Senaste nytt från Tirana: en ivrig alban kom fram till oss när vi stod utanför matcharenan där Sverige precis tränat. Han viftade med ett spelkvitto och undrade hur det gått mellan Häcken och Sirius.
– Öhh…eight zero to Häcken, sa vi.
– Eight zero? sa mannen lite frågande men såg sedan nöjd ut.
Jag tittade på spelkvittot. Han hade spelat etta på Häcken-Sirius som alltså slutade 8-0, samt på några andra matcher, någon i brasilianska ligan och ett par landskamper.
– Inga konstigheter, sa Bank som kan det där med spel och då är det väl så.

Det ligger en bar i anslutning till Qemal Stafastadion. Den heter Let’s Dance och har öppet 24/7. Uppgifter till bloggen gör gällande att Ledstjärnan går upp på scen vid 01.30.

Jag känner mig ungefär som den sista sovjetstaten, men nu har till och med jag blivit övertygad. Det blir 3-5-2 i morgon. Och jag anar varför.

Landslaget bor på Sheraton, det ligger max – då menar jag max – 50 meter från arenan. Ändå tog spelare och ledare bussen från hotellet. I och för sig är vi i Tirana, men stan är inte den samma som för fyra år sedan. Man kanske till och med vågar sig ut ikväll för att kolla in Ledstjärnans uppträdande.

Lasse tick-tack, landslagschefen, fick hoppa in i en kvadrat på träningen. Det första Tick-tack gjorde var att stämpla Max von Schlebrügge så att denne haltade i åtminstone en halv minut.

Annars en lugn träning, men sannslöst dålig koncentration vid inlägg och avslut. I och för sig inget nytt när det gäller Blågult.

Jag upprepar; 3-5-2 i morgon. Ni vet var ni läste det sist.

Nästa anhalt blir Hotel Rogers restaurang. Sedan jobb. I ungefär samma ögonblick som jag checkade in mindes jag för övrigt att det faktiskt var här jag bodde 2004 också. Landslaget bodde på Sheraton, murvlarna på Roger. Mitt minne friskades upp av att receptionen hade kvar mina adressuppgifter. Jag vet inte om det är positivt i ett samhälle som inte för alltför länge sedan var en ganska stalinistisk diktatur.

Men allt fungerar och folk är trevliga.