Arkiv för tagg kuriosa

- Sida 1 av 85

Bloggen är död, länge leve bloggen

av Robbie Lauler

Ett ögonblick, Sportbladets Patrik Brenning, 30…
Skärmavbild 2016-09-28 kl. 13.37.04

 

…som elva år senare har startat bloggen ”Brenning”: Vad ska den handla om? 

– ”All skit på nätet som inte får plats någon annanstans” är arbetsnamnet. Men i grunden handlar det om att samla guldkornen från sportvärlden som inte har en naturlig plats i en artikel. Sköna anekdoter, galna fotbollsidioter, det bästa från sociala medier blandat med personliga reflektioner och åsikter. Som min Twitter fast mer beständig och överskådlig.

2005 var det ett jävla liv här på redaktionen: ”Vi måste ha bloggar!”. Linda Skugge och Carl Bildt var hetast i medie-Stockholm. Sedan dess har de flesta personliga bloggar gått i graven: Banks & Nivas har tystnat helt, själv skriver jag allt mer sällan och lillebror Ros får inte heller ur sig mycket (inget nytt iofs). Sociala medier och snabbare publiceringsvägar på nätet gör bloggarna överflödiga tänker jag – hur tänker du?
– Är man inte först med något kan man lika gärna vara sist. Jag förstår att du ser formatet som dött och jag kan hålla med om att den klassiska boggen med 10 000 tecken om dina nya skinnskor från Australia Luxe Collective inte känns superhett längre (även fast jag vill läsa mer om Carl Bildts kavajer) men planen är att göra något annat av det. Något annat mer socialt fast i en blogg-kostym. Exakt vad får tiden utvisa.

Hur mår bloggosfären nuförtiden?
– Efter att ha fått googla ”Bloggosfär” kan jag konstatera att den är tvärdöd. Det finns väl egentligen bara en blogg som lever i Sverige i dag och det är Sillybloggen. En förhoppning är att det här ska bli något liknande med mycket åergivning av kul internationellt material som de som inte har betalt för att stirra på Twitter nio timmar om dagen kanske missar. Med en hel del silly så klart.

Läser du själv några bloggar, och i så fall vilka?
– Nej, bloggen är död.

Beskriv din tänkta tonalitet i bloggen?
– Förhoppningen är att hitta samma språk som jag använder på min Twitter. Den blev en revolution för mig i den betydelsen att jag kunde vara både ironisk, raljant och ibland rent taskig i text. Något som endast du lyckats bemästra på nyhetsplats.

Jag har trots allt hållit igång min blogg i elva år men nu läggs den ner i och med att jag flyttar till USA. Hur ser du på den utmaningen, är Brennings blogg still going strong 2027?
– ”Hållit igång” kan vi nog diskutera men visst har du gått stark i många år. Jag hoppas att jag fortfarande har en plats för mer personliga texter 2027, sen om det kallas bloggosfär eller något annat är väl upp till någon överbetald konsult från framtidens Framtidsfabriken att bestämma. Jag vill inte blåsa dem på den fakturan.

2005 var Djurgården ett topplag i svensk fotboll och Brangelina hade precis börjat dejta – vad kommer vi att minnas starkast från 2016, tror du?
– Att Robert Laul flyttade till USA, intensifierade bevakningen kring MLS och fick 10 000 förbannade LA Galaxy-supportrar efter sig. Det är min förhoppning i alla fall.

Till sist: Du hette Sjögren fram till häromdagen, nu har du uppenbarligen bytt till Brenning – hur tänkte du där?
– Bendtner var redan taget.

Om M. Night Shyamalans uppgång och fall

av Robbie Lauler

Det verkade bli en helt vanlig fredagkväll men då hade jag ingen aning om hur den skulle sluta.

Arbetsveckan var avklarad, jag hade hunnit med en sväng på gymmet och kört ett träningspass med Unite Stockholms ungdomskorplag. Återstod gjorde att hinna hem innan pizzerian stängde samt blanda till en bättre påse löst.

(Det blev inte så mycket med det sistnämnda men det är en helt annan och mycket längre historia. Vi tar den annan gång).

Kort sagt: Det var en fredagkväll värdig pizza och en bra rulle.

Valet föll efter viss tvekan på The Visit, en skräckthriller från 2015 av M. Night Shyamalan och det är därför jag sitter här några dygn senare med svår värk inombords: Om detta måste jag berätta. Jag behöver helt enkelt producera ett blogginlägg trots att bloggen vilat sedan jul, dessutom ett inlägg som handlar om allt annat än fotboll, ett inlägg om en film, en film så makabert genomusel att jag efteråt satt med öppen mun, stirrande blick och tänkte: Vad i hela fridens namn var det här?

För oss filmnördar är M. Night Shyamalan något av en gåta. Regissören slog igenom med buller och bång 1999 med Sjätte Sinnet (”I see dead people”), en kuslig historia med en svåröverträffad sluttwist som inte ens Bruce Willis överlever.

M. Night Shyamalan var plötsligt det indiska filmundret personifierad, han heter egentligen Manoj Shyamalan men är du skräckfilmsregissör är steget till att slänga in ett ”Night” som artistnamn inte särskilt långt.

I alla fall, den nya superregissören följde upp sin amerikanska succédebut med Unbreakable, ett stabilt mysterydrama där Bruce Willis nu har sällskap av Samuel L Jackson, och vi var många runt millenieskiftet som satte M. Night Shyamalan på samma piedestal som exempelvis David Fincher och Christopher Nolan.

Sedan hände något.

Shyamalan misslyckades med science fiction-experimentet The Signs, sjönk ännu djupare med psykologiska thrillern The Village, för att inte tala om Lady in Water och The Happening innan det fullständiga generalfiaskot The Last Airbender lanserades. Ett i alla beståndsdelar misslyckat projekt som finns med på listan över The Worst Films Ever Made ihop med Highlander 2 och Catwoman bland andra.

Den ”vann” inte mindre än fem Golden Rasperry Awards 2010 för sämsta film, sämsta regi, sämsta manus, sämsta biroll samt specialutmärkelsen ”Worst Eye-Gouging Mis-Use of 3D” som rimligen borde betyda något i stil med värsta missbrukandet av 3D-teknologi någonsin.

Det är alltså inte så konstigt att M. Night Shyamalan legat lågt senaste åren även om han lyckats prångla ut ytterligare två halvepiska megafiaskon under tiden (Devil och After Earth).

