Så var det äntligen dags. Vi tog på oss våra dräkter, köpte några bättre påsar löst och tog plats i salongen. Skulle The Dark Knight leva upp till de enorma förväntningar jag hade efter Batman Begins, tvåtusentalets klart bästa actionfilm, kanske tidernas bästa action?

På en dryg vecka har över 100 000 personer röstat på IMDB och The Dark Knight leder nu den prestigefyllda Topp 250-listan, före Gudfadern, Gökboet och andra nya och gamla mästerverk.

Jag kan bara konstatera, att trots mina skyhöga förväntningar satt jag med ett lyckligt leende i biostolen efteråt, svettig och lite lätt andfådd. Oftare brukar det ju vara tvärtom, man blir beviken. Men kära vänner och ovänner – inte denna gång.

Jag ska inte säga att The Dark Knight är bättre än Batman Begins (jag vet inte hur det skulle vara möjligt) men den är alltså lika bra. Den är inte lika storslagen, och saknar första filmens maffiga klimax, men kvitterar i och med Heath Ledgers skurktolkning av Jokern.

Betyget kan bara bli L L L L L och anledningen är – precis som när det gäller ettan – att allt är så mycket bättre än vad man ser i en ”vanlig” actionrulle. Rollistan är klass rakt igenom, dialogen smartare, handlingen mer genomtänkt, actionscenerna snyggare och spänningen håller i sig från minut ett till 152. Det kändes som en kvart och jag vill ha mer.