Har gjort en längre intervju med Rami Shaaban till dagens tidning. Vi träffades på en italienare i Sickla och snackade i en timme, sedan tog Kajakkvinnan bilder som först verkade lite knasiga, men blev riktigt coola. När Rami under kvällen via mejl godkände sina citat bad han att få bilderna mejlade vid tillfälle, för att ge till sin mamma. Det var fint tycker jag.

Allt får ju tyvärr inte plats i en pappersintervju och bland annat den här delen fick jag stryka. Enligt Dagchefen hade det skrivits förr.

”Det var i pappans hemland Egypten – där Rami studerade ekonomi och spelade fotboll när han var i 20-årsåldern – som han lärde sig vad det innebär att pressa sig till det yttersta.
Rami är precis som många egyptier muslim och den här historien handlar om fastemånaden ramadan.
– Jag glömmer det aldrig. Man gick upp på morgonen, ingen frukost, inte en droppe vatten. Sedan började träningen vid två-tiden i 30-gradig värme. Sista minuterna fick jag inte fram ett ord, jag var helt uttorkad, kunde inte prata. Det hade jag aldrig varit med om tidigare. Jag har ändå gjort lumpen, jag har testat min kropp, men det där…”vad är det som händer?” tänkte jag.
– På vägen hem köpte jag en liter sockerrörssaft. Efter böneutropet, när solen går ner, får man äta och dricka igen. Jag hällde i mig den här litern direkt, men det var bara att gå in på toan och spy. Kroppen fick en chock. Efter två dagar kom jag in i det, på det sättet är kroppen fantastisk.
* Hur gör du om det är landskamp?
– Dagen innan match och matchdag äter jag normalt. Så gör de flesta muslimer som spelar i Europa, till exempel Kolo Touré i Arsenal. Folk tycker det låter så himla farligt, men det finns ju en anledning till varför vi gör det. Se på hur de fattiga har det, de som inte har mat på bordet varje dag. Jag tycker snarare det är en lärdom, att vi också får känna på det. Vi kan ju ändå börja äta när solen går ner”.