Där låg jag i tv-soffan med en nygräddad pizza (två om jag ska vara helt ärlig) och övervägde att ändå ge M. Night Shyamalan en ny chans:

* Talade för gjorde att jag gillade trots allt Sjätte Sinnet och Unbreakable väldigt mycket.

* Talade emot gjorde att människan levererat skit i dess renaste form i 16 raka år sedan dess.

Till slut bestämde jag mig för att ge M. Night Shyamalan den åttonde chans han egentligen inte förtjänade: The Visit.

Ploten: Småbarnsmamma har komplicerad relation till pensionerade föräldrarna. Småbarnsmammans två barn ska tillbringa en vecka med morföräldrarna i ödsligt beläget hus på landet. Barnen åker dit och konstiga saker händer. På nätterna virvlar mormor runt naken i huset och klöser på dörrar. På dagarna kryper hon omkring under huset likt en jättelik spindel. Morfar samlar på nedbajsade blöjor i ett uthus på gården. Ibland får han för sig att han ska åka in till stan för att gå på maskerad. Vid ett tillfälle blir han påkommen med pipan till en grovkalibrig hagelbössa i munnen men förklarar att ”I was just cleaning it”.

Huvudpersonerna, två stackars barn i de tidiga tonåren, bestämmer sig för att göra någon form av dokumentärfilm om alla märkligheter. Via Skype meddelar de mamman – som åkt iväg på kryssning med en ny älskare – att mormor och morfar måste ha tappat det fullständigt:
– Mom, there´s something wrong with nan and papa.
– They’re just OLD, svarar mamman och sedan är det inte mer med den saken.

Så här håller det på i en hel fotbollsmatch plus tilläggstid innan M. Night Shyamalan vrider på med allt han har kvar, och vi förstår att mormor och morfar inte alls är ”mormor” och ”morfar” utan två förrymda mentalpatienter som slagit ihjäl de riktiga morföräldrarna med en slägga och stuvat undan liken i ett källarförråd.

I en svårförklarad slutscen gnuggar mental-morfar en nedbajsad blöja över ansikten på ett av de vid det här laget svårt traumatiserade barnen medan det andra rusar ut på gården där grannflickan dinglar från ett träd med en snara om halsen, allt till tonerna av operasångaren Enrico Caruso som ylar andra akten av Donizettis L’elisir d’amore, Una furtiva lagrima, på en öronbedövande volym.

Sedan kommer polisen, barnen återförenas med mamman och filmen är slut, förlåt för spoiler men den som har kommit så här långt i texten har knappast blivit sugen på att se filmen annat än i rent självskadesyfte.

Det är så många nivåer av konstigt, jag har så många frågor.

Hur tänker skådespelarna? Vi pratar om yrkesmänniskor med viss form av värdighet, de har ändå läst manus, de måste ha insett att historien framstår som påhittad av en psyksjuk fyraåring eller något ännu värre. Varför bajsblöjorna? Var kom de ifrån? Herregud, folk svälter, människor flyr från krig, hur kan SÅ MÅNGA MÄNNISKOR lägga VECKOR OCH MÅNADER på att tillsammans sätta ihop EN SÅDANA MONUMENTAL DYNGA till film som The Visit?

Kära Manoj, hur hamnade vi här? Allt är ju förstört.

Om ni någon gång i framtiden märker att jag vacklar, att jag börjar prata med värme och respekt om Sjätte Sinnet och Unbreakable, att jag överväger att ge M. Night Shyamalan en nionde chans, snälla skjut mig.

Taggar kuriosa

Succé för Unite Stockholm

av Robbie Lauler

Det var min dåvarande kollega Oskar Månsson som nämnde det i förbifarten en dag i höstas.
– Vi ska börja med fotboll för ensamkommande flyktingbarn.

Jag tänkte inte så mycket mer på det då, det var september och engagemanget i Sverige var på topp: Alla ville hjälpa till. Själv reste jag runt i landet för att uppmärksamma människor som gjorde just det – hjälpte till. Supporterföreningar, fotbollslag och privatpersoner vilket mynnade ut i ett par reportage i Aftonbladets olika kanaler.

Några månader senare snackas det mindre om medmänsklighet och mer om stängda gränser. Tänk så fort det gick ändå.

Så hur blev det egentligen med flyktingfotbollen?

Jo, det är det jag ska berätta om här.

Månsson startade upp föreningen Unite Stockholm ihop med bland annat David B Larsson på fotbollskanalen.se, och för en månad sedan var det dags: Ungdomar mellan 14 och 17 år från fyra asylboenden var inbjudna till en inomhushall i södra Stockholm. Via bidrag och hjälpsamma människor hade det fixats bollar, tyska matchställ och moderiktiga skor. I två timmar spelade vi five-a-side-fotboll med stort engagemang.

Det låter enkelt, och det är det också. Genom att dela på arbetsuppgifterna har det blivit hanterbart för alla inblandade. Själv har jag till exempel bidragit som transportansvarig och domare. David har härbärgerat material och håller kontakten med asylboenden för att få folk att komma i rätt tid. Oskar har fixat en bollvagn och är spindeln i nätet, ”The Boss” som han vill att kidsen ska kalla honom.

Många andra har gjort mycket annat, och poängen är att det blivit succé. Fyra helger i rad har det nu kommit runt 30 ungdomar per gång från olika asylboenden i Stockholm, kulan i luften, bollen är rund.

Den här lilla historien säger mest av allt något om fotbollens förenande kraft.

Här har vi samlats uppemot 50 människor i samma lilla hall, tjejer och killar från Sverige, Afghanistan, Eritrea, Syrien och säkert ett par länder till. Ingen förstår vad den andre säger, men alla vet vad fotboll är. En grön väst till dig, en blå till mig, gula laget på bänken, matcher om fem minuter, linjer och hörna och frispark och straff, domaren bestämmer, byt med din lagkamrat, turas om att stå i mål, alla förstår men ingen vill byta.

Då går två timmar alldeles för fort.

Det som för en månad sedan var försiktiga och nervösa möten mellan människor från jordens alla hörn, blickar i marken, hur ska det bli – är några veckor senare higfives, nya vänskaper och en av helgens höjdpunkter för alla oss som kommer dit.

Svårare behöver det inte vara.

