Det har blivit en hel del diskussioner kring några av mina senaste inlägg på bloggen. Jag har inte orkat räkna alla kommentarer för eller emot, men ungefär så här har det sett ut:

* Tog Sebastian Larsson chansen och spelade in sig i EM-truppen under matchen mot Turkiet? 95 procent höll med mig – 5 procent gick på DN, tv-kanalens fotbollshemsida med fleras linje.

* Borde den gamle gråskallen rycka bindeln från Fredrik Ljungberg? 15 procent köpte mitt resonemang medan 85 procent hävdade att jag är en tönt som ska växa upp.

* Angående Dulee Johnson framförde jag inte någon åsikt utan levererade bara en story hur en ovanlig morgon i en fotbollsjournalists liv kan se ut, men det blev ändå debatt. 30 procent hade inga bekymmer med den bevakning Dulee utsattes för – 70 procent anser att jag är borde söka jobb på Se&Hör i stället.

Slutsats: Den här bloggens läsare vill se nytt blod i landslaget, gärna hårda killar som ger träff vid slagning, och ska media rapportera om deras framfart på krogar och i domstolar samt eventuella brister på planen, ska det ske med största respekt. Speciellt när det gäller lagkaptenen.

Apropå läsarkommentarer: någon skrev att han hade en Golf från -02 till salu som gick som ett schnellzug. Mejla!

En liten journalistiklektion: om du grips av polisen, polisen uttalar sig i media om det brott du misstänks för – skulle du då inte vilja få chansen att bemöta detta? Det är en av hörnstenarna i Journalistförbundets ”Spelregler för press, radio och TV”:
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
…apropå varför vi till varje pris försökte få en kommentar av Dulee när storyn redan var ute. I det läget kan man inte åka hem för att pilla luddet ur naveln och chansa på att Dulee vet om att storyn ligger på nätet, men inte vill snacka.
Föreställ er motsatsen, att vi inte gav Dulee chansen att uttala sig, då hade det blivit rabalder. Då hade Aftonbladet riskerat en fet fällning enligt de regler som finns för journalistik.
Vi måste göra allt för att få tag på honom, informera honom och ge honom chansen att bemöta. Att inte göra det vore ett misstag, att likt Nannini springa efter bilen var rätt och riktigt, även om det kan låta fjantigt.
Sedan behöver Dulee givetvis inte kommentera om han inte vill, det är upp tillhonom, poängen är att han ska ges chansen, inget annat.

Å andra sdan; jag tror inte att konkurrenten, vid en titt i backspegeln, är så nöjda med att de lät Dulee bedyra sin oskuld över tre sidor, mer eller mindre oemotsagd samt under den i sammanhanget mindre lämpliga vinjetten EXKLUSIVT. Speciellt inte när de uttalanden Dulee i dag gör på aik.se är betydligt mer självkritiska. Det handlar om balans och jag hävdar inte att Sportbladet alltid hamnar rätt, men den här gången hittar jag inga stora fel.

Nog om detta nu.