Satt i bilen på väg hem från jobbet och gjorde en Gråskallen; jag lyssnade alltså på Radiosporten.

Precis när jag skulle parkera gick matchen mellan Feyenoord och Kalmar igång. Gunnar Brink rapporterade från De Kuip och konstaterade:
– Kalmar hoppas så klart att få med sig ett bra resultat hem, och då helst oavgjort.

Från parkeringen till min lägenhet tar det cirka tre minuter och jag hann tänka ut ungefär 56 resultat som Kalmar hellre skulle vilja ha med sig hem än oavgjort. Ett av dem var just seger med 1-0.

Elm slog frisparken och Elm nickade in målet i 72:a minuten och sedan stod den röda maskinen stadiga till matchslut (just i dag var den klädd i vitt).

…vilka Elm? Ja, det vete fan.

Nu är det nästan så man får be Chefen att han skickar ner en till returen, det här kan bli riktigt intressant. Hade varit ett lämpligt tillfälle att besöka Fredriksskans IP för första gången.

…om det nu inte vore så att Fredriksskans IP inte pallar Uefas krav och matchen i stället spelas på Borås Arena.

På planen är den röda maskinen dominant i fotbolls-Sverige just nu, men föreningen har en del att jobba med vid sidan av. Annars ska ju tränar-Nanne sluta har han sagt.

Nåväl, kvällens seger gjorde att jag surfade in på Elmarnas blogg för att se om de hunnit skriva något, men det hade de inte. Rydström har ju slutat blogga hos mig, men jag gick in på hans också, och hittade inget om matchen, däremot några kloka rader om borgarnas politik:

”Man utgår från att gemene man inte vill ha ett jobb, att gemene man hellre lever på bidrag, att en invandrare inte är intresserad av att få en plats i samhället och det finns säkert människor som resonerar så, som kan tänka sig utnyttja systemet, men merparten av oss vill arbeta, vill bidra, vill ha sin plats på ett självständigt sätt, men debatten dag handlar hela tiden om att misstänkliggöra den som saknar sysselsättning. Och alla förbättringar satsas på de som har en gynnsam livssituation och klyftan mellan de som har det bra och de som har det dåligt blir bara större och tydligare”.

Jag för ett liknande resonemang i min senaste krönika i Sportmagasinet och blev glad när jag såg att jag har en själsfrände i den röda maskinens lagkapten. Det är sådana förebilder världen behöver.