Hittar man bland annat på Stockholms centralstation. De uppträder på en blå matta där de också placerat sin cirkusutrustning. De pekar och viftar och gapar på hederliga, ostraffade resenärer och kommer med putslustiga kommentarer och kvicka repliker.

I dag stod jag med en tonfiskbagel och en latte på ett närliggande café, och medan jag åt min bagel och drack min latte fick en av gycklarna syn på mig. Han lyfte sin gycklararm och pekade på mig:
– Hey you, gillar du att resa? Kom hit!

Jag stirrade på honom och som den gycklare han är släppte han inte min blick utan började göra avancerade gycklargester i hopp om att jag skulle komma dit och teckna upp mig på ett av de bankkort som gycklarna också har i uppdrag att sälja på folk.

Nu ska jag spela den här gycklaren ett spratt, tänkte jag, stjälpte i mig latten, tog upp min mobiltelefon och började låtsasfilma gycklaren som tappade sitt påklistrade leende.

Men gycklaren återfick snabbt fattningen och tog ett par lätta gycklarsteg över den blå mattan, höjde på nytt sin arm och vecklade ut ett benigt finger som han riktade mot en oskyldig tonårsflicka:
– Vill du ha en gratis resa?

Gycklarna på Stockholms centralstation: L.