för nyhetsförmedlingen.

Vad som nu håller på att hända – och som Chukri träffande beskriver – är ungefär samma sak fast med krönikor, betraktelser, analyser.

Från en uttalad tanke om att papperstidningen skulle fungera som en plattform för den mer genomtänkta matchanalysen (om vi håller oss till sport då) har det helt förändrats bara under 2013.

I dag är kravet ovanifrån att krönikan helst ska levereras till nätet på slutsignal (det har till och med framförts önskemål om halvtidskrönikor).

De eftertänksamma ska vara levererat strax innan skribenten har hunnit börja tänka efter.

Ungefär så här kan en SMS-konversation se ut mellan mig och någon överordnad:
När kan du lämna i kväll?
– Ju tidigare, desto sämre.
Men fler som läser!
– Fler som klagar och tycker det är dåligt.
Desto fler kommentarer!

…ungefär så.

När jag i går av tidsskäl inte hann från Göteborg till Friends (vilket delvis hängde ihop med att de inte har lyckats skaka fram en pressparkering ännu, ska det vara så svårt?) så betraktas inte det som något större problem ovanifrån utan snarare som en fördel – det innebär nämligen att krönikan lämnas snabbare. Framför TV:n finns ingen presskonferens att besöka, ingen att ställa frågorna till. Ungefär så som den internationella klubblagsfotbollen bevakas från många svenska redaktioner.

Direktivet ovanifrån är att det är viktigare att krönikan kommer tätt på matchslutet än att jag och andra hinner lyssna vad som sägs på presskonferensen efteråt, på vad spelarna tycker för att sedan sätta sig ner och foga ihop delarna och därmed utnyttja det mervärde man kan ge läsaren utifrån att vara på plats, nära händelsen.

När jag läser intervjun med idrottsforskaren Torbjörn Andersson i Göteborgs-Posten inser jag hur allt hänger ihop.

Andersson beskriver TV:s och kvällstidningarnas bevakning av den internationella klubblagsfotbollen som ”grotesk”.
– Sedan tv-kanalerna släpptes fria och började kommersialisera på utländska ligor har det nästan pågått en hjärntvätt – nu ska man gilla de här klubbarna. Detaljerade reportage om turkiska lag hade varit bisarrt för några år sedan, säger han och fortsätter:

– Fotboll går ut på att skapa gemenskap. Att sitta i Göteborg och påstå att man håller på Arsenal är en konstruktion. Är man IFK-supporter har man ett mer kvalitativt vardags­liv – man kan följa laget från läktaren, delta i tifon och besöka träningar.

Närhet blir mindre och mindre intressant. Verkligheten finns inte där ute längre, den finns på nätet. Och snabbt ska det gå.

Ni vet väl vad Zhou Enlai, Maos närmaste man, svarade när en fransk journalist ville veta vad den franska revolutionen haft för betydelse för världen, med nästan 200 års distans?
– Det är alldeles för tidigt att svara på.

I dag hade han avkrävts en snabb analys innan första huvudet föll på Bastiljen.

Lugnet före superveckan

av Robbie Lauler

En av flera lediga dagar den här veckan. Lugnet före stormen. Lugnet före SUPERVECKAN.

Lämpligt nog släpptes Lars Winnerbäcks nya album Hosianna i dag. Winnerbäck är en liten favorit i min bok, inte på Stefan SundströmsHåkan Hellströms eller Joakim Thåströms nivå (framför allt inte på Pimmes nivå).

Men när Vinterdäck släpper nytt, då kollar jag i alla fall upp det.

Vad jag tycker? Nja, L L L. Där finns guldkorn – Skolklockan, Ett slags liv och titelspåret – men också bottennapp av episka mått där Larsa tycks försöka låta som just Thåström (som ju medverkar på en av låtarna).

Huvva.

Dessutom tappar Winnerbäck det lite i texterna ibland, hör jag. Eller vad tycker ni om formuleringar som ”Du är kalven som alla ska mjölka” eller ”Vi åkte aldrig ut till havet, men en gång satt vi fast i ett dike, där ville hjulen inte greppa och alla andra körde förbi”.