Höstsäsongen lider mot sitt slut, det planeras redan för en vårsäsong och den som vill stötta projektet hittar information om hur det bäst görs på Unite Stockholms hemsida.

Tack för uppmärksamheten.

Taggar kuriosa

Så krossades Österrike

av Robbie Lauler

Så var det åter dags för journalistlandslaget att dra på sig stället, den här gången för hemmamatch mot Österrike. TV4:s Patrik Ekwall, 50 – som varit med längre än någon annan i de här sammanhangen – beskrev motståndet som ett av Europas bästa journalistlandslag, ett vältrimmat gäng som alltid spelar matcher under sina resor, ja en riktigt svår nöt att knäcka.

Så var det inte.

Efter att båda lagens spelare hittat ut till Djurgårdens träningsanläggning Kaknäs, och domaren blåst igång matchen, stod det snabbt klart att Ekwalls farhågor varit mer överdrivna än ett kvällstidningslöp.

Österrike hade för all del en riktigt bra keeper (Benjamin Rektor, matchens lirare), de hade två gubbar centralt som kunde spela hyggligt och två anfallare som kunde löpa hjälpligt medan backlinjen var både halt och lytt.

Det blev till slut 4-0 och som Sveriges bästa spelare – tremålsskytten Robin Bornehav – konstaterade efteråt:
– Det är stort att hamna i samma målprotokoll som Gary Sundgren.

Sverige-Österrike 4-0 (2-0)
Målskyttar: Robin Bornehav 3, Gary Sundgren 1.
Publik: Cirka 10 (Super-Bosse, Jeppe Blomqvist, Jacob Sillén, Phil O’Connor med kompis samt runt fem österrikare).

SPELARBETYG

Tobias Rosvall (Fotbollskanalen) – L L
En lugn match för rutinerade Rosvall. Österrikes farligaste avslut gick båda över. Sveriges bästa målvakt idag men inte matchens bästa målvakt.

Simon Bank (Sportbladet) – L L
Högerbacken hade planeringsmöte med Kanal 9 inför kvällens tv-sända landskamp och lämnade planen en kvart från slutet. Då ryker ett L.

Gary Sundgren (inlånad från tv-laget) – L L L L
Så länge Gary höll sig där bak skapade Österrike ingenting. Ibland klev han framåt för att vrida en boll i bortre krysset. Den 48-årige ex-landslagsmannen håller klassen.

Markus Karlsson (inlånad från tv-laget) – L L L
Ytterligare ett av lånen från Ekwalls tv-lag som gjorde skillnad. Ex-djurgårdaren var inte lika offensiv som Gary men tog å andra sidan ett större defensivt ansvar innan han tvingades halta av med ålderskrämpor i båda vader.

Christoffer Glaader (Sportbladet) – L L
Journalistlandslagets lungor fick agera ”allt-i-allo” i backlinjen på inte mindre än tre olika positionen. Det löste Glaader utan bekymmer men sattes inte heller på några större prov.

Abgar Barsom (inlånad från tv-laget) – L L L L
 ”Behöver jag ta i?” undrade Abgar innan match. Svaret? Det behövde han inte. Barsom skulle säkert gå rakt in i ett division ett-lag i morgon. Gjorde vad han ville på mitten.

Patrick Ekwall (TV4) – L L
Bolltrygg och klok – och förvånansvärt pigg för att ha fyllt 50 – men var oftast ett par steg ifrån de heta situationerna.

Andreas Sundberg (Fotbollskanalen) – L
Som förbundskapten hade jag förväntat mig att få ut mer av högerytterns löpsteg men det är å andra sidan tidigt på Sundbergs säsong.

Robin Bornehav (Sportbladet) – L L L L
Division två-spelare i Linköping med ett skott som det här journalistlandslaget har saknat i 25 år. Tre mål i debuten, och en given plats i landskampen mot Finland om två veckor.

Ramin Nouri (Eurosport) – L L
Bjöd på några av matchens finaste dribblingsnummer men fick tyvärr inte ut så mycket av lägena han skapade åt sig själv.

Johan Larsson (Expressen) – L L
Satte nytt rekord i missade målchanser i journalistsammanhang – var det sju frilägen, Johan? – men å andra sidan ska spelare som skapar så många chanser aldrig underkännas.

BÄNK

Kalle Karlsson (Sportbladet) – L L
Gör knappt ett misstag men spelar lite för mycket på säkerhet mot ett så svagt motstånd.

Ludvig Holmberg (Expressen) – L
Det han utvecklar i reportageskrivande på senare år, har han tappat på fotbollsplanen. Nya tag.

Fredrik Jönsson (Sportbladet) – L L
Stod för matchens mest splittrade prestation: En blixtrande tvåfotsdribbling i offensivt straffområde följt av en snedträff så grov att delar av publiken lämnade idrottsplatsen.

FÖRBUNDSKAPTEN
Robert Laul (Sportbladet) – L L L
Tre poäng i debuten som landslagscoach, inte mycket att klaga på där alltså.

Skärmavbild 2015-09-08 kl. 17.45.19

 

Skärmavbild 2015-09-08 kl. 17.45.29

 

 

 

 

 

 

 

Skärmavbild 2015-09-08 kl. 17.45.40

 

Taggar kuriosa

Plötsligt händer det

av Robbie Lauler

Jag satt i TV4-huset, tuggade på en färsk ostfralla och väntade på att kliva in i studion ihop med journalistkollegan Olof Lundh för att diskutera Zlatan Ibrahimovic och landslaget när jag såg den här bilden som pryder hela Expressens förstasida idag torsdag 3 september…

Skärmavbild 2015-09-03 kl. 16.55.50

 

 

 

 

…det hände något där, det var som att all vilja att prata och diskutera om annat än just DET bara rann ur mig. Det kändes meningslöst. Ovidkommande. Tomt.

Hur kan man ens bry sig om en ordväxling på en presskonferens? En landskamp mot Ryssland? En allsvensk guldstrid? Ligger håret rätt, ser jag tjock ut?

Det tjänar förstås inget till att alla bara släpper allt de har för händerna. Vardagar ska pusslas ihop, arbeten utföras, matcher spelas och samhällen skötas.

Men något hände där, något händer nu, det handlar inte bara om en bild men jag kände att den öppnade något, att allt det där som dominerat nyhetssändningar och tidningssajter senaste månaderna bara gick rakt in, med kraft.

