När domare Wolfgang Stark satte pipan till munnen och blåste för full tid lyfte Anders Svensson högernäven mot skyn – särskilt mycket större glädjeyttringar var det inte och jag förstår känslan: det var lättnad efter att äntligen lyckats fixa det man länge varit säker på.

Då var det mer livat på pressläktaren. Där flög konkurrentens ende krönikör upp från sin stol, slet fram den där stegen som brukar blockera vägen, klättrade upp till kameraavsatsen, sparkade ner en ljudtekniker eller två innan han skickade sin tyrolerhatt i luften och skrek ”ETT MIRAKEL!”.

Sverige är i EM och det är jag så klart glad över även om Sverige – om de fortsätter att spela som under senaste året – inte har mycket att hämta i ett EM. Positivt är dock att såväl spelare som ledare är ärliga om detta faktum och nu erkänner att det är mycket som måste bli bättre de närmaste månaderna, i synnerhet i försvarsspelet.

På väg till mixade zonen mötte jag Marcus Allbäck och Fredrik Ljungberg i en av Råsundas kulvertar – det hade gått cirka tio minuter efter att Wolfgang Stark blåst av matchen, Sverige klart för EM och spelarna sprungit ärevarv inför publiken. När Allbäck fick syn på mig frågade han om jag har något emot honom eftersom jag skrivit en artikel om hans ordval efter en duell i Spanien-matchen.
– Vi tar det sedan, sa jag.
– Ja, det ska vi göra, sa Allbäck.
Allbäck förklarade senare, lugnt och sakligt, att han inte kunde förstå hur jag kunde skriva en artikel som ”enbart är negativ” mot honom.
Jag svarade att, är jag tidningens utsände men vägrar skriva det tidningens chefer ringer ner order om kan jag lika gärna lämna in min avskedsansökan och börja jobba på nån annan tidskrift.
Allbäck gav inte mycket för mitt resonemang och det har jag inga synpunkter på; jag uppskattar när spelare för en rak dialog, säger vad de tycker och förhoppningsvis är det glömt till nästa samling.
Om inte Marcus sedan gått därifrån hade jag även kunnat motivera artikeln för honom: hundratusentals människor satt framför TV:n och såg honom säga det där till Ramos. Alla har givetvis inte MVG i läpptydning och förstod vad Allbäck sa, men de som gjorde det undrade ju varför, vilket Allbäck fick förklara i artikeln.
Som sagt, jag tycker Allbäck gjorde rätt som reagerade, jag hade också blivit förbannad för en sådan artikel, men jag står för publiceringen. Det enda jag inte förstår är hur man ens kan fundera på sånt här tio minuter efter att Wolfgang Stark blåst av matchen, Sverige är i EM och man precis har sprungit ärevarv inför 20 000 personer på Råsunda.

Den mycket och väldigt tunga dagen fortsatte med en bratwurst på Shell, några texter i rasande tempo och nu detta blogginlägg där jag också måste konstatera att jag har två bloggkollegor som varken förstår fotboll eller journalistik. Det är i och för sig ingen nyhet.

Avslutar med vad som tyvärr börjar bli ett återkommande inslag på landskamper på Råsunda. Träskallarna i publiken hade visserligen lärt sig läxan från Nordirland-matchen och buade inte när Sverige höll bollen inom laget som EM-klara, men i stället buade de när matchens bästa spelare Anders Svensson utsågs till matchens bästa spelare. Det är så pinsamt att man man borde skickat ner träskallarna på innerplan, radat upp de på led och låtit Kim dra en sträckt i arslet på var och en av dem.
Men nu vet träskallarna i publiken att de inte ska bua åt Anders Svensson heller, han har varit en av Sveriges genomgående bästa spelare i det här kvalet.