Bank ringde på morgonen och undrade om jag kunde skjutsa honom till Söder för att köpa ny dammsugare då hans gamla gått sönder när han skulle byta påsen. Sagt och gjort, jag varvade upp Vesslan, hämtade Bank och vi satte kurs söderut.

Vi började med en lunch i solen på Medborgarplatsen där vi diskuterade hur man generellt förhåller sig till sin dammsugare. Jag menar att man hellre betalar ett par tusen extra och får en maskin som håller, än att köpa en billig med följden att man tvingas tjacka ny vartannat år. Bank sa att han höll med om detta…men det skulle visa sig vara en läpparnas bekännelse.

Vi avslutade lunchen med glass på Lejonet & Björnen, stoppade ett fyllgubbeslagsmål och tog sats mot dammsugarbutiken.

Alla dammsugare såg ungefär likadana ut – färgglada, små, tystlåtna. Bank ville ha en liten maskin som ”får plats i mitt skåp” förklarade han för dammsugarförsäjlerskan.
– Då kanske du ska titta på den här som vi har halva priset på, sa flickan och visade upp en maskin hämtad från överskottslagret, varken större eller mindre än någon av de andra…

…vi snackar om en standard-Volta, ”nedsatt” från 19 95 till strax under tusenlappen, en rätt blek maskin om ni frågar mig…men efter att försäljerskan förklarat dess fördelar ville Bank göra affär.

Det var då jag såg henne, dammsugarnas Porsche…en Rolls Royce bland dammsugare…Cyclone XL…genomskinlig, påslös, med ljud som en trimmad 80-cross…bäst i test dessutom…endast 18 95…

…jag skulle knappt kalla henne dammsugare, mer en cyklon som väcker grannar, suger damm och fäller kvinnor, allt för 18 95.

Men Bank var obeveklig. Han köpte sin standard-Volta, ett par påsar och på vägen till bilen sprack kartongen på två ställen.

Jag ger Banks nya dammsugare två år, sedan måste han köpa ny. Den är dessutom ful, ljudlös och med en påse som måste bytas. En dammsugarnas Lada.