Människor, barn, dör runt gränserna till det ”öppna” Europa, samtidigt som en rik värld bygger ännu högre murar mot den bråkdel av krigets offer som på olika vägar söker räddning och hjälp.

Vad är det vi inte har råd med? Att uppträda anständigt i en oanständig tid?

För fan, det händer här och nu.

Det är när man frågar sig själv vad man ska göra som man tittar sig omkring, och vad ser man? Jo att man inte är ensam. Överallt dyker initiativen upp. I Stockholm, från MFF-familjen, av Peking UltrasVi gör vad vi kan, alla hjälporganisationer, medieföretag, ja snart sagt överallt.

Plötsligt händer det.

Något har gått sönder men ni är många därute som vill försöka laga det. Och det kommer att lyckas, det måste det göra.

Taggar kuriosa

Robbie Laulers tio budord

av Robbie Lauler

1. Du får gärna läsa en annan sportjournalist om du inte gillar det Robbie Lauler skriver. Det finns många andra att välja på, och ditt val är fritt.

2. Du ska däremot inte ifrågasätta det Robbie Lauler skriver för han har spelat fotboll i hela sitt liv varav många år på elitnivå, och han har följt allsvenskan samt det svenska landslaget på nära håll som journalist i över 15 år.

3. För Robbie Lauler finns inga sabbatsdagar, han kuskar land och rike runt vecka ut och vecka in för att bevaka allsvenskan, svenska cupen och landslaget på plats. Det brukar bli cirka 100 matcher om året.

4. Robbie Lauler ger dig bevakning av svensk fotboll då han visar aktning för den inhemska ligan och vårt landslag, och han medverkar inte till att sälja den genomkommersialiserade och penningstinna internationella fotbollen i de stora ligorna som tv-spelsgenerationen har blivit vilseledda att dyrka.

5. Du ska inte slåss i din klubbs namn.

6. Du ska hedra gräs som fotbollens underlag.

7. Du ska inte se matcherna på tv om du har möjlighet att vara på plats.

8. Du ska inte klaga på domaren vid svåra situationer, hur avgörande dessa än må varit. Endast grova och uppenbara domarmisstag bör kritiseras.

9. Du ska unna andra föreningar framgång i det internationella cupspelet då det är bra för svensk fotboll.

10. Du ska acceptera alla spelares rätt att byta till ett annat lag, och du ska respektera trotjänarna.

Taggar kuriosa

Dagens boktips

av Robbie Lauler

Eftersom den här bloggens slogan (en av dem) gör gällande att endast fyllon, amatörer och studenter är ute och härjar på Valborgsmässoafton, vaknade jag som vanligt (nåja) utvilad och stark på den rödaste av dagar.

Jag vaknade dessutom i Rom, en gång den rödaste av städer, där jag varit med mor och syster i en knapp vecka för att fira mammas 60-årsdag ett bröstcancerår försenat.

Idag åkte vi hem till den allsvenska vardagen, och jag ska inte trötta ut er med detaljer som möjligen roar de närmast sörjande men inte många fler.

Däremot ska jag berätta om hur mitt och GP-Balkanders liv flätades samman på ett närmast skrämmande slumpartat sätt under några minuter fredagen 1/5 2015.

Frågan jag inte kan skaka av mig trots att flera timmar har gått: Var allt verkligen en slump?

* * * * * * * * * *

GP-Balkander – Mattias Balkander som han heter – eller @balkander som han egentligen heter – är fotbollsjournalist på anrika Göteborgs-Posten. Vi har känt varandra genom yrket i många år. Där har vi utvecklat en god och respektfull relation. GP-Balkander har passerat de 40, håret är charmerande gråsprängt, hyn slät, blicken ljus och nyfiken.

I morse satt jag i hotell Anglo Americanos lobby med syster och mor, vi väntade på taxin som skulle ta oss ut till Fiumicino, flygplatsen. Klockan var exakt 10.25 när jag fick en ingivelse att gå ut på gatan för att kolla om den anlänt, trots att beställningen var gjord först till 10.30.

Så här i efterhand har jag förstås frågat mig själv: Var kom denna ingivelse ifrån?

* * * * * * * * * *

När jag passerar första glasdörren är livet fortfarande bekant och förutsägbart.

När jag passerar andra glasdörren har ännu inget hänt som ska vända upp-och-ner på tillvaron.

När jag kommer ut på trottoaren går jag rakt in i GP-Balkander och hans fru:

– Robban! utbrister han och vi omfamnar varandra överraskat men varmt.

Jag skakar hand med hans förtjusande hustru, vi skrattar alla tre åt det komiska i situationen, att här står vi på en främmande gata (via delle Quattro Fontane) i en stad med nästan tre miljoner invånare.

– Vad är oddsen, liksom? funderar vi i kör.

Så mycket längre hinner vi inte innan taxin ska anlända. Jag delar med mig av några restaurangtips (Trattoria dal Pollarollo på Via di Ripetta, inte långt från Piazza del Popolo) då GP-Balkander med fru stannar kvar tills på lördag. Vi konstaterar att Rom är en stad där du kan promenera vart du än ska, jag pekar ut riktningen till Kålleseum och vi skiljs åt.

* * * * * * * * * *

Efteråt kom tankarna, de kommer ju alltid efteråt.

De slog till med full kraft.

Om jag hade gått ut tio sekunder senare skulle GP-Balkander hunnit passera.

Om jag gått ut 20 sekunder tidigare hade GP-Balkander inte hunnit fram.

Om inte GP-Balkander hade stannat vid just DET skyltfönstret fem minuter tidigare skulle vi också missat varandra.

Om inte GP-Balkanders fru sagt NEJ till att gå in i affären hade vårt korta men intensiva möte aldrig blivit verklighet.

Fanns det en större mening? Vilka krafter ligger i så fall bakom? Påven, Gud eller Miroslav Klose?

* * * * * * * * * *

Fan vet.

Var det egentligen meningen att det var GP-Balkander och jag som skulle möta våren tillsammans i den eviga staden?

Sitta tätt omslingrade på en bänk i Villa Borghese trots att regndropparna trängde igenom trädens lövverk, tills vi blivit så genomblöta att det enda vi egentligen ville var att gå hem och kasta av oss de dyngsura kläderna?

