Yksel Osmanovski hade sin storhetstid långt före jag började jobba på Sportbladet…eller långt och långt…i alla fall något år. Jag började 2001.

Jag har alltså inte haft så mycket med honom att göra, och ärligt talat inte sett Yksel spela särskilt mycket heller. Jag minns att han plötsligt blev uttagen till landslagets januariläger 2006 och att jag sammanfattade det så här i min krönika:
”Varför ska Malmö FF behöva släppa Yksel Osmanovski under en period då MFF bygger upp sitt nya lag i Sydafrika? Inget ont om Yksel, men han kommer aldrig mer att göra en ”riktig” landskamp. Vad gjorde han då här?”.

…så blev det ju också eftersom det i dag meddelas att Yksel slutar med fotbollen. Jag kan inte påstå att jag sörjer honom. Det man kan undra över är varför han slutar så tidigt…bara 31 år.

Vem ska man egentligen heja på i det uppmärksammade mejlbråket som nu flyttat in på tidningarnas debattsidor – Bröderna Bäver eller Ledstjärnan och hans upprörda TV4-profiler?
Jag har svårt att få ihop ekvationen med tyckare som (delvis) tjänar sina pengar på att kränka, håna och förnedra andra människor, som sedan gråter ut i långa debattartiklar när de själva blir kränkta, hånade och förnedrade. Man ska givetvis inte behöva stå ut med vad som helst, men just nu hejar jag nog på bävrarna.

Hur som helst är nog alla som är inblandade i den här historien glada över den publicitet det ger – utom möjligen Steffo Thörnqvist.