När jag hörde talas om Melanders pokalidé och fick frågan om jag kunde lansera den via en krönika tänkte jag ungefär så här:

”Låter kul – men vad blir reaktionerna? Hmm…det kommer att reta gallfeber på några av dem som kallar sig ’riktiga supportrar’ i Stockholm, det kommer att reta gallfeber på en och annan bonde ute i landet som anser att ’Stockholmsmedia bara skriver om Stockholm’. Det stora flertalet i Stockholm kommer att tycka att det är en småkul idé, fatta grejen och läsa tidningen i morgon också, medan bondemajoriteten kommer skita blankt i det eftersom dessa artiklar är utbytta mot annat där de köper tidningen (men går att läsa på nätet)”.

Så självklart tackade jag ja, och när jag nu läser bland kommentarerna till mitt förra inlägg blir jag alltså inte särskilt förvånad:

”Och rövslickeriet för nollåttaslöddret bara fortsätter. Rädd för att få stryk på stan om du inte skriver om varenda liten pseudohändelse från ghettot? Väntar med spänning på att få en helsida om Bajens klubbmästerskap i ölhävning…
/Daniel”

”Åh, fy fan… AB… Igen… Oerhört larvigt. Finns inte en jävel som skulle kunna lyfta en sån med en gnutta stolthet. Om så ändå är fallet finns det fortfarande inte en jävel av oss supportrar som skulle bry sig om en ”Stockholmspokal”. Jag anar att Victor Melander och AB är väldigt stolta över sig själva nu. Vi andra skrattar.
/Adam”

”Skitbra idé med pokalen! Det är ju ändå det näst viktigaste efter SM-guld.
/Jochmund”

”Fy fan vad förnedrande att stifta en loserutmärkelse. I egenskap av blåvit, tycker jag således att det är en utmärkt idé.
/Glenn”