Jag har inga sådana erfarenheter – inte GP-Balkander heller mig veterligen – men det är å andra sidan aldrig försent att bli gay.

* * * * * * * * * *

Hur skulle vi bo?

GP-Balkander har barn och är djupt rotad i Göteborg, jag som är singel utan barn skulle få lämna Solna och flytta hem igen. Det hade jag inte sett som ett hinder utan som en möjlighet.

Jag skulle föreslagit en lägenhet eller villa i Jonsered, GP-Balkander hade kanske propsat på stadens västra delar. Han hade tittat på mig med de nyfikna ögonen, strukit sig över det lätt grånade håret, och just där hade jag varit besegrad och fast.

Då GP-Balkander är en världsvan man med sinne för yta och form hade han fått bestämma inredningen. Möjligen skulle jag ha synpunkter på tv:ns placering i förhållande till soffan, samt vilket surroundsystem som var bäst lämpat.

Det är detaljer i det stora hela.

* * * * * * * * * *

Våra första nätter hade nog varit trevande men snart skulle vi känna varandra bättre än vi någonsin kunnat ana.

Våra köksbordsgräl hade handlat om Hjalmar Jonsson skulle ha två plus eller en fyr, och där hade GP-Balkander fått vika sig. Hjalmar är som bäst godkänd och det är han alltid, det är sedan gammalt.

* * * * * * * * * *

På ålderns höst, när yngre förmågor tagit över våra pennor och skrivbord, skulle det finnas en berättelse att skriva. En kärlekssaga om de båda fotbollsjournalisterna som möttes i Rom av en (förutbestämd?) slump. Jag skulle låta GP-Balkander formulera orden med sin självsäkra och korthuggna prosa medan jag själv hade suttit i hans (vår!) numera väl insjunkna soffa, läppjandes på en Limoncello, förmodligen en aningen påstruken, och minnas de gamla historierna från förr: Om Torbjörn, Zlatan, GlennPoletten, Samir Bakaou och Big Mama. Plus allt däremellan och efteråt.

* * * * * * * * * *

Det hade varit vackert.

Om det vore sant.

Jag tror inte att mitt och GP-Balkanders möte 1/5 2015 handlade om det.

I själva verket, ju mer jag fördjupar mig i omständigheterna, inser jag att det kan ha handlat om något mycket större, viktigare och allvarligare.

* * * * * * * * * *

GP-Balkanders och mitt möte kanske var menat för något helt annat. Och vi slängde bort nyckeln innan vi letat rätt på dörren. Jag tänker mig det som en sorts tidsresa. Om vi fått utforska Rom tillsammans, skulle vi förr eller senare hittat ”kaninhålet”. Porten som tagit oss tillbaka till den förste maj 1982.

Som vid alla resor – tidsresor inkluderade – var den större planen även här att förena nytta med nöje.

Vi kunde ju få uppleva VM 1982 på plats: Maradonas första mästerskap, Brasiliens mest lekfulla generation, Schumachers överfall på Battiston, Italiens cyniska guldvinnare med Paolo Rossi i spetsen.

Men – och detta är det viktiga, kärnan och poängen: Vi hade knappt fyra år på oss att stoppa mordet på Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme.

Fyra knappa år för mig och GP-Balkander att identifiera den blivande gärningsmannen – och likvidera honom.

* * * * * * * * * *

Hur hade Sverige sett ut om attentatet mot Palme förhindrats? Skulle samhällsklimatet fortfarande – bara 30 år senare – varit lika förgiftat? Hade Sverigedemokraters och rasisters flyktinghat och främlingsförföljelse fått samma fäste? Skulle vanligt, hederligt folk ändå klivit över gränsen och vädrat avsky och förakt riktat mot de allra svagaste i samhället, de som tigger på gator och torg? Hade våra grundläggande värderingar varit under samma attack? I dessa frågor sa Palme det som behövde sägas redan 1965.

* * * * * * * * * *

Eller så har jag bara ägnat den här ledigheten åt att plöja för djupt i Stephen Kings 22/11 1963. En tegelsten till bok om en man som får chansen att förhindra mordet på JFK. Bra skit men kan röra till skallen för den bäste. Läs den i helgen om ni inte har något annat för er.

Taggar kuriosa

När Zlatan gav sig på ett land…

av Robbie Lauler

För mycket har redan sagts och skrivits om Zlatan Ibrahimovics frispel efter matchen mot Bordeaux.

Så varför ytterligare ett inlägg om saken?

Det är en bra fråga.

Speciellt som jag inte har särskilt mycket nytt att komma med.

Men jag fastnade för det här inlägget på Helsingborgs Dagblads kultursida, som drar en parallell till Émile Zola, den franske författaren och naturalismens skapare.

”Ett land du inte tillåts kalla ett skitland är ett skitland”, avslutar Peter Fällmar Andersson den lilla utläggningen.

Men faktum är att Zlatan har bett om ursäkt för vredesutbrottet (domarkåren accepterade den), och därmed markerade han att han inte menade vad han sa, det är den relevanta utgångspunkten att gå vidare ifrån.

Åtminstone i det här fallet.

Tycker jag.

Sedan att storstjärnor ska tänka på vad de säger och gör är självklart men det har ju Zlatan nu kritiserats för av var och varannan fransk politiker, typ.

Så frågan är vad vi lärt oss av den här stort uppslagna historien?

Att när Zlatan Ibrahimovic ger sig på ett land, då svarar landet.

Taggar kuriosa

Att känna igen Kolo Touré eller inte…

av Robbie Lauler

Ny dag, ett nytt besök på golfklubben. Pressbuffén smakade bra den här gången också.

Dan före matchdag är alltid lite mer intressant än ”lunkdagarna”. Det är då startelvan brukar kunna slås fast, och av träningen att döma blir det den vi spekulerade i redan i början av veckan – fast med Robin Olsen i målet (mr Shining släpper elvan officiellt 09.30 svensk tid då han ville sova på saken samt meddela spelarna först).

I alla fall, så här:

Olsen
Krafth, Johansson, Karlsson, Augustinsson
Rohdén, Lewicki, Mårtensson
Elmander, Thelin, Bahoui

…uppställt som ett 4-3-3 här men om Elfenbenskusten startar med bröderna Touré, Gervinho, Bony och Kalou med flera så kommer det där förstås bli ett 4-5-1.

Eller om vi ska vara ärliga: 10-0-0.

