I dag blev jag hundra spänn rikare. Jag hade slagit vad med Biltidningens ende djurgårdare om Quirino. Han trodde att ”Qurre” skulle göra tio mål i år.
Easy money.
Biltidningens ende djurgårdare föreslog genast ett nytt vad – 2008 gör han 18 mål.
Jag svarade som jag brukar: Quirino kommer inte att göra en enda – EN ENDA! – match från start 2008.

Intressant artikel på sydsvenskan.se. Den handlar om Bengt Madsens framtidsvision. Madsen vill se ett helskånskt Malmö FF framöver:
”Madsen refererade till ett samtal med företrädare för en superettanklubb som precis ramlat ut sin serie. Där blev han varnad för att ha för många olika nationaliteter i ett lag”.
Måste kännas tryggt för alla Malmö-fans att veta att ordföranden hämtar sina framtidsvisioner hos degraderade superettanklubbar…

Men egentligen är väl inget nytt.
Efter Djurgårdens SM-guld 2002-2003 gick AIK ut och sa att de skulle spela 4-3-3 och värva rollspelare med bra karaktär. Ni vet hur det gick.
När Elfsborg vann guld i fjol handlade snacket i de andra klubbarna om att bygga arenor och stärka ekonomin.
När Blåvitts satsning på egna talanger lyckas då pratar klubbarna om helskånska trupper.
Den oftast nämnda framgångsfaktorn är kontinuitet men det är ju heller inget rakt igenom hållbart resonemang – det var ju knappast kontinuitet som låg till grund för Blåvitts guld. IFK hade nya tränare, nytt spelsystem och ett antal nya spelare inför säsongen.
Djurgården hade också nya tränare, de hade dessutom bara tre svenskar och inte en enda stockholmare eller egenfostrad spelare i sin startelva – och de höll på att vinna allsvenskan.
Detta är en svaghet i många allsvenska klubbar att det fokuseras överdrivet mycket på den senaste trenden, när allt egentligen handlar om att det som fotboll länge har handlat om:
* Ett bra tränarteam.
* Ett genomtänkt träningsupplägg.
* En spelidé.
* En förening med fungerande beslutsvägar.
* 10-15 bra fotbollsspelare som får vara skadefria. Om de kommer från Skåne eller yttre rymden är oväsentligt.
* Ekonomi att värva om viktiga spelare lämnar eller långtidsskadas.
* De närmaste konkurrenterna får bekymmer av olika slag under säsongen.
* En klubbledningen som inte tvingas lägga all kraft på hur man ska få bukt med enskilda supportrar som kastar saker på domarna (eller andra negativa händelser kring föreningen).

Sedan är IFK:s satsning på egna spelare sympatisk och nyttig på många sätt, inte minst ekonomiskt på längre sikt, men jag tror inte att man ska förklara årets guld utifrån den.

Thomas Olsson sa en väldigt bra sak om vad fotboll handlar om i söndags:
– Man måste ha stimulansen att man jobbar med en spelidé. Så att man verkligen känner att man blir bättre och bättre.

Kloka ord som inte nämns så ofta. Som fotbollsspelare – eller som yrkesman i vilken annan prestationsinriktad bransch som helst – så handlar det om att man bestämmer sig för vilken väg man ska ska nå sin framgång med. Sedan arbetar man med de bitar som utvecklar individen och teamet inom ramen för den väg man valt. Under resans gång får alla inblandade periodiskt återkommande och konkreta svar på vad som fungerar och vad som inte fungerar. Som Olsson säger: ”Så att man verkligen känner att man blir bättre och bättre”. Därmed styrs inte lagets prestation av tillfälligheter, vilket ett resultat i en enskild match alltid kan göra.

Lars Lagerbäck är ett utmärkt exempel på en idrottsledare som följer denna tankekedja. Efter Sveriges katastroföppning mot Trinidad & Tobago i VM-premiären (0-0) sa han att han var nöjd med lagets insats – Sverige hade ju skapat en helvetes massa målchanser men tyvärr inte lyckats få in bollen. Spelarna hade agerat efter den väg man länge följt, det fanns ingen anledning att göra några större förändringar.
Resultatet styrdes av tillfälligheter – bolljäveln gick inte in, vilket inte var så mycket att göra åt.
Prestationen, som var bra, var ett resultat av att Sverige följde sin spelidé: inga mål släpptes in och det skapades tillräckligt många chanser för att göra ett par tre stycken framåt.
Vissa fotbollskrönikörer raljerade efter matchen om att fotboll handlar om att göra mål, inte att skapa målchanser. Alla som vet något om fotboll vet att det är betydligt svårare att skapa målchanser än att göra mål, om ni förstår vad jag menar.

Jag vet inte riktigt hur jag hamnade i det jag skriver om just nu, men jag konstaterar att prestationen är helt okej men att resultatet visar att jag nog borde åka hem å lägga mig.