Glömt datorn, försovit sig, omplacerats på planet, rusat mellan gater, bråkat med flygpersonalen – jag har nog lyckats med det mesta i samband med tidiga och konstiga flighter men jag har aldrig…peppar peppar…missat ett flyg.

Att Johan Wiland, Stefan Ishizaki och Samuel Holmén gjorde det är en bedrift. Jag menar…de var ju förmodligen inte ens packade?

Behrang Safari tycker jag bara synd om…landslaget kunde ju faktiskt valt att flyga över Madrid i stället och därmed sluppit den nitiska, amerikanska säkerhetspersonalen.

Jag ringde Lasse tick-tack i går kväll (costaricansk tid) när planet landat i San Hooosé och då var tydligen allt okej och alla med…där slarvade han lite med sanningen igen…men just den här gången bryr jag mig inte så mycket. Klockan var 05.00 hemma och det fanns ingen tidning att få med det i. Visst hade vi blivit överlägset först på nätet med nyheten, men vad fan – jag hoppas att tick-tack inser att han är skyldig mig en gentjänst.

Hur som helst innebar det att en ganska sömnig träning förvandlades till en händelse och jag fick skriva en rad artiklar. Dock inte bara om flygkaoset, fick även bra snack med Johan Oremo om transfercirkusen samt med Joseph Ramirez på Bavaria Productions som är företaget som fixat så att Sverige befinner sig i Costa Rica just nu. Läs mer i tidningen eller på nätet under dagen.

Angående de slarviga spelarna var förbundskapten Lagerbäck inte särskilt upprörd:
– Jag tror inte att du får sparken om du missar en korrekturtid, sa han till Lur på konkurrenten.
Korrekturtid, vad fan är det? undrade Lur.
– Jag vet inte, vad heter det då? frågade Lagerbäck.
Lämning, fyllde jag i.
– Jaha…lämning, sa Lagerbäck eftertänksamt.

Så lärde sig även vår förbundskapten något nytt i dag.

Jag smorde in mig med solfaktor 20 men är ändå ganska knallröd i ansiktet. Flinten skyddade jag med keps som tur var.

Nu ska jag äta middag med San Hooosés ende svensk (?) och hans costaricanska hustru. Mer om det vid ett senare tillfälle.