Tyskland slog ju Brasilien med 7-1 i en VM-semifinal, hur stora siffror kan det då inte bli här? 1-17?

Nja, kanske inte ändå. Mot Nigeria i måndags vann Elfenbenskusten bara med 1-0 och då kom Nigeria också med spelare från inhemska ligan (de är inte kvalificerade för Afrikanska mästerskapen).
– Vi gjorde ingen bra match. Det kunde blivit oavgjort, eller vi kunde till och med förlorat, sa Kolo Touré när svenska medier fick en pratstund med honom i dag.

Även om det kan bli stora siffror tror jag inte att Elfenbenskusten går för fullt i 90 minuter, ja vi vet ju inte ens om de startar med stjärnorna. Men det är deras genrep, så mycket är klart.

…jag tror att Elfsborgs Marcus Rohdén blir viktig: En spelare som löper mycket. Det lär Oscar Lewicki (MFF) och Johan Mårtensson (HIF) också tvingas göra på mitten.

* * * * * * * * * * * *

Intressant är också – om matchbilden blir den förväntade med mycket försvar – hur de unga ytterbackarna Emil Krafth (HIF) och Ludwig Augustinsson (FCK) står sig men framför allt: MFF-Olsen i målet. Är det han som till slut ska utmana Andreas Isaksson hela vägen?

…måste också inflika att Erik Johansson (MFF) har sett ganska majestätisk ut på träningarna.

Det har däremot inte Johan Elmander gjort men det har förstås sina förklaringar med den tunga hösten. Tror dock att Johan behöver göra en bra match om han ska vara aktuell för den riktiga truppen i mars. Och då behöver han höja sig mot hur det har sett ut på träning.

* * * * * * * * * * * *

Apropå Kolo Touré: Egentligen var det brorsan Yaya vi tänkte intervjua men sett till den hårtork han gav en asiatisk tv-murvel som skuttade in på planen och bad att få ställa ett par frågor efter deras träning insåg vi att det blir nog inget för oss heller. I stället tog jag rygg på Disco från konkurrenten som kan sin Premier League, och som snabbt nosade upp Kolo och sköt iväg ett par rappa.

…själv hade jag ingen aning om vem vi pratade med men Iphonen tog upp ljud ändå. Efteråt visade det sig att Discos inspelning brakat ihop så trots att det var han som ställde samtliga frågor, var det jag som hade citaten.

På Twitter väckte det viss munterhet bland tv-spelspojkarna att jag inte hade känt igen Liverpool-spelaren men så mycket kan jag säga att journalistik handlar inte om att känna igen Kolo Touré på uppstuds – journalistik handlar om att lösa situationen när du  i n t e  känner igen Kolo Touré på uppstuds.

För om vi ska vara ärliga: Var det tv-spelspojkarna på Twitter eller jag som levererade en intervju till Sportbladet i dag?

Just det.

Sedan kan man tycka att så märkvärdig är väl inte artikeln men det får ni ta med Disco, det var han som ställde frågorna.

…skämt åsido, den var bra, det är vad man hinner få ihop under en dryg minut innan stjärnorna skyndar vidare till spelarbussen.

* * * * * * * * * * * *

Efter Sveriges pass fick mr Shining förklara varför han hade röstat på Zlatan Ibrahimovic som världens bästa fotbollsspelare 2014 i Ballon d’Or-omröstningen, och han motiverade det med att han tycker Zlatan, Messi och Ronaldo är de tre bästa i världen, just i år ville han ha in Manu Neuer också, han satte Zlatan som etta för att Zlatan är svensk och Sveriges lagkapten, och han bedyrade att han tog omröstningen på allvar. Att lämna vinnaren Ronaldo helt utanför topp tre var ”mest rättvist” eftersom mr Shining satt Ronaldo före Messi fjol, då gjorde han tvärtom nu.

Ungefär så.

Omsorgen om vår storstjärna är lite gullig, annars kan jag inte påstå att jag bryr mig alls om den där omröstningen. Det är tio minuters underhållning på Twitter när alla Messi- och Ronaldo-fans går bananas mot allt och alla som andas något som inte passar. Sedan tillbaka till verkligheten.

* * * * * * * * * * * *

Hör om otrevligheter på hemmaplan där vd:n Thomas Edselius och andra inom AIK ska ha hotats av anonyma krafter. Tycker att AIK gör rätt som polisanmäler och offentliggör. Tror att öppenheten är bästa skyddet mot hot. Polisanmäl allt, berätta det som går. Positivt också att Sefs ordförande Lars-Christer Olsson direkt kliver ut och ger AIK stöd – det var det jag efterlyste i samband med att Helsingborgs dåvarande klubbdirektör Paul Myllenberg hotades i fjol. Föreningsdemokrati handlar om att medlemsmajoriteten har givit styrelsen mandat att sköta verksamheten fram till nästa årsmöte eller ett extrainsatt. En av styrelsens viktigaste uppgift är att tillsätta vd. Allt detta är gjort enligt god demokratisk ordning i AIK Fotboll, vad jag förstår.

* * * * * * * * * * * *

Läs gärna mitt tidningsknäck om Robin Olsen – och 14 andra målvakter som utmanat Andreas Isaksson senaste tolv åren.

* * * * * * * * * * * *

När jag chattade om svensk landslagsfotboll på nätet i dag fick jag ett SMS från Djurgårdens klubbdrektör Bosse Andersson. ”Svara på min fråga!”, skrev han. Jag scrollade runt bland alla som kommit in, och mycket riktigt, det fans en från ”Super-Bo” som handlade om hur Emil Bergström sett ut på träningarna. Jag svarade ärligt, att han är fjärde mittback och har sett lite kantig ut. Men det är en nivå upp mot vad han är van vid så inte särskilt konstigt. Gillar sportchefens engagemang.

* * * * * * * * * * * *

Dagens bild får bli bröderna Touré – sekunderna före Yayas utbrott…

Skärmavbild 2015-01-14 kl. 20.36.39

ÅRETS…

av Robbie Lauler

…MEST OVÄNTADE:
Regina Lunds förbehållslösa kärleksförklaring till Falkenbergs FF.

…SVAR-PÅ-TAL:
MFF:s skadade mittfältare Guilermo Molins träffar Manchester United-stjärnan Marouane Fellaini på en specialistklinik i Antwerpen, Belgien. Följande dialog utspelas:
”Fellaini: Var spelar du nu?
Molins: Malmö FF.
Fellaini: Aldrig hört talas om.
Molins: Nä, förstår det. Vi spelar Champions League, det gör ju inte ni”.

