Om ni undrar vad jag hade för tröja på mig i Debatt så gick jag dit i en vanlig mörkblå t-shirt, men den hade en logga som inte accepterades. Det stod Replay ungefär vid hjärtat och det gick inte för sig. Någon i redaktionen sprang och hämtade andra t-shirts – jag fick att välja på en blå, tajt jävel och en större turkosfärgad modell. Den turkosa var till och med under min nivå, även om Ledstjärnan flinade gott och tyckte jag skulle välja den. Men turkos, nä, då fick det hellre bli ett korvskinn.

…Patrik Sjöbergs tröjreklam släpptes däremot igenom men det är klart…jag har ju en bit kvar till 2.42.

Jag vet inte om vi kom så långt i debatten egentligen – min huvudpoäng är att sportjournalistiken har blivit klart bättre jämfört med om du går bakåt i tiden.

Att de aktiva reagerar på att den blivit bättre – eller tuffare i mening mer granskande och ifrågasättande – är naturligt. Tidigare kunde idrottsmakthavare och aktiva oftare gömma sig bakom ”inga kommentarer” eller utnyttja vänskapsband med sportjournalister när det brände till om något, i dag är detta på många områden utrotat. Att det nu finns en debatt, och att journalister och aktiva har olika åsikter är i grund och botten ett sundhetstecken – vi ska inte tycka samma om saker och ting.

När det gäller rubriksättning och hårdvinklingar som Tregaros artiklel syftade på är min bedömning att det ser ut som det alltid gjort i kvällspressen – vi är trea på bollen. Vi kommer ut efter TV-matchens eftersnack, efter morgontidningarna, då handlar det om att plocka upp en ny infallsvinkel eller ett nytt uttalande och vinkla på det.
– Ja men det var ju inte det viktigaste jag hade att säga? undrar idrottaren/förbundskaptenen förvånat dagen efter.
– Nä, men det var det mest intressanta som inte redan är sagt i radio, tv eller morgontidningarna.

Så går det till – men det är alltså inget nytt.

…det som är nytt är att innan sportbilagornas tid gjorde kvällstidningarna typ fem-tio sidor sport varje dag – nu görs 16-32 sidor varje dag. Procentuellt var de hårda vinklarna betydligt fler förr om åren. I dagens Sportbladet räknade jag till exempel till en rubrik av 37 som kan anses hårt dragen – att Bengt-Åke Gustafsson RASADE mot vadetnuvar. Å andra sidan var det precis det han gjorde, B-Å var fly förbannad på någon hockeyklubb.

De här 16-32 sidorna innehåller alltså, förutom enstaka hårdvinklade artiklar, en mängd mindre vinklade storys som inte fick plats tidigare, innan Sportbladet fanns. Tregaros beskrivning är inte korrekt, det ser inte ut i Sportbladet som han påstår att det ser ut. Ni som kommenterar här och också påstår det, köp tidningen sju dagar i rad och kom tillbaka och ge mig er bild. Jag menar alltså att sportjournalistiken har blivit bättre.

Självklart har tidningar gjort misstag, jag har gjort misstag och kommer säkert att göra fler, men i min värld skakar man hand och går vidare. Ingen jävel vill ju göra fel avsiktligt och det finns – om man granskar de enskilda fallen – oftast en rimlig förklaring bakom och alltid ett erbjudande om att korrigera felaktigheten. Ni som undrar över artiklar jag medverkat i som blivit tokiga är välkomna att mejla så försöker jag förklara.

…i mån av tid och förutsatt att listan inte blir för jävla lång, alltså…

Till sist; att Zlatan skulle bojkotta oss för det här Spy Bar-besöket har jag svårt att tro. Han ställde upp på flera intervjuer efter det (bland annat den klassiska jag gjorde). Att Gråskallen säger att det är så, är inte lika med att det verkligen är så. I de diskussioner vi haft med Zlatan har kontaktannonsen lyfts fram. Men om det nu är som Gråskallen säger så gärna för mig…jag var knappt inblandad alls i de skriverierna.

Allra sist; när det gäller den här komikern så hade jag inga som helst problem att ta det. Vem är jag att säga att någon inte får raljera över mig? Men att som Josefsson slå på stora trumman och kalla det samhällssatir…okej om TV4:s, Expressens, Sydsvenskans och Aftonbladets chefer suttit där…men nu var det Ledstjärnan, Nyström, Anja Gatu och jag…jag menar, vilka fan är vi? Egentligen? Jo, vi skriver, tycker och rapporterar om fotboll och hockey. Jag tycker att Birro skriver bra om det på sin blogg.

…men som sagt, jag skrattade själv åt inslaget, jag och Gråskallen skrockade ihop och det kan ha varit första gången.