Tillbaka i den allsvenska vardagslunken igen, och kanske har man inte landat riktigt ännu. Farsan skickade nämligen iväg mig på Djurgården-Elfsborg i går kväll och jag kom tillbaka med tjugo ironiska skäl till varför allsvenskan är roligare än EM. När Farsan precis kommenderade mig till Örebro för ÖSK-AIK var det med ett barskt tillägg:
– Den här gången ska du skriva en analys, inget annat.

Lyssnar alltså sällan på P1, men sommarpratarna missar jag inte. Häromkvällen blev det Winnerbäck, i natt Lennart Johansson som inte kom med något nytt, men hans gammeldagsa ordval och känsla för berättandet gjorde det till en behaglig upplevelse. ”Hemskubb” efter danskvällar varvades med ”sinkaduser” om varför han blev Uefa-president…men jag saknade den anekdot jag själv hörde en gång. Jag hörde om en bättre middag med celebra gäster som Tommy Engstrand, god mat och fin konjak där framför allt konjaken föll Lennart i smaken. Så i smaken att övriga sällskapet vid ett tillfälle reste sig i en spontan, stående ovation för Lennarts förmåga att, enligt berättaren, ”dricka så mycket konjak så snabbt”. Det hade jag gärna hört Lennart utveckla.

…men kanske är den svår att minnas.

Ni minns att jag stod i den mixade zonen efter EM-finalen när spanjorerna susade förbi? Så här såg det ut. Den tyske spelaren är Bastian Schweinsteiger.

Örebro-AIK alltså…jag gav Farsan åtminstone tre skäl till varför jag behöver vara ledig i kväll men han var obeveklig. Han ska få sjutton till i tidningen i morgon.

Diskuterade Fredrik Ljungberg med mina flickvänner på en solig gräsmatta tidigare i dag:
– Han har ju ingen humor, ju, sa jag.
– Nä, ingen glimt nånstans, sa flickvän ett.
– Spelar väl ingen roll. Den ser man ju ändå inte när ljuset är släckt, sa flickvän två.

Kvinnor kan.