…LÄSARKOMMENTAR:
Jag har följt IFK hela mitt liv och jag kan med gott samvete säga att det här är den sämsta spelaren jag har sett. Killen är lång, har dålig teknik och ser ut som en division 4-spelare”.
Skrevs av Aftonbladet-läsaren Jonathan 3 maj klockan 12.31 till en intervju med dåvarande IFK Norrköping-spelaren Isaac Kiese Thelin.
Resten är, som det heter, historia.

…BESVIKELSE:
Lökens comeback i Mjällby.

…PRESTATION:
Djurgårdens Daniel Amarteys mittbacksinsats mot IFK Göteborg innan han såldes till FC Köpenhamn.

…LISTA:
Det här blev ju året då listorna tog över svenska medier och årsbloggen vill inte vara sämre. Här kommer Nio saker som gick snett för Erik Hamrén under 2014″:
1. När Hamrén skulle rösta i EU-valet.
2. När Hamrén försökte förklara varför han inte röstade i EU-valet.
3. När Hamrén tackade ja till att vara expert i SVT:s VM-studio.
4. När Hamrén var expert i SVT:s VM-studio.
5. När Hamrén inte tog semester efter att ha varit expert i SVT:s VM-studio utan åkte till Gotland under Almedalsveckan i stället.
6. När Hamrén skulle medverka vid en aktivitet med svenska handikappsförbundet under Almedalsveckan på Gotland men i stället blev fotograferad ihop med Sverigedemokraternas ungdomsförbund.
7. När Hamrén skulle förklara hur ovanstående situation uppstod.
8. När Hamrén surnade till på Olof Lundh och gav Hanna Marklund en kram i direktsändning.
9. Sveriges placering på världsrankingen i december 2014.

…GÅTA:
Varför är Offsides utmärkta podcast sponsrad av utestället Nalen och Alison Moyets konsert i februari 2015? Grubblar mig sömnlös varje natt utan att förstå någonting.

…MEST FÖRVIRRADE SÅGNING:
Ralf Edström dundrade mot Malmös Mathias Concha i två omgångar på Twitter. ”Pinsamt” och ”Ett stort rövhål”, vräkte Ralf ur sig som först hade förväxlat Concha med en ”look-a-like”, sedan trodde att någon kapat MFF-spelarens identitet på Twitter. Mathias Concha själv förstod ingenting. Det gjorde ingen annan heller.

…TEORI:
– En del stoppar bengalerna i kondomer och för upp dem i ändtarmen eller vaginan.
Björn Bördin, säkerhetsansvarig i IF Elfsborg, spekulerar fantasifullt om hur pyrotekniken kommer in på arenorna.

…PUBLIK:
Hammarbys sett till antal – Malmös sett till tryck.

…BENGALBRÄNNARE:
Max Wiman, fotbollsjournalist Sydsvenskan.

…FELBESLUT:
Rikard Norling som bytte Malmö FF mot Brann – eller Champions League-deltagande mot norsk nedflyttning.

…TRÄNARE:
I allsvenskan var det Henrik Larsson. I svensk fotboll Åge Hareide.

…MANAGER:
Tor-Arne Fredheim, Ljungskile.

…VÄRVNING:
Teteh Bangura, AIK.

…FLOPP:
Markus Rosenberg, Malmö FF.

…STATYPOTENTIAL:
Markus Halsti, Malmö FF.

…ROLIGASTE:
Ronaldo-statyn.

Skärmavbild 2014-12-23 kl. 20.50.24

 

 

 

 

 

 

 


…CITAT:
– Jo men det var två viktiga segrar.
 Förbundsbasen Karl-Erik Nilsson pressas på faktumet att Sverige bara vann två landskamper under 2014: En träningsfajt mot Estland och EM-kvalet hemma mot Liechtenstein.

…FILMER:
1. Interstellar av Christopher Nolan.
2. Boyhood av Richard Linklater.
3. Turist av Ruben Östlund.
4. Gone Girl av David Fincher.
5. The wolf of Wall Street av Martin Scorsese.
BUBBLARE:
Tusen Bitar av Magnus Gertten & Stefan Berg (ej sett ännu).

…TV:
Den som moderaten Gunnar Axén kastade ut när han lyssnade på Athena Farrokhzads Sommar i P1 på radion.

…LÅT:
Beväpna er med Ylva & Maja Karlsson.

…TV-PROGRAM:
På Spåret.

…TV-SERIER:
1. True Detective.
2. Homeland.
3. The Walking Dead.
4. 24.
5. Orange is the new black.

…BOK:
Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson.

– – – – – – – – – – – –  – – – – – – – – – – – – –

…INTERVJU:
IFK Göteborg åker till Listerlandet och torskar mot Mjällby. När laget ska äta efteråt i anslutning till en golfbana får tränaren Mikael Stahre en golfboll i huvudet. GT får nys om saken och ringer upp Stahre:
Hej Mikael Stahre, det står på Twitter att du har fått en golfboll i huvudet.
– Ja, jag har fått en golfboll i huvudet. Vad vill du veta?
Var det ett utslag eller en studsande boll – eller var det någon som kastade golfbollen?
– Ingen aning, jag skiter väl i vad det var för slag. Jag fick en golfboll i huvudet helt enkelt.
Gjorde det ont?
– Ja, vad fan tror du själv när det kommer en golfboll flygande i 300 kilometer i timmen rakt i ansiktet? Det är inte så att jag jublar direkt.
Behöver du läkarvård?
– Inte vad jag vet nu i alla fall.

– – – – – – – – – – – –  – – – – – – – – – – – – –

…GENOMBROTT:
Elena Lövholm, SVT.

…PARTY-JANNE:
Dröjde till 17 april innan det traditionsenliga utbrottet kom. Föremål för ilskan var tilläggstiden: ”Det behövs ingen digitial skylt framöver, det räcker med en trea som fjärdedomaren kan hålla upp!”, fräste Party-Janne efter en förlust då han menar att tilläggstiden alltid blir just tre minuter, oavsett hur många spelavbrott som varit.

…AVGRUNDSVRÅL:
Även det hämtar vi från IFK Norrköping: Alhaji Kamaras oerhörda besvikelse över att få syna det röda kortet är värt en titt till. Minst.

