Det här yrket har sina sidor. Jag har precis fått kasta mig ut till Arlanda för att flyga mot kontinenten igen. Jag som hade planerat en lugn dag på jobbet och sedan slöa framför TV:n, men icke.

Den årliga spelkvällen där två av Sportbladets chefer möter två av Sportbladets arbetare i ett kunskapsspel rycker allt närmre. I år har vi dock drabbats av ett tungt frånfall. En av cheferna måste ställa in – han är dubbelbokad på en middag med svärföräldrarna. Erik Niva ersätter och det återstår att se om cheferna därmed kan ta sin historiska första seger.

Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men efter att den här bloggen i två och ett halvt år prydits med samma bild på mig i rosa skjorta är kritiken plötsligt massiv i kommentarsfältet. Jag publicerar därför följande klargörande:
Jag äger ingen rosa skjorta, har aldrig ägt en rosa skjorta och kommer aldrig äga en rosa skjorta. Jag använder inte heller rosa skjorta, har (nästan) aldrig gjort och kommer (nästan) aldrig göra.

Samma visa varje gång man kommer till Arlanda; man tar sig en fika och tänker ”just jävlar, det var här det var så dyrt”. Sedan tänker man ”fast så jävla dyrt kanske det inte var ändå” och man beställer sin macka, kaffe och färskpressade juice och tvingas sekunderna senare hala upp 135 spänn. Sedan sitter man där och svär igen: hur fan kan det vara så dyrt på Arlanda? Och varför går jag på det varje gång?

Men jag ska inte klaga. Det finns de som har det värre. Terror-Torben fick till exempel sitt straff skärpt till 20 dagars fängelse. Det låter kanske inte så farligt, men utöver det har danska fotbollförbundet också stämt honom på 1,9 miljoner danska kronor för uteblivna intäkter. Det är ungefär en dag på kåken och 100 000 dkk per öl om Torben nu drog i sig 20 stycken.