Måste säga att jag blev lite imponerad av den svenska prestationen i kväll. Inte för att Sverige spelade speciellt bra, men ändå starkt att hålla undan och till slut vinna, inte minst av den oprövade backlinjen: noll landskamper tillsammans.

Men det här var ingen större fotbollsmatch, det kan vi vara överens om.

Fredrik Stoor, Samuel Holmén, Behrang Safari – där har ni mina utropstecken i kväll. De tre spelare som fick tre plus av mig, samt Andreas Dahl som gjorde ett moget inhopp.

Om jag kunnat hade jag lagt ut en inspelning från min digitalkamera på de två reportar bredvid oss på pressläktaren som refererade matchen för costaricansk radio. Ska vi snacka inlevelse, ska vi snacka med dem. Tyvärr lyckas jag inte få ut klippet.

TV4:s gäng får sig en känga av Eva som mejlar:

Hej.
Jag är född i Mellanamerika, har ett barn med en svensk man. Mitt barn ska lära sig följande: att visa sig utan något som blinkar, att ha på sig, men inte visa sin dyrbara mobil eller dator på offentlig plats.
Du (eller man som vi säger i Sverige) är alltid iaktagen där… är man på besök ska man röra sig som en jaguar i djungeln, helt enkelt. Herregud… sunt förnuft leder så här: sluta vara blåögda utomlands.
Kram.

Jag tror faktiskt att Eva har en poäng: den här generationens svenska journalistkår har lärt sig något av denna resa. Tyvärr.

På allmän begäran: gänget som förmodligen hade besegrat Bonnier-gänget i five-a-side:

Från vänster: Leffe Boy, Blanco, Lauler och TT-Skiöld.

Som kvällstidningsreporter jobbar du sällan under så knappa tidsramar som till exempel morgontidningarna, men på grund av tidsomställningen blir det ombytta roller. Jag hade en timme på mig att få hem krönika, plusliga och två matchknäck. Jag lämnade 02.01, en minut över deadline, helt okej.

För er som inte var med på Lagrells bjudmiddag var höjdpunkten Kåmarks story om hur han under en löprunda mer eller mindre fick klättra in på avstängda nationalarenan Estadio Alejandro Morera Soto för att lägga en kabel. Avstängda fotbollsarenor har sällan papper på toaletterna men…
–…nöden har ingen lag, som Kåmark uttryckte det.