Debatt här och var om vår story att Ledstjärnan blev utskälld av målvaktstränare och assisterande förbundskapten under gårdagens träning (via landslagschefen Lars Richt). Jag ser inte problemet. Ledstjärnan skrev så här på sin blogg:

Döm om min förvåning när Richt mötte mig efteråt, svart i ögonen o sa:
”Du, inte fler sådana kommentarer i fortsättningen. Det var inga snälla ord som Lennart (Ljung, målvaktstränaren) o Roland (Gazellen) hade att säga om dig o de andra som skrek när ni höll på sådär!”
”Ehh, driver du med mig eller?”
”Nej, jag kan ta det. Men de var skitförbannade!”

Vi skrev därefter en artikel om detta, that’s it. Ge oss gärna kritik om vi skulle fara med osanning, men här har vi inte gjort något annat än att berätta historien rakt upp och ner för våra läsare. Ledstjärnan berättade den för sina, vi berättade den för våra, samma historia hela vägen.

Visst, det är fler som läser oss, men det ska väl inte påverka den publicistiska bedömningen? Ledstjärnan tyckte att de ”skitförbannade” ledarna var så intressanta att han ville beskriva händelsen på sin blogg, vi tyckte det var så intressant att vi ville skriva om det, andra journalister och bloggare (till och med från Svenska Fans) tyckte det var så intressant att de kastade sig in i debatten och väldigt (VÄLDIGT!) många läsare tyckte det var så intressant att de ville läsa om det. Mer finns inte att säga, och den sista som ska gnälla om det är givetvis Ledstjärnan själv, som gjorde samma publicistiska bedömning som Sportbladet.

Jag tror som vanligt att han är ganska nöjd med att hamna i nyhetscentrum och att han mår ganska bra av uppståndelsen som han själv skapat. För Sportbladet var det en bra grej på en sida i tidningen, varken mer eller mindre.