Jag vet inte, men jag får känslan att det är ungefär så det skulle se ut om man gjorde parodi på hans texter.

Tacka vet jag tandläkarväder och en valpropagande lika billig som reklam, vi vill ha ett bättre Sverige…o fan.

Vilket leder oss vidare i det här blogginlägget.

De pratas ju mycket politik så här i budgettider. Borgarna lanserar nya skattesänkningar och igår twittrade jag att jag tycker att de borde höja skatten i stället, åtminstone för sådana som mig som tjänar alldeles för mycket pengar (45k/m).

…det blev en del ilskna reaktioner på det, folk tycker jag ska skänka till välgörande ändamål. Men välgörenhet är disco, skatt är rock n’ roll. Höj den gärna, i alla fall för oss som tjänar mer än tillräckligt.

Ironi i text är svårt, för att inte säga omöjligt, det är jag medveten om och det är sedan gammalt. Att inte alla skulle begripa mitt inlägg om Lasse Lava var väntat. Det är inga problem.

…men en reflektion jag gör allt oftare är hur svårt många har att acceptera att det går att ha två tankar i huvudet i samtidigt:

Det går att tycka att Lars Lagerbäck är en grymt skicklig förbundskapten när det kommer till taktik, laguttagningar och matchcoaching – det går samtidigt att tycka att han efter sitt journalisthatiska Sommar i P1 blir en hycklare när han själv spekulerar hej vilt i tv så länge det ger bra cash.

Det går att tycka att tycka att Disciplinnämnden tar konstiga beslut ibland – det går att tycka att åsikten att de gör det för att gynna AIK är helt befängd.

Det går att tycka att Miiko Albornoz har gjort sig skyldig till ett vidrigt brott och utnyttjat sin position som idol för unga människor på ett oacceptabelt sätt – det går samtidigt att känna stort obehag över dödsramsorna och pedofilsångerna samt den allmänt spridda åsikten att Tingsrättens dom inte var tillräcklig trots att åklagare/målsägande aldrig överklagade den till Hovrätten.

Det går att tycka att ett par låtar är riktigt bra på Winnerbäcks senaste platta – det går samtidigt att tycka att ett par är skit.

När blev det så här? Och varför? Krävs det en fullständig redovisning kring varje ämne, måste man upprepa allt som redan har skrivits i varje enskild fråga? Det skulle bli enorma textmassor varje gång man snuddar vid ett känsligt ämne.

Ett sådant handlar om idrottens inkilningar. Jag har varit utsatt för tuffa inkilningar, jag har arrangerat tuffa inkilningar. Jag har alltid tyckt att de lett till att spelarna lärde känna varandra bättre. Ett tillfälle för nyförvärv och uppflyttade juniorer att komma in i gänget. En normal inkilning är inte helt olik en kick off på ett företag.

I de elitföreningar jag har representerat – Jonsereds IF och Ljungskile – handlade det exempelvis om att bada isvak (kallt), sätta upp teaterpjäser (skämmigt), hålla föreläsningar för lagkamraterna (ännu skämmigare), dricka sprit (spydde) – och jag ansåg aldrig att det gick över gränsen och hörde aldrig någon som tyckte det.

Däremot vet jag att det har gått över gränsen i vissa klubbar genom åren. Spelare har bakbundits och slängts ner i vattnet från bryggan för att känna en sekunds dödsskräck innan de insåg att de bottnade.

Det handlar, som allt annat, om gränsdragning. Men i grunden är inkilningen ett positivt laddat ord för mig, något man såg fram emot, både som ny i laget och om man hade varit i klubben ett tag.

Sida 1 av 71
  • Tjänstgörande sportredaktör: Hampus Hagman
  • Sportchef: Pontus Carlgren
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Lotta Folcker, Michael Poromaa, Karin Schmidt Hellsing
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB