Här skriver jag ett lagom långt, initierat och smådramatiskt inlägg om vårens journalistlandskamp i fotboll – 1-4 mot Finland – och inte en kommentar på tre timmar!

Dags att återgå till spelarfruar, huliganer och Zlatans senaste Hummer – det är ju uppenbart att det svenska, hårt kämpande journalistlandslaget i fotboll inte berör längre. För dåligt.

Sedan måste jag påpeka att alla nog inte tolkade mitt sommarjobbserbjudande helt rätt. Jag har fått mängder av den här typen av mejl:

Tjena!
Jag heter X X och är en fattig 18-årig student på Södermalm. Om 2 veckor tar jag studenten, sen är det sommar, öl och EM! Jag tror att jag är din man för jobbet då jag:
A) Har ett brinnande intresse för både svensk & internationell fotboll.
B) Har en liten sportjournalistdröm och det vore kul att jobba med dig.
C)  Är i stort behov av pengar.
D) Tycker det är kul att tippa och analysera matcher.
Ifall du vill ha ett CV så säg bara till, i övrigt så är din blogg kanon.
Tack
MVH
X X

…men tack i alla fall för alla mejl.

På torsdag samlas landslaget i Stenungsund. Då lanserar sportbladet.se sin nya EM-sajt. Från klockan 13.45 kan ni chatta med mig om det är något mer ni undrar över. Torsdag är också den dag jag åker till Göteborg för att inleda ett nästan sex veckor långt jobbrace. Torsdag är dessutom dagen efter Champions League-finalen där min tippade slutsegrare Chelsea ställs mot Manchester United. Om jag säger att jag tror att Man U vinner den matchen, kan jag då få fel?