…GENI:
Lasse Vibe, IFK Göteborg.

…POLARE:
Erton Fejzullahus kompis Dennis som får betalt för att ”chilla” med Erton i Kina.

…STJÄRNA:
Norges Martin Ödegaard, 16, som lirat både Tippeligan och landslaget som 15-åring. Hoppas bara inte att han flyttar till en storklubb utan prioriterar det som kommer göra honom ännu bättre: Att spela kontinuerlig A-lagsfotboll i rekordung ålder. Minst ett år till i Norge, Martin.

…MATCH:
Brasilien-Chile, åttondelsfinal i fotbolls-VM. Jag kunde vrida ur tröjan efteråt. Folk på läktaren i Belo Horizonte grät, dansade, hoppade, skrattade och skrek… ja alla tre som inte fick hjärtattack alltså. Självaste Erik Niva var blek som ett lakan efteråt. Hemifrån hörde jag att detta var matchen då inbitna fotbollsmotståndare plötsligt drabbades av fotbollens tjusning och kraft. Den ende som inte förstod nånting var Neymar när han med trycket från 200 miljoner brasilianare på sina axlar lallade fram och sköt Brasiliens sista straff i mål, Chiles Jara träffade stolpen och sedan exploderade Estadio Mineirao.

…GREJ:
Tyskland förnedrade hemmanationen Brasilien med 7-1 i en VM-semifinal och idrottshändelse som alla nu levande generationer kommer att bära med sig resten av livet.

…STOLLE:
Nils Wiberg, Prioritet Finans.

…MISS:
Modin, så klart! Första kvinnliga ordföranden i SKS, Sportjournalisternas klubb Stockholm, i föreningens 80-åriga historia.

…MISS 2:
Svenska Fotbollförbundet och TV4 lyckades återigen bomma att hylla Therese Sjögrans landskampsrekord på Fotbollsgalan.

…ATTACK:
John Guidetti som direkt efter Premier League-debuten för Stoke sågade lagets taktik och menade att managern Mark Hughes borde gå över till att spela 4-4-2 med Guidetti och Peter Crouch på topp i stället för 4-2-3-1. Man måste uppskatta frispråkigheten men det blev inte så mycket mer speltid för John under våren.

…BESLUT:
AIK deltog i Pride-tåget, precis som Sportbladet. Det går framåt trots allt.

…LAG:
Malmö FF gick till Champions League, Falkenbergs FF fixade nytt kontrakt.

…LANDSLAG:
Damerna kvalificerade sig för VM i Kanada, U21-landslaget nådde EM i Tjeckien.

…JOURNALIST:
Niklas Orrenius. Igen.

…RADIO:
Måns Mosessons dokumentärserie i P1 ”Rädda Sverige” / Daniel Velascos ”Den legitimerade brottslingen”.

…SPORTJOURNALIST:
Michael Wagner. Igen.

…FÖRLUSTER:
”Djurgårdssupportern”, Klas Ingesson och Pontus Segerström.

…PROFIL:
Jim Jaber. Igen.

…SKÄGG:
Det blev bara en säsong i Gais för isländske Asgeir Börkur Asgeirsson. Ett stort bakslag för svensk fotboll som ni kan se på bilden…

Skärmavbild 2014-12-23 kl. 22.47.39

 

 

 

 

 

…BLUFF:
SvFF och övriga ägare som under pompa och ståt presenterade att Lagardère tagit över driften av Friends utan att nämna det som avslöjades av handlingar i Solna stadshus två dagar senare: Att ägarna var tvungna att hysta in 400 miljoner till samt att Lagardère kan bryta avtalet när de vill.

…TWEET:
”Hej Kent Ekeroth. Halva min släkt kommer från SKITIDETDU och andra halvan från FARÅTHELVETE. Skriv upp det i ditt register tack”.
@blisk.

…LOBBYISTER:
AIK-Twittermaffian.

…”BRA FÖR SVENSK FOTBOLL”-LISTA:
1. Daniel Andersson, sportchef Malmö FF.
2. Stefan Lundin, sportchef Sef.
3. Tony Ernst, ordförande SFSU.
4. Mats Enquist, generalsekreterare Sef.
5. Åge Hareide, tränare Malmö FF.

…DÅLIGT FÖR SVENSK FOTBOLL:
Den slöa tränarkarusell där samma tränare snurrar runt i olika klubbar. Ta bara detta: Hasse Eklund får sparken efter en säsong (!) i Kalmar FF, drar till Falkenberg där Henrik Larsson precis lämnat för Helsingborg vilket får till följd att Roar Hansen sticker till Åtvidaberg som just tappat Peter Swärdh som hoppat på Kalmar FF. Inget man köper åkpass för direkt.

…REKLAMFILM:
Kanal 5 visade en film om Zlatan Ibrahimovic i två delar som kallades dokumentär. Det var det inte. Det var reklam för en fantastisk fotbollsspelare som precis raderat ut ett 80 år gammalt målrekord. Men man ska nämna saker vid dess rätta namn, som Palme sa.

…LIRARE:
Simon Gustafson, Häcken.

…ZLATAN:
Papp-Zlatan…

Skärmavbild 2014-07-15 kl. 15.53.43

 

 

 

 

 

 

 

 

 

…TRYCKFEL:
Branschtidningen Journalistens artikel om de svåra arbetsförhållandena för politiska reportrar under Almedalsveckan.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

FJOLÅRETS PROFETIOR
2014 vinner AIK allsvenskan, Brasilien vinner VM i Brasilien, bloggen går i graven, Real Madrid tar hem Champions League, Ronaldo vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin nionde guldboll.

ÅRETS PROFETIOR
2015 vinner Elfsborg allsvenskan, U21-landslaget går vidare från gruppspelet i EM i Tjeckien, bloggen går i graven, Bayern München tar hem Champions League, Neuer vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin tionde guldboll.

Bloggen tar nu semester några veckor och avslutar med ett ordspråk om julmat och juldryck som gör att vi inte behöver ha så dåligt samvete: ”Det är inte dagarna mellan jul och nyår som är problemet, det är dagarna mellan nyår och jul”.

God jul, gott nytt och missa för fan inte Ivanhoe.

Sida 1 av 85
  • Tjänstgörande sportredaktör: Martin Björkman
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB